I Brås rapport 2013:14 och i Ds 2015:49 har utredningar gjorts avseende tillämpningen av kontaktbrottet. Dessa utredningar har visat att förhållandevis få anmälda brott mot kontaktbrottsbestämmelsen har lett till åtal.88 Här ska de faktorer som kan föranleda att förundersökningar av kontaktbrottet läggs ned eller som kan försvåra en utredning analy-seras. Sedan nämnda utredningar genomfördes har lagstiftningen utvidgats och liknande utredningar skulle därmed troligtvis ge ett annat resultat om de gjordes idag. I analysen
86 Se exempelvis Lernestedt 2003 s 314.
87 Se Ds 2015:49 s 100.
88 Se Brås rapport 2013:14 s 38 och 57 samt Ds 2015:49 s 62 ff och 69 f.
tas därför hänsyn till att bestämmelsen har förändrats sedan studieresultaten presentera-des. Camilla Clarin, inspektör i Polismyndighetens grupp för utredning av IT-baserade sexualbrott mot barn, har ställt upp på en intervju avseende hur utredningen av nätbase-rade brott går till. Hennes svar kommer vägas in i analysen för att få en förankring i hur utredningsarbetet går till i praktiken. Notera emellertid att det Clarin berättat är hennes egen uppfattning av utredningsarbetet för nätbaserade brott och att det därför kan finnas andra sätt att arbeta exempelvis enligt andra utredare eller i andra delar av landet.
Det finns ett antal faktorer som kan medföra att en utredning av kontaktbrottet är problematisk. Inledningsvis lär det förekomma omständigheter som medför att brott aldrig kommer till rättsväsendets kännedom. De skäl som därutöver har angivits i utred-ningarna avseende nedlagda förundersökningar är att brottets objektiva förutsättningar inte är uppfyllda och att gärningen därmed inte utgör ett brott, att det inte finns någon utpekad misstänkt person samt att det inte funnits tillräcklig bevisning för att styrka brot-tet i rätten.89
6.2.2 Att upptäcka kontaktbrott
Det finns ett antal omständigheter som gör att en stor andel av kontaktbrotten kan antas aldrig komma till polisens kännedom. Enligt Brås statistik från 2013 har den största andelen kontaktbrott upptäckts genom dels att barnet berättat för sina föräldrar och dels att föräldrarna upptäckt kontakterna på annat sätt.90 Dessa resultat tillsammans med studieresultat som visat att barn som utsätts för grooming ofta har en bristande anknytning till sina föräldrar tyder på att mörkertalet bör vara stort.91 Barn med trygg anknytning till sina föräldrar har visats tendera att prata med sina föräldrar om både positiva och negativa händelser i större utsträckning än barn med svagare anknytning till sina föräldrar.92 Även känslor av skuld och skam på grund av att barnet känt sig delaktig i händelsen kan försvåra ett berättande.93 När det handlar om sexuella övergrepp visar studier att en stor del av de som har utsatts för någon form av sexualbrott aldrig berättat detta för någon.94 Barn har
89 Se Brås rapport 2013:14 s 63 och Ds 2015:49 s 62 ff.
90 Brås rapport 2013:14 s 47.
91 Om bristande anknytning och grooming, se exempelvis Whittle m fl B s 137 och 139.
92 Se exempelvis Fivush.
93 Se Goodman-Brown m fl s 537 f.
94 Se exempelvis London m fl 2005 och 2008 och McAlinden s 347.
visat sig ovilliga att berätta om olika sexuella handlingar och tenderar att förminska eller förneka sexuella detaljer.95
Utifrån dessa studieresultat erhålls uppgifter om att barn tenderar att inte berätta om sexuella detaljer från handlingar de utsatts för, att barn som utsatts för grooming ofta har en otrygg anknytning till sina föräldrar, att barn med otrygg anknytning till sina föräldrar tenderar att inte berätta lika mycket om saker de upplevt för sina föräldrar samt att groo-ming ofta upptäckts just genom att föräldrar rapporterar om detta till polisen. Den slutsats som kan dras utifrån detta är att det lär finnas ett stort mörkertal avseende kontaktbrottet och att många brott mot bestämmelsen därför aldrig lär komma till polisens kännedom.
Risken att en gärningsperson upptäcks för denna typ av brott kan antas vara relativt låg.
Brottets låga upptäcktsrisk bör inte i sig leda till några slutsatser avseende om en kri-minalisering är berättigad eller inte men bör vara viktig att beakta för att möjliggöra en allsidig analys av kontaktbrottets effektivitet.
6.2.3 Anmälda gärningar utgör inte kontaktbrott
I de utredningar som gjorts avseende kontaktbrottets tillämpning har det visat sig att många anmälda gärningar antingen inte uppfyller kontaktbrottets rekvisit eller att ett efterföljande sexualbrott redan har inträffat.96 Få fall har alltså anmälts vid en tidpunkt då kontaktbrottet är tillämpligt. Ett kontaktbrott konsumeras av ett senare begånget sexu-albrott eller straffbart förstadium till ett sådant brott. Faktorer som kan medföra att kontaktbrottets rekvisit inte är uppfyllda är exempelvis att ett förslag eller en överens-kommelse om en träff inte är tillräckligt konkret genom att innehålla tid och plats. Ett exempel på sådant fall är Helsingborgs tingsrätts dom i mål nr B 5668-13 där den tillta-lade och målsäganden diskuterat övernattningar, men inte på ett tillräckligt konkret sätt att bestämmelsens krav om träff var uppfyllt. När detta krav inte är uppfyllt kan emellertid ett generellt uttalat sexuellt förslag till ett barn i de fall konkret tid och plats inte har framkommit utgöra ett sexuellt ofredande. Sammanfattningsvis finns alltså dels fall där gärningspersonens gärning inte uppfyller kontaktbrottets rekvisit och dels fall där gärningspersonen redan begått ett övergrepp mot barnet vid ett fysiskt möte. Kontaktbrot-tet blir inte aktuellt i något av dessa fall.
95 Se exempelvis Sjöberg & Lindblad, Leander s 29 ff och Svedin & Back s 74 ff.
96 Se exempelvis Brås rapport 2013:14 s 26 och Ds 2015:49 s 62 ff.
Förutsättningarna för att fall av grooming ska omfattas av kontaktbrottsbestämmelsen bör emellertid ha förbättrats i och med lagändringen eftersom rekvisitet främjande åtgärd tagits bort samt att det inte längre krävs en gemensam viljeriktning om att träffas. Lagänd-ringen bör därför ha reducerat problemet med att många gärningar faller utanför brottets tillämpningsområde. Straffansvar för kontaktbrottet kan exempelvis inträda oavsett barn-ets agerande eller gärningspersonens eventuella köp av tågbiljetter eller liknande. Trots att fler fall numera omfattas av kontaktbrottet bör det fortfarande finnas en risk att de gärningar som begås inte anmäls vid en sådan tidpunkt att bestämmelsen kan tillämpas.
Som slutsats kan ändå anföras att lagstiftaren troligtvis lyckats med att få fler gärningar att omfattas av kontaktbrottet. Det bör numera vara möjligt att i ett tidigare skede ingripa mot grooming.
6.2.4 Att identifiera gärningspersonen
När ett brott begåtts på internet av en för målsäganden okänd person kan det uppstå problem med att identifiera vem som begått den brottsliga gärningen. Detta kan bero på att gärningspersonen bland annat kan agera anonymt eller utge sig för att vara någon annan. Hur gärningspersonen kan identifieras beror på hur kontakten har skett mellan gärningspersonen och barnet. Några avgörande faktorer kan vara vilken hemsida eller applikation som använts vid kommunikationen samt vilka enheter, operatörer och abon-nemang barnet och gärningspersonen haft och använt. Det bör därför inte gå att säga något generellt om hur lätt det är att identifiera gärningspersoner mer än att det kan vara svårt att spåra vem som begått gärningen. Framgångarna varierar beroende på vilka möjligheter det finns att erhålla information om gärningspersonerna från exempelvis webbplatser och telekomföretag. Många av dagens kommunikationsmedel är internationellt ägda och det kan därför vara svårare att få fram IP-adresser eller uppgifter om gärningspersoner än om samma tjänst ägs av ett svenskt företag. Eftersom förutsättningarna för att erhålla in-formation från dessa bolag varierar mellan företagen och i tiden godtar jag slutsatsen att det kan finnas svårigheter vid identifiering av gärningspersoner vid brott som begås på internet.
En viktig faktor för framgångar i identifieringsarbetet bör även vara om barnet erhållit någon information om gärningspersonen som kan användas som ledtrådar i den ytterli-gare utredningen.