”Att arbeta demokratiskt, konsulterande och förståelsebaserat som ledare på ett framgångsrikt sätt tar säkert en livstid att uppnå. --- Under tiden på rektorsutbildningen har min förståelse för ett sådant sätt att leda fördjupats, genom litteraturen och djupare inblick i styrdokumenten men också i upplägget av utbildningens arbetssätt.”
”Jag tycker mig blivit en mer demokratisk ledare, vilket jag ser som ett steg mot ett mognare ledarskap. Jag har fått ökad kunskap om rektorsuppdragets olika delar och jag reflekterar mer.”
Frågan om demokrati och deltagarinflytande har hela tiden varit central för oss. Med ett samlande begrepp som DLK, demokratisk, lärande och kommunikativ rektor, blev det självklart för oss som utbil- dare att också vi, i genomförandet av utbildningen, levde upp till de idealen, ”walk the talk” med andra ord.
Vi provade olika modeller för detta, men ytterst handlar det ju om förhållningssätt, där innehåll betonas framför form.
Ett viktigt inslag av deltagarinflytande var de kursplaneringar vi genomförde med kursgrupperna. I de första kursgrupperna kring DLK-måldokumentet lade vi mycket tid på att remissa olika förslag. Processen blev därmed onödigt lång, och i senare kursgrupper kom vi överens med deltagarna om att ta in tankar, förslag och idéer från dem i en första omgång och därefter överlät de resten av planerings- processen till oss, utan att genomföra ytterligare remissrundor. Detta hänger också samman med att utbildningen för de sista kursgrupperna var avkortad till två år, och en utdragen planeringsprocess skulle på så vis kunna föra oss nästan halvvägs genom utbildningen innan vi hade en gemensamt tagen plan. Vi upplever därför inte att detta senare sätt att hantera kursplanering innebar ett avkall på inflytande och demo- krati i utbildningen.
En annan form som först prövades, därefter övergavs, för att åter intro- duceras, var kursråd i anslutning till internaten. Basgrupperna utsåg var sin representant som till utbildarna förde fram sina synpunkter på de genomförda utbildningsdagarna. Erfarenheterna från det första försöket i en mycket stor kursgrupp var inte så goda. Vinsterna sågs som begränsade och vi lade i samförstånd med deltagarna ner kursrådet under utbildningens gång. Men efter att via en rapport ha tagit del av arbetet med deltagarinflytande i Rektorsutbildningen i Göteborg, en rapport som stimulerade oss till nya försök, återupptogs försöket med kursråd i senare kursgrupper. De erfarenheter som gjordes i dessa kursgrupper var bättre. Vi såg vinster även om det också fanns svårig- heter. En sådan svårighet handlade om tid. Många deltagare upplevde att kursråden, förberedelserna inför dessa och den ofta outnyttjade tid som uppstod för den merpart av deltagare som inte satt i kursråds- mötet, var ett onödigt slöseri med utbildningstid. Vi utbildare invände att demokrati tar tid. De vinster vi och även deltagarna kunde märka var att kursråden skapade genomskinlighet i utbildningsprocessen. En annan vinst av kursråden var att en uppfattning som framfördes av en kursrådsrepresentant ofta motsades av en annan uppfattning hos andra kursrådsrepresentanter. Detta var särskilt viktigt när det handlade om kritik mot enskilda delar av ett internat. En basgrupp kunde då notera att en viss kritisk uppfattning inte alltid delades av de andra basgrup- perna. Den muntliga form av utvärdering som kursråden innebär betydde också en omedelbar återkoppling mellan oss och deltagarna. Vi kunde t.ex. direkt kommentera synpunkter som de gav och förklara våra överväganden.
En viktig del av inflytande handlar om den större utvärdering i enkät- form som vi genomförde i flertalet kursgrupper under de åtta åren. Enkäten togs ursprungligen fram i en samrådsprocess med deltagarna i en av de första kursgrupperna. Arbetet utgjorde därmed ett praktiskt inslag i utvärderarkompetens för rektorerna samtidigt som arbete i sig innebar ökat deltagarinflytande. Därefter kom denna enkät att användas med smärre justeringar även i de följande kursgrupperna.
Justeringarna hade att göra med vissa förändringar av utbildningsin- slagen, men också förändringar för att förbättra enstaka frågeformu- leringar och därmed dess användbarhet för utvärdering. Den långa serien av utvärderingar har också betytt möjligheter till jämförelser mellan kursgrupper, och därmed också överväganden inför kursplane- ring för nya kursgrupper.
Basgruppen
”Basgruppen har gett mig ett vidare perspektiv på många plan, inte bara inom mitt eget område utan som helhet som ledare. Våra träffar har varit av stor betydelse för mig, inte bara som ledare utan också som människa.”
”Basgruppens arbete sätter jag som nummer ett. Att få jobba med dessa personer har varit otroligt stimulerande och utvecklande. Att få ta del av deras erfarenheter, upplevelser och kunskaper har gett mig ett stort steg framåt i mitt ledarskap.”
”För mig har basgruppsdiskussioner och basgruppsarbeten gett mig otroligt mycket, fått mig att växa och fundera över saker på andra sätt.”
Basgruppen har genom alla år i Rektorsutbildningen utgjort precis det som namnet antyder, deltagarnas viktiga bas och hemvist. Här har erfarenheter utbytts, perspektiv och tankar prövats, här har person- liga dilemman och utmaningar ventilerats, ofta spontant och utan att ingå i det planerade arbetet. Men det har också varit i basgruppen som uppgifter från kursledarna bearbetas och diskuterats och resultatet av sådant arbete har sedan presenterats och redovisats i de större grup- peringarna.
”Basgruppen har utgjort en trygghet i vilken jag kunnat lyfta problem och fått hjälp att sortera ut det väsentliga, för att sedan
bestämma hur jag ska gå tillväga. Bekräftelserna i basgruppen har varit viktiga för min utveckling.”
”Tankeutbyte med andra rektorer under utbildningen har känts mer prestigelöst än det man av naturliga skäl kan ha i eget lednings- team, där saker faktiskt ska uträttas. Här har man kunnat vara både öppnare och djärvare, vilket också gör diskussioner mer givande.” ”För mig personligen som varken har ledningsgrupp eller biträ- dande rektor att bolla idéer med har diskussionerna i basgruppen , en sammansättning av sju olika personer från olika verksamheter, betytt mycket.”
I basgruppen har också trygghet och gemenskap byggts upp. Inte minst viktigt har det varit för deltagarna att föra samtal om förhål- landen på hemmaplan som kanske varit känsliga och svåra att komma åt där av olika skäl. Basgruppen har då utgjort ett viktigt stöd på det personliga planet.
Seminariegruppen
”Min basgrupp och seminariegrupp har gett mig mycket i utbyte. Det har varit väldigt givande och lärorikt att arbeta med rektorer från blandade årskurser. Vi har analyserat och diskuterat mycket som har gett mig möjlighet till reflektion.”
Seminarieguppen introducerades under de senare åren på RUT. Det främsta motivet var att skapa bra förutsättningar för fördjupade samtal kring de teman som vi arbetade med i utbildningen. Ursprungligen fanns det två grupperingar i RUT, den stora traditionella 30-gruppen och de mindre basgrupperna på 6-7 personer. Den stora gruppen led av svagheten att få till stånd bra samtal, alltför få deltog och utbildarna hamnade ofta i en monologsituation. När vi övergick till kursgrupper på ca 50 deltagare blev de här bristerna alltmer uppenbara. Basgrup-
perna var för många för att vi som utbildare skulle kunna nå ut till var och en. Dessutom hade vi efterhand alltmer övertygats om att inte gå in och störa de processer som pågick i basgrupperna, genom att dyka upp mer eller mindre oväntade. Det behövdes en mellanform, en grup- pering som hade sin egen agenda och sitt eget tydliga syfte.
Seminariegruppen skapades av två basgrupper om ca 14-15 delta- gare och blev därmed storleksmässigt hanterlig för goda, fördjupade samtal. Genom att lägga seminariegruppen som en uppföljning av basgruppsarbete, t.ex. i samband med bearbetning av mellanperiodsar- bete kunde deltagarna delge varandra synpunkter från basgruppssam- talen. Nya erfarenheter tillfördes på så sätt. Vi kunde som utbildare dessutom planera och införa andra perspektiv, teoritillskott och kopp- lingar till den lästa litteraturen. Seminariegrupperna innebar på så vis en förstärkning av det processtänkande som vi ville betona och fördjupa.
Handledningen
”Komponenter som har varit väldigt betydelsefulla för mig har främst handledningstillfällena varit. Vår basgrupp har haft ett mycket generöst förhållningssätt, och detta kryddat med handleda- rens lite djupare förståelse för grupprocesser, och därmed utveck- lande frågeställningar.”
”Jag har lärt mig otroligt mycket av de andra och i de samtal vi haft tillsammans med N.N. i handledningen. Det är de bästa lärstunder jag upplevt. Handledningsformen har lärt mig att lyssna, ställa frågorna till mig själv som jag vet att gruppen annars skulle ha ställt och motivera för mig själv hur jag resonerar och varför. Klimatet har varit öppet, genuint och rakt. Jag har känt mig som en del av en grupp och inte som jag i vardagen känner mig: ganska ensam.”
Vi har tidigare nämnt den centrala roll som handledningen spelat under rektorsutbildningen. Dess betydelse har regelmässigt understrukits av
deltagarna genom åren. Vad är det då med handledning som är så bety- delsefullt? Till att börja med så spelar den modell som vi använt oss av en viktig roll. Individuell handledning i grupp innebär att alla i gruppen bidrar med frågor och reflektion kring det ärende som väckts av en deltagare. Deltagarna inser då ofta att det individuella problem som väckts ofta påminner om egna dilemman och svårigheter. Man är inte ensam, precis som det andra citatet ovan påpekar. Det andra är att handledningsmodellen innebär en form av strukturerat samtal där handledaren genom sitt agerande och genom att hålla fast vid en tydlig fråga-svar-modell bidrar till ett undersökande förhållningssätt, som, för såväl den som väckt ärendet som för övriga gruppdeltagare, innebär fördjupad förståelse och dessutom ofta perspektivbyten och avgörande synvändor. Handledning blir därmed inte bara ett stödjande samtal, vilket som helst, utan kan också, som vi kan se i citatet ovan, innebära avgörande lärande för deltagarna.
Den handledningsmodell vi arbetat med har genom sin struktur inneburit att deltagarna förutom sitt eget lärande också fått en modell som de själva kan tillämpa på hemmaplan, t.ex. i sina arbetslag, vilket vi också fått vidimerat har skett i flera fall.