Flyttkedjeprocesser och effekten från nyproduktion

Som det teoretiska kapitlet påvisar har tidigare forskning om flyttkedjeprocesser tagit utgångspunkt i nyproduktion (Se Hoyt 1939, White 1971, Temaplan 2004 m.fl.) och att nyproducerade bostäder som riktar sig mot höginkomsthushåll bidrar till att bostäder frigörs för även låginkomsthushåll. Temat innefattar hur aktörerna använder och skulle kunna använda investeringsstödet till att skapa flyttkedjeprocesser.

Gällande nybyggnation inom äldrebostadsbestånd anser både den större och den mellanstora kommunen att vad som kommer att starta någon form av flyttkedjeprocess är att få den äldre

uppnås genom att producera attraktiva, nya bostäder. Båda är ense om att trygghetsbostäder är vad som kommer att vara avgörande för att få en större volym inom den äldre befolkningen att lämna sin ordinarie bostad i ett flerbostadshus eller villan. Båda diskuterar även

problematiken med att etablera nya, dyrare bostäder vilket endast riktar sig mot den gruppen pensionärer med ett bättre ekonomiskt bestånd. Att endast bygga för den ”rikare” gruppen inom äldrebostadsbestånd inger en inlåsningseffekt för den äldre gruppen utan ekonomiska tillgångar. Med inlåsningseffekt menar respondenterna att alternativen och möjligheterna att lämna sin nuvarande bostad för ”fattigare” pensionärer är få och minskar, vilket bidrar till att de bor kvar i en bostad som möjligen inte är tillgänglig och anpassad till en äldre inneboende och som kommunerna egentligen vill frigöra till andra grupper i samhället. Den mellanstora kommunen menar att det bästa är att inkludera blandade bestånd inom nyproduktion för att kunna tillgodose behov hos mest möjliga antal invånare och inte bara gynna, som

respondenten uttryckte, ”de med cash”. Respondenten menade dock att etablera blandade bestånd i nyproduktion samtidigt inte ansågs ge de önskade effekterna i deras kommun. Respondenten ger exempel på segregerade områden i kommunen och att etablering av nyproducerade bostäder inte skulle lösa problemen som återfanns i de delarna av kommunen utan kräver även andra former av insatser. Även allmännyttan beskrev att en blandning i bestånden alltid är bäst men att det är svårt att bygga tillräckligt billigt. Respondenten beskrev att de byggde enligt koncepthus, vilket innebär att alla allmännyttiga bolag har möjlighet att köpa en färdig produkt från SABO vilket enligt respondenten ”är så billigt som man kan

bygga.” Trots koncepthusmodellen och det i kombination med olika former av

investeringsstöd är kostnaderna ändå höga vid byggnation vilket gör det svårt att även bygga in billiga bostäder på ordinära bostadsmarknaden.

Allmännyttan diskuterar hur de har etablerat lyxigare lägenheter, på besked från kommunen, som skulle stimulera till att äldre skulle kunna hyra sig ”fria” från onödiga kostnader i småhus, betungande trädgårdsarbete eller annat med en förhoppning att uppnå rörelse på bostadsmarknaden. Respondenten beskrev att bolaget har gjort satsningar inom nyetablering som var riktade mot invånare över 55 år, men att efterfrågan bland åldersgruppen i

kommunen var för liten och satsningen ansågs inte vara lyckad. Respondenten beskrev att satsningen hade upplevts kontroversiell och ifrågasatt.

bostäder på den ordinära bostadsmarknaden som är riktade, anpassade och tillgängliga för äldre för att få de att flytta. Den mindre kommuner beskriver att de har en större grupp som närmar sig 85 år men beskriver inte äldrebostäder i form av trygghetsbostäder, särskilda boende eller servicehus som en lösning utan att det krävs vanliga bostadsrätter. Den större kommunen var den enda kommunen som menade att många ordinära bostäder som byggs idag inom kommunen är bra och anpassade för flera grupper med olika behov, bland annat de äldre i kommunen.

Den mellanstora kommunen påvisar motstridigheten med att arbeta både med kvarboende och att stimulera till flyttkedjor, men att de enda inte får utesluta det andra.

Tillgänglighetsanpassningar inom ordinärt bestånd kan uppfattas som en dyr investering men kan bidra till samhällsekonomiska fördelar i längden i jämförelse med att producera nya fastigheter.

”Så lite motverkande ibland då eftersom att vi jobbar med kvarboende och samtidigt talar vi om flyttkedjor. Men det ena kan inte utesluta det andra, men det gäller ju att försöka tänka smart när det gäller kvarboendebitar. För här är det ju att en särskild boende-plats kostar XX

XX kr per år, alltså du… man kan göra rätt mycket tillgänglighetsanpassningar

kommunalekonomiskt, eller samhällsekonomiskt, som både är bra för den enskilde, för många vill ju inte flytta. Hemmet är ju det trygga för dom, så kan man erbjuda trygghet hemma för

dem.” –Den mellanstora kommunen

Den mellanstora kommunen diskuterar om hur flyttkedjor innebär flera variabler än att endast producera nya bostäder som är riktade mot äldre, det handlar framförallt om att kunna erbjuda en bostad för alla grupper. Allmännyttan påvisar samma problematik och menar att målet är att ”det alltid ska finnas bostäder för alla”, vilket kräver att finna en balans mellan

kvarboende och stimulering till rörlighet bland de äldre. Kommunerna beskriver flera mindre lösningar att hantera problematiken och den mellanstora kommunen menade att kunna erbjuda parboende vid flytt till ett särskilt boende där bara ena partnern har behov skulle kunna bidra till att frigöra bostäder på den ordinära marknaden.

Samtliga kommuner samt tjänsteman från allmännyttan menar att det demografiska behovet som råder är för stort och att det inte är möjligt att bygga ”ikapp” så snabbt som behovet

”Det är demografiska förhållanden i kommunen som sätter press på det här. Sen också, det är ett uppdampat behov. Man har inte producerat äldreboende i tillräckligt takt tidigare och

det visar sig nu.”-Den mindre kommunen