GENOMFÖRANDET

Naturvårdsverket hade valt ut White arkitekter i Uppsala för att projektera det nya naturumet och marken vid Njupeskärsentrén. En referensgrupp för projektet, bestående av representanter för Läns- styrelsen, Älvdalens kommun (stadsarkitekten) och Mörkrets byautvecklingsgrupp, kallas till ett första möte den 27/8 1999.101 _{Mötet blir positivt och jag}

känner att vi äntligen har ett konstruktivt samarbete med kommunen och ortsborna. Vi har en dialog och ett ömsesidigt förtroende, representanterna sökte nu efter lösningar istället för hinder. En bra grund var att en grupp från Mörkret redan tidigare hade lämnat konstruktiva synpunkter på naturum med kringan- läggningar, som nu delvis var inarbetat i förslagen.

Naturvårdsverkets upphandlade konsulter åker samtidigt upp till Fulufjället tillsammans med kom- munen, Länsstyrelsen och Naturvårdsverket.102 _Vi

rekognoscerar, inventerar och träffar ortsbor den 26 -28/8. Med är också miljödepartementets handläggare Torolf Lönnerholm, som kommer att ansvara för de intensiva formella beslutsprocesserna i regeringskans- liet och riksdagen framöver. Vi har nu de första över- läggningarna med departementet för att koordinera arbetet med kommande remisser och propositioner. Planerad invigning var vid denna tid augusti 2001.

Ett något udda projekt gällde den stora stock som hade upptäckts djupt i skärningarna i fjällsluttning- en efter det stora regnovädret 1997. En C14-analys visade att den var från år 1060, vilket antydde att det kan ha förekommit liknande ”ursköljningar” tidiga- re. För att kunna visa stocken i naturum beslöt vi att låta konservera den. Tillsynsman Alf Nordin släpade fram och körde ner stocken på sin pickup till Wasam- useet i Stockholm, där den i ett halvår behandlades på liknande sätt som Wasaskeppet. Nu finns den till allmänt beskådande på plats i naturumet.

DETALJPLANEN

Läget blir lite stressat när det oväntat visar sig att en ledamot i Älvdalens kommuns byggnadsnämnd kräver detaljplaneläggning av naturumbyggnaden.103

Det överraskar både nämndens planberedning (som förbereder alla planbeslut) och stadsarkitekten. Båda ansåg att det inte var nödvändigt med detaljplan. Stadsarkitekt Tomas Almgren konstaterar att han aldrig förut varit med om att byggnadsnämnden gått emot planberedningen. Han gör ett särskilt yttrande och motiverar varför detaljplan inte behövs: försla- gen till utformningen av naturum har varit utställt för allmänheten och ”projektet har alltså fått en god lokal förankring och hittills handlagts på ett sätt som liknar handläggning av en detaljplan […]”.

Men beslutet blev ändå att kräva detaljplan, av skäl vi inte riktigt kunde förstå. Det innebar att det torde bli mycket svårt att hinna med en detaljpla- neprocess (med lagstadgad utställningstid m.m.), bygglov, projektering och bygge genomförda under år 2000, en förutsättning för att det beslutade EU-bidra- get ska kunna användas. Dala-demokratens löpsedel har åter feta krigsrubriker, men nu med helt annan vinkling än förut: ”Naturumet hotas – Älvdalen kan mista miljoner i EU-bidrag”. Nu var alltså national- park och naturum en positiv möjlighet som var hotade.

Alternativet att inte bygga naturum var knap- past aktuellt i realiteten. Ett naturum har mycket stark symbolik, är konkret och påtagligt och står för merparten av de direkta arbetstillfällena vi kan ordna. Vi skulle få en svårhanterlig svekdebatt med alla de som trott på nationalparken. Intressant är att det nu blir en diskussion om allt det man skulle mista om det inte blir nationalparksrelaterade åtgärder, till stor kontrast mot den tidigare diskussionen om allt man skulle mista om det blev en. Det var ett gott tecken, trots bekymren. En detaljplaneprocess har ju också fördelen att den via samråd och utställning ytterligare kan visa ortsbor och andra vad försla- get går ut på, vilket bidrar till förståelse, insikt och demokratiska möjligheter att lämna synpunkter. Kanske skulle detaljplanekravet och allt det för med sig rentav kunna stärka nationalparksfrågan?

Vi drog snabbt igång en detaljplaneprocess med allt vad det innebar av utredning, planförfattande,

miljökonsekvensbeskrivning, samråd och utställ- ning.104 _{Till slut hade vi på rekordfart en av kom-}

munfullmäktige antagen plan 2000-05-22.105 _Då

hade dock alla våra övergripande tidplaner spruckit, inklusive tidpunkten för invigning, men som vi ska se så hade även EU-ansökan behövt göras om och allt förskjutits ett år ändå. Ett sista hinder dök upp vid plansam-rådet i form av att moderaterna i Älvdalen inte ville godkänna planen, då man ansåg att strand- skyddet till en närliggande fjällbäck inte fick upp- hävas. Men eftersom Länsstyrelsen tidigare redan beslutat att upphäva strandskyddet, då det ansågs godtagbart med hänsyn till växt- och djurlivet, beak- tade kommunen inte moderaternas yttrande. FORTSATTA EU-ANSÖKNINGAR

Det administrativa arbetet fortsatte när det gäller EU-bidragen. Det visade sig att de 2,7 miljoner som beslutsgruppen i Kopparbergs län till slut beviljat Fulufjällsprojektet som EU-bidrag 1999 inte godkän- des vid prövningen av dåvarande Verket för närings-

livsutveckling, Nutek. Det ansågs vara beviljat från fel så kallade åtgärd, som man kom fram till inte var lämplig att ge pengar ur till Fulufjället.106 _{Nu vidtog}

ett stort administrativt arbete med nya och åter- tagna ansökningar för att lösa finansieringen. Se faktaruta.

Till slut var allt utrett. Vi gick in med en 33-sidig ansökan till EU:s Mål 1-program den 1 september 2000, för projekt Fulufjällets nationalpark.109 _Nu

sökte vi för allting: anläggning av nya leder, upprust- ning av befintliga leder och stugor, anläggning av ny parkeringsplats, byggnad av naturum och utställ- ning, ombyggnad av servering och nationalparks- entré samt markarbeten. Vi kunde nu gå på faktiska kostnader utifrån de anbud vi hade och därmed få en realistisk budget. Totala budgeten var på 26,8 mil- joner kronor, varav hälften söktes från EU. Från EU söktes således 13,4 mkr. Naturvårdsverket ställde upp med 10,2 mkr, dessutom ingick i den nationella medfinansieringen de redan beviljade 2,9 mkr från länsstyrelsen samt 300 000 kr från arbetsför-

VÄGEN TILL DEN SLUTLIGA EU-ANSÖKAN Anbuden på att bygga/anlägga naturum och mark

låg betydligt över vad som var budgeterat. Dessutom var tidplanen pressad för att vi skulle hinna bygga klart under den stipulerade program- perioden, bland annat beroende på förseningar via detaljplanekraven. Vi beslöt då i samråd med EU- sekretariatet att etappindela projektet och i en första etapp söka lite mindre pengar. Då söker vi bara för P- platsen och upprustningar av leder och stugor, vilket skulle kunna bli klart under år 2000. Vi sökte då från samma program som förut, Mål 6 Dalarnas län, men från en ny, mer relevant åtgärd, nämligen ”Åtgärder inom turism och kultur samt lokal service”.107 _{Vi sökte}

2,7 mkr med en totalbudget om 5,4 mkr. Medfi nansie- ring av Naturvårdsverket var 2,3 mkr och länsarbets- nämnden 0,4 mkr. I nästa etapp avsåg vi att söka mer pengar för naturum etc. Då från det nya programmet som skulle heta Mål 1, Södra skogslänsregionen. Detta höll på att utarbetas i en process mellan Sverige och EU-kommissionen. Programmet skulle sträcka sig några år framåt i tiden, vilket passade oss bra. Det

var dock en del nya rutiner och kriterier som ännu

var oklara.

Sagt och gjort. Vi räknade med att få de begärda pengarna för de mer begränsade insatserna. Men efter omfattande konsultationer med NUTEK och EU-sekretariatet på Länsstyrelsen kom vi fram till att byta strategi igen. Nu när det nya Mål 1-programmet var klart, visade det sig att det skulle det vara stora fördelar att söka alla medel från samma åtgärd. Vi skulle få en betydligt högre medfi nansiering från EU, hela projektet rymdes under samma programperiod (vilken sträckte sig till år 2006, långt bortom national- parkens genomförande) och redovisningen skulle bli mindre komplicerad när allt ligger i samma pott och samordnat i tiden. Att det blev enklare, tydligare, mer pengar och mindre hets var förstås attraktivt. Arbetet med genomförandet av parken var tillräckligt kom- plext ändå. Så Naturvårdsverket återtog sin ansökan om strukturfondmedel från Mål 6 och satsade på en ny ansökan till Mål 1.

medlingen i Älvdalen. Som mätbara indikatorer på förväntat resultat angav vi bland annat fem nya ar- betstillfällen och två nya företag. Övriga förväntade resultat var nya internationella, regionala och lokala attraktioner, nöjda besökare som återkommer, ökat underlag för lokala turistsatsningar, framtidstro i bygden, m.m. Nu skulle det väl till slut bli klart med finansieringen, trodde vi. Men så enkelt var det inte.

Vid beslutsgruppens beredning den 13 oktober 2000 var det bara ett projekt av alla 28 som var med på beredningslistan som inte beviljades medel: Fulufjället! Vi och alla i processen var mycket för- vånade, tjänstemännen hade godkänt och förankrat projektet i sedvanlig ordning. Men en person, center- partist från Jämtland, ville inte godkänna Fulufjäl- let. Motivet var att det saknades privat finansiering. I reglerna står att minst 40 procent av kostnaderna ska vara privatfinansierade inom åtgärden som helhet, vilket innebär att kraven inte gäller för alla enskilda projekt. Dalarnas ledamöter kunde visa att länets projekt inklusive Fulufjället låg totalt på över 50 procent privatfinansiering, vilket formellt skulle räcka. Men eftersom det ska råda konsensus i beslutsgruppen, återremitterades projektet ändå. Dessutom krävdes någon form av intressebevis från de företagare som berördes av projektet. Rubriken i Mora tidning var given: ”Bakslag för nationalparks- projekt på Fulufjäll”.110 _{I artikeln uttalar sig Arne}

Jons, som var länsstyrelserepresentant i besluts- gruppen: ”Ett rejält bakslag. Det var lite chockartat eftersom det bara var en enda person som var emot.”

Vi agerade snabbt för att inte tappa ännu mera tid. Vi införskaffade intressebevis från småföreta- garna runt fjället, Stiftelsen Särna-Idre-Grövesjö- fjällen (SIG-stiftelsen) samt Pan Parks. Samtliga vi- sade på fördelarna för ett lokalt företagande med en nationalpark i Fulufjället. Särskilt betydelsefull var förstås de lokala småföretagarnas skrivelse. Den är daterad 2000-10-17 och undertecknad av företrädare för Njupeskärsserveringen, Mörkrets fjällgård, Näs- fjällets skidanläggning i Sörsjön, Sälens vandrarhem

i Gräsheden, Lomkällan i Särna samt Nordisk Vild- marksupplevelse i Sörsjön. De skriver att de ser posi- tivt på nationalparksbildningen och den upprustning som Naturvårdsverket planerar att göra i enlighet med EU-ansökan. ”Det kommer att ge positiva kring- effekter för hela området och ge förutsättningar för arbetstillfällen i våra företag, liksom för att utveckla nya företag i Fulufjällets omland.” De avslutar med ”vi håller nu på att bilda ”Fulufjällsringens ekono- miska förening” för det fortsatta samarbetet för en positiv utveckling av besöksnäringen runt fjället […] Genomförandet av EU-projektet Fulufjällets Na- tionalpark är den viktigaste förutsättningen för vår verksamhet.”

Naturvårdsverket kunde också visa på en privat medfinansiering om 400 000 kr via ideellt arbete av ortsbor och eget arbete i entreprenadföretag. Där- med blev totala projektsumman 27,2 miljoner kronor. Vi kompletterade ansökan111 _{och vid beslutgrup-}

pens möte den 7 december 2000 beviljades medlen, 13 400 000 kr.112 _{I motiven anges att det inte uppnås}

en hög grad av privatfinansiering. Men ”eftersom projektet är av infrastrukturkaraktär och har svårt att erhålla privatfinansiering men är av stor betydel- se för besöksnäringen och förväntas leda till långsik- tiga och bestående kringeffekter inom näringslivet, godtas en mindre andel privatfinansiering.” Nu var allt klart. Nu kunde vi äntligen dra igång arbetet med att bygga naturum, entréer, bygga om serveringen etc. Datum för invigningen hade flyttats fram till september 2002. Den slutliga kostnaden för hela pro- jektet blev totalt 31,4 mkr, den överskjutande delen finansierades av Naturvårdsverket.

Nu var det kommunalrådet i Älvdalen Herbert Halvarsson som fick uttala sig i media under rubri- ken ”15 EU-miljoner till Fulufjället”: ”Jag är mycket glad och lättad. Det här betyder väldigt mycket för oss i bygden, säger Herbert Halvarsson […].113

En kommentar från en ledamot i beslutsgruppen andades enligt uppgift en viss motvilja mot Natur- vårdsverket: ”verket borde lära sig sin läxa och borde

uppfylla det man ska i åtgärden”. Det var uppenbart att någon här, liksom vid hanteringen av detaljpla- nen tidigare, inte hade något emot att ställa högre formella krav på oss än andra. Motivet till detta och eventuell koppling till synen på nationalpark eller inte, vet vi inget om. Som myndighet är det bara att följa besluten, oavsett motiv, och gilla läget. Ytter- ligare försening med några månader och ett admi- nistrativt merarbete var sådant vi fick acceptera.

Dock fanns det även här positiva effekter. Vi fick via intressebeviset en stark mobilisering av småfö- retagarna runt fjället, vilka uttryckligen gav sitt stöd för nationalpark och lyfte fram just de positiva ef- fekter med nationalparken som var så avgörande vid opinionssvängningen för ett år sedan. Detta och den diskussion som föregått den gemensamma skrivel- sen, bidrar ytterligare till att förankra nationalpar- ken lokalt som en nödvändig positiv kraft i lokalsam- hället. Att småföretagarna säger det själva är värt så mycket mera än om det är staten som påstår det. I efterhand kan vi säga att detta intressebevis tillhör de dokument i processen som betytt allra mest för framgången.

Också kommunalrådets uttalade stöd för natio- nalparken var en markering att pendeln nu slutgil- tigt svängt. Herbert Halvarsson hade anledning att känna sig nöjd. Han hade lotsat igenom ett kom- munalt stöd till parken och därigenom hämtat hem den största statliga investeringen i Särna sockens glesbygd någonsin. Staten inklusive bidrag från EU investerade till slut drygt 70 miljoner kronor i Fu- lufjällsområdet. Detta är mer än dubbelt så mycket som staten satsade på Särna efter att den största ar- betsplatsen Särna såg brunnit ner år 1985, vilket var den dittills största investeringen på drygt 30 mkr. Nu fanns förutsättningar för nya arbetstillfällen, förbättrad infrastruktur etc., allt klassiska social- demokratiska välfärdsfrågor. Herbert Halvarsson blev allteftersom en stor ambassadör för Fulufjäl- lets nationalpark både i Sverige och i internationella sammanhang.

OMLANDSPROJEKTETS FORTSATTA ARBETE

Agneta Arnesson-Westerdahls omfattande arbete med Omlandsprojektets första två etapper hade lett till att förtroende återskapats för staten och nationalparksprocessen, att opinionsläget vänt och att Älvdalens kommun till slut tillstyrkt bildandet av nationalparken. Jag noterar från mötet i refe- rensgruppen för Omlandsprojektet 1998-03-06, då Älvdalens två ortsbor i gruppen beskriver hur ”Agneta har gått hem i bygden” och att man lokalt ”har större förtroende för Agneta än för länsstyrel- sen”. Men framgången och engagemanget hade sitt pris. Arbetet var intensivt och energikrävande, det innebar mängder med resor mellan hemmet i Mora och Fulufjällsområdet, många sena samtalskvällar med ortsborna, men också djup inblick i konflikter och personliga problem i byarna. Den alltmer kom- plexa rollen och utvecklingen mot ”glesbygdsterapi” innebar att hantera emotionellt laddade samtal snart sagt alla tider på dygnet.

Arbetet var dessutom ensamt på fältet, med stort personligt ansvar för planering och genomförande och långt från kollegorna på länsstyrelsen i Falun. Polisanmälningen för förtal med följande JK-ärende sög också mycket energi. Allt detta bidrog till att Agneta tyvärr kom nära att bränna ut sig och blev sjukskriven på vintern 1999/2000. Hon avslutade sedan sitt arbete i Omlandsprojektet med att presen- tera rapporten om visionen om Fulufjällsringen på mötet med referensgruppen den 10 november 1999.114

Det hade då varit ett uppehåll med arbetsgruppsmö- ten sedan den 21 januari samma år. Till sommaren hade Länsstyrelsen anställt Birgitta Pettersson som ny projektledare. I olika omgångar arbetade också Karin Eriksson och Anna Dahlgren som projektle- dare tillsammans med Birgitta Pettersson.

En av de första uppgifterna för den nya projekt- ledaren var att ta tag i var finansieringen av en fort sättning på Omlandsprojektet. Det var ange- läget för att motsvara förväntningarna lokalt, i

Fulufjälls visionen och i Älvdalens KS-beslut. För detta sökte Länsstyrelsen medel från EU Mål 1 för projekt ”Fulu fjällets omland, etapp III”115_{. Syftet var}

”att skapa förutsättningar för hållbar utveckling av natur- och kulturturism i Fulufjällets omland i an- slutning till bildande av Fulufjällets nationalpark”. Detta skulle ske genom att i samarbete med lokalbe- folkningen verka för att genomföra visionen, utveck- la guideverksamheter, starta lokala samrådsgrupper, utveckla externa operatörers intresse etc. Ansökan var på 1,4 miljoner kronor och totalbudgeten på tre miljoner.116 _{I den ingick projektledare motsvarande}

1,5 tjänster i drygt två år samt ett antal delprojekt: • Aff ärs- och produktutveckling inklusive bildandet

av ”Fulufj ällsringen”

• Utbildning och kompetensutveckling • Samordna forskning och föra ut resultaten • Utveckla en anpassad naturförvaltning • Samarbete med PAN Parks

• Marknadsföring och information.

Ansökan beviljades av beslutsgruppen för Mål 1 den 13 oktober 2000. Det var alltså samma möte som ironiskt nog inte beviljade pengar till Fulufjällets nationalpark, vilket ju var en förutsättning för ett framgångsrikt Omlandsprojekt! Med utökad per- sonalstyrka och goda ekonomiska resurser ökades tempot igen och en mängd aktiviteter drogs igång inom Omlandsprojektets ram.117 _{De båda projektle-}

darna på hel- och halvtid kunde stötta och inspirera varandra, grunden till nätverket var upparbetat och ortsborna redo. Nu hade den första av Älvdalens kommuns åtta punkter uppfyllts: ”Omlandsprojektet ska fortsätta”.

Informationsbladet ”Fulufjället i Fokus” kom ut med sitt första nummer i februari 2000. 118 _{Det distri-}

buerades till alla hushåll i Omlandet via annonstid- ningen ”Fjällposten”. Totalt utkom tio nummer, det sista i april 2002. Bladet berättade om Omlandspro- jektets aktiviteter, om nationalparksplaneringen och vad som var på gång i Omlandet. Staten hade nu ett

nytt forum för att föra ut direktinformation till Orts- borna. En reflexion är att idag skulle detta sannolikt ersatts eller kompletterats av nyhetsbrev via e-post.

Mycket arbete lades ned på affärs- och produkt- utveckling. Flera lokala arbetsgrupper bildades inom detta tema, bl.a. om boende, historiska försvarsan- läggningar samt leder och skyltning. Den sistnämn- da gruppen arbetade med att knyta ihop det statliga ledsystemet med lokalt viktiga leder. Här fanns ett nära samarbete med skötselplaneprocessen. En pro- dukt var att gamla kulturstigar som ”brynstigen” till gamla brynbrott i söder och ”poststigen” som använ- des av brevbärare innan det fanns väg runt fjället, inventerades, beskrevs och markerades på karta och på fjället. Enligt uppgift finns den björk på fjället fortfarande kvar där den inkommande postväskan hängdes och den avgående hämtades. Brevbära- ren återvände till Mörkret och den postansvarige i Gördalen vandrade upp från sitt håll och tog hand om posten. Poststigen, som fortfarande är synlig i terrängen, användes från slutet av 1800-talet fram till 1920-talet.

Ett besök av det holländska reseföretaget SNP Naturreisen i juni 2001 organiserades. Då visade Omlandsprojektet de möjligheter som fanns runt Fulufjället. Besökarna var begeistrade och såg stora möjligheter att arrangera småskalig turism för besökare från kontinenten. Genom besöket av Natur- reisen blev det nu än mer påtagligt att Fulufjällsom- rådet verkligen hade en stor potential för utländsk turism och att ett intresse fanns hos researrangörer. Nu var det inte längre fromma förhoppningar, här fanns proffs som ville satsa på Fulufjället.

Kompetensutvecklingen av ortsborna och po- tentiella entreprenörer fortsatte. Projektet ordnade studieresor till Abruzzernas nationalpark i Italien (oktober 2001, 20 personer deltog) och till Oulanka nationalpark i Finland. Inspirationen ökade och nät- verken stärktes av gemensamma erfarenheter. Mora folkhögskolas filial i Särna genomförde under 2002 inom ramen för Omlandsprojektet en skräddarsydd

kurs benämnd ”Fulufjällsguider”. Målgruppen var både för de som vill arbeta som guider i området och de som vill fördjupa sina kunskaper rent allmänt. 15 personer deltog, flera från byarna runt fjället. Vissa av guiderna kom att anlitas i samband med invig- ningen av nationalparken, guidningar för skolelever och vid de pressresor som kom att organiseras.

Fulufjällsringens ekonomiska förening växte fram successivt med stöd av projektledarna. Om- landsprojektet ordnade inför bildandet stöd från oli- ka kommunala organ som främjade företagande. En interimsstyrelse arbetade tillsammans med projekt-