Från avbildat rum till referentiellt rum bildtolkning I Bakgrund

Många elever tror att alla andra elever tycker att konst är tråkigt. Därför vågar de kanske inte muntligt uttrycka sig positivt om ett konstverk. En bra inkörsport är då att skriva om en bild. Relationen mellan det avbildade rummet och det referentiella rummet kan också övas skriftligt. När eleverna sedan läser vad de skrivit upptäcker de att många skrivit inkännande och positivt om bilden. Därefter vågar de i bildsamtalen kanske diskutera bilder mer öppet från upplevelsesynpunkt.

Eftersom vi som bildlärare eller konstvetare är experter är vi ofta alltför snabba att gå in på stilfrågor, konstnärsnamn, klassicism, Picasso, kubism, barock etc., när det gäller konst. Aspekter av bilden som främst ligger på Parsons nivå fyra eller fem. 21 Men för barnen och ungdomarna är bildens huvudsak (åtminstone i stadium två) vad den föreställer. Vi nonchalerar alltså ofta vad som är huvudsaken i bilderna för många människor. Vad de föreställer tar vi för givet och går raskt vidare till konstvärldens problematik. Men tillsammans med barn och ungdomar måste vi enligt Parsons dröja en stund där. Barn gör bilder för att beskriva och berätta om någonting. Konstnärens avsikt är också ofta att visa (en del av) en berättelse. Beskrivning och berättelse är centralt för bildens förståelse.

Förr i tiden när bilder inte var så vanligt förekommande i medierna var bildbeskrivningen bland det viktigaste, bl.a. i konstkritiken. Man gjorde ekfraser. Ekfraser är också den del av en roman

där "handlingen" bromsas och en beskrivning av en miljö ersätter romanens berättelse. Idag hänvisar en kritiker till (ett fotografi av) konstverket och betonar inte beskrivningen utan går direkt på tolkningen och placeringen av bilden i konstvärlden.

Beskrivning och berättelse är två typer av erfarenhet uttryckt i ett medium. Två sätt att distribuera kunskap. Två aspekter av förståelse av verklighet såväl som bild. Man skulle semiotiskt kanske kunna säga att en beskrivning av en bild är bildens piktorala innehåll. En bilds referent skulle då kanske kunna motsvaras av den berättelse bilden ingår i.

beskrivning berättelse

descriptio (latin) narratio (latin)

ekfrasis (grekiska)

spatial (rumslig) temporal (i tiden)

beskrivning av platser och personer, utseenden bakgrund, stämning etc.

presentation av händelser och handlingar, en kedja av händelser ofta baserade på orsak och verkan.

ofta presens (som ger närvarokänsla) ofta imperfekt (vilket kan verka distanserande) här och nu (utan tidsdimension) här och nuperspektivet samt temporaliteten upphäver tidsförlopp i roman eller film gradvis genom tidsaspekten ett uppenbarande av

kunskap

vad bilden föreställer vad bilden kan tänkas föreställa i ett vidare sammanhang

som om allt redan fanns där oberoende av tid tidsaspekt förutsätts

det förutsätts att någon ser på det förutsätts att någon rör sig i tiden, och följer det som händer, i en roman en berättare som berättar något, men efteråt.

i bilden dess piktorala innehåll i bilden dess potentiella referent

Varje bild har ett innehåll. Den innehåller en situation som kan beskrivas. Men varje situation har också sin tänkta förlängning i tid (och rum). Betraktaren kan placera bilden i en vidare berättelse. Var i berättelsen är bilden vald? Om vi tar en dramaturgisk modell hämtad från filmvetenskapen som hjälp och försöker applicera det på några antika skulpturer eller renässansskulpturer: I upptrappningen (Polykleitos´ Spjutbäraren och Michelangelos David ), strax före höjdpunkten (Myrons Discobolos och Berninis David), under höjdpunkten (Laokoongruppen), i avtoningen (Den döende gallern, Lysippos´ Skraparen, Donatellos och Veroccios David). Genom olika indexikaliteter som ger föreställningar om orsaker till bildens här och nusituation kan vi rekonstruera ett vidare händelseförlopp. Den förebådar också följande skeenden.

En bild upplevs utan språk, men upplevelsen kan kommuniceras bara genom en parafras i bild eller genom gester, tal och skrift. Varje översättning från ett teckensystem till ett annat kan ses som en förlust från ett perspektiv och som en vinst från ett annat. En översättning är hur som helst problematisk. Att skriva (och samtala ) om bilder underlättar dock kommunikationen mellan människor om bilder vilket bör vara centralt i bildundervisning.

Ekfrasis: en övning som sätter det piktorala innehållet i centrum 22 Hur?

Läs sakta upp en kort bildbeskrivning (en ekfras) utan att visa bilden. Visa sedan bilden och diskutera skillnaderna mellan vad man såg inom sig vid läsningen och bilden sådan den framträder för synen. Berätta gärna några elementära fakta om bilden, vem som gjort den, när, några speciella drag osv.

Förklara hur en gammal konstart inom litteraturen bestod i att beskriva ett konstverk så levande som möjligt (ekfrasis), och hur det fortfarande är ett väsentligt moment i litteratur att texten väcker bilder inom läsaren (visa gärna exempel på detta). Läs återigen bildbeskrivningen men nu medan eleverna kan betrakta konstverket. Uppmana dem att vara observanta på vad som trots allt kanske inte syns direkt i bilden. Ge dem tillfälle att kommentera vad de hört och sett.

22 _{Ragnerstam, B., Akseli Gallen-Kallelas Gosse och kråka- ett konstverk och mycken pedagogik.}

Berätta hur en ekfrasis kan skrivas (processkrivning):

-betrakta konstverket/bilden under tystnad en stund -skriv som punkter de enskildheter man ser i bilden

bilden tas bort

-skriv samman punkterna i några meningar

-läs upp dem högt för någon som lyssnar: det ska låta bra -bearbeta texten några gånger (gärna över flera dagar)

Beroende på elevernas ålder och lärarens uppfattning om vad de kan prestera får de i uppgift att skriva fyra-åtta välskrivna meningar som beskriver bilden. De bör skriva i presens (som ger den eftersträvade närvaroupplevelsen) och behandla bilden som om den vore verklighet. Uppgiften är lämplig som ett samarbete mellan Bild och Svenska eftersom man ska iaktta bilden såväl som skriva väl. Uppgiften är kanske allra mest lämpad för Grundskolans årskurser 4-7. I årskurs 9 kan man vidga perspektivet och inkludera också den temporala berättelsen (se Från avbildat rum till

referentiellt rum- bildtolkning II).