Är kriminaliseringen av grooming förenlig med principer för kriminalisering?

Juridiska institutionen Vårterminen 2019

Examensarbete i straffrätt 30 högskolepoäng

Är kriminaliseringen av grooming förenlig med principer för kriminalisering?

Is the Criminalization of Grooming Compatible with the Principles of Criminalization?

Författare: Rebecca Elofsson

Handledare: Universitetslektor Lena Holmqvist

Man skulle rent av kunna påstå att grooming tycks vara ett slags nyckelord som gör det annars otänkbara tänkbart

Petter Asp 2007

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 5

1.1 Bakgrund ... 5

1.2 Syfte och frågeställning ... 6

1.3 Avgränsning ... 6

1.4 Metod och material ... 7

1.5 Terminologi ... 9

1.6 Disposition ... 10

2 Kriminaliseringen av grooming ... 11

2.1 Gällande rätt ... 11

2.1.1 Kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte ... 11

2.1.2 Grooming i internationell rätt ... 12

2.1.3 Sexuellt ofredande ... 12

2.2 Skäl och motiveringar från kontaktbrottets förarbeten ... 13

2.2.1 Skäl för införande ... 13

2.2.2 Översynen och lagändringen ... 13

2.2.3 Invändningar mot bestämmelsen ... 14

3 Grooming i statistiken ... 15

3.1 Barns internetanvändning ... 15

3.2 Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften ... 15

4 Principer för kriminalisering ... 19

4.1 Allmänt om kriminaliseringsprinciper ... 19

4.2 Abstrakt straffvärde ... 20

4.3 Effektivitet ... 21

4.4 Kriminaliseringsprinciperna och politiken ... 21

5 Kontaktbrottsgärningens abstrakta straffvärde ... 22

5.1 Skyddsintresse ... 22

5.2 Skada eller fara för skada ... 22

5.2.1 Frågeställningar ... 22

5.2.2 Fara eller risk för ett framtida sexuellt övergrepp ... 22

5.2.3 Skada genom sexuell kontakt från en vuxen ... 26

5.3 Skuld ... 30

5.4 Slutsats avseende kontaktbrottsgärningens abstrakta straffvärde ... 30

6 Kontaktbrottets effektivitet ... 32

6.1 Effektivitetsproblem ... 32

6.2 Att utreda kontaktbrottet ... 32

6.2.1 Presentation av problem ... 32

6.2.2 Att upptäcka kontaktbrott ... 33

6.2.3 Anmälda gärningar utgör inte kontaktbrott ... 34

6.2.4 Att identifiera gärningspersonen ... 35

6.3 Kontaktbrottsgärningens bevisbarhet ... 36

6.3.1 Att bevisa ett förslag eller överenskommelse om en träff ... 36

6.3.2 Att bevisa ett sexuellt syfte ... 37

6.4 Slutsats avseende kontaktbrottets effektivitet ... 39

7 Kontaktbrottets legitimitet som förstadiebrott ... 41

7.1 Legitimitetsfrågor ... 41

7.2 Att kriminalisera ”oskyldiga” kontakter med ett ”ont” uppsåt ... 41

7.3 Tendenser av preventionism, repression och symbolvärde i skälen för kriminalisering av grooming ... 44

7.4 Tidpunkt för straffansvarets inträde ... 47

8 Diskussion om kontaktbrottets berättigande samt förslag till förbättringar ... 50

8.1 Diskussion om kontaktbrottets berättigande ... 50

8.2 Förslag till förbättringar ... 53

8.2.1 Fel syfte men rätt kriminalisering? ... 53

8.2.2 Förslag till ny 6 kap 10 § 2 st BrB – ett utvidgat sexuellt ofredande ... 54

8.2.3 Förslag till ny 6 kap 10 a § BrB – ett begränsat kontaktbrott ... 55

8.2.4 Några förväntade följder av den föreslagna utformningen ... 57

9 Avslutande kommentarer ... 58

Källförteckning ... 60

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Näst intill samtliga barn på mellan- och högstadiet använder internet, de flesta flera gånger varje dag.

Internets utveckling har inneburit nya möjligheter för kontaktskapande i positiv bemärkelse. Utvecklingen har dock även inneburit nya plattformar för faror, däribland en ökad möjlighet för vuxna att ta kontakt med barn i sexuella syften. Det är nu möjligt att under kort tid nå ett närmast obegränsat antal barn och gärningspersonerna kan exempelvis agera anonymt eller med påhittade identiteter.

Många svenska barn blir kontaktade av vuxna med sexuella motiv.

Grooming kan beskrivas som processen där en vuxen person genom tillitsskapande arbetar fram en möjlighet att förgripa sig sexuellt på ett barn.

Grooming utgörs alltså av de förberedande gärningarna inför ett sexuellt övergrepp. Processen sker i allra störst omfattning via internet och kontakten kan exempelvis inledas med att gärningspersonen bygger upp en relation med barnet genom att vara en förstående vän, ge presenter eller vara barnet till tröst.

Genom att skapa ett känslomässigt band till barnet och successivt introducera sex i kontakten kan gärningspersonen slutligen förmå barnet att ställa upp på att träffas utanför internet.

År 2009 infördes brottet kontakt med ett barn i sexuellt syfte i 6 kap 10 a § brottsbalken (BrB). Fortsättningsvis kommer detta brott kallas för kontaktbrottet.

Trots att något sådant brott inte funnits tidigare har visst handlande som omfattas av bestämmelsen utgjort försök eller förberedelse till andra brott i 6 kap BrB. År 2017 ändrades kontakt- brottets rubricering, innehåll och straffskala. Avseende innehållet var den mest väsentliga förändringen att rekvisitet att vidta en åtgärd som är ägnad att främja att ett samman-

1 Internetstiftelsen 2018 A s 16.

2 Se exempelvis McAlinden s 339 och Brottsförebyggande rådets (Brås) rapport 2013:14 s 29.

3 Se Jonsson & Svedin s 25 Jonsson s 55 f och Brås rapport 2007:11 s 33 f.

4 Se Brås definition i rapport 2007:11 s 22.

5 Se exempelvis Brås rapport 2007:11 s 33 f, tabell 1 respektive figur 1, Whittle m fl A s 64 f, Kloess m fl s 130 och McAlinden s 345.

6 Se exempelvis Whittle m fl A s 63 ff.

7 För en närmre beskrivning av vad som avses med begreppen kontaktbrottet respektive grooming, se avsnitt 1.5.

träffande kommer till stånd togs bort. Trots att det redan i förarbetena år 2008 framfördes kritik mot brottets tidiga fullbordanspunkt, bland annat på grund av de bevissvårigheter som därmed följer, valde lagstiftaren alltså att tio år senare tidigarelägga fullbordans- punkten ytterligare.

Utformningen av kontaktbrottet ger upphov till en rad principiella frågeställningar och problem vilka enligt min mening inte till fullo har beaktats av lagstiftaren.

1.2 Syfte och frågeställning

Uppsatsens syfte är att utreda om det går att rättfärdiga Sveriges kriminalisering av grooming. Analysen utgår från dagens lydelse av 6 kap 10 a § BrB om kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte. Den frågeställning som ska besvaras är om dagens kriminalisering av grooming är förenlig med svenska kriminaliseringsprinciper. Särskilt fokus ligger på brottets tidiga fullbordanspunkt och de problem som en utformning av ett förstadiebrott medför.

Några av de delfrågor som besvaras är:

• Är den gärning som omfattas av kontaktbrottet abstrakt straffvärd enligt principer för kriminalisering?

• Hur förhåller sig kontaktbrottet till kravet att en kriminalisering ska vara effektiv?

• Utifrån de principer som presenterats – finns det någon lämpligare utformning av straffansvaret för grooming?

1.3 Avgränsning

Vid besvarande av frågeställningen görs en avgränsning till att endast behandla vuxnas

kontakter med barn på internet med syfte att genomföra fysiska övergrepp. Detta innebär

en begränsning till att behandla kontakter innan något fysiskt övergrepp har skett. Jag går

inte djupare in på så kallade onlineövergrepp som sker via internet. Sådana övergrepp har

kommit att omfattas av andra straffbestämmelser än 6 kap 10 a § BrB och är så väsens-

skilda de kontakter som syftar till fysiska sammankomster att de behöver analyseras särskilt.

För att kunna fokusera på uppsatsens kärnfrågor utgår jag i den kommande fram- ställningen från att barnet respektive gärningspersonen har sådana åldrar m.m. att ansvarsfrihet enligt 6 kap 14 § BrB inte blir aktuell. Jag går inte heller in särskilt på skuldfrågorna avseende barnets ålder enligt 6 kap 13 § BrB. Dessa bestämmelser berörs inte i det följande.

Uppsatsen behandlar svensk straffrätt och har inslag av straffprocessrätt. Några ord kommer även sägas om internationella instrument som berör grooming. Jag förutsätter att läsaren har grundläggande kunskaper om straffrättens uppbyggnad och principer.

1.4 Metod och material

Uppsatsen skrivs med hjälp av en rättsanalytisk metod. En sådan metod innefattar dels att fastställa gällande rätt och dels att analysera rätten med hjälp av annat material än tradi- tionella rättskällor.

Under framställningen kommer kontaktbrottsbestämmelsen ställas mot ett antal kriminaliseringsprinciper samt resultat från olika studier för att avgöra kriminaliseringens legitimitet. Genom att analysera rätten ur andra infallsvinklar än de juridiskt traditionella kan analysen bli mer nyanserad och erhålla en högre verklighets- förankring.

I uppsatsen används även rättspolitiska argument då det läggs fram förslag avseende hur lagstiftningen kan utformas för att bättre förhålla sig till kriminaliserings- principerna.

Arbetet inleds med att fastställa gällande rätt. Eftersom det finns begränsad doktrin som behandlar kontaktbrottet utgörs det material som används i denna del främst av kontaktbrottets förarbeten. För att beskriva grooming som fenomen används forsk- ningsrapporter, praxis och vetenskapliga artiklar från andra tidskrifter än juridiska.

Det material som används för att beskriva kriminaliseringsprinciperna är främst doktrin. I SOU 2013:38 togs ställning till vilka principer som skulle anses gälla vid kriminalisering.

På grund av att dessa principer i allra störst omfattning har behandlats

8 För en genomgång av vilka olika brott som kan bli aktuella vid onlineövergrepp, se exempelvis prop 2008/09:149 s 16 f.

9 Sandgren s 46.

10 A st.

11 Se SOU 2013:38 s 498 f.

i doktrin av Jareborg kommer uppsatsen av naturliga skäl vara präglad av Jareborgs syn på kriminaliseringsprinciperna. Jag har dock försökt att så långt som möjligt även se till vad andra författare, exempelvis Asp och Lernestedt, har skrivit i ämnet för att ge en mer nyanserad bild av principernas innebörd. Kriminaliseringsprinciperna kommer genom- gående vägas mot kontaktbrottsbestämmelsen samt dess förarbeten och de argument som lagstiftaren använt för att införa samt ändra lagstiftningen.

Avseende frågan om kontaktbrottets effektivitet kommer jag att inhämta information från forskningsrapporter, praxis och en intervju jag genomfört med Camilla Clarin, inspektör i Polismyndigheten Region Mitts grupp för utredning av IT-baserade sexual- brott mot barn. Intervjun med Clarin kommer användas för att få en förståelse för hur groomingsituationerna ser ut i Sverige idag och vilka möjligheter och utmaningar som finns vid utredning av nätbaserade brott mot barn.

Praxis kommer dels användas för att ge exempel på hur kontaktbrott kan begås och dels användas för att avgöra hur det överskjutande uppsåtet att begå vissa sexualbrott mot barn kan bevisas. För att hitta kontaktbrottsdomar har jag gjort slagningar i olika juridiska databaser. På grund av att få kontaktbrott har lett till åtal har det varit svårt att hitta domar.

Jag har valt att ta med samtliga femton domar jag hittat vilka avsett kontaktbrott begångna via internet vilka är spridda mellan år 2010 och 2019.

Domarna benämns nedan som de femton domarna. Av dessa domar har ett antal överklagats till hovrätten, men endast i ett av fallen – Svea hovrätts dom i mål B 8749-13 – har hovrätten inte fastställt tingsrättens bedömning. Av denna anledning kommer jag endast att hänvisa till tingsrättsdomarna, förutom i det nämnda fallet från Svea hovrätt. Eftersom praxis främst används som exempel i uppsatsen, exempelvis avseende vilka omständigheter som kan användas vid styrkande av kontaktbrottet, utgör det ingen begränsning för användningen att domarna kommer från underrätter.

12 När jag skriver ”de femton domarna” är det följande domar som avses: Svea hovrätts dom 2014- 03-17 i mål nr B 8749-13, Attunda tingsrätts dom 2015-02-05 i mål B 5470-13, Borås tingsrätts dom 2013-04-03 i mål nr B 3045-12, Göteborgs tingsrätts dom 2013-04-29 i mål B 13472-11, Helsingborgs tingsrätts dom 2015-06-17 i mål B 5668-13, Norrköpings tingsrätts dom 2013-09-18 i mål nr B 3619-12, Norrköpings tingsrätts dom 2015-04-01 i mål B 1072-14, Skaraborgs tingsrätts dom 2016-06-23 i mål nr B 1840-15, Sundsvalls tingsrätts dom 2018-11-27 i mål nr B 587-18, Uppsala tingsrätts dom 2011-11-16 i mål nr B 7921-10, Uppsala tingsrätts dom 2013-12-10 i mål nr B 3178-13, Västmanlands tingsrätts dom 2013-04-30 i mål nr B 572-13, Västmanlands tingsrätts dom 2017-06-05 i mål nr B 4881-16, Örebro tingsrätts dom 2019-01-15 i mål nr B 4533-18 och Örebro tingsrätts dom 2014-11-17 i mål nr B 1531-14. Två funna domar har exkluderats från analysen på grund av att kontakten inte skett över internet.

1.5 Terminologi

I uppsatsen används begreppet grooming för att benämna gärningen kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte. Brottet kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte, 6 kap 10 a § BrB, kommer benämnas kontaktbrottet. Om inget särskilt anges avses brottet i sin lydelse från och med den 1 januari 2018.

Med barn menas i uppsatsen barn under femton år eftersom det är denna ålder som använts i Sverige vid kriminalisering av de för denna uppsats aktuella sexuella handling- arna mot barn i 6 kap BrB. Denna användning av begreppet har valts trots att ett barn enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (fortsättningsvis barnkonventionen) är varje människa under 18 år och att även en del sexualbrott i 6 kap BrB har denna ålders- gräns. Med sexualbrott menas de sexualbrott som räknas upp i 6 kap 10 a § BrB om inget annat anges och med onlineövergrepp avses övergrepp som sker över internet.

När jag i uppsatsen använder begreppet kontaktbrottets objektiva moment menas bestämmelsens objektiva rekvisit som inte innehåller ett överskjutande uppsåt. Det görs alltså en skillnad mellan kontaktbrottets objektiva rekvisit att föreslå eller stämma en träff med ett barn och det objektiva rekvisit vilket innehåller ett överskjutande uppsåt att begå ett sexualbrott mot barnet. Därmed bortses alltså inte från att det överskjutande uppsåts- rekvisitet är ett objektivt rekvisit för den otillåtna gärningen.

Med internet menas här samtliga hemsidor, forum, chatt-funktioner (även inkluderat sms) och applikationer där vuxna på ett virtuellt sätt kan komma i kontakt med barn.

Några exempel från nutiden är kontakt via Snapchat, Messenger, Kik, WhatsApp, Insta-

gram och Yubo. Eftersom kommunikationsmedlen ständigt utvecklas förändras även de

typer av kontaktsätt som barnen och gärningspersonerna använder. De vuxna som vill

träffa barn i sexuella syften kan rimligen antas anpassa sig till de forum där barnen befin-

ner sig. Av detta följer att det enskilda kontaktmedlet inte är intressant i sig.

1.6 Disposition

Uppsatsen inleds med en beskrivning av gällande rätt, främst avseende kontaktbrottet i 6 kap 10 a § BrB. Utöver kontaktbrottet kommer några ord att sägas om internationell rätt om grooming och brottet sexuellt ofredande (6 kap 10 § BrB). I samband med gällande rätt presenteras införandet och ändringen av kontaktbrottet inklusive hur lagstiftaren vid dessa tillfällen har argumenterat för respektive emot kriminaliseringen. Därefter present- eras grooming som fenomen samt grundläggande principer för kriminalisering.

De mer analyserande delarna inleds med att kontaktbrottet ställs mot de presenterade kriminaliseringsprinciperna om abstrakt straffvärde och effektivitet. Några generella legitimitetsproblem med kontaktbrottets utformning som förstadiebrott analyseras innan en sammanfattande diskussion görs om kontaktbrottet är förenligt med kriminaliserings- principerna. Slutligen presenteras förslag till förbättringar av brottets utformning.

Uppsatsen har ingen tydlig uppdelning mellan deskriptiva och reflekterande delar.

Diskussion och egna reflektioner introduceras relativt tidigt i uppsatsen och arbetas in i

de deskriptiva delarna för att framställa en mer levande text och en djupare analys.

2 Kriminaliseringen av grooming

2.1 Gällande rätt

2.1.1 Kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte

Som nämnt återfinns brottet kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte i 6 kap 10 a § BrB. För straffansvar för brottet krävs att en person föreslår eller stämmer träff med ett barn under femton år i syfte att begå något av de sexualbrott som återfinns i 6 kap 4–6, 8 och 10 §§ BrB mot barnet.

Brottet är utformat som ett fullbordat brott trots att dess fullbordanspunkt kan uppfattas föreligga på ett förberedande stadium. Den handling som har kriminaliserats utgör en slags förberedelse till olika former av sexuella övergrepp mot barn. Om kontakten har lett till att gärningspersonen gjort sig skyldig antingen till ett fullbordat sexualbrott eller till ett straffbart förstadium av något av de uppräknade brotten konsumeras kontaktbrottet av ett sådant brott.

Med ”föreslå en träff” avses att gärningspersonen på ett konkret och preciserat sätt ska väcka frågan om att mötas en viss tid och plats. Straffansvaret inträder alltså redan genom detta förslag från gärningspersonen om att träffas. Om gärningspersonen och barnet har stämt träff saknar det betydelse från vem initiativet kommer och det krävs ingen gemen- sam viljeriktning om att träffas. Gärningspersonen har begått en otillåten handling oavsett barnets agerande, även om barnet saknat avsikt att träffas.

Avseende syftet att begå något av de uppräknade sexualbrotten krävs ett direkt, över- skjutande uppsåt. Ett sådant syfte kan antas vara svårt att bevisa. Bedömningen av om ett sådant syfte förelegat ska enligt förarbetena göras utifrån en helhetsbedömning.

Vid bedömningen kan den plats som har bestämts för mötet, den relation gärningspersonen och barnet har till varandra, den åldersskillnad som föreligger mellan dem, hur de kommit i kontakt med varandra samt innehållet i den kommunikation de haft utgöra omständig- heter som kan vara av betydelse.

13 Se prop 2008/09:149 s 47 f och prop 2016/17:214 s 8.

14 Prop 2016/17:214 s 18.

15 Prop 2008/09:149 s 46.

16 A st. Notera dock att det kan ifrågasättas om det är möjligt att ha avsikt att göra något som inte kan utföras. Jag kommer inte att beröra den frågan närmre.

2.1.2 Grooming i internationell rätt

Det finns vissa internationella instrument som har betydelse för utformningen av Sveriges kriminalisering av grooming. Sverige ska enligt barnkonventionen artikel 34 övergri- pande skydda barn mot alla former av sexuellt utnyttjande och övergrepp. Enligt Euro- parådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp (Lanzarotekonventionen) samt Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi ska varje part respektive medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kontakt- sökande med barn i sexuellt syfte är straffbelagt.

Enligt konventionen artikel 23 samt direktivet artikel 6 ska förslag från vuxna genom informations- och kommunikationstek- nik i syfte att träffa ett barn för att begå sexuella handlingar med barnet vara straffbelagda om de följts av faktiska handlingar som leder till ett sådant möte. Regeringen har bedömt att Sverige genom kontaktbrottet i 6 kap 10 a § BrB uppfyller dessa krav på kriminali- sering.

I vissa avseenden går kontaktbrottet längre än vad direktivet och konventionen kräver, exempelvis då det enligt den nuvarande lydelsen inte krävs någon ytterligare främ- jande åtgärd för att förfarandet ska vara brottsligt.

2.1.3 Sexuellt ofredande

I sammanhanget är det av betydelse att även nämna sexuellt ofredande i 6 kap 10 § BrB.

Enligt 6 kap 10 § 1 st BrB begår den som, i annat fall än som avses tidigare i det sjätte kapitlet, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att medverka i någon handling med sexuell innebörd brottet sexuellt ofredande. Eftersom uppsatsen fokuserar på det handlande som föregår en sexuell handling kommer fokus istället ligga på bestäm- melsens andra stycke.

Enligt 6 kap 10 § 2 st BrB gör även den som genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet sig skyldig till sexuellt ofredande. En begränsning av ansvaret har gjorts till handlingar som syftar till att reta eller tillfredsställa gärningspersonens sexualdrift.

Som framgår av NJA 2013 s 548 kan emellertid vissa handlingar anses ha en sexuell prägel oavsett avsikten med

17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF, EUT 2011 L 335 s 1 artikel 6.

18 Se bedömningen i prop 2012/13:111 s 86.

19 Prop 2004/05:45 s 88.

handlingen. Handlingen ska typiskt sett vara sådan att den sexuella integriteten kränks och det behöver alltså inte ha uppstått någon kränkning i det enskilda fallet.

För att avgöra om uttalanden i chattkonversationer utgör en kränkning enligt 6 kap 10 § 2 st BrB kan åldersskillnaden mellan gärningspersonen och barnet jämföras med innehållet i konversationen.

I praxis har belysts att frågor om barnets sexualliv – exempelvis om barnet haft sex, vilken typ av sex barnet gillar och om barnet vill ha sex med gärnings- personen – typiskt sett är ägnade att kränka barnets sexuella integritet och utgör därmed sexuella ofredanden enligt 6 kap 10 § 2 st BrB.

Sexuellt ofredande är närliggande kontaktbrottet och dessa brott överlappar i många fall varandra. Ett generellt uttalat önskemål om att ha sex med det mottagande barnet bör exempelvis ses som ett sexuellt ofredande istället för ett kontaktbrott för vilket det krävs ett mer konkret och preciserat förslag om att mötas.

2.2 Skäl och motiveringar från kontaktbrottets förarbeten 2.2.1 Skäl för införande

Införandet av kontaktbrottet motiverades av att internets utveckling inneburit ökade risker för barn att utsättas för grooming i kombination med syftet att förhindra att barn utsattes för sexuella övergrepp.

Regeringen uppgav som skäl för införande av kontaktbrottet att grooming kan leda till att barn utsätts för olika former av sexuella övergrepp och att detta kan leda till att barnen drabbas av både fysiska och psykiska skadeverkningar.

Med hänsyn till dessa skäl ansågs det föreligga ett behov av att på ett tidigare stadium kunna ingripa mot att barn utsattes för sexuella övergrepp efter kontakt exempelvis via internet.

2.2.2 Översynen och lagändringen

År 2015 gjordes en översyn av kontaktbrottets utformning för att följa upp om straffan- svaret var lämpligt utformat.

Den slutsats som då drogs var att regleringen utifrån sin

20 A prop s 149.

21 RättsPM 2016:4 s 34. Se exempelvis Svea hovrätts dom 2015-06-24 i mål B 693-15. Hovrätten anslöt sig på s 34 till tingsrättens bedömning. Se tingsrättens skäl s 71 f.

22 Se exempelvis Svea hovrätts dom 2013-01-31 i mål B 10301-12 s 5, Uppsala tingsrätts dom 2012- 10-30 i mål B 746-12 s 26 samt Nacka tingsrätt dom 2015-03-12 i mål B 586-14 s 53.

23 Se prop 2016/17:214 s 18.

24 Se exempelvis Ds 2007:13 s 11 ff och prop 2008/09:149 s 18 f.

25 Prop 2008/09:149 s 18.

26 Ds 2015:49 s 1 och 7.

utformning inte var effektiv i förhållande till sitt syfte, med hänsyn till att brottsbeskriv- ningen var allt för snäv och att ett mycket litet antal anmälningar uppfyllde samtliga av brottets rekvisit utan att ett sexuellt övergrepp redan hade begåtts.

Som resultat av utredningen utvidgades straffansvaret till att inte längre kräva att en främjande åtgärd vidtagits.

Även formuleringen avseende att stämma träff ändrades från en överenskommelse om sammanträffande till att föreslå eller stämma träff. För ansvar räcker det därmed numera med ett förslag om en träff och det krävs inte längre en ömse- sidig viljeriktning om att träffas. Som skäl för det tidigarelagda straffansvaret framfördes att denna utformning skulle leda till att fler av de brott som anmäldes skulle kunna utredas och lagföras än tidigare. Förändringen förutsågs kunna öka möjligheterna att tidigt ingripa mot att barn utsattes för sexuella övergrepp.

I övrigt skärptes straffskalan och brottsbeteckningen ändrades från kontakt med barn i sexuellt syfte till kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte.

2.2.3 Invändningar mot bestämmelsen

Både vid införandet och vid ändringen av kontaktbrottet presenterades i förarbetena ett antal problem med utformningen av bestämmelsen. Några av de främsta problemen som nämndes vid införandet var att avståndet till ett fysiskt övergrepp var så stort att krimina- liseringen riskerade att omfatta icke straffvärda gärningar samt att regleringen riskerade att inte vara effektiv bland annat i och med de bevissvårigheter som kunde medföras.

När kontaktbrottet sedan ändrades och straffansvaret utvidgades var regeringen medveten om att brottet skulle kunna bli ännu svårare att bevisa än tidigare samt att det fortfarande fanns principiella invändningar mot kriminaliseringen eftersom straffansvaret var så långt från den skadegörande handlingen.

När kravet på en främjande åtgärd togs bort var det inte heller längre möjligt att tillbakaträda från överenskommelsen innan någon ytterligare åtgärd vidtagits eftersom brottet är fullbordat redan då en träff föreslås eller bestäms.

27 Ds 2015:49 s 95.

28 Följande stycke bygger på prop 2016/17:214 s 12 f.

29 Se prop 2008/09:149 exempelvis s 19 ff.

30 Prop 2016/17:214 s 9.

3 Grooming i statistiken

3.1 Barns internetanvändning

I en studie av Internetstiftelsen år 2018 svarade i princip alla (99,5 %) tillfrågade skolbarn på mellan- och högstadiet att de använder internet. 74,5 % svarade att de använder internet flera gånger varje dag.

99 % använder internet i telefonen och 93 % använder internet i datorn.

Samtliga skolbarn svarade att de har en egen mobiltelefon och ca 98 % bor i ett hem där det finns minst en dator.

De slutsatser som kan dras från dessa resultat är att nästintill alla ungdomar i 10–15-årsåldern har en mobiltelefon som de använder för att gå in på internet, en majoritet flera gånger varje dag.

3.2 Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften

Det finns en hel del internationella vetenskapliga artiklar som beskriver hur grooming kan gå till och vilka riskfaktorer som finns för att ett barn ska utsättas för sådan brottslig- het. Det har även genomförts ett antal utredningar och studier i Sverige avseende vuxnas sexuella kontakter med barn via internet.

Detta avsnitt avser att beskriva grooming i syfte att göra läsaren bekant med vilka situationer som avses i uppsatsen. I beskrivningen använder jag mig av de svenska studierna, svensk praxis och vetenskapliga artiklar för att dels få en förankring i hur brottsligheten sett ut i Sverige och dels erhålla ett bredare vetenskapligt stöd i psykologiska och sociala frågor som angår grooming.

Kontakt med barn i sexuellt syfte inleds oftast via internet av en för barnet tidigare okänd person.

Som nämndes inledningsvis består groomingprocessen av att gärnings- personen genom tillitsskapande arbetar fram en möjlighet att förgripa sig sexuellt på ett barn. De vuxna som tar sexuell kontakt med barn utgör dock ingen homogen grupp, vilket medför att gärningspersonernas tillvägagångssätt vid grooming kan variera stort i exem- pelvis metod, varaktighet och intensitet.

Gärningspersonerna kan bland annat knyta barn till sig genom att vara en förstående vän, diskutera gemensamma intressen eller

31 Internetstiftelsen 2018 A s 16.

32 Internetstiftelsen 2018 B s 11 och Internetstiftelsen 2018 A s 16.

33 Internetstiftelsen 2018 A s 17.

34 Se exempelvis Brås rapporter 2007:11 och 2013:14, Ds 2015:49, Jonsson och Jonsson & Svedin.

35 Brås rapport 2013:14 s 48 och Ds 2015:49 s 52 tabell 6.3.

36 Se exempelvis Whittle m fl A s 63.

erbjuda tröst eller presenter.

Under processens gång introduceras sex i kontakten och gärningspersonen försöker slutligen förmå barnet att träffas vid ett fysiskt möte exempel- vis genom övertalning, hot eller mutor.

Några exempel på tillvägagångssätt som gärningspersoner har använt sig av i Sverige kan hämtas från praxis. I Svea hovrätts dom i mål B 8749-13 kom den tilltalade överens med målsäganden om att träffas och ha samlag i utbyte mot alkohol. I Norrköpings tings- rätts dom i mål B 3619-12 hade den tilltalade förmått målsäganden att posera sexuellt i sin webbkamera och därefter använt hot för att förmå henne att posera mer. I denna kontext stämde den tilltalade senare träff med målsäganden. I Attunda tingsrätts dom i mål B 5470-13 beskrev domstolen att den tilltalade i konversationer med barnet arbetat sig fram till sexuella ämnen och successivt flyttat fram gränserna genom att använda smicker och annat för att vinna målsägandens förtroende. Den tilltalade erbjöd även pengar för samlag vid flera tillfällen, använde manipulativa konversationstekniker med fokus på sex och hotade att berätta för målsägandens föräldrar att hon var en hora. I Väst- manlands tingsrätts dom i mål B 4881-16 beskrev målsäganden att hon hade kontakt med den tilltalade eftersom hon ville ha bekräftelse och att den tilltalade till en början fick henne att känna sig speciell. Målsäganden hade kontakt med den tilltalade eftersom hon mådde dåligt och inte hade någon annan att prata med. Den tilltalade dömdes även för ett antal andra sexualbrott mot målsäganden. Nämnda fall utgör några exempel på hur gärningspersoner har gjort sig skyldiga till kontaktbrottet i Sverige och som nämnt kan tillvägagångssätten variera stort från fall till fall.

Studier har visat att det finns vissa riskfaktorer avseende vilka barn som utsätts för grooming. Några av dessa riskfaktorer är låg självkänsla, upplevd ensamhet, högt riskta- gande beteende, psykiska problem, dåliga familjeförhållanden och tidigare utsatthet.

Faktorer som på ett motsatt sätt har visats skydda barn från att utsättas för grooming är emotionell stabilitet, hög självkänsla, stödjande föräldrar och annat socialt stöd.

37 Se exempelvis Kloess m fl s 130, Whittle m fl A s 64 f och McAlinden s 345. Ett svenskt medialt uppmärksammat groomingfall är Alexandramannen. För en beskrivning av Alexandramannens tillvägagångssätt, se exempelvis Eneman m fl s 6 ff.

38 Se exempelvis Kloess m fl s 130, McAlinden s 347 och Katz s 1539.

39 Se exempelvis Whittle m fl B s 137, Jonsson m fl s 1253 f och Livingstone & Smith s 644 f.

40 Se Whittle m fl B s 137.

Utredningen som presenterades i Ds 2015:49 visade att runt hälften av de anmälda kontaktbrotten år 2012 och 2013 innefattade att gärningspersonen eller barnet uttryckt en vilja att träffas.

En överenskommelse om att träffas förelåg i 17 % av dessa fall och personerna träffades i 9 % av fallen. I de fall där gärningspersonen och barnet träffades inträffade ett sexualbrott i 48 % av fallen. Samtliga av dessa resultat har något högre andelar om man endast ser till anmälningar med ett uppenbart sexuellt innehåll.

Prome- morians resultat börjar bli gamla samt avser anmälningar av brott med den tidigare lydel- sen och måste därför användas med försiktighet. De slutsatser som kan dras utifrån materialet är emellertid att det förekommer att gärningspersoner föreslår fysiska möten med barn samt att det efter kontakt med barnet åtminstone finns en risk att personerna möts och att barnet då utnyttjas sexuellt.

Camilla Clarin som arbetar vid Polismyndigheten med nätbaserade sexualbrott mot barn har beskrivit att hon sett en utveckling till att övergreppen som följer av grooming oftare sker och stannar på internet och att det enligt hennes uppfattning är mycket ovanligt att en gärningsperson och ett barn numera träffas vid ett fysiskt möte.

Anledningen till detta är enligt Clarin att onlineövergreppen inte är lika riskfyllda. Gärningspersonen behöver då inte träffa barnet och kan få sexuell tillfredsställelse utan att utsätta sig själv för de risker som det innebär att träffa ett barn. Jag kan inte själv verifiera om Clarins observation av groomingens utveckling är korrekt men Clarins uppfattning stöds åtminstone delvis av svenska studier som jämfört omfattningen av grooming där över- grepp skett vid ett fysiskt sammanträffande med där övergrepp skett på internet. Exem- pelvis har Linda Jonsson, universitetslektor vid institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet, sett en tendens till att de fysiska övergreppen minskar och att onlineövergreppen ökar.

När ett kontaktbrott anmäls är det också sannolikt att gärningspersonen även begått andra sexualbrott mot barnet och/eller andra målsägande. Under uppsatsskrivandet har jag, som nämnt, läst och analyserat femton domar där kontaktbrottet förekommit.

I elva av de femton domarna har åklagaren även yrkat ansvar för sexuellt ofredande. I flera av

41 Följande information är hämtad från Ds 2015:49 s 60 f.

42 Ds 2015:49 s 60 tabell 6.6.

43 Det följande bygger på en intervju med Camilla Clarin den 2019-03-08.

44 Se Jonssons resonemang s 56 där hon jämför sina resultat med resultaten i Jonsson m fl.

45 De aktuella domarna är uppräknade i not 12 avsnitt 1.4.

fallen har åtalen omfattat ett flertal sexualbrott, exempelvis våldtäkt mot barn och utnytt- jande av barn för sexuell posering, mot i vissa fall fler än en målsägande. Endast vid ett av fallen yrkades inte ansvar för något annat sexualbrott än kontaktbrottet.

Att åtalen sett ut just så här kan ge en antydan om att ett kontaktbrott vanligtvis inte anmäls eller upptäcks ensamt. En gärningsperson som gör sig skyldig till kontaktbrottet kan alltså även tänkas göra sig skyldig till andra sexualbrott mot barnet eller mot andra barn. Exempel på brott som kan begås i samband med kontaktbrottet är sexuellt ofredande och utnyttjande av barn för sexuell posering.

46 Domen som avses är Uppsala tingsrätts dom 2013-12-10 i mål B 3178-13.

4 Principer för kriminalisering

4.1 Allmänt om kriminaliseringsprinciper

Kriminalisering innebär att genom lagstiftning belägga vissa gärningar med straff.

Syftet med kriminalisering kan sägas vara att genom straffhot avskräcka personer från sådana gärningar som anses icke önskvärda (allmänprevention).

En annan viktig funk- tion med straffhot är dess symbolfunktion, vilken innefattar ett fördömande av gärnings- typen. Jareborg har emellertid anfört att symbolfunktionen ska ses som underordnad den allmänpreventiva funktionen.

Vissa principer har återkommit i förarbeten och doktrin avseende hur kriminalisering bör ske i Sverige. Några av de principer som synes vara gemensamma i dessa framställ- ningar och därmed bör efterföljas för att en kriminalisering ska vara berättigad är följande.

Det förhindrande beteendet ska kunna orsaka eller riskera att orsaka skada på ett godtag- bart skyddsintresse.

Detta kriterium sammanfattas här som den kriminaliserade hand- lingens abstrakta straffvärde. Vidare ska kriminalisering avse gärningstyper – inte en- skilda gärningar eller individer – och ska användas i så begränsad utsträckning som möjligt, som en sista utväg (ultima ratio).

Grunden till ultima ratio är att kriminalisering utgör en inskränkning i individers valfrihet samt att ett straff kan anses utgöra statens mest ingripande maktmedel mot sina medborgare.

Kriminaliseringen ska därutöver uppfylla krav på effektivitet.

De principer som kommer behandlas i det följande är att en kriminalisering ska avse ett straffvärt beteende samt att regleringen ska vara effektiv.

Analysen kommer göras med utgångspunkt i principen om ultima ratio, att kriminali- sering ska införas som sista utväg.

I sammanhanget är det viktigt att nämna att dessa principer inte utgör några absoluta regler för när kriminalisering får ske, utan snarare när kriminalisering bör ske. Det har

47 Jareborg 2001 s 45, Lernestedt 2003 s 15 och Asp m fl s 30.

48 Jareborg 2001 s 47.

49 Jareborg 1992 s 143.

50 Se exempelvis Jareborg 2001 s 52, SOU 1992:61 s 111, SOU 2013:38 s 483 ff och Asp m fl s 39.

51 Jareborg 2001 s 46 och 53.

52 Se exempelvis Jareborg 2001 s 46, Asp m fl s 41 och Jareborg 2006 s 34.

53 Se exempelvis SOU 1992:61 s 111, Jareborg 2001 s 52 och Asp m fl s 40.

emellertid ansetts krävas av lagstiftaren att tydligt motivera vilka tungt vägande skäl som medför att avsteg måste göras från principerna.

4.2 Abstrakt straffvärde

Kriminalisering bör endast komma i fråga avseende sådana gärningstyper som är straffvärda.

Med straffvärde avses här ett abstrakt straffvärde vilket måste skiljas från det konkreta straffvärdet hos en viss utförd gärning. Ju högre abstrakt straffvärde, desto starkare är skälen för kriminalisering.

En legaldefinition av straffvärde finns i 29 kap 1 § 2 st BrB. Trots att denna definition återfinns i brottsbalkens avdelning om påföljder för brott kan den tjäna som vägledning vid bedömningen av om och i vilken omfattning en gärningstyp är straffvärd. Nyckelorden i bestämmelsen är skada, kränkning eller fara avseende ett skyddsintresse samt skuld.

En kriminalisering ska som nämnt avse att skydda ett skyddsvärt intresse och den gärning som ska kriminaliseras ska kunna orsaka skada eller fara för skada på detta intresse. Kriminalisering bör främst söka förhindra beteenden som kan orsaka skada.

Gärningspersonen ska också ha visat skuld i förhållande till gärningen för att vara straff- rättsligt ansvarig för det som hänt.

Ju starkare skyddsintresset är, desto mer berättigat är det att kriminalisera förfältsdelikt eller gärningar där det endast föreligger fara för skada.

Jämför exempelvis skyddet för rätten till liv med rätten till egendom. Gärningstypens straffvärde beror även på hur nära gärningen står skyddsintresset. Jareborg har exemplifierat detta och förklarat att ett bete- ende som inte innefattar en direkt kränkning eller fara för kränkning av skyddsintresset, utan endast utgör en risk för en kränkning av skyddsintresset eller endast under vissa omständigheter kan leda till en sådan kränkning, endast bör kriminaliseras avseende de allra viktigaste skyddsintressena.

Jareborg har framfört att en kriminalisering i de senare fallen endast bör förekomma om den är påtagligt effektiv.

54 Se exempelvis SOU 2013:38 s 499.

55 Prop 1994/95:23 s 52.

56 Asp m fl s 51.

57 Jareborg 2001 s 53.

58 A a s 59.

59 Se exempelvis Heidenborg s 308 och Jareborg 2001 s 54.

60 Jareborg 2001 s 54.

61 A st.

4.3 Effektivitet

En kriminalisering bör även vara effektiv för att en gärningstyp ska beläggas med straff.

Kriminaliseringen ska utgöra ett effektivt medel för att motverka det oönskade beteendet och rättsväsendet ska ha resurser för att klara av belastningen som kriminaliseringen innebär.

Kravet kan sägas omfatta straffbudets förmåga att fullgöra sina uppgifter.

Effektivitet som legitimation för kriminalisering kan innebära olika saker. I detta sammanhang kommer jag främst belysa effektivitet i den mån gärningspersoner som överträder straffbudet kan upptäckas och fällas för gärningen. Om gärningarna inte kan upptäckas och lagföras bör inte heller någon kriminalisering av beteendet finnas, särskilt om gärningen är långt från skyddsintresset. Om ett straffbud inte är effektivt kan det leda till att dess avskräckningsverkan avtar.

4.4 Kriminaliseringsprinciperna och politiken

Trots att principen om ultima ratio utgör en huvudregel vid kriminalisering har det i prak- tiken emellertid ofta införts kriminaliseringar i första hand eftersom detta är en förhållan- devis bekväm och billig åtgärd.

På flera ställen i litteraturen uppmärksammas att det inte är troligt att det finns rationell grund för all modern kriminalisering samt att en stor mängd straffbestämmelser har införts utan att någon principiell diskussion har förts avse- ende lämpligheten i att kriminalisera beteendet.

En av förklaringarna till detta torde vara det politiska spelet som kan anses innefatta en jargong att agera kraftfullt mot brottslighet med syfte att vinna politiska poäng. Asp anser att en sådan så kallad preventionistisk straffrätt har fått större plats på bekostnad av intressen som rättssäkerhet och integritet genom att bland annat kriminalisera gärningar där det endast föreligger ett hot mot en kränkning av skyddsintresset.

62 Asp m fl s 40 och Jareborg 2001 s 52.

63 SOU 1992:61 s 111.

64 Lernestedt 2003 s 314.

65 Asp m fl s 33 och 41.

66Asp m fl s 43, Heidenborg s 303 och prop 1994/95:23 s 53.

67 Se Asp 2007 C s 71.

5 Kontaktbrottsgärningens abstrakta straffvärde

5.1 Skyddsintresse

Kontaktbrottet avser att ge ett skydd mot i allmänhet att barns hälsa eller sexuella integri- tet kränks och i synnerhet att barn utsätts för sexuella övergrepp efter kontakter exempel- vis genom internet. Detta skyddsintresse är högt värderat dels eftersom det är barn som utsätts, vilka är extra skyddsvärda på grund av sin skyddslösa ställning, och dels eftersom sexualbrott kan medföra allvarliga skadeverkningar hos den som utsätts. Barns rätt till skydd mot sexuella övergrepp synliggörs även i barnkonventionen och Lanzarotekon- ventionen och Sverige har genom dessa internationella instrument åtagit sig att skydda barn mot sexuella övergrepp och vissa former av grooming. Eftersom det intresse som kontaktbrottet avser att skydda är relativt klart kommer inte mer tid läggas på att utröna dess innebörd djupare.

5.2 Skada eller fara för skada 5.2.1 Frågeställningar

Straffvärdesbedömningen blir mer komplex när vi övergår till frågan om den kriminali- serade gärningen kan orsaka skada eller fara för skada på det presenterade skyddsintres- set. Den fråga som måste besvaras är huruvida kontaktbrottsgärningen kan anses orsaka en skada eller en fara för skada avseende barnets sexuella integritet. Kontaktbrottet har utformats som ett förfältsdelikt i förhållande till syftet att skydda barn från sexuella över- grepp och kontakten behöver därför inte medföra att barnet tar någon skada av beteendet.

Jag har valt att dela upp frågan dels i om kontakten typiskt sett utgör en fara eller risk för ett framtida sexuellt övergrepp och dels i om själva den sexuella kontakten från en vuxen kan innebära en slags skada på barnet.

5.2.2 Fara eller risk för ett framtida sexuellt övergrepp

I kontaktbrottsbestämmelsens förarbeten betonades att den skada som avsågs förhindras med bestämmelsen var att kontakterna skulle leda till sexuella övergrepp i ett senare led.

68 Se Ds 2007:13 s 107, prop 2008/09:149 s 18 f, Ds 2015:49 s 100 f och prop 2016/17:214 s 9.

För kriminalisering argumenterades att det förelåg en abstrakt fara för skada eftersom gärningen typiskt sett medförde en risk att barnet senare skulle komma till skada.

Jareborg har emellertid ställt sig kritisk till att kriminalisera handlande som innebär sådan abstrakt fara för att skyddsintresset ska kränkas. Sådan kriminalisering bör enligt Jareborg endast förekomma avseende de allra viktigaste skyddsintressena.

I det följande ska en egen bedömning göras avseende frågan om det typiskt sett föreligger en fara, alternativt en risk, för ett framtida sexuellt övergrepp mot barnet redan på kontaktstadiet. För att avgöra om fara föreligger vid kontaktbrottsgärningen är det dock ofrånkomligt att bedömningen avser en abstrakt fara, eftersom kriminaliseringen omfattar ett stort antal situationer och inte ett konkret fall. Bedömningen kommer utgå från hur man bedömer att konkret fara föreligger med abstraktion genom exempel på tänkbara scenarion.

Avsikten med min bedömning är att finna om det i kontaktbrottsgärningen föreligger en typisk fara som kan motivera en kriminalisering.

När en vuxen person har tagit kontakt med ett barn och föreslagit en träff är det många steg som återstår innan ett fysiskt sexualbrott har kommit till stånd. Detta avstånd – hur nära gärningstypen står skyddsintresset – är centralt för bedömningen. Det finns ett antal grader avseende gärningens närhet till en kränkning av skyddsintresset. Utgör kontakten en fara för kränkning, en risk för kränkning, eller kan kontakten endast under vissa omständigheter bidra till att skyddsintresset kränks? Jareborg har uttryckt att de två senare fallen endast kan motivera en kriminalisering avseende de allra viktigaste skyddsintres- sena och i de fall regleringen är påtagligt effektiv.

Jareborg har exemplifierat dessa nivåer med fara för liv. Exempelvis innefattar att utsätta en person för livsfara en fara för dennes liv, att köra bil på fel sida vägen i en kurva innehåller en risk för någons liv och att inneha skjutvapen kan under vissa omständigheter leda till att någon mister sitt liv.

På frågan om det föreligger en konkret fara för ett sexuellt övergrepp vid kontakttill- fället krävs att det i den konkreta situationen är existentiellt möjligt och plausibelt att gärningen leder till ett sexuellt övergrepp.

För att utreda detta måste det beaktas i vilket tillstånd världen befinner sig vid gärningstidpunkten och vilka plausibla förändringar som

69 Se Ds 2007:13 s 107.

70 Jareborg 2001 s 178.

71 A a s 54.

72 Läs om konkret fara i exempelvis Jareborg 2001 s 171.

måste ske för att följden ska inträffa. När en gärningsperson tagit kontakt med ett barn och föreslagit en träff är det fortfarande en rad olika händelser som måste följa för att ett sexualbrott ska kunna komma till stånd. Vid kontakt via internet befinner sig barnet och den vuxne på geografiskt olika platser och för ett fysiskt övergrepp måste det därmed av naturliga skäl ske en fysisk förflyttning av båda eller någon av parterna. Beroende på de geografiska förhållandena kan denna förflyttning vara olika svår. Exempelvis bör en resa från Helsingborg till Luleå kräva mer av parterna och därmed vara mer komplicerat utförd och mindre sannolik än en resa från Odenplan till Djurgården. En längre resa kan even- tuellt vara existentiellt omöjlig för barnet att genomföra, särskilt för mindre barn, då det exempelvis kan krävas sällskap av en vuxen för att flyga eller åka med annan kollektiv- trafik mellan platserna.

Därutöver är det visat att gärningspersonen ofta är en person som är okänd för barnet.

Ett barn lär beroende på bland annat ålder, mognad, riskmedvetenhet, sociala förhållan- den och vanor rimligen reagera väldigt olika på en okänd persons förfrågan om att träffas.

Ett barn som hemma eller i skolan har fått kännedom om riskerna med internetkontakter kan tänkas i mindre utsträckning gå med på att träffa okända gärningspersoner än ett barn som på grund av exempelvis otrygga hemförhållanden inte har lärt sig om relevanta risker. Eventuella sexuella inslag kan också få olika gehör beroende på bland annat barnets sexuella erfarenheter och självsäkerhet. Någon familjemedlem eller vän ska heller inte ha fått reda på det planerade mötet och på något sätt hindrat att barnet åker till mötesplatsen eller gett råd om att inte träffa en okänd person. Utöver detta ska gärnings- personen även ha använt en sådan retorik innehållande exempelvis lockelser, charm eller manipulationsteknik att barnet av någon anledning är motiverat att träffa den okända personen.

Det är även av vikt att belysa möjligheten att gärningspersonens förslag om att träffas inte är allvarligt menat. Gärningspersonen har vid ett förslag om att träffas fortfarande många tillfällen kvar då det är möjligt att ändra sig eller dra sig ur innan något allvarligare har inträffat. Gärningspersonen kan även träffa barnet utan att på något sätt skada eller sexuellt utnyttja honom eller henne. Vid tidpunkten för kontakten återstår fortfarande relativt många steg innan exempelvis försöksansvar för olika sexualbrott mot barnet inträder.

För att ett framtida sexualbrott ska komma till stånd krävs ett aktivt och medvetet

handlande från både gärningspersonens och barnets sida i en viss riktning. Samtliga om-

ständigheter som nämnts här utgör exempel på faktorer som kan förhindra att ett möte och ett efterföljande sexuellt övergrepp kommer till stånd. Det föreligger alltså många moment som kan utfalla annorlunda än på det sätt lagstiftaren har antagit. Utifrån dessa omständigheter kan det inte vara möjligt att påstå att ett tillräckligt stort antal av kontakt- brotten utgör en fara för ett efterföljande sexualbrott. De händelser som måste inträffa från tidpunkten för förslaget om att träffas anser jag inte är tillräckligt generellt sannolika för att plausibilitetskriteriet i farebedömningen ska vara uppfyllt. Vid grooming som endast befinner sig i kontaktfasen bör det därmed inte kunna anses föreligga någon generell fara för ett framtida sexuellt övergrepp. Det föreligger ännu ingen farlig situation i och med att det inte finns någon tillräckligt tydlig farlig riktning i gärningen. Gärningen bör istället innebära en generell fara i ett senare skede, när gärningspersonens allvar med gärningen på något sätt manifesteras. En sådan manifestation kan exempelvis utgöras av att personen är på väg till platsen eller möter upp barnet. Vilken tidpunkt som är lämplig för straffansvarets inträde kommer behandlas mer ingående under avsnitt 7.4.

Emot mitt resonemang kan argumenteras att statens skyldighet att skydda barn från att utsättas för övergrepp kan anses kräva att denna typ av gärning är kriminaliserad.

Lernestedt medger att vissa särskilt viktiga intressen bör ges ett mer vidsträckt skydd genom att exempelvis kriminalisera förstadier till brott.

Jag menar ändå att ett förslag om att träffas är en gärning som är allt för långt ifrån ett fysiskt sexuellt övergrepp för att det ska krävas av staten att kriminalisera denna gärningstyp. Trots att barns sexuella integritet och rätt att inte utsättas för sexuella övergrepp är tungt vägande skyddsintressen kan inte statens skyldighet att skydda barn vara obegränsad. Det måste dras en gräns för när straffrättsligt ansvar ska kunna inträda och det lär rimligen göras när det föreligger en fara för ett kommande sexualbrott på det sätt som presenterats ovan.

I frågan om kontaktbrottsgärningens avstånd till en skada går det att hämta vägledning från rattfylleri och vapenbrott vilka också kan motiveras med att de innefattar en presu- merad fara för skada. Dock menar jag att båda dessa brott innefattar antingen ett farligt moment – att en person framför ett fordon i trafik onykter – eller att en person innehar ett farligt objekt – ett vapen. I kontaktbrottet föreligger ingen sådan naturlig farlighet i gärningen. Farligheten föreligger i sådana fall i gärningspersonens tankar och avsikter att

73 Lernestedt 2003 s 302.

göra något. Jag menar att det är tvivelaktigt att påstå att någons tankar allena kan utgöra en fara i en viss riktning. Därmed menar jag att rattfylleri och vapenbrott inte är likvärdiga exempel och att de därmed inte på ett bra sätt kan tjäna som jämförelseobjekt.

Om vi istället övergår till att utreda om det föreligger en risk att kontaktbrottsgärningen leder till ett sexuellt övergrepp krävs att det utifrån de objektiva förutsättningarna i gärningspersonens position är plausibelt att ett övergrepp kommer inträffa

Gärnings- personen vet inte huruvida det kontaktade barnet faktiskt kommer reagera på frågan om de ska träffas en viss tid och plats men det kan vara plausibelt för personen att barnet kommer säga ja. När en vuxen person har bestämt träff med barnet i syfte att utföra sexuella handlingar med det bör det alltså utifrån gärningspersonens perspektiv föreligga en risk att barnet i ett senare skede utsätts för sexuella handlingar och därmed kommer till skada. Motiverar denna risk en kriminalisering av beteendet? Att skydda barn från sexuella övergrepp bör vara ett särskilt beaktansvärt intresse men jag har svårt att se att dagens utformning av kriminaliseringen är påtagligt effektiv. Det korta svaret blir därmed att trots att det kan anses föreligga en risk att kontaktbrottsgärningen leder till ett senare sexuellt övergrepp bör inte detta motivera kriminalisering. Gärningens straffvärde bör vara lågt eftersom gärningen är så pass avlägsen i förhållande till det senare potentiella övergreppet.

5.2.3 Skada genom sexuell kontakt från en vuxen

Oavsett vilka slutsatser som dras avseende fara för ett senare sexuellt övergrepp kan det finnas andra sätt att se på kontaktbrottets förhållande till skadekriteriet.

En skada som kontaktbrottet skulle kunna tänkas orsaka är ett obehag hos barnet av att en vuxen person uttrycker eventuella sexuella avsikter samt föreslår att träffas. Orda- lydelsen i paragrafen kräver dock inte att gärningspersonen har uttryckt någon sexuell önskan med mötet. Rent teoretiskt skulle gärningspersonens uppsåt att genomföra ett sexualbrott mot barnet kunna bevisas genom exempelvis egna anteckningar på mobil- telefonen eller genom vittnesmål från en person som hört personen berätta om sina avsik- ter med mötet. Av denna anledning finns det ingen generell skada som ligger i de objek- tiva momenten i kontaktbrottsbestämmelsen. Med detta sagt förnekas inte att barnet i ett

74 Jareborg 1984 s 164 och Jareborg 2001 s 170.

verkligt fall kan uppleva obehag och oro som följd av kontakten som han eller hon har med gärningspersonen.

Moderaternas Ellen Juntti uttryckte i en riksdagsdebatt att hon motsatte sig uttalanden om att barn som utsätts för kontaktbrottet ännu inte farit illa.

Hon menade att den press en gärningsperson kan sätta på barnet genom kontakten kan medföra att barnet mår mycket dåligt. Kontakten kan pågå under en längre tid och kan innehålla en upprepad press från gärningspersonen om att mötas. Denna tanke tänker jag vidareutveckla. Den aktuella frågan är om själva kontakten kan medföra en sådan skada eller ett sådant obehag hos barnet att en kriminalisering är befogad.

I Ds 2007:13 står att det inte med visshet går att bedöma om barn lider någon skada genom att bli delaktiga i en sexuell kommunikation.

I Brås studie år 2007 tillfrågades emellertid ungdomar om hur obehaglig de hade upplevt att en oönskad sexuell kontakt hade varit. Det fanns fyra svarsalternativ från ”inte alls obehaglig” till ”mycket obehag- lig”. Endast 26 % (18 % hos flickorna) skattade händelsen som inte alls obehaglig.

Från dessa resultat kan det utläsas att det i många fall kan upplevas obehagligt för ett barn att bli kontaktad av en person som uttrycker sexuella avsikter. Barnets känslor av obehag varierar emellertid naturligtvis i styrka beroende på den aktuella situationens allvar och barnets tidigare erfarenheter av liknande händelser. Avseende obehag har exempelvis Jareborg uttryckt att man i princip inte bör kriminalisera orsakande av obehag som inte utgör någon skada.

Han fortsätter dock med att förklara att kriminalisering av sådant beteende kan vara berättigad i vissa fall, då beteendet blir mycket vanligt, till exempel vid ofredande. Det kan argumenteras för att ett beteende som återkommer i stor omfatt- ning utgör en slags skada på det allmänna intresset av grundläggande ordning och säker- het. På detta sätt kan det argumenteras för att sexuell kontakt med barn på grund av sin stora omfattning kan skada intresset av ordning och säkerhet och därmed erhåller ett abstrakt straffvärde.

75 Ellen Junttis anförande i kammardebatten om förslag 2017/18:2 den 2017-11-08.

76 Ds 2007:13 s 107.

77 Brås rapport 2007:11 s 86, tabell 9.

78 Jareborg 2001 s 54.

I Rädda Barnens handbok #nätsmart finns ett exempel på hur det kan vara för ett barn att utsättas för grooming.

15-åriga Sara berättar om att det inledningsvis var roligt med den vuxnes uppmärksamhet och komplimanger, men Sara fick svårt att sova, var konstant illamående och slutade gå till skolan när den vuxne på olika sätt övergick till att pressa Sara till att bland annat visa upp sig i webbkameran. Trots att denna berättelse handlar om sexuella övergrepp på internet bör situationen kunna jämföras med en vuxen persons press på barnet att träffas vid ett fysiskt möte. På samma sätt som ett onlineövergrepp kan ge liknande skadeverkningar som ett fysiskt övergrepp,

bör processen inför ett online- övergrepp kunna liknas med processen inför ett fysiskt övergrepp. Ett typiskt grooming- förfarande bör ses just som en strategi och en process. Det är möjligt att det finns barn som direkt svarar ja på en fråga om att träffa en okänd person vid ett fysiskt möte, men processen kan mycket väl bli lång och innehålla moment av tillitsskapande, manipulation och successivt introducerande av sexuella inslag.

Denna process kan, beroende på kontaktens innehåll och längd, tänkas vara påfrestande för ett barn.

Nu ska ett antal faktorer presenteras som i ett fall av grooming kan medföra att ett barn mår psykiskt dåligt. Barnafrid har i en rapport år 2017 presenterat hur ett barn kan må psykiskt dåligt efter ett onlineövergrepp.

Trots att rapporten avser övergrepp som begåtts via internet avser jag att använda rapportens resultat för att argumentera för att liknande psykiska symptom kan antas uppstå vid själva kontakten mellan barnet och gärningspersonen. Det följande utgörs alltså av egna reflektioner avseende psykiska symptom på kontaktstadiet baserat på rapportens resultat om barns mående efter online- övergrepp. När ett barn har träffat en gärningsperson och blivit utsatt för ett sexuellt över- grepp kan det känna skuld och skam och skylla det som hänt på sig själv.

Även innan ett sexuellt övergrepp har skett bör ett barn vid överenskommelsen om att träffas kunna tänkas känna skuld och skam över att ha gått med på ett möte med en okänd person som det eventuellt känner till är en vuxen person med sexuella avsikter. Om kontakten har

79 Det följande baseras på en berättelse ur Rädda Barnens handbok #nätsmart (Schillaci s 22 f).

Denna berättelse stämmer överens med hur forskningen har beskrivit att grooming kan gå till, se exempelvis Whittle m fl A. En liknande berättelse finns i Västmanlands tingsrätts dom 2017-06-05 i mål nr B 4881-16 s 9 där målsäganden berättar om hur hon påverkats av grooming.

80 Avseende att barns symptom efter ett onlineövergrepp kan liknas med följderna av ett fysiskt övergrepp, se exempelvis Jonsson & Svedin s 50.

81 Se exempelvis groomingfenomenets karaktäristika i Whittle m fl A s 63 ff.

82 Jonsson & Svedin s 53 f.

83 Se exempelvis Jonsson & Svedin s 53 och Katz s 1540.

innefattat sexuella inslag kan även detta på olika sätt innebära att barnet upplever känslor av skuld och skam. Om barnet i kontakten har skickat olika former av sexuella bilder eller skrivit sexuella meddelanden till gärningspersonen kan det även finnas en rädsla och oro hos barnet att detta material på något sätt skulle spridas vidare till andra. I övrigt lär barnet exempelvis kunna känna sig lurat av gärningspersonen om det framkommer att denne är någon annan än den utgivit sig för att vara, eller om barnet upptäcker att personen han eller hon trott var en vän senare visar sig vilja barnet illa.

Vidare är de riskfaktorer som visat sig föreligga för att ett barn ska utsättas för groo- ming bland annat låg självkänsla, upplevd ensamhet, psykiska problem och dåliga famil- jeförhållanden.

Det är alltså främst de barn som redan mår dåligt och inte har någon trygg anknytning till sina föräldrar som utsätts för vuxnas manipulativa sexuella kontak- ter. Eftersom dessa barn i många fall inte har någon att vända sig till kan det rimligen medföra att den psykiska skada barnet lider av kontakterna blir ännu allvarligare.

Nämnda faktorer kan emellertid medföra en risk att det är dessa övriga livsomständig- heter som föranleder en eventuell skada hos barnet. Eftersom ett barns dåliga mående till följd av grooming kan bero på många saker är det troligtvis svårt att avgöra vilka effekter som orsakats endast av kontakten med den vuxne. Barnet kan exempelvis ha blivit utsatt för ett flertal brott och barnets livssituation kan påverka hur kontakten mottas av barnet.

Det är viktigt att det är själva kontakten som föranleder skadan och inte barnets övriga levnadsförhållanden för att en kriminalisering av kontakten ska vara befogad. Jag menar att det utifrån min reflektion av hur ett barn kan må till följd av grooming bör finnas en så generell risk att barnet kommer må dåligt av kontakten med den vuxne att det är möjligt att hävda att just kontakten kan orsaka en skada eller ett obehag hos barnet. Att barnen som utsätts för denna typ av brottslighet ofta är extra känsliga för kontakten på grund av sina livsomständigheter bör föranleda att dessa barn riskerar att lida en eventuellt större skada av kontakten.

En aspekt som är viktig att ha med i reflektionen om kontaktens orsakande av skada är den teknikutveckling som skett de senaste åren. Vid en jämförelse mellan dagens läge och då kontaktbrottet infördes har det skett en stor förändring i hur kontakt med barn kan se ut. I kontrast till att de tidigare diskussionerna beskrev grooming som något som skedde

84 Se exempelvis Whittle m fl B s 137 och Jonsson m fl s 1253 f.

på familjedatorn använder idag näst intill varje barn internet i sin telefon och internet har utvecklats till att bli en slags expandering av ett barns vardagliga liv.

Genom att gränsen mellan online och offline i princip har suddats ut kan ungdomar uppleva att de aldrig är helt ouppkopplade, vilket följaktligen kan innebära att en kontakt från en vuxen via inter- net idag innebär en större påfrestning för barnet än vad fallet var för tio år sedan. Den vuxna person som skriver om sex och frågar om barnet vill träffas finns numera i barnets ficka alla dygnets timmar. Den eventuella psykiska skada som kontakten kan innebära för ett barn kan därmed förväntas vara större idag än vid införandet av kontaktbrottsbestäm- melsen.

5.3 Skuld

För att ett brott enligt 6 kap 10 a § BrB ska vara fullbordat krävs det antingen att gärningspersonen varit den som själv föreslagit en träff eller att han eller hon aktivt bekräftat en träff med ett barn som personen misstänker är under 15 år. I de fall det går att bevisa att gärningspersonen dessutom haft kontakt med barnet i syfte att genomföra ett sexuellt övergrepp mot barnet kan gärningspersonen anses ha visat sig moraliskt ansvarig för sin gärning. Om dessa förutsättningar är uppfyllda har gärningspersonen alltså visat skuld i förhållande till den begångna gärningen. Av denna anledning är den del av straff- värdebedömningen som avser skuld inte problematisk. Det är snarare gärningspersonens skuld som är den mest framträdande delen av brottet och den faktor som gör gärningen straffvärd.

5.4 Slutsats avseende kontaktbrottsgärningens abstrakta straffvärde Kontaktbrottet avser att skydda ett legitimt och tungt vägande intresse och en gärnings- person som gör sig skyldig till kontaktbrottet visar skuld i förhållande till sin gärning.

Kärnfrågan är om kontaktbrottsgärningen innebär en skada eller fara för skada på skydds- intresset.

Sammanfattningsvis anser jag att dagens kontaktbrott med hänsyn till dess tidiga full- bordanspunkt inte är utformat på ett sådant sätt att någon generell fara för ett framtida

85 Om användning av dator, se exempelvis prop 2008/09:149 s 6 eller Brås rapport 2007:11 s 66.

Om utvecklingen av internets betydelse i barns liv, se exempelvis Cooper m fl s 712 och O’Connell.