AVGÖRANDET

Wallsten uttalar sig: ”Utgångspunkten för vår plane- ring av nationalparken är att behålla sådan skoteråk- ning, jakt och fiske som är viktigast för lokalbefolk- ningen – men annars låta området vara så opåverkat som möjligt. Genom att dela in nationalparken i zoner kommer de flesta att få sina mest angelägna önskemål tillgodosedda. Samtidigt kan Fulufjället till stora delar bli Sveriges mest orörda fjäll”. Citatet var faktiskt ett kondensat av hela nationalparksidén i Fulufjället.

Vi lyfte också fram sysselsättningseffekterna i pressmeddelandet: ”satsningen innebär att arbets- lösa kan få jobb under byggnadstiden och att det blir långsiktiga arbeten i samband med driften av anläggningarna. Kringeffekterna av nationalparken bör ge ytterligare jobb och företag i bygden. Några lokala jobb har redan skapats när Naturvårdsverket nyligen upplät serveringen till två bofasta i trakten.” Nu följde en intensiv tid med många kontakter, formella och informella möten och debattartiklar, radio- och TV-inslag. Dramaturgin var medialt tack- sam: vem ska vinna den hårda kampen?

Strax innan skrivelsen till kommunen hade jag varit uppe vid Fulufjället och informerat byalagen i Mörkret och Gördalen om läget. Det var angeläget att de fick förstahandsinformation. Jag hade också flera kontakter med Lars-Ove Staff och höll honom infor- merad om händelseutvecklingen. Vi fick i början av april ta emot en lista från Gördalen. På den hade 47 personer, de flesta födda i byn eller hade föräldrar som bodde där, skrivit under budskapet ”vi ställer oss positiva till bildandet av nationalpark i Fulufjället”.

Det var första gången vi fick en positiv namnlis- ta! Den var också mycket väl förankrad i byn. Vi har kunnat konstatera att många namn på nej-listorna haft en betydligt mer avlägsen koppling till Fulufjäl- let. Det är också intressant att många av namnen på den positiva listan hade för några år sedan skrivit under nej-listorna – innan tiderna förändrades.

Kommunerna skickade ut Naturvårdsverkets hemställan på bred remiss, vilket ytterligare ökade

aktiviteten i bygden. En ny motståndargrupp som kallade sig ”Fulufjällets utvecklingsgrupp” ska- pades. I den ingick bland annat de två tongivande motståndarna i trakten, den ene tidigare ledamot i den förra nationalparksarbetsgruppen. En annan ortsbo konstaterade dock att de ”uppenbarligen ut- sett sig själva, eftersom tillkomsten av gruppen inte föregåtts av några offentliga möten”. Det kan vara förvirrande och antagligen svårt både som politiker och allmänhet att hålla reda på alla konstellationer med liknande namn som hörs i debatten. Men hän- delsen reser återigen viktiga frågor om demokrati och representation. Vem för bygdens talan och på vilket mandat?

De två äldre och positivt ställda byutvecklings- grupperna i Gördalen och Mörkret skickade däref- ter en skrivelse till samtliga ledamöter i Älvdalens kommunfullmäktige, undertecknad av 11 personer.83

Merparten av dem var också författare till den tidi- gare beskrivna debattartikeln från 10/12 som vände hela opinionsläget. Skrivelsen är en tung manifesta- tion av lokal vilja att få en positiv förändring, för att de och deras efterkommande ska ha möjligheter att leva kvar i området. Författarna noterar att det flore- rar ”ryktesspridning och desinformation, medveten eller beroende på ren okunskap. De konstaterar att ”opinionen har svängt, från ett från början tämli- gen kompakt motstånd, till en betydligt positivare attityd. Naturum, projekt Fulufjällets omland och [Naturvårdsverkets] eftergifter, är naturligtvis orsa- ken till detta.”

De argumenterar för nationalparken utifrån fyra utgångspunkter: arbetstillfällen och framtidstro; brist på alternativ; naturskydd och Gördalsvägen. De skriver att ”det allra viktigaste som hänt i Fulufjälls- området hittills, är det arbete som lagts ner i det så kallade Fulufjällets Omlandprojekt […] Den drivkraft som projektledaren, Agnetha A Westerdahls arbete hittills utgjort, är nödvändig för en positiv utveck- ling. En fortsättning är dock möjlig endast under förutsättning att nationalparken bildas.”

Sammanfattningsvis konstaterar de att ”valet står mellan utveckling enligt ekologiska principer, framtidstro och hopp för en hårt avfolkningsdrab- bad bygd och ett alternativ, där det saknas såväl idéer som resurser för utveckling av vår bygd. Valet för oss är naturligtvis mycket enkelt […]”. Argumentationen var naturligtvis ett mycket kraftfullt inspel i det känsliga politiska läget.

Även motståndarna agerar. Sörsjöns Byalag kall- lar till ett nytt protestmöte 1999-05-12, i närvaro av kommunalrådet och andra från kommunstyrelsen i Malung. En skrivelse från mötet till Malungs kom- munfullmäktige lyfter åter fram problemen med begränsningarna i jakt, fiske, skoter, transporter till stugor på fjället m.m. De befarar att bli helt ute- stängda från Fulufjället och kritiserar de ”vinklade rapporterna” från Omlandsprojektet som de menar ger en skev bild av sanningen”. De skriver att det visst går att utveckla deras bygd, men att det inte behövs någon nationalpark för detta. Deras ”utveckling lig- ger i deras egna händer.” De vädjar slutligen till full- mäktige att ”lyssna på oss bybor som valt att leva i denna bygd som betyder så mycket för oss.” I artikeln som följde, ”Motstånd mot nationalpark”84_{, uttalade}

sig kommunalrådet Håkan Eriksson om hur viktigt det var för politikerna att ta till sig vad folket tycker, ”det är ju i alla fall de som ska leva och bo där.”

De båda skrivelserna kunde knappast vara mer olika. De står för två världsbilder som inte möts: möj- ligheternas och problemens. Jag fick bekräftat mina aningar att politikerna i Malung antagligen skulle ha svårt att stå emot Sörsjöns starka motstånd. Andra röster än de negativa hade fortfarande svårt att göra sig hörda i Malung. Däremot kändes Älvdalen tryggare, med det utomordentligt starka inlägget till förmån för en nationalpark från ortsborna. Den skrivelsen var, som jag påpekade i ett internt PM på verket, något av det mest glädjande som kommit fram under hela nationalparksgenomförandet.

Sörsjöborna protesterade dock inte utan anled- ning. Det var ett faktum att det syntes mer begräns-

ningar på fjällets södra del än i norr. Detta av natur- givna skäl, som att de goda, sedan länge kalkade fiskesjöarna med störst behov av skotertillgänglig- het ligger i norr. Där finns också huvudattraktionen Sveriges högsta vattenfall och den naturliga huvud- entrén där ett nytt naturum självklart ska ligga. Geo- grafin och befintlig infrastruktur missgynnar till synes Sörsjön, även om motståndet har tydliga drag av symbolfrågor. Men rent praktiskt blev skillnaden knappast så stor. Så var den allra mesta älgjakten kvar även i söder via zoneringen. Fisket i fjällets södra del, det vill säga övre Tangån och sjöarna i vildmarkszonen, var redan då närmast obefintligt på grund av försurning och att de inte kalkats. De små bäckarna på fjällets östsida där fisket förslås förbju- das i zon II är lågt utnyttjade och fortsätter dessutom utanför den föreslagna parkgränsen, där man kan fiska i dem om man vill. Se vidare kartan på sidan 18 och zonkartan på sidan 32.

Skoteråkningen begränsas förvisso på södra kalfjället inom zon I, men Sörsjön med omnejd är synnerligen rikligt försörjt med andra skoterleder, både på kalfjäll och i skogen. Staten tog initiativ till en ny nord-sydlig led nedanför fjället för dem som vill åka skoter till fiskesjöarna i norr som förut, en trafik som ändå var tämligen begränsad enligt vad vi erfarit. Många Sörsjöbor som ville fiska röding, tog bilen med skotern på släp till sjöarna via Mörkret. Detta kommer ju att gå lika bra efter att en national- park inrättas. Vi noterar också att det bland Sörsjöns cirka 170 invånare finns 22 hushåll som har en snöskoter registrerad. Det var alltså dessa 22 skotrar som gav eko ända till fullmäktige.

Det föreföll som en betydande del av missnöjet med indragna skoterleder kom via de som ville åka skoter från Sälen och via Fulufjället vidare norrut, gärna i hög fart på den flacka fjällheden. Begreppet ”höghastighetssafaris” dök upp i vokabulären och var inget som vi önskade på Fulufjället.

Begränsningarna i småviltjakten var lika som i norra delen; jakten skulle förbjudas efter en tioårig

övergångstid. Förvisso en nackdel, men den var lika stor i norr. Dock hade två lokala jaktlag med rötter i Malung goda ripmarker på kalfjället, något som an- nars var förbehållet externa jägare sedan länge. De var förvisso förlorare av bra ripjakt. För att försöka kompensera dem, föreslog vi att Länsstyrelsen skulle utreda förutsättningarna för att dessa och andra extra hårt drabbade om möjligt kunde beredas jakt- marker någon annanstans i fjällvärlden.

Politiskt var det bara vänsterpartiet i Malung som tydligt deklarerade att man var för national- parken, då med dess sysselsättningseffekter i ett vidare perspektiv som argument. De ansåg också att Fulufjället skulle kunna vara ett komplement till Sälens vinterturism, som hade hundratusentals besökare.85

Kommunstyrelserna i både Älvdalen och Malung hade ett gemensamt möte 1999-05-09 vid Njupe skärsentrén, då vi från verket och Länsstyrel- sen kunde lämna förstahandsinformation om pla ner na för Fulufjället inför deras ställningstagan- de. De båda kommunledningarna diskuterade där gemensamt nationalparksfrågan och gjorde ett besök i fält.

Stig-Åke Svensson och jag medverkade också vid ett informationsmöte i Särna 1999-05-17 som Byarnas Råd i Älvdalen hade arrangerat. Rådet är en paraplyorganisation för kommunens byutveck- lingsgrupper och utgör också remissinstans inför kommunens beslut om nationalparken. Det var ett kreativt möte med 60 deltagare och god stämning. Vi berättade om allt som var på gång, förtydligade verkets hemställan och diskuterade allt från var älg- jakten ska få ske till möjligheterna att ordna utbild- ning för lokala guider. Vid en enkät som genomfördes på mötet svarade cirka 70 procent ja till national- parksbildning, 25 procent svarade nej och resten visste inte.

I sitt påföljande remissvar resonerar Byarnas Råd om möjligheterna till utveckling, värdet av Fulu- fjällsringen, framtidstron och vägfrågan.86 _{De skri-}

ver ”mot bakgrund av utvecklingsmöjligheterna och den framtidstro en nationalpark kan utgöra, anser vi att Älvdalens kommun skall verka för att en natio- nalpark vid Fulufjället kommer att genomföras.”

Således ännu ett tungt inlägg till Älvdalens kom- mun, här var det verkligen tal om de lokala grupper- nas åsikt. Det lokala motståndet var nu i det närmas- te osynligt. Med detta remissvar och den tidigare skrivelsen från byborna i Mörkret och Gördalen, var det istället uppenbart att det fanns ett starkt lokalt stöd av stor politisk betydelse.

KOMMUNERNAS BESLUT

Nu återstod behandling av nationalparksfrågan i respektive kommunstyrelse och sedan fullmäktige i dessa båda (s)-styrda kommuner. Det lokala mediein- tresset var enormt, med maximal polarisering. Ma- lung var först ut, den 7 juni.87 _{Det var oväntat jämnt,}

men med siffrorna sex mot fem röstade kommun- styrelsen för att avstyrka bildandet av nationalpark i Fulufjället. Som motiv anger man att ”de önskemål som framförts från befolkningen i Sörsjön har inte i tillräcklig omfattning tillmötesgåtts av Naturvårds- verket”. Det var socialdemokraterna och modera- terna som i en ovanlig allians segrade med sitt nej till parken. Tillstyrkte parken gjorde däremot vänster- partiet med stöd av en folk- och en centerpartist.

Detta följdes av Älvdalen, vars kommunstyrelse nästa dag tillstyrkte bildandet med förkrossande majoritet.88 _{Rösterna var tio mot ett, bara den mo-}

derate ledamoten var – inte oväntat – emot. Kom- munalrådet hade utformat ett svar till Naturvårds- verket med åtta punkter ”som kommunen anser vara särskilt viktiga och som Naturvårdsverket särskilt bör beakta i det fortsatta arbetet.” Med vissa juste- ringar tillstyrkte kommunstyrelsen även detta.

Nya debatter och rubriker följde inför de slutliga och avgörande besluten i respektive kom- munfullmäktige. Den lokala naturskyddsföreningen i Malung vädjar till politikerna att säga ja till natio- nalparken. Man säger sig ha svårt att förstå kom-

munstyrelsens ställningstagande, när Malungs kom- mun i många sammanhang vill framhäva sig som en miljökommun och menar att en nationalpark är en satsning i rätt riktning. Man avslutar: ”låt det inte bli bypolitik av denna viktiga fråga”89 _{När avgörandet}

i respektive kommunfullmäktige närmar sig är det nya helsidor och krigsrubriker i pressen. Båda kom- munerna hade dramatiskt nog sitt möte samtidigt, den 21 juni.

Inte oväntat röstade fullmäktige i Malung nej, siffrorna blev 28 mot 19.90 _{Motivet som angavs var}

att ”de önskemål som framförts av befolkningen i Sörsjön har inte i tillräcklig omfattning tillmötes- gåtts av Naturvårdsverket. Detta gäller framför allt avsaknad av lösning för skotertrafiken i zon ett […]” I Älvdalen följde en två timmars hård diskussion i fullmäktige91_{, men till slut segrade kommunalrådets}

linje och kommunen biföll nationalpark i Fulufjäl- let med röstsiffrorna 33 mot 14. De flesta partier var splittrade (utom moderaterna som konsekvent rösta- de emot). Det var framför allt ledamöter med hemhö- righet i Särna som var negativa, oavsett partifärg.

Fullmäktige godkände också KS’ yttrande om de åtta punkter som ”bör beaktas” av Naturvårdsverket inför skötselplanearbetet:

1 Att fortsätta arbetet med projektet Fulufj ällets omland.

2 Att arbeta för att vägarna rustas upp, framför allt väg 1056 Mörkret-Gördalen.

3 Att aktivt arbeta med att få till stånd goda angö- ringspunkter för parken.

4 Att aktivt bidra till att ta fram planer för service och boende i anslutning till parken.

5 Att småviltjakten får bedrivas under en övergångs- period av 10 år och utvärderas för att se hur de påverkar mångfalden i naturen.

6 Att de avgifter som tas ut för jaktarrenden till stor del används för viltvårdsåtgärder, och att dessa avgifter inte blir för höga.

7 Att kommunen och de byagrupper som fi nns runt Fulufj ället ingår i den arbetsgrupp som ska utar-

beta skötselplaner och delta i det skötselråd som ska bildas för parkens förvaltning.

8 Att arbeta för en lösning av skotertrafi ken. Alla dessa punkter var möjliga att uppnå och de fles- ta låg också på vår agenda att genomföra. Det kändes som ett genomarbetat förslag utifrån en analys av vad som var möjligt inom ramen för vår hemställan och den dialog som varit. Förre statsministern Olof Palmes bevingade ord om politik som ”det möjligas konst” kändes högaktuella.

På Naturvårdsverket och Länsstyrelsen andades vi ut, lättade. Nu låg vägen öppen för nationalparks- bildningen – i alla fall jämfört med alla hinder som varit hittills! Det fanns först en viss osäkerhet i Da- larna hur Naturvårdsverket skulle resonera, då ena kommunen hade sagt ja men den andra nej. Vi ana- lyserade läget, men det var inget svårt beslut trots allt. Att hela nationalparken låg inom den kommun (Älvdalen) som röstade ja, vägde naturligtvis syn- nerligen tungt. Dessutom var meningarna i Malung uppenbarligen delade. Det skulle inte vara rimligt att köra över en kommun som stöder ett nationellt na- tionalparksprojekt inom sina gränser, för att istället stödja en nejsägarkommun utanför parken.

Så vi beslutade att gå vidare, vilket framgick av pressmeddelandet 1999-06-23. Det inleddes med ”Nytt steg för nationalpark i Fulufjället. Naturvårds- verket har beslutat att gå vidare med planerna på Fulufjällets nationalpark sedan Älvdalens kommun har gett sitt stöd”. Detta framgick också av verkets information till kommunerna.92 _{Där konstaterade}

Generaldirektören att verkets beslut att gå vidare innebär att byggande av ett naturum och övriga planerade investeringar kommer att genomföras. Det fanns också en förhoppning om att Malung trots allt kommer att se och dra nytta av fördelarna framöver. Vår satsning på att ställa saken på sin spets och få till ett avgörande hade visat sig framgångsrik. Tidpunkten hade varit den rätta. Arbetet i Omlands- projektet hade hunnit slå rot och ge det nödvändiga

lokala stödet, vilket i sin tur hade delgivits politi- kerna via ortsbornas kraftfulla och tydliga skrivel- ser och yttranden. Kommunledningen i Älvdalen med kommunalrådet Herbert Halvarsson (s) och vice ordföranden i KS Arne Bogghed (c) i spetsen hade gjort ett stort arbete med att processa frågan i kommunstyrelse, partigrupper och fullmäktige. I pressmeddelandet lyfte vi nu fram kommunen som ett föredöme: ”kommunen tar ansvar för att utveck- lingen i fjällen blir ekologiskt hållbar”. Det var också uppenbart att det var det bredare kommunala per- spektivet som segrat i Älvdalen, medan de politiker

med hemort nära Fulufjället fortfarande i många fall hade svårt att frigöra sig från den tidigare starka nej-opinionen.

Svårigheterna att som kommunpolitiker på sam- ma gång behöva förhålla sig till lokala, övergripande kommunala och nationella intressen illustreras av Malungs kommunalråd Håkan Eriksson som uttalar sig i pressen under rubriken ”Malungs kommun överkörd”: ”Jag är politiker i Malung och har till upp- gift att företräda mina väljare. Det är möjligt att en nationalpark skulle vara klok ur ett riksperspektiv, men den hållningen ska inte jag ha”.93 _{Min reflexion}

var att samtidigt ska ju kommunerna enligt plan- och bygglagen beakta riksintressen i sin planering. Och det finns ju socialdemokratiska väljare som inte bor i Sörsjön, vem företräder dem?

Som för att ytterligare belysa den splittring som nu också kunde skönjas i Malung, skrev dess lokala naturskyddsförening till verket och Länsstyrelsen inför det slutliga beslutet94_{: ”Att bilda en national-}

park i Fulufjället är så viktigt att ni som myndighet måste tala om för bybor och politiker som är emot, att deras värdering och argument inte håller. Denna gång måste naturskyddets intressen gå före snösko- teråkning och småviltsjakt. Älvdalens kommun är för en nationalpark trots att all mark ligger där och en splittrad Malungs kommun säger nej. Slår man ihop de båda kommunernas röster så är det ett stort ja, men största hänsyn skall tas till att Älvdalens kommun är för”. Detta var helt i linje med vårt eget resonemang.

Efter beslutet intervjuades några ortsbor i press- sen, inte oväntat med Gunnel Eriksson i Mörkret som huvudperson.95 _{Rubriken var given: ”De hoppas}

på en ljus framtid för Mörkret – i ödemarksbyn är Naturvårdsverkets besked efterlängtat”. Ingres- sen talar för sig själv: ”Visst, det finns ljus i Mörk- ret. Gunnel Eriksson jublade när beskedet kom att Fulufjället föreslås bli nationalpark – det här har jag längtat efter, säger hon och skrattar.”

FOTNOTER

79 Regionala fonden, program Mål 6, åtgärd 1.1: utveckling av små och medelstora företag.

80 Särskilt Kent Johansson och Ewa-Marie Jonsson på Länsstyrelsens Mål 6-sekretariat.

81 Fördelat på Länsstyrelsen 2,9 mkr (1999-02-22, dnr 103- 838-99), Länsarbetsnämnden 2,4 mkr (1999-02-17, dnr W99/0031), EU Regionala fonden 2,0 mkr (1999-02-25, dnr W6.41-75-98) och Naturvårdsverket 8,0 mkr. Från re- gionala fonden beviljades senare (1999-09-08) ytterligare 690 000 kr som inte gått åt för andra åtgärder.

82 Naturvårdsverket 1999-03-29. 83 Daterad 1999-04-22.

84 Mora Tidning 1999-05-14.

85 Mora tidning 1999-05-28, uttalande av vänsterpartiets ordförande Ola Olin.

86 Daterat 1999-05-24.

87 KS Malung sammanträdesprotokoll 1999-06-07, dnr 1999/266/265.

88 KS Älvdalen sammanträdesprotokoll 1999-06-08, dnr 165/1999.

89 Mora tidning 1999-06-16, uttalande av ordföranden i Övre Västerdalarnas Naturskyddsförening, brev daterat 1999-06-13 som var inkommet till Naturvårdsverket för kännedom.

90 KF Malung 1999-06-21, dnr 1999/266/265. 91 KF Älvdalen 1999-06-21, dnr 165/1999. 92 Daterad 1999-06-30.

93 Mora tidning 1999-06-25.

94 Från Övre Västerdalarnas naturskyddsförening, daterad 1999-06-23.

Utställningen i Fulu- fjällets naturum.

N UV IDTOGM Å NGA åtgärder och kontakter för att rulla igång nationalparksgenomförandet igen, paral- lellt med alla övriga processer: Vi hade att mer eller mindre samtidigt hantera upprustningen av frilufts- anordningar, projektering av naturum, utställning och mark vid Njupeskärsentrén, övriga entréer, en informationsplats, övrig information, EU-ansökan om medel, Fulufjällsboken, Omlandsprojektet, Pan Parks, markförvärv, skötselplan och föreskrifter etc. Här krävdes en noggrann koordinering av alla in- satser i tid och rum. Vi reviderade den övergripande projektplanen och tog ett djupt andetag.

FORTSATT MOTSTÅND

Motståndarna gav sig dock inte, men ändrade delvis strategi och försökte att via formella vägar skapa nya hinder. Den 5 juli kom en debattartikel som innehöll