generalstabskapten och verksam vid armeavdelningen i För
svarsstaben, han var dessutom biträdande lärare vid Krigshög
skolan. Han försöker utifrån kända fakta spekulera i vad atom
bomben medför för framtidens krig. Han menar att ett fåtal
atombomber inte kan revolutionera krigföringen, utan att man
först kan vänta sig en förändring på sikt. Operativt och taktiskt kan atomvapnet användas för att uppnå en överraskningseffekt. Överraskningen tillmäter han en ökad betydelse. Atomvapnets insättande medför möjlighet att slå till snabbt och hårt, detta används för att genomföra överraskande blixtanfall. Gränsanfall även med starka motoriserade och fotmarscherande lantstrids krafter kommer att möta stora svårigheter om försvararen dispo nerar över atomstridsvapen. Utspridning av truppförband förs
redan nu fram, han skriver följande: 11 • • • ej heller några täta
grupperingar av stridskrafter på marken. Det gäller att sprida ut de sårbara målen och detta kan ske, därför att även ett litet förband kan utveckla en mycket stor eldkraft." Befästningar har fortfarande en roll att spela enligt Löfgren. Befästningarna ger ett övertag över en oskyddad motståndare i atomkriget. Han förordar "ett segt djupförsvar" och 11 fria kriget" som viktiga
komponenter i lantkriget. Detta mot bakgrund av att en sådan
taktik har vunnit framgång särskilt i 11skogiga och bergiga om
råden". Vi måste föra en ständig och överallt pågående strid mot inkräktaren enligt Löfgren. Detta anser han ligger i linje med
redan använd svensk taktik.19
Under rubriken "Icke säkert att atombomben som stridsmedel blir till nackdel för oss" skriver friherre F Ehrensvärd, f d arme officer, att Sveriges vidsträckthet och befolkningsförhållanden gör det mindre sårbart än andra för atombombens verkningar. Dock kommer armeer sannolikt att fortfarande behövas även om organisation och taktik i "betydande grad påverkas". Han fram håller också att framtida operationer kommer att vara samord nade med förband ur olika försvarsgrenar. Ehrensvärd skriver
detta i en ledare i sin egen tidning Militär-underrättelser. 20
Professor Gustaf Ljunggren, avdelningschef vid Försvarets forskningsanstalt samt lärare vid Artilleri och ingenjörhögsko lan och flitig skribent såväl externt som internt i ämnet, skriver
i boken Hemliga vapen från 1946 att man inte får 11 • • • överskatta
atombomben, då det gäller dess militära användning f. n." Han menar att den förenar tidigare bombtyper i ett vapen. Han ser ett behov av att sätta upp indikeringsresurser. Ljunggren driver främst tanken om s k hemorts bekämpning och att resurserna bör inriktas på det. Slutligen manar han till att man inte skall falla i
Olof Ribbing, chef för Försvarsstabens krigshistoriska avdel
ning, för 1946 fram kravet på att alla försvarsgrenar skall ha
rörliga trupper. Han menar att inga segrar vinns av de skydds rum och befästningar som många anser krävs. Han driver tesen
att anfall fordras även vid försvar.22
Ribbing anser vidare att "Det kan hända, att en användning av atombomben kommer att föra med sig krav på ett uppträdande av våra marktrupper i ännu luckrare och mera spridda forme ringar än nu. Rörligheten kan, som förut är sagt, komma att ännu mera än hittills träda i förgrunden." Detta är något han ser som en utveckling av en redan etablerad ordning i krigsmakten. Han påstår vidare att man i markkrigföringen kan dra stor nytta av svensk terräng, natur och bebyggelse. Hans slutsats är att man på grund av inhemska förhållanden och tillämpad taktik mindre än andra stater behöver anpassa sig efter nya tekniska stridsme del.23
Major Stig Wennerström verksam vid Flygstaben, för fram den s k "hemortsbekämpningen" som politikens viktigaste makt medel. Försvaret av tätorter blir därigenom av stor vikt. Han anser att "hemortsförsvaret" bör betraktas som den första för svarslinjen. Den del av armen som är av stor vikt vid detta försvar är luftvärnet. Lantstridskrafterna skall alltså operativt användas i första hand för hemortsförsvar och först i andra hand för invasionsförsvar. Han skriver "Detta resonemang leder så lunda fram till att vissa slag av lant- och sjöstridskrafter måste
elimineras såsom oekonomiska eller helt oanvändbara ... "24
Detta synsätt bemöts omedelbart av kapten Knut Parlander vid Armeinspektionens artilleriavdelning. Han driver tesen att "tillkomsten av atombomben som militärt maktmedel ändrar ej så mycket i princip". Han anser att de avgörande stridshand lingarna kommer att ske till lands. Av armen krävs dock att den
är lättrörlig och slagkraftig.25
Bror von Vegesack, militärassistent vid Försvarets forsknings anstalt och ansvarig för framtagning av studier kring atomva pen, skriver att "Den traditionella krigsmaskinen har dock f.n. icke spelat ut sin roll. Militära operationer äro fortfarande möj liga att utföra, även om atombombens insättande mot rent mi litära mål frambringar ett delvis annat uppträdande än tidi gare."26
Torsten Magnusson, avdelningschef vid Försvarets forsknings anstalt och ansvarig för forskning kring atomvapen, senare chef för hela anstalten, deltar med en del inlägg i debatten. I Ny militär tidskrift skriver Magnusson att ett passivt skydd i form av underjordiska anläggningar och utspridning är viktigt i atom kriget. Vidare anför han att man kan råka ut för ett "radioaktivt gaskrig" och därvidlag är det viktigt att stridande armeförband kan indikera radioaktivitet.27
Överstelöjtnant N O Söderberg, föredragande i lantkrigsve tenskap vid Krigsvetenskapsakademien samt lärare i strategi vid Krigshögskolan, framför att " modern lantkrigföring är oskilj
aktigt förenad med- och ytterst avhängig av- luftkrigföringen.'1
Han för ett resonemang som mynnar ut i slutsatsen att lantkrig föringen inte är en föråldrad krigsform utan "alltjämt synnerli gen nödvändig". Dock måste operationer i framtiden vara sam
ordnande mellan arme och luftförsvar.28
Hur anser Söderberg att atombomben påverkar lantkrig föringen? Han för fram den spridda grupperingen av trupp som ett effektivt motmedel. Detta eftersom atombomben är för dyr bar och exklusiv för att insättas mot annat än "täta truppsam lingar och trupper grupperade i skog". Anledningen till kom mentaren om skog, är att han räknar med omfattande skogsbrän der vid insättande av atomvapen. Atomvapen kommer enligt
Söderberg att insättas '1
i direkt anslutning till marktruppernas strid". Detta kräver naturligtvis operativ samverkan med flyg,
vilket han tidigare ansett varit nödvändigt. 29
Söderberg anför att det taktiskt finns vissa begränsningar i hur man kan använda atombomber. Detta beroende på egna truppers säkerhet. Han för fram att man enligt vissa åsiktsrikt ningar inte kan använda atombomber närmare egna trupper än 5 km. Detta medför att bombning av förband vid fronten inte är möjlig. Taktiskt kan man tackla detta genom att bygga skydds rum eller att exempelvis gruppera markförsvaret 5 km från exempelvis en invasionskust. Hans resonemang leder till att insättande av atomvapen främst kan komma att ske där " ... anhopning av trupper och förnödenheter inom ganska begrän
sade områden även i framtiden synes bli nödvändig ... "30
Under hela perioden 1945-1949 finns också inriktningen att man måste veta mer innan man låser fast sig i doktriner eller
materielköp. Detta framförs bla av Stig Löfgren 1945: " ... att därvid undvika en materielanskaffning, som på lång sikt binder stats
makterna och som efter några år kan visa sig vara bortkastad."31
Utifrån refererade och citerade debattörer, kan följande taktis ka och operativa förändringar på lantkrigföring med hänsyn till atombomben tas fram:
• Större krav på rörlighet
• Överraskning genom användandet av atombomber
• Spridd gruppering av marktrupp för att undgå insats av atomvapen
• Operativ samverkan med andra försvarsgrenar
• Hemortsförsvar som operativ princip före invasionsförsvar Kravet på taktisk rörlighet som ett sätt att nedbringa effekten av atomvapen framförs mest frekvent av de tidiga inläggen under perioden. Kravet på rörlighet är också en förutsättning för spridd gruppering.
Overraskningstaktik med atomvapen framförs av Löfgren 1945 och förekommer inte därefter.
Spridd gruppering av trupper ses som viktigt av skribenter under hela den aktuella tiden. Det ses som ett sätt att göra det "oekonomiskt" för en motståndare att sätta in atomvapen. En spridd gruppering medför att man måste ha rörliga förband om man vill kunna kraftsamla dem.
Operativ samverkan med andra försvarsgrenar kan inte sägas vara en renodlad effekt av atombomben. Detta då vikten av luftherravälde, för att kunna genomföra markstrid, även enbart med konventionella vapen får stor betydelse. Insikten om att lantkriget måste understödjas av främst flygvapnet är genomgå ende i debatten under hela perioden.
Hemortsbekämpning och hemortsförsvar nämns redan tidigt efter kriget. Enbart vissa aspekter på det kan sägas påverka lantkrigföringen operativt och taktiskt varför det ej skall analy seras närmare här.
Den för lantkrigföringen viktigaste förändringen, som är di rekt relaterad till atomvapnets tillkomst, är ett taktiskt och operativt uppträdande i spridd gruppering. Detta är genomgå ende i debatten under hela perioden 1945-1949.