Denna bok presenterar ett visst s¨att att betrakta och analysera spr˚aklig betydelse och kommunikation. Bland nyckelbegreppen i detta slag av analys finner vi kun-skap, t¨ankande, inl¨arning, sanning, rationalitet, logik, syfte, handlande och sam-arbete. Detta syns¨att ¨ar s¨arskilt uttalat inom m˚anga moderna spr˚akvetenskapliga traditioner, men har ur˚aldriga r¨otter. Man kan s¨aga att dessa tecknar en speciell bild av spr˚aket och dess betydelser. Visserligen ifr˚agas¨atts denna bild av m˚anga, men den utg¨or ofta en sj¨alvklar utg˚angspunkt f¨or diskussioner inom semantiken och pragmatiken. En stor del av spr˚akvetenskapen accepterar det mesta av denna bild som sann. Och n¨astan alla tror p˚a viktiga delar av den. I alla h¨andelser kan man h¨avda att den utg¨or en del av den oumb¨arliga allm¨anbildningen f¨or lingvister och andra spr˚akvetare. Den bild av spr˚ak som presenterats h¨ar kan sammanfattas som ett antal grundl¨aggande antaganden:
• Kunskapsbaserad syn p˚a spr˚ak: Spr˚aken existerar fr¨amst som kunskaps-resurser hos spr˚akbrukarna. Beskrivning av spr˚ak och f¨orklaring av spr˚ak-bruk m˚aste utg˚a fr˚an hypoteser om denna kunskap.
• Lexikalisering: M˚anga uttryck har en etablerad betydelse och kan ˚ater-anv¨andas med denna betydelse i olika sammanhang. Detta ¨ar ett grund-antagande bakom id´en att en del av spr˚akkunskapen utg¨ors av ett lexikon.
• Kompositionalitet: Ett grundl¨aggande problem ¨ar att f¨orklara hur vi kan best¨amma betydelsen hos helt nya fraser och satser. En l¨osning ¨ar hypo-tesen om kompositionalitet: Spr˚aket best˚ar dels av uttryck med fast, etable-rad betydelse (och dessa finns i lexikonet), dels av kombinationsregler som anger hur sammansatta uttrycks betydelse beror av delarnas betydelser.
• Abstrakta och stabila betydelser: Lexikalisering och kompositionalitet inneb¨ar att ord och grammatiska kombinationsm¨ojligheter har n˚agorlunda stabila och varaktiga semantiska egenskaper. Ett och samma uttryck med of¨or¨andrad betydelse kan utnyttjas i olika sammanhang och f¨or olika syften.
Ett och samma spr˚ak kan anv¨andas under l¨angre tid. D¨arigenom finns en bas f¨or spr˚akinl¨arning.
• Sanningsvillkorssemantik: En sats – eller satsf¨orekomsts – betydelse ligger i de villkor som m˚aste vara uppfyllda f¨or att den skall vara sann.
• Formalisering: Sanningsvillkoren och den kompositionella semantiken bakom dem kan formaliseras i precisa teorier. Detta f¨oruts¨atter ett relativt abstrakt beskrivningss¨att.
• Indirekta inneb¨order: Spr˚akbrukarna kan utnyttja abstrakta betydelser f¨or att mena n˚agot annat med dem. Exempelvis kan det man s¨ager vara vagt och tvetydigt, medan det man menar ¨ar mer precist och entydigt. Mer extrema exempel kan man finna bland troper och andra konversationella implikatu-rer.
• Samtal ¨ar rationellt m˚alinriktat handlande: Att prata ¨ar inte bara att g¨ora meningsfulla yttranden. Normalt talar m¨anniskor f¨or att uppn˚a vissa syften.
N¨ar tv˚a m¨anniskor kommunicerar tolkar de varandra utifr˚an id´eer om hur yttrandena ¨ar t¨ankta att tj¨ana kommunikationens syfte.
I dessa punkter betonas praktiska syften, logik och rationalitet. Spr˚ak och betyd-else f¨orknippas med sanning, t¨ankande och handlande i f¨orsta hand. Denna bild av spr˚aket har ˚atminstone tv˚atusen˚ariga r¨otter (i filosofin, logiken, retoriken, spr˚akvetenskapen och inte minst i moral och r¨attst¨ankande) och h¨anger givetvis intimt samman med vissa speciella s¨att att uppfatta m¨anniskor och m¨anskligt liv.
Det finnas en gammal id´e om en mots¨attning mellan f¨ornuft och k¨ansla, som
˚aterkommer i otaliga skepnader, ofta som en schablon. Semantik och pragma-tik av den logiska skolans typ st˚ar best¨amt p˚a f¨ornuftets sida, om man betrak-tar det hela fr˚an denna synvinkel. Kanske kan man h¨avda att den moderna spr˚akvetenskapen oftast tonar ned eller f¨orsummar k¨anslornas betydelse f¨or spr˚aket. (Detta ¨ar en kontroversiell punkt.)
En annan sida av spr˚aket som – kan man tycka – f¨orsummas av den logik-orienterade skolan ¨ar dess sociala funktioner. Genom att ha ett visst spr˚ak eller att anv¨anda spr˚aket p˚a ett visst s¨att markerar m¨anniskor sin samh¨orighet med andra m¨anniskor. Ur det perspektivet kan framst˚a som viktigare hur m¨anniskor pratar, ¨an vad de s¨ager. Man kan kanske s¨aga att m˚anga yttranden ¨ar till snarare f¨or att markera talarens sociala position, ¨an f¨or att uttrycka n˚agonting som i sig
¨ar viktigt.
Man kan dock erk¨anna k¨anslornas och de sociala f¨orh˚allandens avg¨orande betydelse utan att f¨ordenskull tona ned vikten av logik och rationalitet i det m¨anskliga beteendet. Den logisk-rationella semantiken och pragmatiken be-h¨over allts˚a inte alls ses som motsatser till en lingvistik som f¨ors¨oker f¨orklara
Avslutande iakttagelser
andra funktioner hos spr˚aket. Tv¨artom beh¨ovs analyser som knyter samman detta slag av semantik och pragmatik med en vidare f¨orst˚aelse av m¨anniskans psyke och sociala situation.
Det finns givetvis helt andra utg˚angspunkter fr˚an vilka man kan n¨arma sig m¨anskligt liv och spr˚ak. Den h¨ar tecknade bilden av spr˚aket ¨ar intressant, upp-lysande och anv¨andbar, men man skall komma ih˚ag att den endast ¨ar en bild av m˚anga m¨ojliga. Spr˚ak och spr˚aklig kommunikation kan, liksom m¨anskligt liv
¨overhuvudtaget, uppfattas p˚a ett flertal s¨att.
Allwood, J. och Andersson, L.-G. (1976) Semantik, Guling 1, Institutionen f¨or lingvistik, G¨oteborgs universitet.
Allwood, J., Andersson, L.-G. och Dahl, ¨O. (1977) Logic in Linguistics, Cam-bridge: Cambridge University Press.
Austin, J. (1950) ”Truth”, Proceedings of the Aristotelian Society, Supplemen-tary Volume, vol. 24, 111–128.
Austin, J. (1975) How to Do Things with Words (andra upplagan), Oxford:
Clarendon Press.
Barwise, J. och Perry, J. (1983) Situations and Attitudes, Cambridge, Massa-chusetts: Bradford Books/MIT Press.
Beskow, B., Lager, T. och Nivre, J. (1996) Elementa i generativ grammatik, Lund: Studentlitteratur.
Bloomfield, L. (1935) Language, London: George Allen & Unwin Ltd.
Chomsky, N. (1957) Syntactic Structures, Haag: Mouton & Co.
Chomsky, N. (1986) Knowledge of Language: Its Nature, Origin, and Use, New York: Praeger.
Davidson, D. (1984) Inquiries into Truth and Interpretation, Oxford: Claren-don Press.
Davidson, D. (1990) ”The Structure and Content of Truth”, Journal of Philo-sophy, vol. 87, 279–328.
Dowty, D. R., Wall, R. E. och Peters, S. (1981) Introduction to Montague Se-mantics, Dordrecht: Reidel.
Frege, G. (1879) Begriffsschrift, eine der Aritmetischen nachgebildete Formel-sprache des reinen Denkens, Halle A/S: Verlag von Louis Nerbert.
Frege, G. (1892) ” ¨Uber Sinn und Bedeutung”, Zeitschrift f¨ur Philosophie und philosophische Kritik (Leipzig), Vol. 100, 25–50. P˚a svenska i Frege (1995).
Litteratur
Frege, G. (1918) ”Die Gedanke”, Beitr¨age zur Philosophie des deutschen Ide-alismus, vol I, 58–77. P˚a svenska i Frege (1995).
Frege, G. (1995) Skrifter i urval, Stockholm: Thales.
Freud, S. (1964) Vardagslivets psykopatologi, Stockholm: Bonniers.
Grice, H. P. (1975) ”Logic and Conversation” i Cole, P. och Morgan, J. L. (utg.) Syntax and Semantics 3: Speech Acts, New York: Academic Press. ¨Aven i Grice (1989).
Grice, H. P. (1989) Studies in the Way of Words, Cambridge, Massachusetts:
Harvard University Press.
Heim, I. och Kratzer, A. (1998) Semantics in Generative Grammar, Blackwell Publishers.
Katz, J. J., och Postal, P. M. (1964) An Integrated Theory of Linguistic Descriptions, Cambridge, Massachusetts: The M.I.T. Press.
Kempson, R. M. (1977) Semantic Theory, Cambridge: Cambridge University Press.
Kneale, W. och Kneale, M. (1962) The Development of Logic, Oxford: Oxford University Press.
Leech, G. (1983) Principles of Pragmatics, London: Longman.
Levinson, S. C. (1983) Pragmatics, Cambridge: Cambridge University Press.
Montague, R. (1974) Formal Philosophy: Selected Papers of Richard Montague, New Haven: Yale University Press.
Nivre, J. (1991) ”Semantik i klassisk kategorialgrammatik”, Institutionen f¨or lingvistik, G¨oteborgs universitet.
Noreen, A. (1904–1912) V˚art spr˚ak — nysvensk grammatik i utf¨orlig fram-st¨allning, femte bandet, tredje delen: ”Betydelsel¨ara (Semologi)”, Lund:
C. W. K. Gleerups f¨orlag.
Ogden, C. K. and Richards, I. A. (1923) The Meaning of Meaning, London:
Routledge and Kegan Paul.
Peirce, C. S. (1955) Philosophical Writings of Peirce (utg. av J. Buchler), New York: Dover Publications, Inc.
Platon (1984) Staten, Skrifter, del 3, Lund: Doxa.
Quine, W. V. (1951) ”Two Dogmas of Empiricism”, Philosophical Review, vol. 60, 20–43. ¨Aven i Quine, W. V. (1953) From a Logical Point of View, Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press.
Russell, B. (1918–1919) ”The Philosophy of Logical Atomism”, The Monist, vol. 28 (1918), 495–527; vol. 29 (1919), 32–63, 190–222, 345–380.
de Saussure, F. M. (1915) Cours de la linguistique g´en´erale, Paris: Payot.
Svensk ¨overs¨attning: de Saussure, F. M. (1970) Kurs i allm¨an lingvistik, Staffanstorp: Cavefors.
Searle, J. R. (1969) Speech Acts An Essay in the Philosophy of Language, Cam-bridge: Cambridge University Press.
Searle, J. R. (1979) ”Metaphor” i Ortony, A. (utg.) Metaphor and Thought, Cambridge: Cambridge University Press, 92–123.
Swift, J. (1953) Gulliver’s Travels, London och Glasgow: Collins. [Text fr˚an Faulkners upplaga 1735.]
Tarski, A. (1944) ”The Semantic Conception of Truth and the Foundations of Semantics”, Philosophy and Phenomenological Research, vol. 4, 341–375.
Taylor, J. R. (1995) Linguistic Categorization: Prototypes in Linguistic Theory (andra upplagan), Oxford: Clarendon Press.
Wittgenstein, L. (1922) Tractatus Logico-Philosophicus, London: Routledge &
Kegan Paul.
Wittgenstein, L. (1953) Philosophische Untersuchungen · Philosophical Inve-stigations, Oxford: Basil Blackwell. P˚a svenska (1978) som Filosofiska un-ders¨okningar, Stockholm: Bonniers.