Musikvideo i skolan

Det är vanligt att bildläraren tar upp musikvideo eller medier över huvud taget i skolan som exempel på massmediakulturens fördärvliga inflytande. Om man gör detta entydigt från en moraliserande utgångspunkt kommer eleverna att reagera negativt. Det är bättre om man inser musikvideons förtjänster samtidigt som man kan diskutera vissa videors syn på t ex könsroller osv.

Kreativitet idag sker utifrån andra scheman än förr. Modernism i betydelsen icke-föreställande tavlor, som utgångspunkt för konst är idag relativt inaktuell. I musikvideos har ungdomen istället en genre de känner sig hemmastadd i och kan arbeta kreativt med. Kring reklam, musik, musikvideo, mode, konst och film kretsar ungdomens föreställningar och modernismen har en ytterst begränsad roll i denna kultur även om surrealism och montage är tidiga modernistiska föregångare till musikvideons estetik. Men det känner ungdomarna inte till. Faktum är att om futuristen Vladimir Majakovskij hade vaknat upp ur sin grav idag hade han skrikit av förtjusning över musikvideos och även över svenskens slappa mysoveraller med diagonala fartränder i komplementfärger.

Det märkliga är att ett bildspråk som tidigare tillhört modernismens estetik; anti-berättelse, fragment, bilden som yta, färg och form osv plötsligt får genomslag hos en bred ungdomspublik. Det kan ha att göra med en förändring i tids- och rumsuppfattningen. Genom samhällets förändring i stort, dess ökade komplexitet, ökad utbildning och bl a mångfalden och styrkan i bildmedias genombrott, genom satellitkanaler mm och genom just rockvideo, har föreställningen om att det finns många samtidiga verkligheter spridit sig. Ungdomar har ryckts ut ur den invanda världen som deras föräldrar levt i och som de trodde var verklig. Den givna världen tycks inte längre lika given. De ställs inför val; mellan olika livsstilar, könsroll, självförverkligande, olika typer av sexualitet, yrkesinriktning, boendeort osv. Val som var mer givna för den äldre generationen och som då inte behövde innebära några problem.

Kanske är det så att media påverkar vår vardagliga perception och upplevelse och gör oss mer benägna till att kombinera objekt och föreställningar från olika verkligheter, olika realitetsgrader, och nivåer. Och detta brukar ju vara en definition på kreativitet - divergent tänkande.

Musikvideo lockar ungdom till experiment och till fortsatt förnyelse av bildspråket. Tack vare sin korta tid är den lämplig i didaktiska sammanhang och genom att man tittar på den på ett speciellt sätt är den lämplig för konstnärliga övningar.

Att arbeta med musikvideo är en inkörsport till även andra typer av rörlig bildproduktion och till konstnärlig eller annan bildverksamhet. "Det är bland musikvideogrammakarna man kommer att hitta nya begåvningar att göra även andra saker än rockvideo." (Peter Goldman) 37 Ingången till dagens och morgondagens kultur finns inte där man kanske först tror, bland de "duktiga" eller högutbildade. I stället är det kanske bland dem som ger sig in i branschen på vinst och förlust och "satsar" som morgondagens konstnärer finns. En naturlig fortsättning finns i videokonst, scenografi, långfilm och installationer.

Att arbeta konstnärligt innebär att man arbetar med en viss attityd till sitt ämne. Man kan arbeta konstnärligt i måleri, teckning men också med video och musikvideo.

När man arbetar med musikvideo konstnärligt är syftet inte bara att lära sig hur massmedia och rörlig bild fungerar, eller för att studera hur media sprider dåliga värderingar, utan man arbetar med musikvideo för att den är ett bra sätt för ungdomar att uttrycka sina idéer om sig själva och den värld man lever i. Perspektivet blir lite annorlunda, man behöver inte alltid hålla sig inom genren och gränserna blir vidare med detta betraktelsesätt. Det är bra om man kan få tillstånd ett samarbete med musikläraren så eleverna kan göra både musik- och bilddelen. Man kan också göra egna ljudmontage och på det lägga bilder. Lyrikvideo är ett annat alternativ. Man behöver inte nödvändigtvis använda musik på ljudkanalen. Musikvideoproduktion i skolan kan utvecklas till bild- och ljudmontage där båda dessa kanaler produceras av elever.

I det postmoderna tänkandet ingår idén om fragmentet och de olika världarna som hos individen inte helt sammanställs utan lever parallellt och ibland möts. Dagens ungdomar lever i dessa mångfaldiga världar. De har skjutit på utvecklandet av en enhetlig personlighet och provar de olika sätten att vara som erbjuds i dagens komplicerade samhälle. Musikvideo är passande i detta klimat. I musikvideos är lån helt accepterat, åtminstone konstnärligt sett, men kanske inte alltid ur juridisk synpunkt.

De ungdomar som följer redan upptrampade spår, oftast föräldrarnas upplagda orienteringsbana kan få avsevärda problem vid mötet med den komplexa samtidsvärlden med dess hierarkier och nivåer.

Tack vare att man kan använda så många olika källor i musikvideo; stillbildsfoto, rörlig bild, teckning, målning, elektroniska manipulationer, egna och andras bilder, kan man arbeta med de mångfaldiga världarna och gestalta det samtida icke -enhetliga medvetandet. Ungdomarna kan "symboliskt" prova olika livsstilar, attityder och förhållningssätt genom arbete med musikvideo, i rollspel, med smink osv, utan att behöva känna sig låsta av dem som verklighet.

Musikvideo kan ses som ett allkonstverk där ungdomar kan använda många av sina kreativa kunskaper och färdigheter: dans, skådespeleri, musik, rörlig bild, teckning, målning, foto, mode, scenografi, kosmetik mm.

Utgången av kampen mellan musikvideons montageestetik och realismens estetik i media beror på vad den unga betraktaren kan få ut av spelet mellan bilden som sådan och dess relation till livsvärlden, som man kan kalla den värld som vi alla lever i och tar för given. Men eftersom denna blivit allt mer uppbruten så blir musikvideon också alltmer begriplig för ungdomen. Kanske är musikvideo en realistisk konstart eftersom vi lever i en sådan snabb värld med så många kast mellan olika realitetsgrader. Musikvideon är inte som långfilmen genomskinlig, musikvideo erkänner med sina klipp att det är ett medium, medan långfilmen vill skapa en illusion av en verklighet. Därför är musikvideo i den meningen mer kreativ än filmen.

Om man arbetar med musikvideo på t ex ett medieprogram kommer målsättningen att delvis vara en annan jämfört med på ett högstadium. På medieprogrammet är det ett professionellt förhållningssätt som ska uppmuntras. På en grundskola är det kanske utvecklingen av elevernas identitet och kreativitet som är det viktigaste. Där kanske kompisgruppen är en bra indelning av arbetet. På medieprogrammet bör det vara ett målinriktat arbete som eftersträvas, som har en kollektiv arbetsdelning och där effektivitet är viktig.

Hur gör man en musikvideo i skolan?

I inledningsskedet är det lämpligt att studera några rockvideos av olika typ för att göra iakttagelser om dess uppbyggnad och innehåll. Som lärare bör man ha studerat dessa videos innan så att man kan föra in samtalet på väsentligheter. Ett alternativ är att eleverna gör en gemensam analys av en video i en grupp, den grupp som sedan blir arbetsgruppen. Om syftet är att göra ett kvalitetsarbete bör man informera om att syftet med arbetet är att göra konstnärliga produktioner och därför bör man inte bara framhålla enbart MTV-mainstreamvideos som exempel. Man bör uppmuntra eleverna till att tolka bilderna så att de inte bara fastnar i läckra klipp och tekniska aspekter. I den video de själva gör bör de diskutera innehållsaspekten; vad är det de egentligen vill ha fram?.

Det är videoredigeringen och separeringen av bild och ljud, insertfunktionen, som möjliggjort rockvideo i amatörsammanhang. På tidiga videokameror fanns inte den möjligheten och då var man hänvisad till den autentiska oseparerade ljud- och bildupptagningen. Rent tekniskt så måste man börja med att lägga på en gråruta på videotejpen, det gör man genom att spela in på bandet utan bild i kameran. Detta gör man för att förbereda tejpen för kommande ljud och bildpålägg.

Sedan lägger man på ljudet med hjälp av audiodubfunktionen. Till sist lägger man på scenerna bit för bit med insert funktionen (som inte påverkar ljudet).

I en musikvideo är det idén och klippningen som är det viktiga, dvs för- och efterarbetet. Tagningarna i sig är naturligtvis viktiga, men är dock att betrakta som material. Att ha ett fullständigt manus innan man börjar arbeta är inte alltid nödvändigt, det är viktigt att ha en bra idé och gott om material, bilder av alla slag; från TV, teckningar, egna tagningar, foton osv. Man behöver mycket mer än man tror eftersom bilderna växlar så hastigt. I inledningen kan gruppen delas, vissa kan arbeta med tagningarna, andra kan lägga på ljudet och därefter börja klippa, några kan göra foton, öva koreografi, göra scenografi eller målningar som ska vara med i ett senare skede av videon. Man måste hela tiden kontrollera hur klippen fungerar tillsammans och i relation till musiken. Det gäller att utgå från text, rytm och egna idéer.

Man bör känna till den aktuella musikgenren och vad som skiljer den från andra, men det går bra att bryta med den också. Ju fler klipp man vill ha desto längre blir produktionstiden, och desto mindre riskerar uthålligheten i gruppen att bli. Det gäller att gruppen fungerar bra och har en homogen uppfattning om sitt projekt annars riskerar arbetet att spolieras pga interna konflikter mellan olika livs- och musikstilar. Om gruppen sätts samman av ett pojkgäng hårdrockare samt två flickor som gillar smöriga ballader finns risken att gruppen inte fungerar. Detta är synd och gör att läraren kanske inte alltid kan sätta samman arbetsgrupper, utan måste lita till spontana kompisgrupper. Detta gör att det ibland kan bli könsmässig eller annan snedfördelning vilket är en nackdel i ett arbete av den här typen eftersom det sociala perspektivet i arbetet är viktig i de flesta fall. Ofta är det bra att utnyttja den inledande entusiasmen och släppa till tid för arbete utanför schemat.

Det är inte bra att moralisera över ett innehåll som kan verka stötande. Hellre en bra diskussion efteråt än att bromsa innan. Men det kan ju komma upp rasistiska eller främlingsfientliga innehåll i bilderna, dessa bör man dock enligt min mening stoppa så tidigt som möjligt. Detta är dock ett mycket svårt problem att ta ställning till och läraren måste lösa problemet från fall till fall.

Uppkommer ideologiska diskussioner har läraren ett gyllene tillfälle att arbeta med detta. Påtala nazismens retorik i bild, börja nysta i den infekterade härden etc. Men det kräver styrka från lärarens sida och bör förberedas noga.