Det blev tydligt att barnen ansåg att en viktig fas av medforskningen var själva presentationen i slutet av forskningen. Under det tidigare forskningsprojekt som jag arbetat i, BAMM, och som den första gruppen barn i Matforskarklubben deltog i, blev presentationsfasen den del av projektet som mest fungerade som empowerment för barnen. Under ett föräldramöte fick föräldrarna be söka olika stationer där de fick göra liknande uppgifter som barnen gjort under sin forskning, men nu var det barnen som instrue rade dem och såg till att det funge rade (Brembeck et al. 2010). I Mat
fors-kar klubben var det istället andra elever och lärare på skolorna som agerade mottagare för medforskarnas presentationer. Vid Matforskarklubbens sista
tillfälle innan jullovet samlades de som deltagit i etapp ett för ett gemensamt seminarium. Där presenterade de båda grupperna sin forskning för varandra. De fick där sätta ord på vad de hade åstadkommit så långt, flickorna visade upp diagrammen de hade gjort och grupperna fick en chans att ställa frågor till varandra. Tyvärr förkortades seminarietiden både i början och slutet av att den ena gruppen också hade redovisningar i sitt schemalagda skolämne den dagen, och fick springa emellan de två redovisningarna, men båda grupperna hann redovisa, om än snabbt. Däremot blev dialogen grupperna emellan inte lika givande som jag önskade på grund av den knappa tiden och för att barnen var både splittrade och stressade.
Direkt efter seminariet återupprepade flickorna redovisningen för sin klass, och det märktes tydligt att de hade mer rutin vid den andra redovisningen. De fick en del frågor och några av klasskamraterna inflikade skämtsamma på-ståenden, men flickorna tog det med ro. Avslutningsvis fick de en stor applåd av klassen. Efter redovisningen samlades vi och då trodde jag att det var dags att avrunda flickornas deltagande i Matforskarklubben, men då skedde en vänd ning:
När pojkgruppen har gått ut tror jag att vi är klara för termi-nen och helt och hållet, då flickorna inte verkat så sugna på att fortsätta. Jag tackar dem för att de varit med, men då visar det sig att de faktiskt vill fortsätta. Problemet för dem har tydligen varit att få ihop tiden utanför skolan och inte att de inte har tyckt att det har varit roligt. Jag säger att det faktiskt är de som styr var och när de ska göra sina undersökningar. De verkar ha fått en kick av och nya idéer av redovisningarna de gjort och börjar slänga fram en massa idéer som man kan göra inom skolan.
Fältanteckningar 2009-12-14
Flickorna hade inte möjlighet att samla hela gruppen samtidigt, och därför kunde de inte genomföra alla sina forskningsuppgifter. De upplevde det som en motgång, men när de fick möjlighet att presentera det som de hade gjort för andra återfick de intresset för att forska. Det här var kanske det mest dramatiska exemplet på hur betydelsefulla presentationerna var i medforskningen. För-utom att presentationerna fungerade som ett sätt för dem som deltog att nå ut med sin forskning fungerade de också som ett forum för att få respons, upp-skattning och uppmärksamhet från andra.
I den senare etappen av fältarbetet utökades kretsen av mottagare till att in kludera två av mina kollegor som också ägnar sig åt forskning om, för och med barn och matforskning. Presentationen skedde i konferensrummet på forskningscentrat där jag arbetar. Medforskarna visade sina
PowerPoint-pre sentationer som de hade gjort i grupp eller på egen hand, och de vuxna forsk arna fick ställa frågor. Frågorna utmanade barnen att motivera hur de hade tänkt och varför de hade löst uppgifterna på ett visst sätt. Det visade sig att barnen hade ganska många frågor till mina kollegor också, och några av barnen berättade senare för mig att det varit det roligaste de gjort under hela Medforskarklubben. Jag tror att den händelsen på något vis gjorde med forsk-ningen mer verklig och viktig för barnen, och visar på vikten av utbyte med andra inom forskningssamhället.
Sammanfattning
Jag inledde det här kapitlet med att skriva att det skulle kretsa kring en av av-handl ingens frågor; Hur fungerar medforskningen om mat i den här studien? Först definierade jag medforskning som en metod där medforskarna är medskapare av forskningsprocessen. Vidare redogjorde jag för hur ett dialog-baserat och multimetodologiskt arbetssätt tillsammans med stort inflytande från medforskarna utgjorde basen för medforskningen.
Mitt fältarbete var uppdelat i två etapper, på två olika skolor, och jag be-skrev hur processerna sett ut i de båda fallen, vad som fångade barnens forsk-nings intresse och vilka metoder de använde för att få svar på sina frågor. Det fanns likheter och skillnader mellan de två etapperna och jag redogjorde för dessa vad gäller skolornas organisering, deras läge och de mer rumsliga och relationella förutsättningar som fanns. Jag åskådliggjorde också att medfors-karna oberoende av varandra valde forskningsområden som påminde om var andra, och gav exempel på detta. Barn har ofta en aktiv vardag, och jag resonerade kring hur det påverkade medforskningen. Deras forskning på-ver kades också av aktuella debatter och händelser, och att mat kan vara ett område där deras expertis och funderingar kan komma till nytta, vilket jag gav exempel på. Jag tog också upp barnens presentationer som en möjlig väg till empowerment och som ett sätt att få uppskattning för det arbete de lagt ner. Genom konkreta exempel från fältarbetet var min avsikt att visa att barns medforskning faktiskt fungerar i praktiken, och att placera in den här avhandlingen i ett metodologiskt sammanhang.
I förra kapitlet beskrev jag hur fältarbetet i två skolor sett ut, och exemplifierade det genom utdrag ur mina fältanteckningar. Barnen som deltog rekryterades först till Matforskarklubben där de sedan utförde medforskning. Med utgångs-punkt i den erfarenheten vill jag gå vidare och analysera fältarbetet utifrån frågeställningen som ligger som grund för det här kapitlet: Vad händer med de
invol ve rade barnens kompetenser när de engageras som medforskare?
Jag intresserar mig för maktrelationer där barn och vuxna ingår, och för vilka eventuella förskjutningar som sker när barn involveras som medforskare och vilka meningar som läggs i begreppen lek och arbete. Jag är också intresse-rad av genom vilka handlingar dessa eventuella förskjutningar sker och vilka konsekvenserna blir. När barn involveras i forskning leder det till frågor som har att göra med hur de betraktas som medlemmar (och aktörer) i vårt sam-hälle och vilka rättigheter de har. Jag resonerar också om vad som kan ha moti-verat de här barnen, och vad som eventuellt kan motivera andra barn, att delta i forskning. Under rubriken situationell kompetens diskuterar jag vad som händer med de roller som barnen har som medforskare i medforskningen, och hur dessa förändras och omförhandlas under processen. Jag reflekterar också över min egen roll, eller roller, i medforskningen. Jag diskuterar dessa frågor utifrån föreställningar om makt, ansvar och autonomi och framförallt i för-hållande till aktörskap, subjektspositioner och kompetens. Två av mina teo ret-iska verktyg är begreppen governmentalitet och empowerment. Med hjälp av dem reder jag ut om medforskning ska ses som antingen en governer