Bör det införas skattelättnader för grönt sparande?

sparande?

Bedömning: Ett generellt styrmedel på statsbudgetens inkomst-

sida i form av skattelättnader för grönt sparande bör inte införas med det syfte som anges i utredningens direktiv – att förslaget ska leda till ökade investeringar i projekt med verifierad positiv effekt på miljömålen. Om skattelättnader ändå införs bör de, i avvaktan på att taxonomins kriterier om hållbara verksamheter kan tillämpas fullt ut, enbart inriktas på sparande i gröna inlånings- konton efter modell av det nederländska systemet för grönt spa- rande.

Naturvårdsverket bedömer att de åtgärder som hittills har genom- förts för att uppnå miljömålen har varit otillräckliga, vilket även inne- bär att investeringar i omställningen har understigit behoven.14 _Ett

generellt marknadsmisslyckande i form av brist på kapital är enligt utredningens mening inte orsaken till detta. Det finns dock sannolikt andra marknadsmisslyckanden i relation till enskilda miljömål och enskilda investeringsprojekt, eftersom investeringar hittills inte har skett i tillräcklig omfattning. Införandet av ett generellt styrmedel som riktar sig till samtliga miljömål skulle under vissa förutsättningar kunna vara rätt lösning för att korrigera dessa marknadsmisslyckan- den, och framför allt öka takten i korrigeringen. Det gäller dock enbart

Analys SOU 2020:17

178

om styrmedlet med stor säkerhet kan förväntas ge rätt effekter till en motiverad kostnad.

Den specifika effekt som skattelättnader för grönt sparande ska leda till är att öka investeringarna i projekt som bidrar till den sam- hällsomställning som krävs för att Sverige ska uppnå miljömålen. För att åstadkomma en sådan effekt krävs att det går att verifiera vilka åt- gärder som bidrar positivt i förhållande till miljömålen. Kraven på effekt och verifiering samt den kommande taxonomin för ekonomiskt hållbara verksamheter innebär i praktiken att förslaget i dag måste inriktas på sparprodukter som skapar incitament för finansiering via bankkrediter. När taxonomin kan tillämpas fullt ut och företagen rap- porterar i enlighet med taxonomin finns teoretiska förutsättningar för att ta fram ett bredare förslag för skattegynnat sparande.

Gröna inlåningskonton ger enligt utredningens bedömning möj- lighet att skapa incitament för finansiering som har direkt påverkan på företagens investeringar i åtgärder med verifierbar positiv effekt på miljömålen. Införandet av gröna inlåningskonton kan även förvän- tas medföra andra positiva effekter. Framför allt skulle det skapas för- utsättningar för en ökad transparens i sparandet, eftersom kunden får tillgång till en sparprodukt där insatta medel måste användas för att finansiera verifierade gröna projekt. Ett ökat fokus på sådana projekt skulle även kunna leda till att kunskapen och intresset inom bankerna ökar för att ta hänsyn till hållbarhetsaspekter i den övriga verksam- heten utanför ett miljösparsystem. En sådan utveckling är även i linje med de åtaganden som samtliga svenska storbanker nyligen har gjort i och med att de har signerat ”Principles of Responsible Banking”.

Systemets potentiella effekter på företagens gröna investeringar, bedöms dock som relativt osäkra eftersom det inte kan regleras att ett skatteincitament för privatpersoners sparande ska överföras av del- tagande kreditinstitut till rabatter för lån till gröna projekt. I Neder- länderna har de deltagande bankerna varit beredda att acceptera en lägre lönsamhet i den gröna utlåningen, vilket beror på att verksam- heten prioriteras av bankerna av andra skäl. Det kommer sannolikt även att bli svårt att exakt kvantifiera effektiviteten av skatteutgiften i relation till vart och ett av de svenska miljömålen.

Vid bedömningen om ett skatteincitament för gröna inlånings- konton bör införas i Sverige måste vidare beaktas att ett skattemäs- sigt gynnande av skuldfinansiering framför finansiering med eget kapital normalt inte kan anses motiverat om det inte leder till en mer

SOU 2020:17 Analys

effektiv allokering av kapital. Vidare riskerar särregler som innebär att sparande på gröna inlåningskonton beskattas lindrigare än andra sparformer att leda till en snedvridning av konkurrensen. Införandet av sådana särregler utgör ett avsteg från principen om enhetlig be- skattning, och därmed även från de skattepolitiska riktlinjer som an- tagits av riksdagen. En ytterligare effekt av förslaget är på sikt en oönskad omfördelning av sparandet i Sverige mot sparande med låg avkastning, vilket kan ge potentiellt negativa effekter för den enskilde spararen.

Med beaktande av att utredningen inte kan påvisa att brist på kapital är den främsta anledningen till att inte investeringar genom- förs på ett sätt som leder till uppfyllnad av miljömålen, samt att för- slagets positiva effekt på investeringstakten är osäker och svår att kvan- tifiera, kommer utredningen sammantaget till slutsatsen att skatte- reglerna inte bör ändras för att åstadkomma det syfte som direktivet anger. Om den föreslagna skattelättnaden skulle ingå som en del i ett större paket där även andra styrmedel på miljöområdet införs, skulle däremot förslaget möjligen kunna motiveras i syfte att korri- gera för ett mer övergripande regleringsmisslyckande.

I utredningens uppdrag ligger att, oavsett vilken analys som görs i fråga om skattereglerna bör ändras, lämna ett heltäckande förslag till reglering av ett skatteincitament för grönt sparande. Ett alterna- tiv med utgångspunkt i det nederländska systemet är då, trots ovan redovisade tveksamheter, det system som bäst uppfyller syftet med direktivet. I fråga om gröna inlåningskonton säkerställs även ett högt konsumentskydd. Vi återkommer i kapitel 11 till hur ett system för grönt sparande baserat på den nederländska modellen kan utformas – anpassat till svenska förhållanden.