Gröna inlåningskonton efter modell av det

nederländska systemet för grönt sparande

I direktivet anges det nederländska systemet för grönt sparande som ett exempel på hur ett system kan utformas för att åstadkomma en ökad kanalisering av privat kapital till gröna projekt. När skattelätt- nader för grönt sparande infördes i Nederländerna 1995 var avsikten att de banker och fondbolag som deltar i systemet skulle ges utrymme för att differentiera prissättningen på gröna sparande- och investe- ringsprodukter. Den lägre finansieringskostnaden förutsattes i ett senare led överföras av bankerna och fondbolagen till rabatterad låne- ränta för gröna projekt. Därigenom skulle fler gröna projekt med något högre risk och lägre förväntad avkastning kunna genomföras än om inte systemet fanns.

Analys SOU 2020:17

174

Den lågräntemiljö som har etablerats de senaste åren har medfört att systemets tänkta mekanismer delvis har satts ur spel, och de neder- ländska bankerna har i dagsläget svårt att differentiera prissättningen på inlåning för gröna konton i relation till ”vanliga” konton. Kost- naden för de rabatter som fortfarande erbjuds för lån till gröna projekt tas därför i stor utsträckning av bankerna själva, och enbart i viss mån från spararna i form av avgifter. Som beskrivs i avsnitt 9.1.2 är lön- samheten i de respektive gröna bankverksamheterna låg och bedrivs i dag av de nederländska storbankerna främst av marknadsföringsskäl.

Inriktningen mot finansiering via krediter

I teorin kan ett flertal olika gröna sparprodukter ingå i det gröna spar- systemet i Nederländerna och vid systemets införande förutsattes både kontosparande, fondandelar, aktier, obligationer och certifikat kunna omfattas av skatteincitament. I dag erbjuder deltagande finan- siella aktörer enbart sparande i gröna bankkonton och investeringar i gröna fondandelar. Orsakerna till detta framgår inte direkt av den utvärdering av systemet som nyligen genomförts på uppdrag av den nederländska regeringen.13 _{En påverkande faktor kan dock antas vara}

att EU:s statsstödsregler har medfört en avsevärt högre grad av kom- plexitet i systemet för att certifiera gröna projekt än vad som ursprung- ligen var avsett. Som konsekvens är incitamenten i det nederländska systemet för grönt sparande i dag helt inriktade på finansiering via krediter till specifika investeringar i gröna projekt som uppfyller de mycket detaljerade kriterierna för undantag från statsstödsreglerna.

Förutsättningar för gröna inlåningskonton i Sverige

Enligt utredningens bedömning skulle ett liknande system för bank- sparande kunna införas i Sverige. Bankers inlåning och kreditverksam- het omfattas inte av förordningen om hållbarhetsrelaterade upplys- ningar, och därmed inte av taxonomin. Av utredningens direktiv följer dock ett krav på att ett skatteincitament som kopplas till behållningen på gröna konton ska leda till ökade investeringar i projekt och till- gångar med verifierbar effekt på de svenska miljömålen. Om ett system för grönt banksparande införs i Sverige måste även svenska

SOU 2020:17 Analys

banker hantera ett lågränteläge som ger svåra förutsättningar för att differentiera inlåningsräntor på gröna konton i förhållande till en skattereduktion som ges till spararna. Inte heller skulle bankerna kunna finansiera eventuella rabatter på låneräntor till företag genom histo- riska vinstmedel, vilket delvis varit fallet i Nederländerna. De alterna- tiv som då återstår är att bankerna redan vid införandet tar ut avgifter från spararna för att tillhandahålla gröna inlåningskonton (minus- ränta), eller att bankerna själva står för kostnaden för eventuella rabatter inom det gröna sparsystemet.

Så länge nivån på skatteincitamentet till spararna är tillräcklig för att generera inlåning på gröna konton är skillnaden mellan att ta ut lägre ränta i ett högränteläge och minusränta i ett lågränteläge måhända mest ett problem för bankerna i relation till deras marknadsföring till privat- kunder. En större brist med den nederländska modellen är att den inte garanterar att skattelättnader till spararna faktiskt ger önskade effekter i form av ökade investeringar i grön omställning. Det är inte möjligt för staten att inom ramen för nuvarande banklagstiftning reglera in- eller utlåningsräntan på gröna bankkonton. I vilken utsträck- ning ett skatteincitament för sparande ger effekter i form av ökade in- vesteringar i gröna projekt, kan därför komma att bero på hur kon- kurrenssituationen ser ut i marknaden för gröna krediter. I ett system med skatteincitament för banksparande måste det accepteras att trans- parensen och förutsägbarheten är begränsad. Vidare måste skatteincita- mentet till konsumenter sannolikt vara betydande för att bankerna ska ge en rabatt som är tillräckligt stor för att skapa intresse bland före- tagen för att få projekt godkända inom ramen för systemet. I Neder- länderna ges privatpersoner en skattesubvention som motsvarar mellan 1,3–2,3 procents avkastning på grönt sparande, beroende på storleken av insatt kapital. Trots det är den rabatt som erbjuds till företagen, enligt uppgifter från de nederländska bankerna själva, inte mer än 30–70 punkter. Sannolikt är tyngdpunkten i den nedre delen av inter- vallet.

Om ett skatteincitament för grönt banksparande i Sverige skulle sättas på en motsvarande nivå som i Nederländerna skulle det sanno- likt innebära relativt stora inflöden av sparmedel till gröna inlånings- konton. Erfarenheten från Nederländerna är att trögheten i systemet ligger på utlåningssidan och att det periodvis är svårt för bankerna att i tillräckligt snabb takt omsätta den gröna inlåningen till utlåning åt certifierade projekt. De gröna bankerna i Nederländerna har därför

Analys SOU 2020:17

176

återkommande varit tvungna att stänga för inflöde av ny inlåning. Det innebär också att de gröna konton som erbjuds huvudsakligen är låsta på ett–sju år. Delvis beror dock variationen i flödena över året på att storleken på skattelättnaden i Nederländerna beräknas på kontosaldot vid årets slut.

Potentiella förbättringar av effektiviteten i det nederländska systemet

Utredningen har övervägt om den nederländska modellen kan modi- fieras, så att den oberoende av aktuellt ränteläge kan förväntas ge mer förutsägbara och mätbara effekter i linje med utredningens syfte. Ett alternativ skulle kunna vara att incitamenten för företag som lånar till gröna investeringar görs oberoende av medverkan av privata finansiella intermediärer. Ett sådant incitament skulle kunna utformas antingen som ett utökat ränteavdrag för gröna lån, eller som en direkt statlig sub- vention till företagen, motsvararande en viss ränterabatt. Forsknings- studier visar på ett tydligt samband och hög elasticitet i nivån på inve- steringar i relation till räntan, där en räntesänkning med 1 procent ger en ökning av lånestocken med 1 procent. Om beräkningarna stämmer skulle en sänkning med 30 punkter från dagens snittränta i företags- utlåning, (enligt statistik från ECB) om 2 procent innebära 15 procents sänkning, vilket i sin tur skulle kunna leda till ökade investeringar med 15 procent. Branschorganisationen Företagarna, skattar däremot snitträntan för små och medelstora företag i Sverige till 3,6 procent. En räntesänkning med 30 punkter skulle då leda till 8 procents ränte- sänkning och en potentiell ökning av investeringar med motsvarande omfattning.

Ett avdrag kan ha olika värde för olika skattskyldiga och har på kort sikt, dvs. vid investeringstillfället, en begränsad incitamentseffekt för företag som inte går med vinst. Ett stöd på utgiftssidan i budge- ten i form av en räntesubvention till företagen hade ur den aspekten varit att föredra. Ett sådant stöd hade kunnat fungera som komple- ment till skatteincitamentet för spararna. En större del av de totala skatteutgifterna för ett grönt sparandesystem skulle då gå direkt till de investerande företagen, och på sätt förväntas ha större effekt på in- vesteringstakten.

En subvention till företagen skulle dock innebära att en del av stö- det inom det gröna sparsystemet skiftas till budgetens utgiftssida,

SOU 2020:17 Analys

samtidigt som påverkan på inkomstsidan minskar. Ett sådant alter- nativ skulle också bli beroende av att medel allokeras årligen i budge- ten, vilket skulle kunna innebära att systemet blir otillräckligt finan- sierat över tid. En annan nackdel är att ett direkt stöd till företagen skulle kunna leda till mer omfattande arbete kring själva ansöknings- processen hos de myndigheter som kommer att bli ansvariga för han- teringen av administrationen i systemet. Det ovan redovisade alter- nativet som skulle innebära stöd på budgetens utgiftssida, är dock per definition inte en skattelättnad. Ett förslag som innebär att en direkt subvention ges till företag som lånar till gröna projekt omfattas därför inte av utredningens direktiv.