Gamla och nya resmål

Liksom andra delar av det offentliga utbildningsväsendet har också RUT påverkats av förändrade villkor genom nya beslut, ändrade direktiv och riktlinjer liksom politiska svängningar av olika slag. I själva verket kan man säga att de åtta-nio år av rektorsutbildning som den här skriften handlar om har präglats av ”Förändring som tillstånd” för att nu citera titeln på en av de centrala böcker som använts i utbild- ningen.

De villkor och ramar som vi inledningsvis arbetade under kom ganska snabbt att förskjutas. Det stod ganska snart klart att det niomålsprogram som DLK-utbildningen utgick ifrån kunde och skulle förändras. I ett tidigt skede av de åtta åren kom signaler från centralt håll om omprövning av RUT. Till att börja med var det kanske inte något som vi noterade med så stort allvar – vi var alltför upptagna av att utveckla utbildningen i linje med det uppdrag vi ganska nyligen hade fått. Men efterhand som olika utredningar sjösattes, presente- rades, lades i papperskorgen och ersattes av nya idéer och förslag och i annan form så småningom hamnade direkt på våra bord, som nya direktiv och förändrad uppdragsinriktning, upplevde vi allt tydligare att RUT befann sig i ständig förändring.

Det blev därmed också tydligt att vi behövde förhålla oss till detta. Det skedde omväxlande med en blandning av misstänksamhet och oro å ena sidan, men samtidigt med en ambition att ta vara på och utveckla våra egna erfarenheter å andra sidan. Vi blev efterhand övertygade och trygga i förvissningen att vi erbjöd en utbildning med god kvalitet och erkänt gott mottagande.

En av dessa tidiga signaler var den s.k. Jonassonska utredningen (Skolans ledningsskultur – om styrning och ledning i skolan, SOU 2004:116). I den kritiserades rektors-utbildningen bl.a. för det faktum

att utbildning i ledarskap ingick i utbildningen. Det var enligt utred- ningen inte en statlig angelägenhet utan det ansvaret borde ligga på huvudmannen, dvs i huvudsak kommunen. En annan kritik beskrev rektorsutbildningen som normerande och ”institutionell”.

En slutsats av kritiken var att staten enbart bör ägna sig åt att utbilda rektorer kring ”det som staten har ansvar för, att förmedla kunskaper om det statliga uppdraget till skolan, de statliga målen, styrsystemet och regelverken”. Även om det så småningom inte blev helt på det sätt som Jonassonska utredningen förordade kan man konstatera att det på ett tidigt stadium fanns krafter som förordade en annan rektors- utbildning än den som vid det laget enbart hade verkat ett par år. I ett tal som dåvarande skolministern, Ibrahim Baylan, höll vid en skolledarkonferens i Marienlyst, den 29 september 2005, sa han bl.a. följande:

Regeringen har gett MSU i uppdrag att driva ett utvecklingsarbete av rektorsutbildningen i syfte att öka utbildningens effektivitet. Det handlar om att utveckla innehåll och form i utbildningen för ett modernt ledarskap. ---och jag har stora förväntningar på MSU:s arbete som presenteras i vår.

Vad de förväntningarna utmynnade i skulle framgå några månader senare, när MSU den 1 mars 2006 presenterade sitt förslag till ny rektorsutbildning. MSU föreslog en rektorsutbildning i flera steg. Förslaget innebar att MSU skulle ta över stora delar av ansvaret för rektorsutbildningen, alltifrån tydlig samordning till direkt genomför- ande i vissa delar av utbildningen. Att MSU tog ett sådant initiativ kan sannolikt förklaras av den roll som MSU spelade vi den här tiden. Initiativet kan tolkas som ett försök från MSU:s sida att stärka sin roll och att ge bättre legitimitet till sin verksamhet om man kunde få ett ökat direktinflytande över en så pass viktig verksamhet som rektors- utbildningen. MSU ville till att börja med heller inte medverka till ett remissförfarande kring förslaget, utan hoppades på en snabb och

kort beslutsprocess. Efter påtryckningar tvingades emellertid fram en remissrunda.

Varken förslagen i Jonassons utredning eller det av Björn Sandström utredda MSU-förslaget kom att genomföras, men det är intressant att se hur vissa tendenser och inslag i dessa ändå kom att förverkligas i det senare tillkomna Rektorsprogrammet. Tilltagande centralisering, obligatorium, större fokus på skoljuridik och styrsystem och nertoning av ledarskapsdelen är alla sådana tendenser som signalerades tidigt. Under tiden som arbetet med att ta fram ett nytt rektorsprogram pågick, skedde förändringar i det gällande utbildningsprogrammet, som vi berört tidigare. Under de sista åren kan man säga att vi gick in i ett slags limbotillstånd, där den urspungligt gällande utbildningen alltmer ifrågasattes till förmån för nya idéer. Så här i efterhand kan man se att de tendenserna infann sig på ett tidigt stadium och att DLK-utbild- ningen därmed aldrig fick en reell möjlighet att prövas och utvecklas, annat än via de centrala direktiv som då och då droppade in, egent- ligen utan någon föregående kommunikation mellan myndighet och utbildarregioner. DLK-utbildningen blev t.ex. aldrig ordenligt utvär- derad på nationell nivå. De utvärderingar som redovisades berörde i stor utsträckning deltagare från tidigare utbildningsprogram.

Försök att initiera dialoger mellan myndighet och utbildningsregioner kring t.ex. det årliga kvalitetsarbetet i utbildningsregionerna rann till stor del ut i sanden. Ett utvecklat nationellt samarbete på den punkten hade kunnat ge viktiga bidrag till ett utvecklingsarbete byggt på erfarenhetslärande och processutveckling i den lärande organisatio- nens tecken, d.v.s. just de kännetecken som staten via myndigheten gett utbildningsregionerna i uppdrag att levandegöra inom ramen för DLK-utbildningen.

De här iakttagelserna noterades också i en rapport till Skolverket i januari 2010, baserad på ett antal intervjuer med såväl utbildare som utbildningschefer för de olika utbildningsregionerna.

” Det interna arbetet mellan rektorsutbildningarna och myndig- heten har kritiserats av utbildningschefer och utbildningsledare för att det har varit för lite utbyte. Utbildningschefer har uttryckt att återkopplingen på årsredovisningarna har varit bristfällig och att kontinuerliga besök från myndigheten borde ha gjorts. Möjligheten till nationella jämförelser har inte tagits tillvara. Den bristande kommunikationen mellan utbildningscheferna och myndigheten har lett till att utbildningsledarna kommit på mellanhand och inte fått tillräckliga möjligheter till erfarenhetsutbyte.” ( Ornbrant)

Till sist ett par slutord från några av deltagarna i de avslutande rektors- grupperna, ord som vi tar med oss som indikatorer på kvaliteten i den utbildning vi under ett antal år arbetat intensivt på att utveckla, i samverkan med deltagare och det omgivande skolsamhället.

”De huvudord som skulle sammanfatta det som haft avgörande betydelsen för mig och mitt ledarskap under de här två åren skulle vara: närvaro, ostyckad tid, reflektion, förståelsen av mitt arbete, utveckla undervisningen, tilliten av att alla ställer upp, relationen mellan hem och skola, relevant kunskap för fram- tiden, gruppdynamikens fördelar och nackdelar, förändring som tillstånd, språkets makt, olika perspektiv, ta hand om sig själv, få människor att tro på sig själva, självvärdering, identitet och framför allt integritet.”

”Min inledningsvisa envisa frustration över det långsamma ”tempot” och all luft i programmet har verkligen med eftertryck kommit på skam. – Jag kan således med gott samvete säga att denna långsamhetens lov som besjungits under internatdagarna på rektorsutbildningen har förändrat undertecknad till det bättre. Jag är idag både en bättre och tryggare ledare. Jag har också, mycket tack vare det luftiga upplägget, en djupare förstå- else över skolans viktiga komplexa roll i samhället och att man som skola måste ha en lärande organisation för att överleva.

Detta för att jag helt plötsligt hunnit tänka – i professionella pauser.- Tankar planterades. Tankar fick näring. Tankar började gro. Nya tankar började växa.”

”Att arbeta demokratiskt, konsulterande och förståelsebaserat som ledare på ett framgångsrikt sätt tar säkert en livstid att uppnå. --- Under tiden på rektorsutbildningen har min förståelse för ett sådant sätt att leda fördjupats, genom litteraturen och djupare inblick i styrdokumenten men också i upplägget av utbildningens arbetssätt.”

Reselitteratur:

Ahrenfelt, Bo, Förändring som tillstånd, Studentlitteratur, 2001 Bolman, Lee G, Deal, Terrence E, Nya perspektiv på organisation och

ledarskap, Studentlitteratur, 2005

Crafoord, Clarence, Människan är en berättelse, Natur och kultur, 1994

Eriksson, Margareta, Nya skolans självvärdering, GME förlag, 2007 Gunnarsson, Bernt, Lärandets ekologi, Studentlitteratur, 1999

Gustavsson Lisbeth, Lind Nilsson, Irene, Ledarskapets yttre och inre

resa, Studentlitteratur, 2006

Hargreaves, Andy, Läraren i kunskapssamhället, Studentlitteratur, 2004

Hargreaves, Andy, Fink, Dean, Hållbart ledarskap i skolan, Student- litteratur, 2008

Hjörne, Eva & Säljö, Roger, Att platsa i en skola för alla, Norstedts, 2008

Lärande ledare, Skolverket, 2001

http://www.sweden.gov.se/content/1/c4/32/34/a64fc34f.pdf Möller, Jorunn, Ledaridentiteter i skolan, Studentlitteratur, 2006 Ornbrant Rolf, Rektorsutbildningen 2001-2009, Rapport till Skol- verket, januari 2010,

Persson, Anders, m.fl. Skolkulturer, Studentlitteratur, 2003

Sandberg, Jörgen & Targama, Axel, Ledning och förståelse, Student- litteratur, 1998

Scherp, Hans-Åke & Scherp, Gun-Britt, Lärande och skolutveckling –

Ledarskap för demokrati och meningsskapande. Karlstad University

Studies 2007:3

Senge, Peter, Den femte disciplinen, Nerenius & Santerius förlag, 1996

Skolans ledningsstruktur, SOU 2004:116

Skolutvecklingens många ansikten, Myndigheten för skolutveckling,

ra

p

p

o

rte

r o

m

 u

tb

ild

n

in

g

5/2010

RUT:s resa

Rektorsutbildningen i Malmö 

R

2002-2009 där drygt 600 rektorer utbildats. De sista kursgrupperna  var färdiga i slutet av 2009 och en lång epok, där Malmö var centrum  för regionens skolledarutbildning, gick till ända. 

  Denna rapport handlar om den resa de blivande rektorerna gjort i  utbildningshänseende.  Hur  ser  rektorsutbildare  på  den  utbildning  de  bedrivit?  Och  vad  säger  kursdeltagarna  själva  om  sin  utbildning  och  sin roll som rektor – en demokratisk och utmanande ledare? 

Läs rapporten och du får följa med i de olika avsnitten Resekatalogen,  Resebagaget,  Resvägen,  Reseutvärderingen,  Resereflektioner  och  Gamla och nya resmål.