Det första konkreta beviset för att svensk ubåtsutveckling hade halkat efter ordentligt under krigsåren fick man i maj 1945 då den tyska ubåten U 3503 av typ XXI dök upp på Vinga Sand
utanför Göteborg.25 Under det därpå följande året erhölls till
stånd från de allierade att bärga och skrota ubåten.26
Detta resulterade bl a i att en studiegrupp ritade en ny svensk ubåt. Likheterna med den tyska U XXI-klassen är slående, lik
som likheten med den sovjetiska ubåten av W-klass.27
Jag har därför valt att huvudsakligen begränsa mina studier till tiden 1945-1953. Det var under dessa år vi fick tekniken från U 3503. Det var under dessa år vi fick och köpte ubåtsdokumen tation från tyska tekniker och det var under dessa år vi köpte materiel från i Danmark skrotade tyska ubåtar och telemateriel från Tyskland.
Under åren 1951-53 besökte också ett antal tyska ubåtstekni ker och officerare Sverige (MF i Stockholm och Malmö) i avsikt att försöka åstadkomma ett samarbete rörande ubåtsutveckling.
Något sådant samarbete kom dock inte till stånd.28
Avhandling
Teknikutvecklingen
Under tiden före första världskriget förekom ett omfattande sam arbete, för utveckling av ubåtar, mellan Sverige och Tyskland.
Planer fanns att tillverka ubåtar för svenska flottan vid tyska varv. Kriget bröt dock dessa planer och under mellankrigstiden hade tyska flottans egna behov högsta prioritet.
Plötsligt den 6 maj 1945 ankommer en stor modern, skadad tysk ubåt av typ XXI och ankrar på Vinga Sand utanför Göte borgs hamn. Endast en obetydlig notis i Göteborgs-Posten den 7 maj talar om att detta skett. Den 9 maj meddelar Dagens Ny
heter att regeringen beslutat internera besättningen.29 Detta var
allt svenska folket fick veta om den kanske viktigaste händel sen i svensk ubåtshistoria genom tiderna.
Ubåten genomsöktes av svensk ubåtspersonaL Detta var nå got sensationellt nytt. Man fick nu klart för sig att svensk ubåts
teknologiutveckling hade stått still under många år.30 Det fanns
nu ett stort försprång att hämta in.
Rapporter från undersökning av U 3503 före dess sänkning i maj 1945, rapporter från bärgningen och skrotningen somma ren 1946 och rapporter efter förhör med internerad ubåtspersonal visade att ubåtstekniken utvecklats explosionsartat under krigs åren, utan att svenska ubåtstekniker fått kännedom om detta på grund av landets isolering från om värden. Endast rykten om att
det skett en snabb utveckling på ubåtssidan hade nått Sverige.31
De gamla "dykbåtarna" var föråldrade och behövde moderni seras.
Det ställdes nu helt nya krav vid konstruktion av kommande ubåtar.
I Sverige startades ett intensivt arbete med att fånga upp den nya tekniken.
Snorkelmaster, periskop med prisma för solhöjdstagning, hydraulsystem för höj- och sänkbara master, ljudabsorberande färger, helsvetsade tryckskrov, hydrodynamiskt utformade form skrov, chocksäkra upphängningar av materiel, hydrofoner, ra dar, radiopejl, radarvarnare, luftoberoende enhetsmaskiner och automatiska djupstyrningssystem utgör exempel på nyheter för svenska ubåtskonstruktörer.
Forskning, försök, informationsinhämtning och teknikutveck ling fick nu hög prioritet.
Den militärtekniska forskningen samordnades genom Försva rets Forskningsnämnd, som tog initiativ till bildandet av För
Den svenska ubåtstekniken hade en tradition i tyskt tänkan de, som skiljde sig från det anglosaxiska, från tiden före första världskriget och från mellankrigstiden. Det föll sig därför na
turligt för många att följa upp den tyska utvecklingen.33
Marindirektör Linden, som var chef för Marinförvaltningens ubåtsbyrå, påpekade i en PM av 21/1 1946 att en bärgning av
U 3503 var av största vikt för att tillföra flottan ny teknik.34
Efter det att bärgningen skett upprättades ett " skrotningskon tor" på Nya Varvet i Göteborg för att dokumentera ubåten och ta tillvara materielen.
En studiegrupp bildades på initiativ av souschefen för Ma rinförvaltningen, amiral Stig H:son Ericson, för att ta fram en
ny ubåtstyp.35
Kommendör S G Weinberg, som då var ITUV, sammanställde all tillgänglig information om tysk ubåtsmateriel och tysk ubåts
taktik och utarbetade förslag till nödvändiga svenska åtgärder.36
Inte minst de detaljerade beskrivningsböcker som bärgades
från U 3503 underlättade dokumentationen.37
Med. dr. John Adolfsson har redovisat problemen och förfa randet vid bärgningen och intressanta frågor rörande dykeri
ver ksamheten. 38
Den teknikkunskap man fick från U3503 var emellertid bara en del av de kunskaper som inhämtades från utlandet.
Tyska ubåtsofficerare och tekniker blev vid flera tillfällen in bjudna till Sverige under åren 1951-53 på initiativ av marin ingenjör Sjöholm, som ju varit bärgningsledare under bärgningen av U 3503 och som nu var placerad vid MF:s Ubåtsbyrå. Ett bety dande antal handlingar inköptes under dessa år från Tyskland.
Gabler besökte Sverige vid ett antal tillfällen och sålde tek
niska rapporter.39
Genom kontakter med den danska marinen erhölls viss ma
teriel från i Danmark strandsatta tyska ubåtar.40
I det följande kommer jag att belysa vilken information det svenska ubåtsvapnet fick inom ett antal viktiga teknikområden och hur denna togs tillvara i svensk ubåtsutveckling.
Allt kom dock inte att utnyttjas. Detta berodde bl a på mot sättningar mellan Marinstaben och Kockums. Många av de tys ka lösningarna var icke prövade och det skulle senare visa
De nya rönen fick inte heller den spridning inom flottan som man skulle kunna ha förväntat sig. Att det var något nytt på gång diskuterades i gunrummet på HMS Patricia, men några
detaljer fick man inte.42
Yngre ubåtsofficerare var också irriterade över att det nya hölls
i en begränsad krets av äldre kamrater.43 Inte heller tycks den
nya tekniken ha spritts utanför MF:s ubåtsbyrå. Vid varvet i
Karlskrona fick man inget veta.44
Även taktiska bestämmelser som visade krigserfarenheter
bärgades från U 3503.45
Senare, under den aktuella tidsperioden erhölls omfattande uppgifter från USA, som bl a påverkade utformningen av Sjö
ormen-klassens skrov.46