Hållbarhetsrapportering i enlighet med frivilliga standarder och riktlinjer

Utöver den obligatoriska hållbarhetsredovisningen enligt NFRD använder sig dock många företag av frivilliga rapporteringsstandarder vid utformandet av sina hållbarhetsrapporter, vilket innebär en utökning av den information som finansmarknadsaktörer har att tillgå genom NFRD. Ett flertal företag har rapporterat hållbarhetsinformation på frivillig grund långt innan NFRD

141 _{Arcot, Sridhar., Bruno, Valentina., Faure-Grimaud, Antoine. 2009. Corporate governance in the UK: Is the} comply or explain approach working? International Review of Law and Economics 30(2), s.194.

142 _NFRD. 143 _{Ibid., skäl 7.}

144 _{Ahern, Deirdre. 2016. Turning Up the Heat? EU Sustainability Goals and the Role of Reporting under the} Non-Financial Reporting Directive. European Company and Financial Law Review 13(4), s. 610; Klimas Tadas., Vaiciukaite, Jüraté. 2008. The law of recitals in European Community Legislation. ILSA Journal of

trädde ikraft,145 och andelen utgivna hållbarhetsrapporter har ökat väsentligt sedan slutet av 1990-talet.146

Källa: KPMG, 2017, The road ahead: The KPMG Survey of Corporate Responsibility Reporting 2017.

Under 2000-talets början utvecklades ett flertal av de rapporteringsstandarder som används idag, bland annat två av de vanligaste rapporteringsstandarderna i Europa: Global reporting initiative, GRI, och FN:s Global Compact, UNGC.147 Rapporteringsstandarderna är inte bindande, men har utvecklats i syfte att frivilligt öka transparensen av företags CSR- prestationer samt för att standardisera innehållet i företags icke-finansiella rapporter.148 Genom att bland annat föreskriva specifika resultatindikatorer som företag ska uppge för att anses rapportera i enlighet med en viss standard ökar tillgången till företags icke-finansiella

145 _{Europeiska kommissionen, KOM(2011) 681 slutlig av den 25 oktober 2011, Meddelande från kommissionen} till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala komittén och Regionkommittén – En förnyad EU-strategi 2011-2014 för företagens sociala ansvar, s. 11-12.

146 _{KPMG, 2017, The road ahead: The KPMG Survey of Corporate Responsibility Reporting 2017, s. 9.}

147 _{Camilleri, Mark, 2018, Theoretical insights on integrated reporting: The inclusion of non-financial capitals in} corporate disclosures, Corporate Communications: An international Journal 22(4), s.568; The Alliance for Corporate Transparency Project, 2019, 2018 Research Report: The state of corporate sustainability disclosure

under the EU Non-Financial Reporting Directive, s.28.

148 _{Aras, Güler., Crowther, David, 2008, Developing sustainable reporting standards, Journal of Applied}

Accounting Research 9(1), s.11.

N100:

Ett globalt urval som omfattar 49 länders 100 största företag baserat på omsättning (4900 företag).

G250:

Världens 250 största företag baserat på den omsättning som angetts i Fortune 500:s rankning från 2016.

information.149 Företags användande av frivilliga rapporteringsstandarder kan, utöver att bidra med information till investerare, även generera fördelar för företag i form av en bättre förståelse för klimatrelaterade risker inom verksamheten, samt ett ökat förtroende hos investerare och övriga intressenter. Genom att öka insynen och transparensen i företaget med hjälp av frivillig hållbarhetsrapportering kan företag således erhålla konkurrensfördelar i förhållande till företag som väljer att inte vara lika transparenta avseende CSR-prestationer.150

Med hänsyn till att ett flertal olika rapporteringsstandarder används, samt att samtliga rapporteringsstandarder har upprättat egna system för att mäta hållbarhet, kan dock innehållet i hållbarhetsrapporterna variera avsevärt.151

Flera av de vanligaste rapporteringsstandarderna har dock utformat sina redovisningskrav i enlighet med det så kallade GHG-protokollet. GHG står för greenhouse gas, det vill säga växthusgas, och protokollet är en välanvänd redovisningsstandard för utsläpp av växthusgaser. I enlighet med GHG-protokollet, samt de rapporteringsstandarder som tagit efter protokollet,152 ska utsläpp av växthusgaser redovisas uppdelade i olika segment, sk. ”scopes”. Det första segmentet, scope 1, utgörs av företags direkta utsläpp. Utsläpp som inräknas inom scope 1 är bland annat företags förbränning av fossila bränslen vid tillverkning i egna fabriker, eller utsläpp från egenägda eller leasade fordon och maskiner. De två senare segmenten, scope 2 och 3, utgörs av företags indirekta utsläpp. De indirekta utsläpp som inräknas i scope 2 utgörs av företags förbrukning av el, fjärrvärme och fjärrkyla, medan scope 3 innefattar övriga indirekta utsläpp som exempelvis kan orsakas av transporter vid köp av varor och tjänster.153 Scope 3 är enligt GHG-protokollet en valfri rapporteringsuppgift, och företag kan således välja att inte lämna uppgifter om övriga indirekta utsläpp än elförbrukning.154 _{De flesta av taxonomins tekniska granskningskriterier kräver}

endast uppgifter om utsläpp som innefattas i scope 1-2.155 _{Aktiviteter inom byggsektorn, som}

149 _{Tschopp, Daniel., Nastanski, Michael, 2014, The Harmonization and Convergence of Corporate Social} Responsibility Reporting Standards. Journal of Business Ethics 125(1), s.159.

150 _{Herzig, Christian., Schaltegger, Stefan, 2006, Corporate Sustainability Reporting. An Overview. I:} Schaltegger S., Bennett M., Burritt R, (red.) Sustainability Accounting and Reporting. Springer, Dordrecht, s. 302; Taxonomy technical report june 2019, s.75.

151 _{Tschopp m.fl., The Harmonization and Convergence of Corporate Social Responsibility Reporting Standards,} s.159.

152 _{Bland annat GRI samt ISO använder sig av GHG-protokollets redovisning av växthusgaser.} 153 _{World Resources Institute and the World Business Council on Sustainable Development, 2015, The}

Greenhouse Gas Protocol: A Corporate Accounting and Reporting standard, Washington DC: World Resources

Institute, s.25.

154 _{Notera att samtliga resultatindikatorer i GHG-protokollet är valfria, eftersom GHG-protokollet och andra} rapporteringsstandarder är frivilliga riktlinjer. Vill man dock rapportera i enlighet med GHG-protokollet ska uppgifter om scope 1 och 2 lämnas, medan scope 3 är valfritt.

bland annat uppförandet av nya byggnader, samt renoveringar av existerande byggnader, genererar dock utsläpp som kan anses kategoriseras inom scope 3.156 Eftersom företag inte behövt lämna uppgifter om utsläpp i scope 3 för att rapportera enligt de standarder som utformats i enlighet med GHG-protokollet, redovisas utsläpp i scope 3 betydligt mer sällan.157 Med hänsyn till bristen på redovisade utsläpp från scope 3 kan inhämtningen av information avseende aktiviteter vars bedömningar kräver sådana uppgifter bli problematisk.

En ytterligare brist i företags hållbarhetsrapporter som dock betraktats mer problematisk är rapporters avsaknad av vissa andra resultatindikatorer. Ett av de mätetal som används mest frekvent i taxonomins tekniska granskningskriterier är aktiviteters kolintensitet. Kolintensitet är mängden koldioxidutsläpp per producerad el-enhet eller per produktionsenhet. Många företag redovisar idag sina koldioxidutsläpp utan att ange information om kolintensiteten.158

Bristen på information avseende uppgifter om kolintensitet identifierades bland annat i en undersökning som offentliggjordes av Alliance for Corporate Transparency år 2018. Undersökningen utgjordes av granskningar av den icke-finansiella information som rapporterats av de 1000 största företagen i Europa,159

och resultatet utvisade bland annat att kolintensitet endast rapporterats av 57% av de undersökta företagen.160

För att taxonomin ska nå sin fulla potential har TEG framhållit att det är av stor vikt att fler företag lämnar mer detaljerad information, bland annat avseende utsläpp av växthusgaser.161

Källa: Alliance for Corporate Transparency

156 _{Taxonomy technical report june 2019, s. 367 och 373.}

157 _{The Alliance for Corporate Transparency Project, 2019, 2018 Research Report: The state of corporate} sustainability disclosure under the EU Non-Financial Reporting Directive, (The Alliance for Corporate

Transparency Project) s.28.

158 _{Taxonomy technical report june 2019, s. 72.}

159 _{The Alliance for Corporate Transparency Project, s.13.} 160 _{Ibid., s.28.}

Ett ytterligare dilemma som har identifierats avseende de hållbarhetsrapporter som ges ut idag är bristen på tydlighet och struktur av den information som lämnas. Enligt Alliance for Corporate Transparencys undersökning är även den information som ska tillgängliggöras enligt NFRD svår att hitta, och endast 45% av undersökta företag ansågs ha tillhandahållit informationen på ett tydligt och strukturerat sätt.162 _{För att företag ska få redovisa informationen}

i en separat rapport utan att den behöver utges tillsammans med förvaltningsberättelsen ställs, som ovan nämnts, krav på att det i förvaltningsberättelsen måste finnas hänvisningar till rapporten.163 Enligt kommissionens icke-bindande riktlinjer bör sådana hänvisningar vara användarvänliga, samt i princip innebära att informationen finns tillgänglig ”ett musklick bort”164.165 Alliance for Corporate Transparency undersökte även tillgängligheten av hållbarhetsrapporter, och deras granskning utvisade att endast 46% av undersökta företag använde sig av någon form av direkthänvisning166

när de hänvisade till information som redovisats utanför årsredovisningen.167