Vid 1960-talets början var kunskapen om skolungdomens idrottsvanor och idrotts lek- tionernas innehåll mycket bristfällig. Man hade hittills inte intresserat sig nämnvärt för idrottsämnet från vetenskapligt håll utan verkade förutsätta att verksamheten bedrevs i enlighet med gällande styrdokument. Under 1960-talet ökade intresset för idrottsäm- net och dess innehåll. Detta hängde samman med idrottsrörelsens allt större inflytande över svensk idrott i kombination med gymnastikens allmer marginaliserade ställning. Detta förmodades få konsekvenser även för skolans idrottsundervisning vilket aktualise- rade frågan om utvecklingen i skolorna motsvarade läroplanernas skrivning. I synnerhet det pedagogiska forskarsamhället börjar nu på allvar studera huvudmomenten och dess fördelning i den schemalagda undervisningen.
1968 presenterades en studie som avsåg undersöka idrottsämnet i grundskolan. Stu- dien hade genomförts av Lars-Magnus Engström vid Lärarhögskolan i Stockholm. En del av undersökningen fokuserade just på hur läroplanens huvudmoment fördelades kvantitativt i undervisningen. Resultatet sammanfattas i tabell 5 nedan:
Tabell 5. Idrottsämnets huvudmoment 1968 (i procent)
Huvudmoment Andel Gymnastik 33,5 Bollspel 29,0 Friidrott 16,7 Dans 4,5 Simning 4,5 Orientering 3,3 Skridsko 3,3 Teori 2,7 Övrigt 2,2 Skidåkning 0,1 Källa: Engström (1968), s. 15.
Det mest anmärkningsvärda resultatet av studien var att idrottsundervisningen var kon- centrerad till ett fåtal aktiviteter. De tre huvudmomenten gymnastik, bollspel och fri- idrott upptog ungefär 80 procent av den totala undervisningstiden medan övriga mo- ment fick dela på den kvarvarande tiden. Därmed kom undervisningen knappast att ge eleverna den inblick i idrottens mångfald som enligt läroplanen var ett av huvudsyftena med ämnet.24Den vanligast förekommande aktiviteten var gymnastik. Benämningen av aktiviteten var dock något missledande då momentet vid den här tidpunkten inte bara omfattade traditionella gymnastiska övningar utan även olika former av styrke- och konditionsträning. Det verkar således som om idrotten redan under 1960-talet ge- nomsyrade undervisningen medan gymnastiken reducerats till en marginell del av äm-
nets innehåll. Till och med huvudmomentet gymnastik hade ”invaderats” av olika idrottsgrenar.
Om detta innebar att skolans idrottsundervisning anpassats efter idrottsrörelsen är oklart. Förvisso dominerade de traditionella idrottsgrenarna, vilket kan kopplas sam- man med fysiologins framsteg gällande vilka metoder som var fruktbara för en effektiv träning av kroppen. Men samtidigt genomfördes ofta de olika momenten under andra förutsättningar än i idrottsrörelsen. Undervisning i fotboll bedrevs exempelvis vanligen på någon gräsmatta i närheten av skolan med koner som mål och endast undantagsvis på en fotbollsplan. Vidare innebar lärarens närvaro att aktiviteterna inte med nödvän- dighet fick den karaktär av prestation och tävlan som normalt förknippas med en riktig fotbollsmatch. De tankar som genomsyrade gymnastikundervisningen under 1900-ta- lets första hälft, med en kollektiv fostran och en återhållsam inställning till individuell prestation och tävlan, kan således ha levt vidare på ett metodiskt plan som inte kan fångas upp av denna typ av undersökning.
En liknande undersökning genomfördes i början av 1980-talet i syfte att följa upp de resultat som genererats av 1968 års studie. Resultaten gällande fördelningen av hu- vudmomenten presenteras i tabell 6 nedan:
Tabell 6. Undervisningens huvudmoment 1984 (i procent)
Huvudmoment Andel
Bollspel, därav: 38
– Individuella bollspel (racketspel) 4,0
– Lagbollspel 34 Gymnastik 29,2 Friidrott 17,2 Orientering 6,0 Dans 5,3 Teori 3,0 Simning 1,0 Källa: Carlsten (1989), s. 39.
Det mest slående med resultaten var likheterna med 1968 års studie. Gymnastik, boll- spel och friidrott utgjorde fortfarande den absoluta majoriteten av den schemalagda undervisningen. Fördelningen hade inte heller förändrats särskilt mycket procentuellt sett. Gymnastiken har förlorat några procentenheter medan bollspelen har avancerat med nio procentenheter om man räknade in racketspelen. Även om denna statistik lider av samma svagheter som präglade 1968 års undersökning med hänseende till undervis- ningsmetodik med mera så påvisar resultaten en betydande kontinuitet. Under de gånga tjugo åren har man gjort ungefär samma saker i ungefär samma omfattning och det var idrottsrörelsens grenar som svarat för innehållet.
Dessa resultat aktualiserar behovet av att studera dagens situation i skolan. En av huvuduppgifterna med projektets lärarenkät var därför att ta reda på hur den schema- lagda undervisningen var fördelad vid början på 2000-talet. Resultatet summeras i ta- bell 7:
Tabell 7. Undervisningens huvudmoment 2001 (i procent) Huvudmoment Andel Bollspel 30 Gymnastik 13,8 Fysisk träning 13,7 Friidrott 9,8 Dans 12,3 Övrigt 2,4 Friluftsliv 9 Teori 3,6 Simning 5
Källa: Tidigare opublicerad data från skolprojektets lärarenkät (2001).
Skolprojektets resultat bekräftar i stort den bild som givits av de båda tidigare studierna. Fortfarande var gymnastik och fysisk träning tillsammans med bollspel de vanligast fö- rekommande aktiviteterna. Friidrott hade dock gått tillbaka något, samtidigt som akti- viteter som dans och friluftsliv blivit mer vanligt förekommande. Överlag syntes stora likheter mellan skolprojektets resultat och studierna från 1968 och 1984. Ett fåtal mo- ment upptar en mycket stor del av den totala undervisningstiden medan övriga aktivite- ter får dela på de timmar som blev över.
Resultaten blir intressanta då de analyseras i ljuset av den läroplansreform som ge- nomfördes 1994 och i vilken idrottsämnets utseende radikalt förändrades. Av skolpro- jektets resultat att döma förefaller inte reformen haft något större inflytande över idrottsämnets faktiska innehåll. I synnerhet teorimomentet och undervisningen i fri- luftsliv, som hade fått en klart starkare ställning i Lpo 94, pekar på detta. Dessa har fortfarande en mycket marginell ställning på schemat trots att de i läroplanen definieras som två av ämnets prioriterade kunskapsområden. Den teoretiska undervisningen sva- rade exempelvis i den senaste studien för mindre än en tjugondel av den totala undervis- ningstiden, vilket var ungefär den omfattning momentet haft under hela perioden. Fri- luftslivsundervisningen hade förvisso stärkts kontinuerligt under perioden men motsva- rade vid 2000-talets början inte ens en tiondel av den totala undervisningstiden. Friluftsliv och teori var också två av de aktiviteter som ansågs svårast att få med i under- visningen i en studie gjord av RF 2000.25
En faktor som antyder att kontinuiteten inte nödvändigtvis behöver ha varit så stor som dessa siffror ger sken av är det faktum att det i samtliga använda undersökningar anges att de individuella skillnaderna mellan olika idrottslärare var mycket stora. Där- med framstår den statistik som presenterats ovan som ett tvärsnitt som i praktiken kan- ske inte kunde återfinnas någonstans i landet. Ett exempel på detta var hur idrottsun- dervisningen anpassades beroende på elevernas ålder. En jämförelse av idrottslektioner- nas innehåll för eleverna i årskurs 3, 6 och 9 år 2001 sammanfattas i tabell 8 på nästa sida:
Tabell 8. Huvudmomentens fördelning i årskurs 3, 6 och 9 (i procent)
Huvudmoment Årskurs 3 Årskurs 6 Årskurs 9
Bollspel 25,0 31,4 34,6 Gymnastik 16,6 14,4 9,6 Fysisk träning 12,1 11,8 17,8 Friidrott 10,1 11,1 8,7 Dans 13,3 11,0 11,3 Övrigt 3,9 1,8 1,8 Friluftsliv 8,7 9,3 9,0 Teori 2,2 4,2 4,6 Simning 7,6 4,8 2,5
Källa: Tidigare opublicerad data från skolprojektets lärarenkät (2001).
Denna tabell ger flera intressanta resultat vilka inte alltid är helt lätta att förklara. Pos- ten fysisk träning fördelas exempelvis på ett besynnerligt sätt för de tre årskurserna. Orsaken till detta är oklar. I andra fall var trenderna dock tydligare. Gymnastik var uppenbarligen en aktivitet som huvudsakligen riktar sig till de yngre eleverna. För boll- spel var utvecklingen den rakt motsatta: ju äldre eleverna blev, desto större andel boll- spel. Om man kopplar detta till läroplanen så verkar det som om läroplanens och den nationella kursplanens riktlinjer, vilka betonar att ett brett spektrum av aktiviteter ska förekomma i undervisningen, fick allt mindre betydelse för undervisningen ju äldre eleverna blev.
Föränderliga kategorier?
Idrottsundervisningen förefaller således ha haft ungefär samma innehåll sedan 1960- talet. Men det kan ifrågasättas om innehållet verkligen var detsamma. Exempelvis är bollspel trots allt en grovt tillyxad kategori och fördelningen mellan olika grenar inom denna aktivitet kan ha förändrats avsevärt under perioden.
Det finns flera sätt att närma sig frågan om hur kategorierna förändrats under perio- den. Den tydligaste kopplingen kan dock göras till frågan om sär- eller samgymnastik. Före 1980 rekommenderades särundervisning för de flesta aktiviteter under idrottslek- tionerna. Regelmässigt planerades lektionerna så att endast lärare av samma kön som elevgruppen ledde undervisningen. I och med Lgr 80 förändrades detta. Nu rekom- menderades istället elevgrupper bestående av båda könen. Därmed kan man komma åt hur denna reform påverkat undervisningen genom att jämföra undervisningsinnehållet med idrottslärarens kön. En intressant utvecklingstendens framträder vid en jämförelse av 1968 och 1984 vilken gestaltas i tabell 9 på nästa sida:
Tabell 9. Jämförelse av idrottsundervisningens huvudmoment (i procent)
1968 1984
Bollspel (manliga lärare) 34,0 34,5
Bollspel (kvinnliga lärare) 23,0 33,3
Gymnastik (manliga lärare) 29,6 28,5
Gymnastik (kvinnliga lärare) 36,0 29,5
Källa: Engström (1968), s. 15 och Carlsten (1989), s. 49.
Under 1960-talet fanns uppenbarligen en tydlig koppling mellan idrottslärarens kön och de aktiviteter som utfördes under lektionerna. Manliga lärare, med undervisnings- grupper endast bestående av pojkar, hade betydligt mer bollspel på schemat medan kvinnorna, med undervisningsgrupper endast bestående av flickor, i högre grad före- drog gymnastik.26Dessa skillnader var dock nästan helt försvunna i 1980-talets under- sökning. Flera orsaker ligger säkerligen till grund för denna utveckling.
En bakomliggande orsak var säkerligen kvinnornas idrottsutövning under perioden och hur detta förändrades. Damfotbollen upplevde exempelvis en anmärkningsvärd ex- pansion under 1970-talet.27Gymnastik var dock, trots en generell tillbakagång under 1900-talets andra hälft vid 1990-talets slut fortfarande den vanligaste kvinnliga mo- tionsformen,28men fotboll var populärare när det gällde idrottsutövande i förening.29 Gymnastiken hade sedan mitten av 1900-talet i allt högre grad förvandlats till en kvinn- lig angelägenhet. 1989 utgjorde kvinnorna 82 procent av det totala antalet gymnaster i Svenska gymnastförbundet.30Den minskade andelen gymnastik under idrottstimmarna sammanfaller således med förändringar i idrottsrörelsens struktur, där gymnastik som fritidsaktiviet kom att vara en företeelse som angick en nästan uteslutande, och krym- pande, kvinnlig målgrupp.
Detta föklarar dock ej varför könsskillnaderna försvunnit. Den avgörande faktorn bakom denna utveckling var troligen att den nya läroplanen Lgr 80, som stadgade sam- undervisning av könen istället för särundervisning. Även om skolor fortsatte praktisera särundervisning övergick flertalet till de nya riktlinjerna. Härigenom förefaller bollspe- len ha fått större utrymme på schemat vilket innebar att de kvinnliga lärarna anpassade sig efter de nya förutsättningarna i högre grad än sina manliga kollegor. Men även om reformen innebar mer bollspel på schemat så kan man undra om de nya blandade elev- grupperna inte medförde en förändring av vilka bollspel som praktiserades under lek- tionerna. I tabell 10 jämförs de olika bollspelsgrenarnas förekomst i undervisningen 1968 och 1984:
26Tyvärr ger källorna inte någon information om fördelningen mellan gymnastiska övning-
ar och fysisk träning under dessa lektioner.
27 Olofsson, E. (1989), s. 169. 28 Engström, L-M. (1999), s. 65. 29Engström, L-M. (1996), s. 234. 30 Olofsson, E. (1989), s. 121.
Tabell 10. De vanligaste aktiviteterna i momentet bollspel 1968 och 1984
1968 1984
1. Basket 1. Basket och Volleyboll
2. Fotboll 2. Fotboll
3. Handboll 3. Individuella bollspel (racketspel)
4. Volleyboll 4. Innebandy
5. Isspel 5. Innefotboll
6. Brännboll 6. Handboll
7. Individuella bollspel (racketspel) 7. Brännboll 8. Isspel
Källa: Engström (1968), s. 25 och Carlsten (1989), s. 47.
Flera slutsatser kan dras av tabellen. Fotbollen har bevarat sin dominerade ställning, troligen tack vare utvecklingen på damsidan under 1970-talet. Samtidigt kan det note- ras att volleyboll och racketspel, individuella bollspel, har blivit vanligare efter samun- dervisningsreformen medan bollsporter som handboll och issporterna, bandy, hockey, rinkbandy med flera, har fått mindre tid av den schemalagda undervisningen. Till viss del förefaller utvecklingen vara en konsekvens av den allmänna trenden under perioden. Handboll var exempelvis ingen större idrottsgren bland landets ungdomar under 1900- talets andra hälft vilket kan förklara varför grenen också blivit mindre vanligt förekom- mande på schemat. Men samtidigt verkar undervisningen faktiskt ha anpassats efter samundervisningens förutsättningar. Det förefaller främst vara två trender som avspeg- las i materialet: inledningsvis förefaller bollspel som medförde kroppskontakt alltmer sällan förekomma i undervisningen, samtidigt som bollspel utan kroppskontakt, med innebandy och volleyboll som de främsta exemplen, gick framåt. Om detta var en kon- sekvens av att lärarkåren önskade styra undervisningen bort från kroppskontakt som en följd av att elevgrupperna nu bestod av båda könen är svårt att säga men tanken förefal- ler inte alltför avlägsen. Vidare kan man notera att issporterna reduceras avsevärt. Den- na utveckling leder lätt tankarna till att idrottsgrenar som var populärare bland pojkar än bland flickor fick stå tillbaka. Issporterna var tydliga exempel på sådana idrottsgre- nar. Detta kan alltså tolkas så att i en undervisningsmiljö där elevgrupperna var av båda könen var det inte populärt med aktiviteter som endast tilltalade den ena halvan av eleverna. Detta är ett löst antagande men antyder ändå att elevgruppens egen vilja kun- de ha ett mycket stort inflytande över undervisningens innehåll.
En mer övergripande slutsats är att undervisningens innehåll inte var riktigt så sta- tiskt som en jämförelse av de olika huvudmomenten gör gällande. Under ytan skedde ständiga förändringar i takt med att omständigheterna förändrades.