Konstruktionsarter, funktionsarter och cirkulationskanaler

Enligt Sonesson kan man dela in bilder i tre kategorier: konstruktionsarter, funktionsarter och

cirkulationskanaler. 27 Konstruktionsarter anger det sätt som bildtecknet är uppbyggt. Här skiljer man mellan målning, teckning, foto, film osv. Funktionsarter anger de sociala effekter eller funktioner en bild kan ha t ex konst, reklam, propaganda etc. Med cirkulationskanaler avses kanaler där bilder når sina mottagare, t ex som vykort, tavlor, television, tidningar, tidskrifter, television, biograf, tavlor på galleri, museer. Vissa kombinationer av de tre kategorierna är vanliga, t ex målningar fungerar som konst och distribueras som tavlor i ett galleri eller ett museum.

Sonesson har diskuterat modernismen i form av två sinsemellan skilda processer som man skulle kunna kalla centripetala respektive centrifugala. Den centripetala processen är inåtgående och strävar efter att skala bort så mycket som möjligt från konsten för att nå dess minsta gemensamma nämnare, de essentiella egenskaperna i konstverket som ting, t.ex. såsom i konkret konst. Påverkan utifrån är inte önskvärd i en sådan process som strävar efter renhet och att reducera konst till "konst". 28 En sådan rörelse är centripetal.

Den centrifugala processen däremot strävar efter att inkorporera nya områden och successivt utvidga sig till områden den först inte omfattade. Den processen skulle kunna sägas omfatta bildens konstruktionsprincip, funktion och kanal. Relationerna mellan centripetal och centrifugal rörelse och mellan konstruktionsprinciper, funktioner och kanaler sett i relation till retorikbegreppet leder till förväntningar av olika slag som infrias eller inte infrias.

27 _{Sonesson, G., a.a. 1992 s 265f.}

28 _{Sonesson, G., Beyond the Threshold of the People´s Home i Combi-Nacion Imagen Sueca}

Utställningskatalog Umeå 1993 s 57. Se också diskussionen av centripetalitet och centrifugalitet i Marner, A., "Ryktet om måleriets död är inte överdrivet" i Tidskriften 90-tal nr 20 mars 1997.

Det visar sig när det gäller Sonessons bildkategorier att vissa konstruktionsprinciper, funktioner och kanaler ofta följs åt, t.ex. så är målningar (en konstruktionsprincip) ofta konst (en funktion) och tavlor på ett galleri (en kanal). En målning, ett konstverk och en tavla är ju samma sak, kan man kanske tro, men semiotiskt sett är det tre olika aspekter av ett föremål.

Vanligtvis förknippar vi konstbegreppet med en viss typ av bilder, framför allt målning och teckning, men kanske också objekt och installationer, oftast är det dock frågan om tavlor. Konst görs hantverksmässigt och distribueras i ett eller ett fåtal exemplar. Den hantverksmässiga synen på konsten visar sig t.ex. i många konstnärers preferens för ålderdomliga tekniker; grafiker fortsätter med etsning och kopparstick trots otidsenligheten. Konstnärliga fotografer kommer t.ex. troligen att hålla fast vid den optisk/kemiska processen trots att den strax blir helt elektronisk i övriga sammanhang. Man brukar säga att konst är nyskapande men om man ser till nyskapandet när det gäller konstruktionsprinciper, funktioner och kanaler finns skäl att tvivla på att så är fallet. Konstnären håller fast vid hävdvunna framställningssätt och konstverkets kanaler är främst galleriet och museet, de nya massmedierna utnyttjas inte så ofta. Det är föreställningen om det handgjorda unika konstverket, parallellt med idén om det intresselösa betraktandet, som gör att den traditionella bildkonsten är inkompatibel med det s k informationssamhället.

Konstälskaren förväntar sig ett konstverk i form av en tavla som är målad för hand, medan t.ex. medieproducenten eller -konsumenten förväntar sig en mekanografiskt framställd populärkulturprodukt distribuerad i ett massmedium. Det är två av de prototypiska sätt som kulturprodukter idag skapas, fungerar och distribueras. Den förra förväntningen kan sägas vara

centripetal eftersom konst där nöjer sig med att befinna sig i konstvärlden sedd som en

avgränsad särskiljd värld och populärkultur ses där som icke-text i Moskva/Tartuskolans mening. Den andra förväntningen kan sägas vara centrifugal vad gäller konstruktionsprincip och kanal eftersom man strävar efter spridning, men som funktion är stora delar av populärkulturen dock inte centrifugal efter som den inte ses som konst utan som underhållning och är begränsad i snäva genrer. Centrifugaliteten vad gäller funktion måste ses som en strävan efter att förena oförenligheter ( t.ex. "blanda högt och lågt" ) och populärkulturens separata stereotypa genrer (western, agentfilm, hårdrock, jazz etc.) kan oftast inte göra detta.

Laboration: Vad?

Hur?

Eleverna ska göra en bild samt välja två färdiga bilder. De ska analyseras utifrån konstruktionsart, funktion och distribution. Under rubriken konstruktionsart ska eleven kunna berätta om hur bilden är gjord och något om hur framställningssättet tekniskt fungerar i sina olika moment. Läraren måste ha informerat eleverna om olika tekniker innan redovisningen eller alt. att de i samband med uppgiftens lösning söker egen information, t.ex. i bibliotek eller på internet. När det gäller funktionen kan eleven berätta om vilka olika funktioner den valda bilden kan ha och vilken funktion bilden haft när den valdes ut. Läraren kan innan ha gått igenom de vanligaste funktionerna en bild kan ha. Vidare vad som är typiskt för en viss funktion och närmare om den speciella genre bilden hör till. Cirkulationskanalen: Hur distribueras bilden? Finns den i få eller många exemplar? Måste man leta upp den eller kommer den till betraktaren?

Ett intressant problem som då kanske kommer att dyka upp är att somliga elever inte valt bilder de tycker om, utan ("dåliga") bilder av människor, djur eller föremål de tycker om. 29 Det ger underlag till att diskutera skillnaden mellan ett objekt och bilden av objektet. T.ex. så är det viktigt att lära sig att det ibland kan vara bra med en bild av något man inte tycker om. Ett bildsamtal i grupp avslutar arbetet. Samtalet kan röra sig om fördelar/nackdelar i olika konstruktionsarter/funktioner och cirkulationskanaler, centrifugala och centripetala tendenser i dagens bildproduktion och bildens relation till innehållet.

Varför?

Den vanligaste kategoriseringen av bild är att tala om vad den föreställer. Att lämna den nivån och istället tala om bilden som bild är viktigt för att känna till det specifika med bild. Det är också viktigt att känna till klassificeringarna eftersom en och samma bild förändrar betydelse beroende vilken sorts bild det är. En bild i en lärobok av eiffeltornet förväntas kanske berätta något om staden Paris medan samma bild i en resebroschyr förväntas sälja en resa. En nyhetsbild får inte vara manipulerad medan en underhållningsbild kan vara det utan att det är stötande.

åk 8: Mediebiografi

En mediebiografi är en personligt hållen redogörelse för sin relation till medier. Ofta finns t.ex. filmer som lämnat ett outplånligt uttryck, barnboksbilder som man minns med kärlek, skräckupplevelser, upplevelser av konstverk, förhållandet till egna bilder eller över huvud taget till alla konstformer som musik, litteratur etc. Den bild ett barn hade på väggen i barnkammaren. En film de sett som barn som gjorde dem rädd etc. Tryggheten i att titta på en välkänd TV- personlighet. En medieupplevelse är ofta kopplad till en erfarenhet eller upplevelse som senare blir ett personligt minne. Mediebiografin kan vara i form av en liten uppsats med rubriken "Några bilder som betytt mycket för mej".

Mediebiografin sätter fingret på människans upplevelse av medier och mediebiografierna kan senare diskuteras ur t.ex. främmandegörings- och närmandegörings- och automatiseringssynpunkt. Eleven kan förstå den intensiva upplevelsen av en film i relation till semiotiska begrepp som dock inte behöver förta upplevelsen, men som kan visa att upplevelsen inte är unik.

Mediebiografin avser att visa hur vår uppfattning om konst och kultur formas av tidigare erfarenheter på bildområdet. Det finns olika "karriärer" eller bildningsgångar som påbörjas tidigt och som kan diskuteras i anslutning till redovisningen av mediebiografin. Här kan skillnaden mellan pojkar/män och flickor/kvinnor och skillnaden mellan olika klasser (om det går) diskuteras. Genom kunskap i hur olika genrer verkar kan chockupplevelser i medier mildras. Kunskap leder också ofta till ett kritiskt betraktelsesätt. Biografierna kan leda till diskussioner om våldsinslag och om relationen mellan film och verklighet. I anslutning till mediebiografin kan man se och analysera en aktuell film i enlighet med etablerade dramaturgiska grepp, bildtyper, gynnad respektive ickegynnad läsning etc.

Ett traditionellt mål med analys av kulturella produkter är att påvisa deras "konstruktion", så är också fallet i semiotiken. Men man kan fråga sig om en sådan målsättning alltid är tillräcklig mot bakgrund av att barn och ungdomar oftast redan vet att det är "ketchup" och inte blod som flyter. De är ofta redan automatiserade i sin relation till äventyrs- och våldsinriktad film och använder det som argument för att visa föräldrarna att de tål sådana genrer. "Men pappa det är ju bara ketchup, inte blir jag rädd!" Målsättningen med mediebiografin och filmanalyser kanske bör vara att stimulera till ett empatiskt förhållningssätt som inbegriper betraktaren och dennes livsvärld i relation till filmen och dess simulerade värld. Hur ont gör det egentligen att få ett sådant slag på käften? Hur känner sig egentligen den som förövar det här brottet?

åk 8: Skivomslag - ett exempel på en cirkulationsart