Att stärka individen

Ett återkommande undertema i vårt material är att socialarbetarna belyser hur viktigt det är att kunna erbjuda råd- och stödsamtal till de unga vuxna. Dessa personer har sällan en konkret uppfattning av vilka problem de vill arbeta med, eller så är de inte tillräckligt införstådda med hur de ska gå tillväga för att ansöka om insatser. I dessa fall behöver den unge konsultera sin socialsekreterare för att hen ska bli mottaglig för eventuella insatser. Med hjälp av stödsamtal, där utgångspunkten är att utforska den unges livssituation, kan socialsekreteraren tillsammans

med den unge nå samförstånd kring vilken typ av insats som är mest lämplig. Respondenterna uppger dock att de sällan erbjuder den här tjänsten till unga vuxna.

Vi har något som vi kallar råd och stöd. [...] Det kan vi bevilja när det finns något slags behov av stöd, men det är fortfarande oklart var personen är någonstans. Man kanske uttrycker att man vill ha hjälp med lite praktiska grejer, exempelvis med att upprätta en kontakt med vårdcentralen, det är ju en punktinsats. Då skulle man kunna tänka sig att ha råd och stöd under en period. Då blir det en mix av råd och stödjande samtal, men också utredningssamtal såklart, eftersom det är mitt jobb. [...] Sen är det här inte det vanliga, men jag tycker att det är en bra möjlighet att ta till när man inte riktigt känner att det går att släppa dom helt.

Respondent 2

Utifrån det ovanstående citatet kan vi dra paralleller till mentorskapet för unga vuxna i Israel som Sulimani-Aidan (2017) beskriver i sin forskning, där man erbjuder stöd gällande hur de ska förhålla sig till ekonomi och andra bestyr inom vuxenlivet. Enligt författaren ansåg socialarbetarna att denna stödfunktion var det viktigaste i deras arbete med unga vuxna för att kunna bemöta de ungas behov (Sulimani-Aidan, 2017). Höjer och Sjöblom (2010) benämner även i sin studie att de flesta unga vuxna i Sverige efterfrågar mer praktiskt stöd. Vi anser att det stöd som efterfrågas påminner om det Sulimani-Aidan (2017) beskriver i sin forskning.

Höjer och Sjöblom (2010) belyser dock att de unga sällan får den här typen av stöd, vilket även vi kan utläsa från vårt resultat. Socialsekreterarna anser att råd och stöd är en bra möjlighet inom arbetet, men det verkar mest användas som en kompletterande tjänst som sällan utnyttjas. Detta kan bero på att verksamheten inte möjliggör en frekvent användning av tjänsten, men det kan även bero på att respondenterna inte är medvetna om dess efterfrågan eller betydelse i samma utsträckning som socialarbetarna i Israel.

Vid intervjutillfällena framkom det även att den unges förutsättningar till att leva självständigt kan påverkas beroende på vilken typ av tidigare insats hen har haft. Unga vuxna som till exempel varit placerade på en institution med tvång har fått sina rättigheter inskränkta i högre utsträckning än unga vuxna som har placerats frivilligt eller mottagit stöd i hemmet. Fram till överlämningen har den unge haft sämre förutsättningar till att påverka vården, vilket kan leda

till att många är passiva när socialsekreteraren på Vuxenenheten väl efterfrågar deras åsikter.

Respondenterna anser därför att det är viktigt att stärka individerna så att de bland annat har möjligheten att ta egna beslut. Vår andra respondent uttrycker sig om det på följande vis:

Dom är vuxna och dom ska också ta ansvar för sig, vilket är jättejobbigt för många, speciellt om man kommer i en överflytt från Barn och Unga. Dom är inte vana vid att behöva ta ansvar i sin egen planering på något vis. Det är jättesvårt för dom att veta:

“Vad vill jag? Ingen aning. Det är ju ni som bestämmer”. Nej, det är det inte. [...]

Speciellt dom som har haft mycket LVU, för där är dom inte delaktiga på det sättet. /.../ Vi jobbar därför mycket utifrån MI för att motivera dom och lägga över bollen till dom. [...] Det handlar inte bara om att komma hit och få ett svar och så är det löst, utan att involvera dom i sina liv.

Respondent 2

Vi kan se i citatet ovan se att respondentens utsaga delar vissa likheter med Höjers och Sjöbloms (2010) forskning, då författarna konstaterar i sitt resultat att unga vuxna som är aktuella på Socialtjänsten behöver betydligt mer stöd från socialsekreterare för att klara vuxenlivet. Dessa personer har varit omgivna av regler och strukturer som inte gav dem tillåtelse att fatta egna beslut, vilket är en bidragande faktor till deras svårigheter med att vara delaktiga i planeringen (Ibid.). Enligt respondenterna utgår därför arbetet med unga vuxna främst från att motivera och stärka individen. Dessa unga får då lära sig att fatta egna beslut och återta makten över sina liv, vilket vi kan jämföra med teorin om empowerment (Se kapitel 5.4). Genom att arbeta utifrån MI-metoden stöttar socialsekreterarna de unga i att ta större ansvar över sin livssituation och därigenom underlätta övergången till vuxenlivet. Frågan är dock om ungdomarna själva har uttryckt en önskan om att leva självständigt, eller om stödet tillämpas för att uppnå Socialtjänstens målsättning med minskat stödbehov.

Precis som vi tidigare nämnt så har motiverande stödsamtal varit ett återkommande fenomen genom intervjuerna. Flera respondenter uppger att dessa samtal är viktiga för att den unge ska bli involverad i sin egen situation och fundera på lösningar. En av respondenterna som arbetar

inom Familjehemsenheten säger sig ha för vana att regelbundet hålla stödsamtal med sina ungdomar i god tid innan en placering ska avslutas.

Nämen det är att sitta ner och prata hela tiden. “Nu bor du hos familjehemmet, vad tänker du? [...] Hur tror du att det ser ut om 5 år?” Lägg det där och se vad dom har för tankar. Dom kanske har helt andra tankar, dom kanske säger: “Nä, jag bor i

Miami”. /.../ Så får man låta dom ta sin berättelse. “Hur ska du nå dit då? […] Behöver du spara pengar? När blir du färdig med skolan då?” Man får ha det som en dialog hela tiden med varandra.

Respondent 3

Vi kan utifrån vårt resultat återigen utläsa hur socialsekreterarna använder sig av stödsamtal för att hjälpa den unge ta mer eget ansvar och hantera sin livssituation, vilket vi anser delar likheter med empowerment. Genom kontinuerliga samtal med de unga får socialsekreterarna dem att fundera kring sina framtidsplaner och hur de ska uppnå dem. De lägger med andra ord fokus på att få de unga att inse sina möjligheter och uppmuntrar deras styrkor. Kontinuiteten som de unga får med sina socialsekreterare kan också ha betydelse för hur väl de tillgodogör sig stödet. Enligt Höjer och Sjöblom (2010) uppgav de flesta ungdomar i deras forskning att relationen till de professionella var viktigast för att stödet skulle uppfattas som meningsfullt.

Vi kan utifrån detta se hur en stadigvarande kontakt och implementeringen av empowerment i arbetet är viktigt för att förbereda ungdomarna inför övergången till vuxenlivet.