Flyttkedjan på bostadsmarknaden... eller delbostadsmarknaden?

Den andra frågeställningen i studien strävar efter att få kunskap om hur investeringsstödet har och kan bidra till att stimulera till flyttkedjor i Västmanland. Flyttkedjan är ett komplext begrepp som rymmer många variabler och olika forskningsperspektiv. Flyttkedjeprocesser inom forskning har framförallt tagit utgångspunkt i filtreringsteorin med grundtanken om att tillfredsställa bostadsbehoven hos höginkomsthushåll således bidrar till att tillfredsställa bostadsbehoven bland medel- och låginkomsthushåll (se Park 1916 refererad i Magnusson 1992). Under intervjuerna med aktörerna var svaren oftast inte centrerade kring hur flyttkedjeprocesser i kommunen kunde stimuleras med investeringsstödet, utan att investeringsstödet bör och har använts till att tillgodose akuta behov hos andra inkomstgrupper.

Knox & Stick (2009) lyfter fyra faktorer som ifrågasätter filtreringsteorin och teorins utgångspunkt i att studera effekterna av nyproduktion, vilket uppfattades att vara mer igenkännande bland respondenternas svar än filtreringsteorin i sig. Framförallt var två faktorer igenkännande. Ena av de två faktorerna beskrivs vara att takten att frambringa nyproducerade bostäder för höginkomsthushåll inte kan komma ifatt den takt som det bildas nya hushåll och sker migrationsflyttningar i. Respondenterna beskrev att det nutida

demografiska behovet var för stort och att det inte är möjligt att bygga ikapp i den takt som behovet kräver. Att invänta en ”trickle down-effekt” från höginkomsthushåll menades inte att kunna tillgodose behovet, åtminstone inte i tillräcklig takt som det nutida behovet kräver. Att

bygga för höginkomsthushåll inom pensionärsgruppen med investeringsstödet skulle inte bidra till en rörlighetseffekt bland de äldre då behovet är mer akut hos andra inkomstgrupper. Trots att forskning (Lindgren 2013) visar att yngre pensionärer är bland de rikaste i landet, ökar även inkomstskillnaderna bland äldre. Den större kommunen påvisade även att den ordinära bostadsmarknaden i kommunen bestod av många attraktiva val där pigga, välbärgade yngre-äldre pensionärer kunde söka sig och att investeringsstödet används för att tillgodose andra grupper. Den andra av de två faktorerna innebär att höginkomsthushållen omfattar en mindre grupp och vakanserna de efterlämnar vid en flytt efterfrågas av en så pass mycket större grupp att det bidrar till en ojämnhet i utbud och efterfrågan och således bevarar höga bostadspriser. Faktorerna kunde tydligt utläsas bland aktörernas svar att vara problematiska inom bostadsfrågan. Höga bostadspriser kan framförallt bidra till att skapa en icke-rörlighet bland gruppen äldre och bidrar till inlåsningseffekten. Respondenterna var överlag

samstämmig med Sharpes (1978) idéer om att flyttkedjeprocesser ur nyproduktion inte nådde låginkomsthushållen, åtminstone inom gruppen äldre. En flyttkedjeprocess menar White (1971) är beroende av att det är hushåll inom samma bostadsmarknad som ska flytta in i vakansen för att det ska ge en flyttkedjeeffekt. Men möjligen även inom samma

delbostadsmarknad? Magnusson (1994) menar att bostadsmarknaden består av

delbostadsmarknader som flyttkedjor rör sig inom och som kan utgöra osynliga barriärer i rumslig ordning. Under intervjuerna framkom resonemang om att satsningar inom

nyproduktion endast riktade mot den rikare gruppen äldre kunde bidra till att skapa parallella bostadsmarknader, där den med god ekonomi fick utvidgade alternativ och möjligheter att tillgodose behov medan en större grupp blev utelämnade. Att således skapa bostäder för endast höginkomsthushåll bidrar möjligen till stimulering inom ”höginkomsthushållens

bostadsmarknad”, vilket kan tolkas att dyrare äganderätter eller bostadsrätter inte når ned till

vad Sharpe (1978) kallar den allmännyttiga bostadsmarknaden, dit möjligen flyttkedjorna behöver nå. Teorin om delbostadsmarknader motsäger till viss del livscykelperspektivets teori om hur hushållens förflyttningar sker under en livstid.

Samtliga respondenter var överens om att det krävdes att bygga direkt för målgruppen, inom gruppen äldre och helst blandade bestånd i nyproduktion för olika

inkomstgrupper. Att bygga bostäder ansågs vara vitalt men att det inte heller var problemfritt med de rådande byggkostnaderna på marknaden. De höga byggkostnaderna bidrar till en stor utmaning att kunna etablera bostäder för äldre med en sämre ekonomi. Blandade bestånd inom nyproduktion ansågs vara den bättre lösningen i att stimulera till en rörlighet hos flera

(2006) och Knox och Pinchs (2009) kritiska röster om att bostadsmarknaden och

bostadsbyggandet är starkt påverkad av en rad andra faktorer, t.ex. marknadsekonomi eller bostadspolitik, än de limiterade effekterna som framkommer från nyproduktion.

Nyproduktion har enligt Knox och Pinch (2009) således fått en överbetonad roll i hur rörlighet fungerar och i hur vakanser skapas, vilket var instämmande i hur flera av respondenterna diskuterade kring flyttkedjor ur ett nyproduktionsperspektiv. Kommunala respondenter påvisar att det behövs byggas, men samtidigt att göra tillgänglighetsåtgärder eller investeringar i anpassningar i befintliga bostäder behöver utgöra en minst lika stor roll då majoriteten av äldre aldrig flyttar till ett äldreboende. Kvarboendeprincipen behöver

fortfarande beaktas, men som den mellanstora kommunen anger att ”det gäller att tänka

smart”. En påverkande faktor kommunerna påvisade var vikten av att använda andra medel i

kombination med investeringsstödet för att det skulle ge en önskad rörlighetseffekt och önskade flyttkedjor. Den mellanstora kommunen benämnde investeringsstödet som ett ”bra

smörjmedel” för planeringsprocessen och antydde att investeringsstödet bidrog till att göra

äldrebostadsfrågan prioriterad, men att kommunen behöver arbeta med markpolitik, planmonopol och andra styrmedel i kombination med investeringsstödet för att ge den önskade effekten de behöver.

Att investeringsstödet innefattade hyresrätter ansågs av den större kommunen vara positivt och menade att hyresrätter är vad den äldre befolkningen behöver och efterfrågar. Ur forskningssynpunkt bidrar hyresrätter inte till lika långa flyttkedjor som en

äganderätt/bostadsrätt, men att bostäder inom det allmännyttiga beståndet, hyresrätter,

gynnade låginkomsthushållen och de som är i störst behov av bostad. Däremot visar forskning inom livscykeln (se Gober 1992) att invånare vill flytta till en hyresrätt, gärna centralt, i senare stadier i livscykeln. Att hyresrätter innefattades i stödet upplevdes positivt av

framförallt den större kommunen, men däremot inte av den mindre kommunen. Det kan bero på att bostadsbristen i kommunerna ser olika ut. Bostadsbristen kan innefatta flera

dimensioner inom den större kommunen vilket bidrar till att hyresrätter får en högre status och således kan bidra till att skapa längre flyttkedjeprocesser. Som Bengtsson (1992) lyfter kan bostadsbristen innefatta olika dimensioner och delperspektiv som avgör hur samhället eller den kommunen uppfattar bostadsbrist. Att den mindre kommunen vill etablera bostadsrätter kan tolkas att bostadsbristen främst omfattar den sociala dimensionen, att

bostadsbristen berör en viss grupp där behoven, så kallat behovsbrist, inte tillgodoses och som stannar upp en möjlig flyttkedjeprocess. Äldres bostadsbehov anses oftast inte akuta, då de

”ändå” har ett hem att bo i. Istället påverkar denna form av behovsbrist rörligheten för andra grupper t.ex. ungdomar eller resurssvaga på marknaden och kan bidra till en akut bostadsbrist för dessa grupper.

Tjänsteman från allmännyttan påvisade att satsningen att etablera lyxiga lägenheter för 55+ gav en svag efterfrågan och uppfattades vara en kontroversiell satsning för ett allmännyttigt bolag. Satsningen kan möjligen ha uppfattats som ”felaktig” av invånare i kommunen och att allmännyttans ansvar innefattar att bygga bostäder för medel- och låginkomsthushåll.

Magnusson (1994) gav exempel med omtalade studier i Nordirland som visade att

låginkomsthushållen rörde sig inom den så kallade allmännyttiga bostadsmarknaden och att direkta åtgärder uppfattades vara mer effektiva än successiv förbättring över tid som tillkom via höginkomsthushållens flytt till nyproduktion. Denna syn kan fortfarande var etablerad i kommuninvånares syn på allmännyttans, och framförallt på kommunpolitikens, ansvar. Vem bygger för låginkomsthushåll om inte kommunen gör det?

Bostadsfrågan för äldre är en kontroversiell fråga. Vid intervjuer med

pensionärer svarade elva utav tolv att utbudet var bristfälligt av varierande anledningar och upplevde inte att kommunen sökte efter att tillgodose önskemål från gruppen. Den negativa uppfattningen kan bidra till att satsningar inom ”lyxiga” lägenheter inte bara bidrar med höga hyror utan kan även tolkas vara att felaktiga. Satsningen kan även vara en form av ett

praktiskt exempel på en av Knox och Pinchs (2009) nämnda faktorer att höginkomsthushållen är för få i förhållande till medel- och låginkomsthushållen. Efterfrågan kanske fanns, men att de andra grupperna var så pass mycket större.

Möjligen kan både allmännyttans och andra kommunala investeringar i ”lyxlägenheter” utgå från den ekonomiska teorins grund att hushåll strävar efter att nyttomaximera sin bostadssituation (Magnusson 1994). Kan det finnas en underliggande tanke hos kommunpolitiker att medelinkomsthushåll även kan tänka sig att söka sig till de mer lyxigare lägenheterna, med vetskapen om att gruppen är bland de rikaste i Sverige och att bostadsbehoven framförallt är styrda av preferenser gällande attraktivitet i boendemiljö, utemiljö och attraktiva geografiska lägen? Detta var ingenting som diskuterades under intervjuerna men kan möjligen vara en underliggande tanke bakom strategisk planering av bostadsförsörjning.