VAD HÄNDE SEDAN?

NATURUM OCH NATURVÄRDEN

Fulufjällets naturum fungerar som ett naturligt besökscentrum till nationalparken. Härifrån utgår guidade turer, man har tillfälliga utställningar, pro- gramverksamhet och visningar för skolklasser och allmänhet. Antalet besökare har sjunkit från första helårets drygt 30 000 personer och ligger nu ca 15 procent lägre, kring 25 000 besökare de senaste åren. Det motsvarar teorin om att efter att en national- park är etablerad faller antalet besökare från första toppåret och planar ut på en något lägre nivå, som ändå är högre än innan nationalparken. Naturum är enligt personalen uppskattat av ortsborna och många programaktiviteter är välbesökta av de som bor i trakten, liksom de årliga forskarseminarierna. Runt hälften av besökarna kommer från utlandet.

Länsstyrelsen har två fasta tjänster i naturum, motsvarande 1,5 på heltid. Föreståndaren har sina

rötter i Gördalen. Hon fick nu möjlighet att åter- vända hem till ett kvalificerat biologjobb efter aka- demisk utbildning – något som inte funnits förut i Särnatrakten. Hennes medarbetare bodde först i byn Tjärnvallen vid Fulufjällets fot och nu i Idre.

Naturumpersonalen, två unga kvinnor, går alltså tvärt emot den rådande demografiska trenden i Fulufjällsområdet: andelen äldre, män och arbets- lösa ökar i bygden och befolkningsantalet minskar. Detta är påtagliga effekter av nationalparksbildan- det. Naturum är också en av de få nya arbetsplatser som naturvården kan skapa i en nationalpark, varför deras bemanning är viktig och kan ses som ett bevis på trovärdigheten om lokala jobb. Även Sofias Tigers företrädare som naturumföreståndare, Tysk Staffan Eriksson, kom från närområdet. Han hade återvänt till hemorten Särna efter jägmästarutbildning. 221

I Länsstyrelsens organisation är det via na-

En av de självregistreringsstationer som användes vid besökarstudierna. Där fick man ange namn, adress och svara på några frågor. Ett urval fick sedan en postenkät med mer frågor.

turum som personal kontinuerligt finns på plats i Fulufjället, medan naturbevakarna (tillsynsmän- nen) har att cirkulera mellan alla Dalarnas skyddade fjällområden. Det förstärker naturums funktion som nationalparkscentrum och inrymmer en potential för att dess personal på sikt skulle kunna engagera sig mera i fält. Ökad närvaro på fjället av naturum- personal ökar också deras kunskaper om området, vilket ger bättre förutsättningar att svara på frågor och vägleda besökarna rätt. Även värdet av att kunna möta besökarna och besvara frågor på plats ska inte underskattas. Samtidigt finns möjligheter att natur- bevakare med sin fältkunskap bidrar till guidningar och får direktkontakt med besökarna.

Personal på plats i nationalparkerna är bety- delsefull ur flera aspekter, en insikt som vi i svensk naturvård dock först på senare år börjat ta till oss. År 2005 deltog jag i Naturvårdsverkets studieresa till USA:s nationalparker, inför arbetet med att utveckla riktlinjer för Sveriges nationalparksentréer. En viktig erfarenhet var betoningen inom deras Natio- nal Park Service på bemanning i nationalparkerna och personlig service till besökarna. Och som Tom Haraden, Chief ranger i nationalparken Zion i Utah uttryckte det: ”Everybody wants to talk to a ranger!” Kontakten med rangers, deras kombination av na- turbevakare och guide, gav besökaren ett mervärde som var mycket uppskattat och då inte bara för att man fick svar på eventuella frågor. Den amerikanska rangern med sin uniform och starka varumärke var som en personifiering av hela nationalparksidén. Vi slogs av kontrasten mot Sverige, hur få som arbetar i de svenska nationalparkerna. En Europeisk studie har angivit som en tumregel för nationalparker i Alperna en anställd per 200 hektar.222 _{I så fall skulle}

Fulufjället ha 180 anställda!

Det programråd som inrättats för naturum, i linje med de nationella riktlinjerna223_{, är ett forum}

att tillsammans med företagare, andra ortsbor, föreningar etc. diskutera arbetet i naturum i bred bemärkelse.

Naturum har börjat med guidade vandringar till en helt nyupptäckt attraktion; till vad som sensatio- nellt nog befunnits vara världens äldsta träd. Det är en granklon på Sötnålshöns fjällplatå, där den vuxit i över 9 500 år (!).224 _{Granen har alltså växt där sedan}

strax efter att förra inlandsisen släppte taget. Profes- sor Leif Kullman vid Umeå universitet har jämfört DNA från granens med döda rotrester vid det levande trädet. Samma genetiska individ har konstaterats och den döda veden har åldersbestämts med kol- 14-metoden. Genom att föröka sig vegetativt genom rotslående grenar har granen klarat sig själv genom årtusendena. Även om trädet idag inte ser mycket ut för världen, en tanig gran som kämpar på kalfjället, är det naturligtvis ett fascinerande utflyktsmål som har en spännande, närmast vördnadsfull historia som kan levandegöras av guiden. Genom guidningen går trädet enkelt att hitta för en besökare samtidigt som besökarströmmen kan styras på lämpligt sätt så att trädet inte skadas.

Den moss- och lavinventering225 _{som gjordes}

inför skötselplanearbetet har kompletterats efter- hand. Fulufjället är med sina 395 inventerade arter redan en av landets främsta mosslokaler, det har en tredjedel av alla arter mossor i Sverige. Det bedöms gå att hitta minst ett 50-tal arter till med komplet- terande inventeringar. Lavinventerarna Göran Thor och Jan-Olof Hermansson hittade 2004 Fulufjällets femhundrade lavart, betydligt fler än i något annat fjäll område. Dessutom har färdigställts en flora över Fulufjället226 _{och en geologisk turistkarta.}227

Förekomsten av arter säger också något om förekomsten av kunniga inventerare. Men hursom- helst så har den breda ansats i bakgrundsstudier som ofta ingår i skötselplanerarbetet till en nationalpark, bidragit till att väsentligt öka vår kunskap om den biologiska mångfalden där, i Fulufjällets fall också kunskap om kulturhistoriska värden och om besö- karna. I de flesta fall skulle sådana studier knappast ha prioriterats annars.

JAKT

Efter att de uppslitande jaktdiskussionerna inför nationalparksgenomförandet landat i en godtagbar kompromiss, verkar systemet i stort sett ha fungerat bra. Samtliga jägare har deltagit i jaktvårdskretsens utbildning om jakt i nationalparken. Via en dialog med Länsstyrelsen har man fått till stånd en föränd- ring av jakttiderna för älg för att harmonisera med bestämmelserna utanför parken. Man har bildat för- eningen Fulufjällsjägarna som ett språkrör. Kretsen driver på för att bilda ett ”biologiskt älgskötselom- råde” i Fulufjället som ett pilotprojekt.

Ett mål i skötselplanen är att ”besökarna ska ha goda förutsättningar att se stora tjurar”. För att uppnå detta infördes jaktbegränsningen att inte fälla älgtjurar med en hornkrona som har fler än 14 tag- gar. Detta har varit framgångsrikt, lett till att cirka 30 procent procent av tjurarna har mer än tio taggar och att Fulufjällets berömda storvuxna älgstam därigenom blivit ännu mer imponerande. Detta gör i sin tur älgstammen än mer attraktiv som resurs för turister, inte minst från kontinenten.

Jaktfalken har återvänt till Fulufjället efter lång bortavaro och började häcka i Njupeskärsravinen år 2008 med lyckat resultat. Året efter misslyckades häckningen, men sedan har falkparet årligen fått ut ungar. Både 2011 och 2012 var det tre stycken. Jakt- falken är rödlistad som akut hotad228_{, varför åter-}

komsten är närmast sensationell. Som en av landets mest karismatiska fågelarter har dess förekomst satt Fulufjället än mer på kartan för ornitologerna. Jaktfalkens huvudföda i Sverige är ripa till 80-90 procent och gynnas således av goda populationer av fjäll- och dalripa. Sannolikt har förbudet mot ripjakt på kalfjället sedan nationalparken genomfördes 2002, varit en gynnsam faktor för falkarnas åter- komst. Vi ser här i så fall en direkt, tredubbel effekt av nationalparkens begränsning av jakten: till gagn för såväl den biologiska mångfalden, som för det fågelskådande friluftslivet och för turistnäringen. Många besökare har kommit enbart för falkarna och

Sveriges ornitologiska förening har haft volontärer på plats för att informera om dem. Dessutom beva- kar de boet mot eventuella mänskliga äggtjuvar. För Pan Parks är möjligheten att se vilda djur ett viktigt syfte, kopplad till deras krav på storlek hos såväl nationalpark som dess kärnområde. Förekomst av jaktfalk är klart i linje med detta önskemål, liksom den ökande andelen storälgar enligt ovan.

De stora jaktfria arealerna som nationalparken skapat, torde vara gynnsamma för störningskänslig fauna generellt. Som tidigare konstaterats är Fu- lufjället det enda större, relativt opåverkade fjäll- område som inte är renbetesfjäll. Det är därmed till skillnad från övriga fjällnationalparker också fritt från rovdjurskonflikter med rennäringen, liksom från störningar av motoriserad renskötsel både sommar och vinter. Dessa förhållanden kan säkert bidra till att alla de ”fyra stora” nu finns i området, såväl björn som lodjur, varg och järv, vilket få andra nationalparker kan erbjuda i landet.

Vintern 2009/10 fanns i området den största familjegruppen vargar i landet, med nio till tio djur, inklusive ett intakt föräldrapar.229 _{Fyra vargvalpar}

konstaterades våren 2010. Fulufjällsreviret för varg delas delvis med Norge, men merparten ligger i Sve- rige. Det är belagt att varg också gynnar förekomsten av järv, som gärna äter as och kan ta del av vargens bytesrester. Detta kan säkert ha betydelse i Fulufjäl- let. Rent ekologiskt är det värdefullt att ha rovdjuren som ostörda toppredatorer i ekosystemet. Här finns intressanta erfarenheter från vargintroduktionen i Yellowstone nationalpark i USA. Där har topprovdju- ren skapat ett naturligare och stabilare ekosystem med en mer optimal ålders- och könssammansätt- ning hos bytesdjuren.

Även innan nationalparken bildades var det förbjudet att bedriva renbete på Fulufjället. Läns- styrelsen har länge verkat för att samebyarna i Sverige och Norge ska ta ansvar för de strörenar som hittar till Fulufjällets attraktiva lavmattor, men det har varit svårt att hitta de praktiska formerna för

detta. Förekomsten av varg och de andra rovdjuren i Fulufjället skulle kunna innebära att det svårhan- terliga problemet med de förbjudna, främst norska strörenarna där får en naturlig lösning.

År 2012 kommer övergångsbestämmelserna om tillåten älgjakt i den natursköna Girådalen och den kvarvarande småviltjakten nedanför kalfjällsgrän- sen att upphöra. Det kommer att göra parken ännu mer helgjuten enligt de nationella och internationel- la kriterierna. Den enda jakt som då tillåts i national- parken blir älgjakten i skogslandet i öster och norr. Sannolikt kommer diskussionen om jakt eller inte upp till ytan igen då, med gamla eller förnyade argu- ment. En utvärdering av småviltjakten var dessutom ett av önskemålen från Älvdalens kommun när de tillstyrkte bildandet av nationalparken. Någon sådan är ännu inte genomförd.

Rovdjursfrågan är här som på många andra håll ständigt aktuell. Småviltjakt med lös hund blir alltmer osäker på grund av vargen, flera jakthundar har dödats. Man upplever att älgstammen påverkas

negativt. De lokala jägarna är inte lyckliga över ut- vecklingen, anspråk på decimering av rovdjursstam- men kommer regelbundet. Rovdjursarbetet i fält tar betydande resurser i anspråk för Länsstyrelsens naturbevakare, vilka därigenom får än mindre tid för övrig förvaltning som underhåll av leder etc.

SKÖTSELPLANEN

Skötselplanen för Fulufjällets nationalpark innebar ett delvis nytt sätt att utforma sådana inom Natur- vårdsverket, till både struktur och innehåll.230 _Det

gäller inte minst zoneringen enligt ROS-modellen och hanteringen av besök och besökare. Den utför- liga besökardelen utgjorde den ”visitor management plan” som sedermera blev ett krav för att bli en Pan Park. Skötselplanen utgör nu en förlaga för verkets arbete med kommande nationalparker och uppdate- ring av befintliga planer.231

Den tidigare nämnda besökarundersökningen analyserade hur olika åtgärder enligt skötselplanen och dess zonering fungerade samt hur väl planens

mål uppfylldes.232 _{Här kunde vi alltså direkt få en}

återkoppling av planarbetet. Resultaten visar att zoneringen har varit framgångsrik i flera avseenden: • ”Dels har både det absoluta antalet besökare men

också andelen besökande i zon 4 [anläggningszo- nen vid Njupeskärsentrén och vattenfallet] ökat, dels har andelen i de mindre tillrättalagda zonerna minskat. En kanalisering av korttidsbesökare till de turistiskt viktiga områdena kombineras således med bevarande av vildmarksupplevelse och natur- värden i andra delar av parken.”

• ”Besökarnas upplevelser [svarar] i hög grad mot det som zoneringen avser att erbjuda. Delvis kan

detta förklaras av att zoneringen också fungerar som en viktig källa till information om vad som er- bjuds vilket gör det möjligt att träff a medvetna val.” • ”Om besökarna indelas efter sina preferenser

för orörd natur framgår det också att zoneringen fungerar särskiljande. De som enbart besöker zon 4, det vill säga i huvudsak besökare vid Njupeskär, har lägre krav på orördhet och högre tolerans för spår av mänsklig verksamhet [än dem som besöker kärnområdet på kalfj ället].”

Vi kan också se att planens riktlinjer för information uppfylls väl: Besökarundersökningen konstaterar att en hög andel av besökarna har tagit del av utomhus-

informationen och anger att det berikade deras besök i hög grad. Besökarna angav också att mängden av olika friluftsanordningar är lagom och att deras kva- litet är bra eller mycket bra. Andelen som ger höga omdömen har ökat efter nationalparksgenomföran- det jämfört med innan. Detta tyder enligt rapporten på att de investeringar som gjordes i samband med inrättandet av nationalparken (naturum, skyltar, informationstavlor m.m.) har haft positiv effekt på besökarna.

Den nya leden från Njupeskärsfallet, som möjlig- gör rundvandring har enligt besökarstudien haft avsedd effekt när det gäller att motverka träng- sel. Trots ökningen av besökarantalet har de som upplever trängsel vid vandringen till och från fallet minskat. De möten som ändå sker mellan besökare, särskilt framme vid vattenfallet, är i linje med planens intentioner att det i denna zon ska få vara många kontakter med andra. Situationen är därför godtagbar och den så kallade rekreativa bärförmå- gan är inte överskriden.233 _{Att ett område har en}

hög rekreativ bärförmåga (internationellt benämnt ”recreational carrying capacity”) innebär att det tål många besökare utan att vare sig dess karaktär eller besökarnas upplevelser förändras mer än vad vi avsett.

Tack vare besökarundersökningen kan vi alltså konstatera att zoneringen, själva grunden för sköt- selplanen och nationalparkens struktur, glädjande nog tycks fungera som avsett. Att vi hade besökardata från 2001, innan parken inrättades, som ett underlag för själva planeringen har också bidragit till det goda resultatet. Även anordningarna och informationen visade sig vara rätt, både vad gäller lokalisering och utformning. Det är naturligtvis viktigt att följa upp resultatet i en repeterad studie, för att se huruvida parken fungerar även idag. Det gäller inte minst mot bakgrund av farhågorna om att standarden försäm- rats. Att redan ha en baslinjestudie att utvärdera förändringar mot ger goda förutsättningar att snabbt få förvaltningsrelevanta resultat av en undersökning.

Även situationen på den välfrekventerade Njupeskärsleden är angelägen att följa upp, vad gäl- ler möten med andra och eventuella upplevelser av trängsel som sätter ner värdet av besöket. Starkare kanalisering med mer uttalad ”enkelriktning” efter besöket vid fallet kan då vara en nödvändig åtgärd. SKÖTSEL OCH SKÖTSELRÅD

Skötselplanen anger att ett skötselråd bör inrät- tas av Länsstyrelsen under 2002. Representanter för ortsbor, kommuner, föreningar och Pan Parks föreslås ingå, medan Naturvårdsverket bör inbjudas till rådets möten för att ha möjlighet att närvara om ”det bedöms som angeläget”. Rådet bör enligt pla- nen ”behandla aktuella och löpande frågor som rör nationalparkens förvaltning. Det bör vara ett forum för diskussion och utbyte av information, men har ingen beslutande funktion”. Beskrivningen är i linje med erfarenheterna från nationalparksgenomföran- det, att det är viktigt att tidigt klargöra roller, ansvar och arbetsformer i nya grupperingar som bildas. Ett skötselråd var också en av de åtta punkter Älvdalens kommun ville ha beaktade i det fortsatta arbetet när de slutligen tillstyrkte att nationalparken bildades: ”Kommunen och de byagrupper som finns runt Fulufjället ingår i den arbetsgrupp som ska utarbeta skötselplaner och delta i det skötselråd som ska bil- das för parkens förvaltning”.

I regeringens proposition ”Hållbart skydd av naturområden”234 _{används termen förvaltningsråd}

istället för skötselråd. Förvaltning är ett vidare be- grepp än skötsel och kan bättre täcka in de frågor som är viktiga att samverka kring. Regeringens bedöm- ning är att det normalt bör finnas ett förvaltningsråd för en nationalpark för att ”öka det lokala engage- manget och delaktigheten”, ett råd som ska ha ”en rådgivande funktion för nationalparksförvaltaren”.

Ett sådant råd inrättades dock först våren 2011 i Fulufjället, även om Länsstyrelsen valde att an- vända det äldre och i sammanhanget mer etablerade namnet skötselråd. Länsstyrelsens strategi de första

åren efter nationalparken bildats var att den lokala Pan Parks-gruppen (LPPG) som inrättades 2003, tills vidare skulle kunna ha en liknande funktion som ett skötselråd. (Se vidare avsnittet om Pan Parks längre fram i detta kapitel.) Dock synes den gruppen mer haft fokus på turismentreprenörsfrågor och Pan Parks interna arbete med kriterier och certifiering- ar etc än skötsel- och förvaltningsfrågor, varför behovet av ett skötsel- eller snarare förvaltningsråd ändå kvarstått genom åren. Jakt- och fiskeintres- senterna har exempelvis inte varit med i LPPG. Ett annat aktivt forum har varit naturums eget skötsel- råd, vilket dock naturligen har fokus på naturum- verksamheten.

Skötselrådet hade sitt första möte 2011-05-24. En bred inbjudan hade gått ut från Länsstyrelsen. Ett tiotal personer från kommuner och olika fören- ingar och organisationer hade mött upp tillsammans med Länsstyrelsens personal.235

Det nya skötselrådet kan innebära ett stort steg mot en nytändning i samverkansprocessen och får flera viktiga funktioner. Det gäller särskilt nu, när det i trakten finns vissa uppfattningar att det inte läggs tillräckliga resurser på förvaltningen av Fu- lufjället och att kvalitén hos delar av det som byggts upp för nationalparken sakta försämras. Med rådet etableras ett forum för att hantera sådana frågor, vil- ket dels kan motverka att ett missnöje byggs upp utan mottagare och dels fånga upp viktiga synpunkter för åtgärder på kort och lång sikt. Man kan i en öppen dialog diskutera prioriteringar och organisatoriska, praktiska och administrativa frågor som rör förvalt- ningen. Missförstånd kan redas ut och gemensamma referenser skapas, med förståelse både för förvalt- ningens situation och för det lokala perspektivet.

Det är ett generellt problem att det är svårt att sköta skyddade områden med tillräcklig kvalitet när fanfarerna har tystnat, de stora investerings- pengarna är borta och den grå förvaltningsvardagen vidtar; nu med ständiga prioriteringar mellan många angelägna åtaganden inom och mellan olika skydda-

de områden och i förhållande till annat. För Fulufjäl- lets del är det nu, tio år efteråt, som det fysiskt börjar synas om finishen, omsorgen och resurstilldelningen sviktar.

Fördelningen av så kallade skötselmedel från Naturvårdsverket till länsstyrelserna avgör de ekonomiska ramarna för förvaltningen.236 _Läns-

styrelserna gör sedan egna prioriteringar av hur ett schablonbelopp för skötsel av länets alla skyddade områden ska fördelas, däribland till nationalpar- kerna. Fulufjället ställs därmed mot hela Läns- styrelsens naturvårdsverksamhet med förvaltning av mängder av stora reservat i Dalarna237_{, rovdjurs-}

arbete och många andra små och stora åtaganden. Denna avvägning kan Naturvårdsverket formellt inte påverka. Den avgör, tillsammans med eventuella riktade medel från Naturvårdsverket för investe- ringar och andra åtgärder, vilka resurser som läggs på Fulufjällets nationalpark. Investeringar beslutas av Naturvårdsverket, baserade på länsstyrelsernas önskemål men med egna prioriteringar enligt en långsiktig plan. De senaste åren har det av resursskäl varit begränsade medel från verket till länsstyrel-