Eleverna blev i intervjuerna ombedda att säga vad som är det bästa med ämnet idrott och hälsa. Den vanligaste typen av svar blev att eleverna nämnde någon aktivitet. Även här dominerar fotboll och några andra lagbollspel. Hinderbana och olika typer av lekar är också vanliga svar.
Ett annat sätt att besvara frågan, var att ange, på ett mer kvalitativt sätt, vad som eleven uppfattade som bra med idrott. En del saker hade med själva idrottandet att göra, som att ”spela matcher” och att ”träna hårt”:
– Ja, jo, jag tycker det är kul till exempel och spela matcher […] det är kul med träning, tycker jag … det är kul och träna hårt och så.
– Mh, vad är det som är speciellt med å träna hårt?
– Eh … man känner … ja, att man varit duktig efteråt […] det känns skönt. (pojke) Detta sätt att uttrycka sig om att träna hårt och känna sig duktig efteråt påminner om ungdomars och vuxnas utsagor om varför man motionerar – en motionsdiskurs. Andra svar gör gällande att man också kan gilla idrott för att man ”har en bra lärare”, för att man ”lär sig mycket sporter” och att man helt enkelt ”får röra på sig”. Ibland dyker också ett resonemang som sätter idrott och hälsas relation till andra ämnen i skolan upp:
– Jag tycker att man liksom får koppla av ifrån skolarbetet och liksom verkligen tänka på nåt roligt. (flicka)
I svaren på frågan Vad tycker du är det bästa med idrotten (gympan) i skolan? dyker lik- nande resonemang upp. En aktivitet, ofta i form av någon idrott eller lek, är det vanli- gaste sättet att svara. De vanligaste aktiviteterna som uppgavs av de 124 elever som svarat på frågan var fotboll (11 ggr), hinderbana (10 ggr) och innebandy (8 ggr). Andra idrottsrelaterade svar kunde vara
:
– att man får prova andra sporter (3 ggr) – tävlingar och matcher i olika sporter (3 ggr)
Ett annat vanligt sätt att svara, var att det bästa med ämnet är att man ”får springa runt”, eller ”springa av sig”, eller ”att man får röra på sig”. Detta att eleverna uppger just att ”röra på sig” kan säkert ställas i relation till frånvaron av rörelse i de flesta andra ämnen och att idrott och hälsa därmed också lätt uppfattas som ett tillfälle för rekrea- tion, ett avbrott i en annars monoton och stillasittande skolverksamhet:
– man får vila lite från de vanliga ämnena – att man får röra på sig istället för att jobba – man slipper ämnena
Det är betecknande att eleverna konstruerar idrott och hälsas mening i skolan som re- kreation och avkoppling – inte helt olikt den roll de också tillskriver raster. Av en del elever att döma, uppfattas idrott och hälsa inte bara som ett rekreativt avbrott från de mera stillasittande ämnena, utan också som ett kvalitativt annorlunda ämne i förhållan- de till andra ämnen. Jag tänker då närmast på uttryck som ”de vanliga ämnena” i citaten ovan. Det är också betecknande, menar jag, att ”att jobba” är ett uttryck vikt för de stillasittande ämnena, vilka, mer än vad som gäller ämnet idrott och hälsa, bland elever-
na är förknippade med kunskap och lärande. Man är i skolan för att jobba/lära sig saker (på de ”teoretiska” lektionerna) och så har man gympa för att orka med de förra ämnena bättre.
Trots allt förknippar en del elever idrott och hälsa också med lärande. Flera svarar att ”man lär sig mycket”. Temat lärande i idrott och hälsa återkommer jag till nedan under rubriken ”Vad ska man lära sig i idrott?” Att man får motion och bra kondition var annars ett tämligen vanligt svar på frågan om vad som är det bästa med ämnet idrott och hälsa. Att man ”får bra kondition” eller liknande svarade 21 elever:
– att kroppen får träning och att man får bättre kondition – man får bra kondition, musklerna bygger på
– man får röra på sig, man blir starkare och snabbare – att man får motion även på skoltid
– att jag kan få bättre kondition och hälsa
En av eleverna relaterar detta med motion och kondition till att ”man går ner i kalo- rier”. Ett motiv till att ha idrott och hälsa i skolan som brukar vara vanligt i den offent- liga diskussionen, saknas mer eller mindre bland de undersökta eleverna. Det gäller samarbete och social fostran. Endast två elever anger ”samarbete” som det bästa med gympan. Ytterligare två uppger att det bästa med ämnet är när ”jag får komma i samma lag som mina kompisar”. En elev rapporterar att han ibland, tillsammans med två andra pojkar, får leda idrottslektionen och att detta är det bästa med idrottsämnet. En elev uppger, slutligen, att det bästa med ämnet idrott och hälsa är att man har en sådan ”bra lärare” i ämnet.
– uppvärmning – tävlingarna
– att vi inte får spela så mycket, mest leka
– vi får inte dribbla i basketen eller handbollen, för nästan alla andra klasser får det Vid några tillfällen (2 ggr) anger elever problem med skador som det sämsta med äm- net, ett tema som återkommer i intervjuerna:
– Bandyn … det gör så ont … För vi är inte så bra på det, så klubborna åker iväg och så gör man illa sig. (flicka)
– Vad är det som gör att du inte vill ha dom (fotboll och basket)?
– Nej men, om man gör bara det, händer det ju oftast mycket olyckor.
– Olyckor?
– När nån ska ta bollen, smäller man till armbågen i ansiktet eller nånting så där. (flicka)
Skador förknippas, som citaten påvisar, först och främst med lagbollspel och det är huvudsakligen flickor som ger uttryck för denna rädsla. En konventionell tolkning är att flickorna är mer rädda för att skada sig – och skadar sig också – för att de inte har lika stor erfarenhet som pojkarna av bollspel. Utifrån det anslag jag framlade i kapitlets in- ledning, är en annan tolkning att flickor i större utsträckning lär sig att det är just de som kanske inte ska skada sig, men åtminstone att de ska vara rädda för att skada sig.
Omklädningsrumssituationen, som jag också kommer att behandla senare i kapitlet,
är en plats för vissa elevers ogillande. Oftast gäller det ”ofräscha” eller ”äckliga” duschar I enkäterna uppger sex elever omständigheter kring omklädningsrumssituationen som de inte gillar. Tre elever hävdar att det är ”snuskigt i omklädningsrummen” och tre att man ”har för lite tid” för dusch och ombyte.
Ett fjärde tema som framskymtar, vilket eleverna ser med ogillande, gäller den socia-
la samvaron i ämnet. I intervjuerna nämns att det kan vara lite si och så med ordningen
på lektionerna:
– Ja, det är lite jobbigt, för att så här, vi är så många på gympan, vi är mer än trettio stycken […] det blir så många och det blir så stökigt […] för [idrottslära- ren] kan inte hålla koll på alla samtidigt, det är lite svårt för henne. (flicka) Även om citatet ovan kanske inte speglar regelrätta bråk, så antyds det att sådant före- kommer i svaren i frågeformulären:
– när vi bråkar
– när alla ska bråka, men det brukar jag också göra – det blir så mycket diskussioner
– tjafs med tjejerna.
Vid några tillfällen går det också att avgöra vad det bråkas om: – när andra tror att dom bestämmer
– när alla börjar bråka så fort de hamnar i fel lag
– ibland blir det bråk när man delas upp i lag och den som vinner/förlorar.
Man får anta att eleverna kommit att uppfatta det som – eller lärt sig att det är – viktigt att vinna det spel som är förenat med lagindelningen. Om tävlingsmomentet verkligen vore nedtonat, vore det också rimligt att anta att lagens sammansättning inte spelade så stor roll.
Samtidigt som rörelse är det som gör ämnet attraktivt för många elever, är det också det som kan skapa oro, osämja och negativ inställning till ämnet.
Som synes ovan kan lagindelningar av olika slag utgöra ett problematiskt inslag i idrottsundervisningen. En flicka uttrycker sig i intervjun på följande vis:
– Det är vissa som går i fotboll, så det kan ju bli lite ojämna lag ibland. Som alla som går i fotbollen är i ett lag mot oss som inte går i fotboll i ett lag.
– Okej, men hur bestäms lagen då? […]
– Det är läraren som gör det, men han … så han brukar: ett – två ett – två (mum- mel), ja och då brukar alla som vill va med varandra, dom gör så att det blir en mellan dom […]
– Märker inte läraren det då?
– Nej. (flicka)
Citatet pekar på förekomster av strategier bland de elever som dominerar gymnastiksa- len, elever som också ofta verkar vara utövare av idrott på fritiden, som gör att domi- nansen kan upprätthållas. I enkäterna framkommer också svar som ger uttryck för lagindelningarnas problematik. Det sämsta med idrott och hälsa kan vara:
– att inte få bestämma vem man ska vara med om man ska vara två och två – när man inte kommer i det lag som man vill vara med i.
Ytterligare tre elever anger ”dåliga lag/ojämna lag” som det sämsta med idrotten i skolan. De olika typer av svar som framkommer på frågan om vad som är sämst med ämnet idrott och hälsa, är något fler än vad som framkommer på frågan om vad som är bäst. Avslutningsvis ska jag redogöra för några av de ovanligare svaren:
– salen är för liten/för torr luft i salen (3 ggr) – man blir trött (3 ggr)
– det är för lite gympa (2 ggr)
– när idrottsläraren är på dåligt humör (2 ggr) – vi har nästan allt som är tråkigt på gympan – vikarie.