Den attraktiva rörligheten

Den sista frågan strävar efter att undersöka hur investeringsstödet har bidragit till att skapa en rörlighet på bostadsmarknaden. De kommunala aktörerna menade att rörlighet måste utgå från att skapa attraktiva bostäder för de äldre och att pensionärerna självmant ska välja att flytta till en ny bostad. Forskning visar att flyttbenägenheten i de äldre åldrarna är låg, vilket kan förklaras med att de boende har etablerat sig väl och upplever känslomässiga band till hemmet och dess närmiljö. Ingen av de intervjuade pensionärerna ville flytta från sin nuvarande bostad. Samtliga beskrev de även att de aldrig känt sig mer hemma som i sin nuvarande bostad, vilket är överensstämmande med Hagbergs (2012) forskning om hemmets utökade betydelse vid senare livsstadier. Magnusson (1994) diskuterar att ålder och fas i livscykeln avgör nivån av flyttbenägenheten, medan inkomst avgör bostadsval och

upplåtelseform. Lokala flyttningar styrs framförallt av bostadsanpassningar och preferenser, vilket även påvisar aktörernas strävan efter att skapa bostäder som de äldre själva väljer att flytta till. Abramsson m.fl. (2012) diskuterar att det är främst låginkomsthushållen som är rörliga i förhållande till höginkomsthushåll som främst är bosatta i ägda småhus.

Respondenternas tankar om blandade bestånd är bästa lösningen för att uppnå rörlighet kan därmed tillgodose den mer rörligare gruppen.

Hälften av de intervjuade pensionärerna var bosatta i villa och menade som Abramsson m.fl. (2012) att bostaden är mer än bara ”ett tak över huvudet”. Vid intervjuerna med pensionärerna angav de dem mest betydelsefulla faktorer vid en potentiell flytt, varv ekonomiska fördelar/lägre hyra blev minst vald. Flera respondenter underströk istället betydelsen av god utemiljö och attraktivt geografiskt läge. Hagberg (2012) menar att det rymmer en klassdimension att kunna välja och anpassa boendet efter t.ex. önskad service eller bostadsområde, vilket även utökar deras känsla av platstillhörighet. Hade respondenter istället påvisat att ekonomiska fördelar var det viktigaste vid nästa flytt, hade faktorer som bidrar till platstillhörighet och ”hemma-känsla” möjligen inte alls haft samma betydelse.

Push och pull-faktorer presenterade i Gerbe Persson & Bellman (2015) kan

diskuteras i förhållandet till respondenternas svar som redovisas i diagram 3 i avsnitt 5.5. Viktiga push-faktorer beskrev Gerbe Persson & Bellman (2015) var att det var för krävande att bo kvar samt ensamhet och social isolering, vilket var överensstämmande med

pensionärernas svar gällande vilka av faktorerna som var avgörande för en framtida flytt. Boendekostnader beskrevs inom Gerbe Persson & Bellmans (2015) forskning att vara den mest avgörande pull-faktorn. Ändå påvisade pensionärernas svar att pull-faktorer som

befinner sig inom samma inkomstgrupp. Samtliga respondenter var yngre-äldre pensionärer och således kan resultatet tolkas som att gruppen framförallt utgörs av höginkomsthushåll. Som tidigare nämnt är yngre pensionärer är den rikaste gruppen i Sverige (Lindgren 2013) och angelägenhet att bo kvar i sin nuvarande bostad är stor. För att få gruppen att vilja flytta måste det finnas attraktiva alternativ och en variation i utbudet på bostadsmarknaden, men att de parametrarna inte alltid är tillräckliga. Den mellanstora kommunen sa under intervjun att kommuner måste sträva efter att vara en god kommun att åldras i och menar alltifrån

tillgänglighet, service trafik, bostäder m.m. Samhällsplaneringen har ett övergripande ansvar i ”stort” menade kommunerna för att de ska klara av inte bara demografiska förändringarna, men även att stimulera till rörlighet. Men att det krävs hjälp från alla håll.

Som nämnt i tidigare avsnitt, ansåg 11 utav 12 respondenterna att dagens utbud av äldrebostäder är bristfälligt, men under intervjuerna kunde det även uppfattas att kunskap om utbudet var lågt.

Enligt livscykelperspektivet sker flyttarna enligt ett förutsett mönster och att vid bortfall av en partner vid högre åldrar eller pension så återgår sökande efter bostad till mer centrala

stadsdelar. Pensionärerna påvisade vikten av en social samvaro men även närhet till sociala sammanhang och mötesplatser, varav samstämmer med tidigare forskning som påvisar att pensionärer söker sig tillbaka till mer sociala stadsdelar i centrala delar av staden där det är lättare att få kontakt med andra. Att investeringsstödet innefattade att etablera

trygghetsbostäder, en social boendeform, ansågs positivt av aktörerna för att skapa en boendeform som svarade till pensionärernas behov och önskemål och skulle kunna vara avgörande i att skapa rörlighet för alla inkomstgrupper och inom alla delbostadsmarknader. De ekonomiska aspekterna och det rådande tillståndet på marknaden bidrar till att privata aktörer, byggherrar och liknande kan välja fritt var etableringar ska ske, som respondenten företagaren menade att de väljer att etablera efter plats som ger mesta möjliga avkastning. Investeringsstödet har bidragit till att företag har etablerat i orter som de annars inte hade etablerat i. Företagaren benämnde problematiken med att saknad av

alternativanvändning och lönsamhet vid etablering i t.ex. landsbygdskommuner och att

etableringar i större kommuner eller centralorter upplevs säkrare ur ett ekonomiskt perspektiv. Däremot kan etableringar med företag, som framförallt är styrd av möjlighet till avkastning, bidra till att de lokala flyttningarnas sociala dimension utebli. Etableras t.ex. ett särskilt boende, i en kommuns centralort men inte i andra mindre orter i kommunen, kan många äldre

kontanter, närmiljö och hemkänsla. En lokal flytt kan enligt Magnusson (1994) upplevs lika uppskakande som en internationell flytt, även med hänsyn till äldres låg flyttbenägenhet och ökad betydelse av hemmet och närmiljö. Att få pensionärer självmant att flytta kräver en geografisk analys över inte bara hur pensionärer vill bo, utan möjligen framförallt var i kommunen.

7.Slutsatser

Syftet med denna studie är att undersöka vilken nytta investeringsstödet för äldrebostäder gör och kan bidra med på bostadsmarknaden. Nyttan kan utläsas av positiva effekter som

investeringsstödet har givit på det vardagliga arbetet, inom ekonomiska förutsättningar och på interna processer i kommunerna och i företag. Hur betydande investeringsstödet har varit inom dessa faktorer skiljer sig dock åt mellan olika kommuner och var påverkade av andra faktorer orelaterade till investeringsstödet. Även om investeringsstödet har tillkommit kan faktorer som brist på detaljplanelagd mark och personalbrist bidra till att äldrebostäder ändå inte tillkommer. Investeringsstödet är således välkomnat och uppskattat men blir ändå inte prioriterat om andra, mer avgörande faktorer inte är tillgodosedda från början.

Ambitioner och faktorer bakom ansökan för investeringsstödet skiljdes åt bland aktörerna. Skillnader i bakomliggande faktorer och ambitioner kunde vara avgörande i förhållande till var, hur och när äldrebostäder etableras med investeringsstödet. En övergripande slutsats att utläsa från studien är att det krävs samarbete mellan flera aktörer för att råda bot på

bostadsbristen och klara av den demografiska utmaningen. Ytterligare krävs det att det måste råda ett delat ansvar om äldrebostadsfrågan mellan samtliga aktörer. Under studien påvisades även möjligheten att investeringsstödet kan bidra till en form av kedjeeffekt av goda effekter som gynnar samtliga aktörer i ”kedjan”. En fastighetsetablering av ett företag kan bidra till lägre hyror för kommunen som hyr fastigheten som således istället kan använda medel till att satsa på exempelvis arbetsmiljöfrågor. Här tryter däremot investeringsstödet som uppfattades av aktörerna att sakna en långsiktighetsaspekt, vilket kan vara avgörande i att etableringen och nyttan uteblir. Ytterligare kan det därmed urskiljas att det delade ansvaret behöver inkludera statens ansvar på ett annat sätt, att de tillgodoser att långsikthetsaspekten blir tillgodosedd för att inte etableringar med investeringsstödet ska utebli.

Syftet med studien sökte även efter att kartlägga hur investeringsstödet kan bidra till att stimulera till flyttkedjor och rörlighet på bostadsmarknaden. Vid analysering av

investeringsstödet i förhållande till flyttkedjor och rörlighet kan följande slutsatser utläsas. Trots att motivet med att etablera fastigheter med investeringsstödet inte var att framkalla flyttkedjor kan investeringsstödet ändå var bidragande till att flyttkedjor skapas inom olika delbostadsmarknader och till att skapa förflyttningar inom respektive delbostadsmarknad.

Flyttkedjor har två syften, varav ena är att skapa möjligheter för att nya hushåll ska få en bostad på bostadsmarknaden och det andra är att stimulera till en rörlighet på

bostadsmarknaden. En slutsats kan därmed dras att etableringar med investeringsstödet inte har eftersökt att uppnå flyttkedjans syfte att skapa en rörlighet, men att vissa aktörer istället söker efter att uppnå flyttkedjans andra syfte att skapa möjligheter för att nya hushåll ska kunna etablera sig på bostadsmarknaden. Att sträva efter att uppnå det andra syftet kan utesluta skapande av långa flyttkedjor och bidrar till en mindre rörlighet, men behöver inte innebära en sämre effekt av bostadsbyggande.

Att investeringsstödet inkluderade bostadsformen trygghetsbostäder var välkomnat och ansågs besvara pensionärernas behov om en social bostad och enligt flera aktörer kunna bidra till frivilliga flyttningar och rörlighet bland äldre. Däremot kan jag konstatera betydelsen av det geografiska läget, inte bara i ett attraktivt läge utan även att kunna erbjuda äldre en bostad i den ort de vill bo i är minst lika avgörande för att kunna skapa rörlighet bland äldre. I studien kan det tydligt utläsas att hemma-känsla och platstillhörighet till hemmet och boendemiljön var mest väsentligt för de äldre, vilket bör vara högsta prioritet vid etablering av äldrebostäder.

Studien påvisade att bostadsbristen ser olika ut i olika kommuner. En slutsats kan dras att investeringsstödet inte kan besvara alla former av bostadsbrist. Framförallt behovsbrist kan se olika ut i olika kommuner och att investeringsstödet innefattade hyresrätter var mer

välkomnat i de större kommunerna än de mindre. Behovsbrist kan jag uppfatta vara en relativ diskutabel form av bostadsbrist då det istället bidrar till att andra grupper kan uppleva en akut bostadsbrist, speciellt i en kommun som är i behov av tillväxt. Att bygga nya bostäder

behöver således på ett smart sätt kombineras med investeringar i kvarboendelösningar och möjligen omstruktureringar bland befintliga fastigheter för att tillgodose både preferenser i bostaden och akuta behov. Bostadsbehov i kommunerna byter kontinuerligt skepnad och det är tydligt att det är en fråga som ständigt behöver aktivt hanteras och bemötas olika vid skilda tidpunkter. En lösning som var bra för tio år sedan är möjligen inte längre aktuell, vilket påvisar vikten av att samtliga aktörer behöver samarbeta.

Studien kan slutligen konstatera att kommunerna behöver arbeta med andra kommunala styrmedel, till exempel markpolitik, detaljplanelagda ytor för bostäder och planmonopol, i

kombination med investeringsstödet för att uppnå önskade effekter gällande både flyttkedjor och rörlighet. Investeringsstödet kan inte göra det på egen hand. Däremot kan möjligen inte kombinationen med kommunala styrmedel heller vara tillräckligt bidragande för att uppnå önskade effekter i rörlighet och flyttkedjor. Bostadsbrist, rörligheten och flyttningar i flyttkedjor är likväl beroende av marknadsinfluenser, politiska skiftningar och andra flöden. Aktörerna som intervjuades var väl medvetna om den demografiska utmaningen som de stod inför och kan uppfattas att ha hamnat i ett underläge av en rådande bostadsbrist som inte går att lösa och står inför frågan ”hur gör vi nu”?