4 Analytisk granskning av taxonomiförordningens informationsinhämtning
4.1 Bör företags lämnande av taxonominödvändiga uppgifter vara obligatoriskt?
Som ovan redogjorts för, har bristen på offentliggjord information om företags ekonomiska aktiviteter tidigare utgjort det största hindret för att taxonomiförordningen ska kunna implementeras med framgång. Till följd av EU:s initiativ att ytterligare reglera området för hållbarhetsredovisning, genom införandet av rapporteringskrav i taxonomiförordningen, torde dock den informationsbrist som tidigare rått, i stor utsträckning ha minskat. Att belägga företag med obligatoriska rapporteringskrav kan dock vara komplext i flera olika avseenden, och det har tidigare funnits skäl till varför EU tagit avstånd från att belägga företag med höga krav avseende hållbarhetsredovisning.205
Som angetts i avsnitt 3.3.1, är ett av de främsta skälen till den relativt frekventa användningen av ”comply or explain”-regler inom bolagsrätten att bolag är olika, och har olika förutsättningar. Det arbete som fordras i form av resultatmätningar och administration i syfte att tillhandahålla den information som krävs enligt de nya bestämmelserna i taxonomiförordningen kan innebära såväl stor arbetsbelastning, som höga kostnader för företag. Komplexiteten som aktualiseras av eventuella rapporteringsutökningar av det slag som stadgats i taxonomiförordningen består således i en avvägning mellan investerares intressen av mer offentliggjord information, och företags intressen av en inte alltför betungande rapporteringsbörda.
Den rapporteringsskyldighet som företag åläggs genom de tillförda reglerna i taxonomi- förordningen kan i praktiken bli svår för företag att genomföra. En av de uppgifter som särskilt ska upplysas om utgörs av information om hur stor andel av företags intäkter eller omsättning som genererats av taxonomiförenliga aktiviteter. Trots att taxonomiförordningen inte ställer något krav på att företag ska redovisa vilka aktiviteter som genererat vilka intäkter, torde en sådan beräkning i princip krävas i syfte att ta fram hur stor del av omsättningen som genererats av taxonomiförenliga aktiviteter. Att dela upp intäktsredovisningen utefter vilka aktiviteter som har genererat vilka intäkter, samt huruvida aktiviteterna varit taxonomiförenliga eller inte, är
komplicerat. Det blir i detta avseende fråga om att identifiera, och sedermera kategorisera samtliga transaktioner i ett företag utifrån huruvida de har genererats från taxonomiförenliga aktiviteter. De flesta företag av den storlek som rapporteringsskyldigheten berör hanterar mängder av transaktioner. Det innebär att företag svårligen skulle kunna göra arbetet manuellt, och att det således krävs system för att hantera och kategorisera samtliga transaktioner. Utan sådana system riskerar uppgifterna att bli schablonmässiga och inkorrekta. Att separera och isolera intäktsströmmar på det sätt som krävs kan därutöver vara särskilt svårgenomförbart i de fall den taxonomiförenliga aktiviteten endast utgör en del i ett större sammanhang. För en bättre förståelse för problematiken, se exemplet nedan.
Samma form av problematik bör även aktualiseras avseende ekonomiska aktiviteter i form av investeringar i gröna projekt, om det gröna projektet endast utgör en del av en större produktionsprocess.
Ytterligare problematiska aspekter av den ökade arbetsbörda som en obligatorisk reglering av uppgiftsinnehållet i hållbarhetsrapporter kan resultera i rör dess inverkan på företags kunder. Ju högre krav som ställs på företags informationslämnande, desto mer arbete och resurser kommer att krävas – något som i slutändan kan belasta företagens slutkunder i form av högre priser. Olika typer av merkostnader för företag kommer alltid att påverka antingen företagets
Exempel:
Taxonomiförenlig aktivitet:
Ett företag införskaffar en ny, miljövänlig och effektiv maskin för att ersätta en av företagets äldre maskiner. Såväl den gamla som den nya maskinen utgör endast en av ett flertal maskiner i företagets tillverkningsprocess. Genom att genomföra maskinbytet möjliggörs utsläpps- minskningar i verksamheten.
Andel av företagets intäkter eller omsättning som har genererats av aktiviteten:
Hur stor andel av företagets intäkter eller omsättning som har genererats av maskinbytet är svårberäknat med hänsyn till att maskinen utgör en del av ett större sammanhang. De totala intäkter som genereras av företagets tillverkning kan inte som helhet tillräknas aktiviteten, och avgränsningen till vilka intäkter som genererats av en specifik aktivitet kan därmed vara komplex.
överlevnad eller dess slutkunder. Avgörande för vem av parterna som drabbas är slutkundens betalningsvilja.
Trots att det kan konstateras att mätningar och administration till följd av redovisandet av nya uppgifter kommer att kräva mer arbete, behöver det dock inte innebära onödigt arbete. En utökning av redovisade uppgifter kan generera förtjänster för företag i utbyte mot de resurser det kräver. Som nämnts i avsnitt 3.3.2, kan en utökad hållbarhetsrapportering bland annat föra med sig fördelar i form av bättre förståelse för klimatrelaterade risker och möjligheter, samt ökad konkurrenskraft till följd av ett bättre företagsanseende hos investerare och kunder. Därutöver kan företag som bedriver någon form av hållbar aktivitetet, genom tillhandahållandet av de uppgifter som krävs, kvalificera sig för att ingå i finansmarknadsaktörernas hållbara finansiella produkter. Att kvalificera sig på nämnt sätt kan, utöver ovannämnda fördelar, även öka företags möjligheter till finansiering. Företag kan, genom taxonomikvalificeringen, erhålla finansiering genom finansmarknadsaktörers val att investera i verksamheten vid sammanställandet av gröna finansiella produkter. Utöver det kan taxonomikvalificeringen även utöka företags möjligheter att få lån till verksamheten. Genom att möta taxonomins kriterier för hållbara aktiviteter kan företag berättigas gröna lån från banker, men det kan även medföra att företag lättare kan erhålla vanliga lån till följd av att finansiärer ges en mer positiv inställning till företaget och dess hållbara aktiviteter.206
Den alternativa lösningen till att reglera rapporteringsskyldigheten på det sätt som nu har genomförts hade, i enlighet med TEG:s rapport, varit företags möjligheter att på eget initiativ lämna de uppgifter som krävs för taxonomibedömningen.207 Som redogjorts för i avsnitt 3.3.2, använder sig många företag av frivilliga rapporteringsstandarder vid sin redovisning av icke- finansiell information.208 Även frivilliga utökningar av de uppgifter som lämnas skulle vara problematisk samt erfordra tid och resurser från företagen, men en stor skillnad skulle bestå i att företagen genom frivillig rapportering ges möjligheten att själva fatta beslut om huruvida de har de resurser som krävs för att administrera utgivandet av nya uppgifter, samt huruvida den utökade rapporteringen ger ett mervärde för företaget.
206 Se avsnitt 3.3.2. 207 Se avsnitt 3.4. 208 Se avsnitt 3.3.2.
En frågeställning som aktualiseras av alternativet att frivilligt rapportera taxonominödvändiga uppgifter är dock om de fördelar som kan genereras från utökad hållbarhetsrapportering, samt påtryckningar från samhället, är tillräckligt för att tro att en stor andel företag skulle redovisa informationen även utan obligatoriska krav. Den stora andel företag som på frivillig grund utgivit hållbarhetsrapporter redan innan obligatoriska krav hade etablerats,209 talar till viss del för att företag skulle rapportera även taxonominödvändiga uppgifter på frivillig basis. För att påtryckningar från samhället ska skapas avseende redovisandet av taxonominödvändiga uppgifter krävs emellertid kännedom om taxonomin utanför insatta kretsar. Taxonomi- förordningen skulle utgöra en ny lagstiftning, och behovet av taxonominödvändig information torde således inte vara lika känt som behovet av vissa andra uppgifter.210 Med hänsyn till det skulle det kunna dröja en avsevärd tid innan sådan samhällelig press skapas. Därutöver skulle komplexiteten i framtagandet av de uppgifter som krävs kunna avhålla företag från frivillig rapportering.
Utöver ovannämnda negativa aspekter, torde en alternativ lösning genom frivillig rapportering inte heller främja taxonomiförordningens huvudsyfte i samma utsträckning som obligatoriska krav. Genom att göra rapporteringen av taxonomiförenliga uppgifter obligatorisk blir även företag som i nuläget inte uppnår de krav som ställs för miljömässigt hållbara aktiviteter nödgade att offentliggöra nödvändig hållbarhetsinformation, vilket kan främja syftena med regleringen. Kravet på att avslöja denna typ av information kan på så sätt pressa företag mot att genomföra vissa mer miljömässigt hållbara val i sin verksamhet.
Med hänsyn till den problematik som ett obligatoriskt rapporteringskrav av taxonomi- nödvändiga uppgifter skulle kunna medföra för företag, i form av ofrivilligt merarbete samt komplexitet i framtagning av vissa uppgifter, kan en obligatorisk rapporteringsskyldighet av taxonominödvändiga uppgifter framstå som betungande för företag. Det kan dock även konstateras att det sannolikt kommer att dröja innan företag frivilligt rapporterar taxonominödvändiga uppgifter i en utsträckning som skulle möjliggöra att huvudsyftet med taxonomiförordningen, att förflytta av kapital i mer hållbara riktningar, uppnås.I syfte att nå Parisavtalets mål, samt att åstadkomma den omstyrning av kapital som krävs för utvecklandet av en hållbar ekonomi krävs snabba förändringar, och den information som finns att tillgå idag är inte tillräcklig. Det kan därutöver ifrågasättas hur orimligt det egentligen är att ställa
209 Se CR-rapporteringsgraf i avsnitt 3.3.2.
obligatoriska krav på redovisandet av vissa uppgifter av företag av den storlek som regleringen omfattar. Med nu nämnda synpunkter i beaktning förefaller det lagstadgade rapporteringskrav som fastställts i taxonomiförordningen trots allt utgöra en skälig och nödvändig åtgärd för att taxonomin ska kunna tjäna sitt syfte. Eftersom företag kan behöva justera och anpassa sina verksamheter efter de nya krav som ställs förutsätts dock en relativt lång ställtid innan reglerna börjar gälla. Även om den ställtid som fastställts i förordningen kan betraktas som relativt vidsträckt,211 återstår det att se huruvida tiden kommer att vara tillräcklig för att åstadkomma de verksamhetsförändringar som krävs.