Vi kommer att på olika sätt under utbildningen försöka stödja dig i din ledarskapsutveck- ling. Så här i början på utbildningen vill vi att du gör en nulägesanalys av ditt ledarskap med utgångspunkt från följande frågor:
Vad vet jag om mitt ledarskap till dags dato? Styrkor? Svagheter?
Vilka förmågor/vilken kompetens behöver jag utveckla?
Hur vill jag att mitt ledarskap ske se ut när jag lämnar rektorsutbildningen?
Vad ser jag som ledare, för utvecklings- behov i min verksamhet?
Frågorna är viktiga att hålla levande och arbeta med under hela utbildningen.
Det vi också tydligt tryckte på i det här tidiga skedet var att vi ville att deltagarna skulle skriva om utvecklingen av det egna personliga ledarskapet under de här två åren. I ”brevet” uttryckte vi det med bl.a. de här orden:
”När slutet på utbildningen närmar sig vill vi ta del av ditt resonemang kring ditt ledarskap. Då vill vi att du med hjälp av din utvecklingsdokumentation lyfter fram tankar och resonemang utifrån följande två frågeställningar:
• Tankar och reflektioner kring ditt ledar- skap/ledarutveckling samt strategier för din fortsatta utveckling som ledare.
• Exempel på hur du kan tänka dig att prak-
tisera dina ledarskapsstrategier på ett konkret område inom din verksamhet samt hur du resonerar kring detta.
När du skriver utifrån dessa frågeställ- ningar skapar du ditt utvecklingsdokument. Detta är ett sätt för dig att synliggöra din ledarutveckling inför dig själv och kunna kommunicera den med andra.
Slutsamtalen
Den sista terminen av utbildningen för 08-grupperna innebar en ganska dramatisk förändring av villkoren i utbildningen. Två av fyra utbildare försvann till andra uppdrag. Efter en planerad avslutning mellan dessa två utbildare och deras basgrupper, valde vi två kvarvarande utbildare
att på egen hand föra utbildningen i hamn. Det blev en utmaning för oss, men innebar också konsekvenser för deltagarna. Hälften av delta- garna stod nu utan den utbildare som hade varit knuten till basgruppen, som hade följt basgruppsmedlemmarna under utbildningens gång, lett handledningspassen och seminariegrupperna och på många sätt varit den egne personlige mentorn. Det var inte så att de var obekanta med oss kvarvarande utbildare, men den nära personkontakten hade de båda andra utbildarna stått för. Vi stod nu inför uppgiften att hålla de avslutande individuella samtalen med 112 deltagare istället för de 56 som från början var planerat.
Vi genomförde detta genom att inkvartera oss på en kursgård två dagar i veckan under en sjuveckorsperiod, där vi två utbildare genom- förde vardera åtta slutsamtal per tvådagarstillfälle. Genom att placera oss i en så god omgivning som möjligt blev det möjligt att genomföra denna omfattande uppgift. Samtidigt var detta ett sätt att erbjuda delta- garna så goda omständigheter som möjligt, i den situation som hade uppkommit. Det var vår absoluta ambition att ge deltagarna så goda förutsättningar som möjligt, samtidigt som vi förstod att de 56 delta- gare som blir utan sina ursprungliga handledare naturligtvis helst hade sett att samtalen hade genomförts av dessa.
Samtalen utgick ifrån de utvecklingsdokument som rektorerna hade skickat in och som vi efterhand läste och använde som plattform för våra samtal. Det vi ville närma oss i samtalen var det personliga ledar- skapet och rektorernas egen uppfattning om hur detta ledarskap hade utvecklats under de två årens rektorsutbildning. Vi ville också knyta ihop delarna i utvecklingsdokumentet och föra samtal om helheten, systemförståelsen. Slutsamtalen länkades också samman med besöket ute hos rektorerna i början av utbildningen.
Naturligtvis kom samtalens karaktär att variera. Ibland beroende på vår förmåga att ställa de rätta frågorna, ibland beroende på det underlag vi hade fått i form av utvecklingsdokument och kanske också beroende på att vi inte alltid kände deltagarna så väl, genom de omständigheter vi nämnt. Men vi upplevde också många samtal där vi kom åt ledarskapets kärna, där deltagarna vågade närma sig sitt eget
ledarskap i öppna och ärliga samtal och där vi också kunde utmana på ett konstruktivt sätt. Slutsamtalen blev därigenom också en fortsätt- ning på ett inslag som vi hade haft tidigare kring ledaridentitet, under näst sista internatet, där vi hade använt oss av Jorunn Möllers bok, Ledaridentiteter (Möller, 2006), som utgångspunkt.
Avslutningen
Det är alltid något speciellt med avslutningar. Alla som arbetat i skolans värld kan beskriva de känslor som väller upp när man avslutar ett läsår, eller ännu tydligare när man tar avsked av en klass som man haft ansvaret för i flera år. Så är det också med rektorsgrupper. Och ännu tydligare blev det när vi avslutade inte bara de två 08-grupperna utan därmed också rektorsutbildningen i Malmö.
Under två dagar per kursgrupp, veckorna efter varandra, genom- förde vi avslutningsdagarna i de båda kursgrupperna.
Ett av inslagen handlade om att avsluta basgruppen. Liksom vikten av att avsluta en hel utbildning på ett bra sätt, framstår betydelsen av att avsluta den mindre gruppens gemensamma tid som väsentlig.
Avslutningsdagarna innehöll också en föreläsning av en extern före- läsare, till vilken också deltagarnas förvaltningschefer var inbjudna. Att bjuda in förvaltningscheferna till sådana avslutningar har varit en viktig del av vår vilja att göra rektorsutbildningen till en gemensam angelägenhet.
Den sista dagen, med utdelning av rektorsnålar och diplom, har alltid varit en symbolladdad tillställning. På samma sätt har också avslutningsmiddagen och festligheterna kvällen före haft ett starkt symbolvärde, med mycket glädje, känslor och gemenskapande aktivi- teter. Den delen av utbildningen skall inte underskattas eller förringas, utan snarare ägnas sin speciella uppmärksamhet, på samma sätt som skolavslutningar och examen i andra utbildningssammanhang.