Vad väljer lärarna helst för fortbildning? Följande tabell visar lärarnas önskemål gällan- de detta. Mer än ett svarsalternativ fick anges.
Tabell 1. Lärarnas önskemål om fortbildning
.
Fortbildningsbehov Procent
Ämnesfortbildning högskola/universitet 70
Fortbildning RF/specialförbund 40
Fortbildning hela personalgruppen 34
Annat fortbildningsbehov 20
Till skillnad från den nationella utvärderingen av grundskolan 1992,14där lärarna rang- ordnade fortbildning från specialförbunden högst, vill dessa lärare helst ha fortbildning från högskolan. 70 procent av de tillfrågade kryssade för detta alternativ. Därefter följer en önskan om fortbildning av specialförbund, 40 procent. Drygt 34 procent lyfter fram att de önskar sig en fortbildning som vänder sig mot hela lärargruppen. Är detta ett tecken på att yrkesrollen har breddats? Är läraren i kroppsövningsämnet idag mer en del av hela skolans verksamhet än tidigare? Eller beror fördelningen av svaren på att den undersökta gruppen har en så blandad utbildningsbakgrund?
Framtiden
Kommer de lärare som ingått i undersökningen vara kvar i yrket om fem år? Majorite- ten av de undersökta lärarna svarar ja. En av lärarna utrycker sig med orden: ”trivs mycket bra med jobbet … roligt och flexibelt med oanade möjligheter att påverka och fostra dagens barn och ungdomar på ett bra sätt, genom idrott, lek och samhörighet”. En annan formulerar sig på följande sätt: ”trivs med jobbet… det finns inget ämne som ger sådan respons som idrott och hälsa”. De som känner sig tveksamma uppger skäl som ålder och/eller schematekniska orsaker till att de eventuellt inte skulle finnas kvar. Bland de lärare som svarat ja finns kommentarer till svaret, som ändå andas en viss tveksam- het. Kommentarerna handlar om att man vill fortsätta så länge ”kroppen håller” eller att ”ämnets status inte får sjunka mer”. Av de icke utbildade hoppas fyra av 19 att de ska kunna utbilda sig till lärare i framtiden.
Sammanfattning
Vem är läraren i idrott och hälsa? Denna studie visar att lärarna i kroppsövningsämnet har en mycket varierad utbildningsbakgrund. Av de lärare som ingick i studien hade endast 50 procent en lärarexamen inom ämnesområdet, bland dessa fanns både ett- och två-ämneslärare. I tidigare studier av lärare i idrott och hälsa har urvalskriterierna for- mulerats på annat sätt. I vissa studier har endast utexaminerade gymnastik-/idrottslära- re ingått och i vissa fall har urvalskriteriet inte redovisats i detalj.15Den blandade utbild- ningsbakgrunden som framträder i lärarstudien kan troligtvis förklara varför vissa resul- tat ser annorlunda ut mot tidigare studier. Därför vill vi påstå att vår studie ger en mer rättvisande bild av situationen bland lärare i idrott och hälsa än vad som kommit fram vid studier som begränsat sig till lärare med idrottslärarexamen.
Vilka förändringar har påverkat ämnet? Det är kanske inte så förvånande, med tanke på ämnets karaktär, att nedskärningen av tiden för ämnet är den faktor som påverkat både lärarna och ämnet mest. Mindre tid samt ett förändrat och utökat ämnesinnehåll 14 Mattsson, L. (1993).
har i praktiken inneburit att lärarna har fått fler klasser och än fler elever att undervisa. Till detta kommer också styrdokumentens krav på att se till individens behov. Innehållet blir således kvalitativt svårt att hantera, parallellt med att tidsfaktorn tenderar att bli en arbetsmiljöfråga. Ingen lärare betonar att man har tagit bort vissa moment, som exem- pelvis något bollspel, redskapsgymnastik, simning eller friluftsliv, vilket kan tyckas för- vånande. Däremot framhåller man att kvaliteterna på idrottsfärdigheterna har sjunkit. Vår tolkning blir att det råder en stor osäkerhet om vad som kan ”väljas bort eller in” i ämnet. Den målstyrda kursplanen ger läraren stor valfrihet att själv bestämma ämnes- innehållet och detta kan i sig innebära att lärarna blir osäkra på hur denna prioriterings- fråga ska hanteras.
Hur undervisar lärarna? Flera lärare anger att elevmedverkan ingår som en del i deras sätt att lägga upp undervisningen. Eleverna bidrar ”ofta eller ibland” till innehåll och ledning av lektioner. Vid ett första påseende kan denna elevmedverkan uppfattas som något mycket positivt; elevengagemang och elevaktivitet. Men en reflektion kan också vara att lärarens roll som pedagog förminskas, vilket kan leda till att en omedvetet ge- nomförd elevmedverkan skapar ett konserverande förhållningssätt till ämnets innehåll. Elevernas val av aktiviteter och arbetssätt kan bidra till att ämnesinnehållet vidmakt- hålls utifrån idrottsdiskursens normer och värderingar, vilket kan ifrågasättas ur ett ge- nus- och hälsoperspektiv. Detta kan gälla allt från vilka aktiviteter som kan komma ifråga och hur dessa ska genomföras, till vilka (i termer av flickor och pojkar) som kan eller ska utföra respektive aktivitet. Elevledda lektioner eller uppgifter är uppenbarligen ett betydande inslag i ämnets undervisning idag. Kursplanen betonar i och för sig, som ett av sina många strävansmål, att elever ska utveckla förmågan att organisera och leda aktiviteter. Hur balansen mellan pedagogens roll och elevernas medverkan ska se ut, bör uppmärksammas ur flera perspektiv.
När talar man om lärandet inom idrott och hälsa? I den del av lärarenkäten som redovisas i denna text, finns frågeställningar om ämnets och yrkets inriktning, föränd- ring över tid samt undervisningssätt. Vi noterar att kunskap och lärande som begrepp inte tydligt framträder när lärarna formulerar sina kommentarer. Är det fel på enkätens frågeställningar, dvs. leder den in lärarna på ett visst tankespår, eller är lärarna ovana att formulera sig kring kunskap och lärande i ämnet? Vad är det vi som forskare söker i vår tolkning av lärarnas svar? De undersökta lärarna talar inte om ämnets värden i termer av rörelsebildning och kroppserfarenhet, koordinativ, rytmisk och motorisk förmåga, etc. Dessa kunskapsmål återfinns i kursplanen, tillsammans med formuleringar kring vikten av att utveckla individens sociala och psykiska förmåga samt självbild. Att som forskare undersöka lärarnas syn på sitt ämne och relatera detta till styrdokumentens formuleringar är ett vanligt förfarande när man söker efter vilken kunskapsmassa som bearbetas eller inte. Den diskrepans mellan styrdokumentens formuleringar kring kun- skap och lärarnas svar, vilka framträder i flera av artiklarna i denna rapport, gör att man behöver fundera över hur ”fråga – svar” egentligen möts på det förståelsemässiga planet. Kanske talar forskare och lärare till viss del förbi varandra?
Diskussioner om hur man formulerar sig kring ämnets kunskapsvärde förkommer även i andra länder. I exempelvis Storbritannien försöker lärarutbildare lansera begrep- pet bildning (literacy) för att utveckla kunskapsbegreppet.16Ett sätt att medverka till en ökad kunskap om läraren i idrott och hälsa är att, som i denna artikel, dokumentera och analysera resultat. Vår text kan ses som ett bidrag i arbetet med att ”formulera det oformulerade”: idrottslärarens tankefigurer i teori och praktik.
Referenser
Arfwedson, G. B. & Arfwedson, G. (1991): Didaktik för lärare. Stockholm: HLS För- lag.
Carlsten, Y. (1989): Ämnet idrott i grundskolans årskurs 8. Idrottslärarens och elevens syn
på idrottsundervisningens mål och innehåll. Stockholm: Högskolan för lärarutbild-
ning i Stockholm. Inst. för pedagogik. Rapport nr 5.
Curtner-Smith, M. D., Meek, G. A. (2000): “Teacher´ value orientations and their compatibility with the National Curriculum for Physical Education” in European
Physical Education Review. Vol. 6:1, pp. 27-45.
Elbaz, F. (1983): Teacher Thinking: A study of practical knowledge. London: Croom Helm; New York: Nichols.
Engström, L-M. (1999): Idrott som social markör. Stockholm: HLS Förlag.
Eriksson, C., Gustavsson, K., Johansson, T., Mustell, J., Quennestedt, M., Rudsberg, K., Sundberg, M., Svensson, L. (2003): Skolämnet idrott och hälsa i Sveriges – en
utvärdering av läget hösten 2002. Örebro: Örebro universitet: Institutionen för idrott
och hälsa.
Fundberg, J. (2003): Kom igen gubbar: om pojkfotboll och maskuliniteter. Diss. Stock- holm: Carlsson.
Green, K. (2000): ”Extra-Curricular Physical Education in England and Wales: A Sociological Perspective on a Sporting Bias”, i European Journal of Physical Education
2000, vol. 5:2, pp. 179-207.
Hardman, K. & Marshall, J. (2000): World-wide Survey of the State and Status of School
Physical education – the Final Report to the International Olympic Committee. Man-
chester: University of Manchester, UK.
Idrottens själ: Nordiska museets och Skansens årsbok (2000). Stockholm: Nordiska muse-
ets Förlag.
Karlefors, I. (2002): Att samverka eller…?: Om idrottslärare och idrottsämnet i den svens-
ka grundskolan. (diss.) Umeå: Umeå universitet.
Ljunggren, S. (1985): Idrott i skolan: en kartläggning av idrottsundervisningen i skolan,
dess innehåll och de villkor som gäller för ämnet och idrottslärare. Stockholm: GIH/
HLS.
Lundvall, S., Meckbach, J., Thedin Jakobsson, B. (2002): ”Lärarnas syn på ämnet idrott och hälsa”, Svensk Idrottsforskning. Årgång 11, nummer 3, s. 17-20.
Lundvall, S. & Meckbach, J. (2003): Ett ämne i rörelse: Gymnastik för kvinnor och män i
lärarutbildningen vid Gymnastiska Centralinstitutet/Gymnastik- och idrottshögskolan under åren 1944 till 1992. (diss.) Stockholm: HLS Förlag.
Mattson, L. (1993): Den nationella utvärderingen av grundskolan: idrott huvudrapport. Skolverkets rapport nr 25. Stockholm: Liber.
Meckbach, J., Söderström, S. (2002): ”Estetik och kroppsrörelse” i Pedagogiska perspek-
tiv på idrott, red. Engström, L-M., Redelius, K. Stockholm: HLS Förlag, s. 258-269.
Robertson Hörberg, C. (1997): Lärares kunskapsutrymme i praktiken. Ett personligt och
kontextuellt perspektiv på vardagskunskap och forskning. Linköping: Linköping Studies
in Education and Psychology No 53.
Redelius, K. (2002): Ledarna och barnidrotten: idrottsledarnas syn på idrott, barn och
fostran. (diss.) Stockholm: HLS Förlag.
Whitehead, M. (2001): “The Concept of Physical Literacy”, i European Journal of
5. Ett ämne i förändring
– eller är allt sig likt?
Inledning
Idrott och hälsa är ett av grundskolans populäraste ämnen.1Det skiljer sig från de flesta andra ämnen då kropp och kroppsrörelse står i fokus. Under lång tid har själva övandet av kroppsrörelser och den kunskap som utövandet i sig ger eleven stått för ämnets kun- skapsbildning. Idag finns ytterligare en kunskapsdimension i ämnet nämligen att lära (läsa) om kroppen och hälsa. I kursplanen anges att ämnet ska bestå av en allsidig fysisk aktivitet, utformad så att alla oavsett förutsättningar ska kunna vara med i undervis- ningen och utvecklas på egna villkor. Idrott och hälsa ska enligt kursplanen också ha en kraftig betoning på kunskaper om hälsa och livsstil samt även omfatta miljöfrågor.
Den nya läroplanen (Lpo 94) har, när denna intervjustudie genomfördes (2001), varit i bruk under flera år. Den svenska skolan är nu målstyrd och kursplanen i idrott och hälsa formuleras kring strävans- och uppnåendemål, vilka styr ämnets karaktär, in- riktning och kunskapskrav. Utifrån kursplanen för ämnet idrott och hälsa kan en gene- rell bild av ämnets mål, innehåll och metodik sammanfattas enligt följande:2
Ämnets mål är att
– skapa ett bestående intresse för fysisk aktivitet
– utveckla en psykisk, fysisk och social förmåga samt en positiv självbild – stimulera till rörelseförmåga och rörelseglädje
– ge kännedom om den egna kroppen – stimulera till hälsotänkande
– uppöva ett ansvarstagande för den egna fysiska träningen
Ämnets innehåll består av Ämnets metodik baseras på
– ett brett spektra av olika aktiviteter – gruppundervisning/individualisering – livsstils-, miljö- och ekologiska frågor – integrering av teori och praktik
– musik och rörelse – elevbestämmande/medinflytande
– friluftslivsaktiviteter – betoning på deltagande
Jane Meckbach
1Mattson, L. (1993) I den nationella utvärderingen rangordnades idrott av eleverna som det
näst mest populäraste ämnet. Se även Eriksson, C., m.fl. (2003). I denna rapport framkommer att elevers intresse för idrott och hälsa är något högre i skolår 6 (87%) än i skolår 9 (76%) samt att intresset är högre bland pojkar än flickor.
Vid varje skola bör det idag finnas arbetsplaner som ger en lokal konkretisering av mål- texten i kursplanen. När lärarkåren tar sig an arbetet med att forma sin undervisning handlar det inte bara om hur man skall genomföra undervisningen utan andra frågor måste också bearbetas. Dessa handlar således om vad man skall undervisa i samt varför och när detta stoff är viktigt i relation till ämnets strävans- och uppnåendemål. Vad vet vi om hur grundskolans lärare i idrott och hälsa tänker om ämnet idag? Vad innehåller ämnet och varför väljer lärarna det stoff som de förmedlar? Vilken kunskap anses kroppsövningsämnet i sig bibringa dagens skolelever och vad är det som formar ämnets innehåll? Har ämnet förändrats enligt intentionerna i kursplanen från 1994? Vad sker i våra gymnastiksalar under skoltid? Dessa frågor kommer bland annat att belysas utifrån föreliggande intervjustudie som genomfördes våren 2001 vid Idrottshögskolan.