Linköpings universitet I Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Masteruppsats 30 hp I Masterprogram i Affärsjuridik HT 2019/VT 2020 I LIU-IEI-FIL-A--20/03273--SE
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013 – 28 10 00, www.liu.se
- En kritisk granskning av den föreslagna taxonomiförordningen
med fokus på finansmarknadsaktörers bristande tillgång till
nödvändig information
Taxonomi för hållbara investeringar
Författare: Madeleine Forssman
Handledare: Elif HärkönenBedömare: Hanna Almlöf Examinator: Anders Holm
Taxonomy for sustainable investments
- A critical review of the proposed taxonomy regulation focusing on
financial market participants’ lack of access to information required
by the regulation
Sammanfattning
Sedan industrialismens framfart har den globala uppvärmningen inneburit en genomsnittlig värmeökning på 1,1 +/- 0,1 grader. Det har även genom undersökningar klargjorts att klimatförändringarna har intensifierats under de senaste åren. I syfte att motverka klimatförändringarna, samt med en målsättning att hålla den globala uppvärmningen långt under två grader, förhandlades Parisavtalet fram som ett tillägg till FN:s klimatkonvention. För att nå de mål som fastställs i Parisavtalet identifierades dock ett behov av mer hållbart investerat privat kapital.
Den av EU-kommissionen föreslagna taxonomiförordningen är det verktyg som är ämnat att möjliggöra ökningen av hållbart investerat privat kapital. Genom att i förordningen definiera hållbara ekonomiska aktiviteter, samt genom att ställa krav på finansmarknadsaktörer att lämna information om hållbarheten i finansiella produkter, är förhoppningen att mer privat kapital ska finansiera verksamheter och projekt som bedrivs på ett hållbart sätt. För att finansmarknads-aktörer ska kunna avgöra huruvida ett företags ekonomiska aktiviteter är hållbara eller inte krävs dock tillgång till information som normalt sett inte offentliggörs av företag idag. Till följd av den identifierade informationsbristen bemöttes det ursprunliga taxonomiförordnings-förslaget med viss kritik. I syfte att förhindra de praktiska problem som informationsbristen riskerade att resultera i, reviderades därför det ursprungliga förordningsförslaget till att innefatta obligatoriska krav för företag av en viss storlek att rapportera taxonominödvändig information. Utöver det rapporteringskrav som stadgats, förs för närvarande även diskussioner om huruvida transparensen av företags hållbarhetsuppgifter bör utökas ytterligare genom revideringar av hållbarhetsredovisningsdirektivet.
Efter en granskning av de lösningar som hittills företagits eller initierats på EU-rättslig nivå, kan konstateras att det obligatoriska rapporteringskrav som tillagts i taxonomiförordningen utgör en skälig och nödvändig åtgärd. Trots införandet av rapporteringskravet kvarstår dock viss problematik beträffande tillgängligheten och kvaliteten av företags hållbarhetsinformation. Bland annat finns ett behov av tydligare regler avseende var informationen ska offentliggöras. Det kan därutöver konstateras att bristen på kontrollmekanismer avseende den information som ska rapporteras enligt taxonomiförordningen riskerar att hindra regleringens syften, och bör prioriteras vid en eventuell revidering av hållbarhetsredovisningsdirektivet.
Förkortningar
AIF Alternativ investeringsfond
CSR Corporate Social Responsibility
DNSH Do no significant harm
ESG Environmental, Social and Governance
EU Europeiska unionen
FN Förenta nationerna
FN:s klimatkonvention Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar
GHG Greenhouse gas
GRI Global Reporting Initiative
HLEG High Level Expert Group on Sustainable Finance
IBIP Insurance-based investment product
ILO International Labour Organization
ISO International Organization for Standardization
Kommissionen Europeiska kommissionen
NFRD Non-financial reporting directive
OECD Organisation for Co-operation and Development
PEPP Pan-European pension product
PRIIP Packaged retail and insurance-based investment
product
RI Responsible Investment
SRI Socially Responsible Investment
SME Small and medium sized enterprises
TEG Technical Expert Group on Sustainable Finance
UCITS Undertakings for Collective Investment in
Transferable Securities
Definitioner
Due dilligence Insamling och granskning av företagsinformation
Data Teknisk representation av information
Finansmarknadsaktör a) ett försäkringsföretag som tillhandahåller en försäkringsbaserad investeringsprodukt (Ibip),
b) ett värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltning,
c) ett tjänstepensionsinstitut,
d) en utvecklare av en pensionsprodukt,
e) en förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare),
f) ett sparinstitut för paneuropeiska privata pensionsprodukter (PEPP-produkter),
g) en förvaltare av en godkänd riskkapitalfond som är registrerad i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 345/2013,
h) en förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande som är registrerad i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 346/2013,
i) ett förvaltningsbolag för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper
(fondföretag), eller
j) ett kreditinstitut som tillhandahåller portföljförvaltning.
Miljömässigt hållbara aktiviteter I den svenska översättningen av taxonomiförordningen, samt i dess förberedande dokument används begreppet miljömässigt hållbara
verksamheter. I uppsatsen används
dock begreppet miljömässigt hållbara
aktiviteter i syfte att motverka
förväxling med ordet ”verksamhet” i betydelsen av ”företag”. Taxonomin är ett klassificeringssystem för miljö-mässigt hållbara aktiviteter, inte miljömässigt hållbara företag.
Taxonomiförordningsförslaget Begreppen används synonymt i /förordningsförslaget syfte att beskriva det förslag på en
taxonomiförordning som framlagts av kommissionen.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte och problemformulering ... 2
1.3 Metod och material ... 3
1.3.1 EU-rättslig metod med rättsanalytiska inslag ... 3
1.4 Avgränsningar ... 6
1.5 Disposition ... 6
2 En EU-gemensam taxonomi för hållbara investeringar ... 8
2.1 Syften bakom förslaget att införa en taxonomiförordning ... 8
2.1.1 Förflytta kapital mot mer hållbara investeringar ... 8
2.1.2 Skapa en EU-gemensam defintion av hållbarhet ... 10
2.1.3 Motverka grönmålning ... 12
2.2 Taxonomiförordningens tillämpningsområden ... 13
2.2.1 Obligatorisk tillämpning ... 13
2.2.2 Frivillig tillämpning ... 15
2.3 Taxonomiförordningens krav på hållbara aktiviteter ... 16
3 Taxonomiförordningens informationslämnande och informationsinhämtning ... 21
3.1 Taxonomiförordningens krav på finansmarknadsaktörers informationslämnande .. 21
3.2 Informationsövergång mellan företag och finansmarknadsaktör ... 23
3.3 Hållbarhetsrapportering ... 24
3.3.1 Hållbarhetsrapportering i enlighet med NFRD ... 24
3.3.2 Hållbarhetsrapportering i enlighet med frivilliga standarder och riktlinjer ... 26
3.4 EU:s lösningar på informationsbristen ... 30
3.4.1 TEG:s femstegsmodell för informationsinhämtning ... 30
3.4.2 Hållbarhetsrapportering i enlighet med taxonomiförordningen ... 32
3.4.3 Ett eventuellt införande av obligatoriska krav i NFRD ... 35
4 Analytisk granskning av taxonomiförordningens informationsinhämtning ... 37
4.1 Bör företags lämnande av taxonominödvändiga uppgifter vara obligatoriskt? ... 37
4.2 Hur bör reglerna för hållbarhetsrapportering revideras i syfte att ytterligare förbättra finansmarknadsaktörers informationstillgång? ... 41
4.2.2 En utökning av rapporteringsskyldighetens omfattning – Bör den territoriella
tillämpningen av NFRD utökas? ... 43
4.2.3 En utökning av rapporteringsskyldighetens omfattning - Bör ytterligare grupper av företag omfattas av rapporteringsskyldigheten? ... 45
4.2.4 Krav på verifiering av den information som företag rapporterar ... 46
4.3 Slutsatser ... 47
Käll- och litteraturförteckning ... 50
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Det globala klimatavtalet från Paris som undertecknades av Europeiska unionen, EU, år 2016 utgjorde startpunkten för många av de hållbarhetsåtgärder som sker inom EU-rätten för närvarande. I syfte att nå de klimatmål som uppställts i Parisavtalet krävs stora förändringar av de ekonomiska aktiviteter som företas av verksamheter inom EU; förändringar som kan åstadkommas genom uppbyggnaden av en mer hållbar finansmarknad.1
För att utveckla en hållbar ekonomi inom EU krävs förflyttningar av kapital mot mer hållbara investeringar. I syfte att åstadkomma denna utveckling inleddes i slutet av år 2016 en utredning av hur en hållbar finansstrategi inom EU bör utformas. Utredningen resulterade i att hållbarhetsaspekter, såsom bolags miljöansvar, sociala ansvar och ägarstyrning, bör lyftas fram som väsentliga bedömningsfaktorer för investeringsbeslut.2 I kommissionens uppföljande handlingsplan framhölls dock att en förutsättning för tillämpningen av hållbarhetsaspekter som bedömningsfaktorer på en EU-rättslig nivå är fastställandet av en harmoniserad definition av hållbarhet. Som lösning föreslogs ett EU-gemensamt klassificeringssystem, en så kallad taxonomi, för miljömässigt hållbara aktiviteter.3 Det föreslagna klassificeringssystemet följdes upp senare samma vår i form av kommissionens offentliggörande av ett förslag på en taxonomiförordning.4
Taxonomiförordningen är ämnad att fastställa EU-gemensamma kriterier för bedömningen av hur miljömässigt hållbara företags ekonomiska aktiviteter är.5 Uppfyllandet av
taxonomisystemets hållbarhetskriterier utgör inte någon grönmärkning av verksamheter.
1 Europeiska kommissionen, KOM (2018) 97 slutlig av den 8 mars 2018, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, (Handlingsplan för
finansiering av hållbar tillväxt), s. 2.; Rådets beslut (EU) 2016/590 av den 11 april 2016 om undertecknande, på
Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.
2 High-level expert group on sustainable finance, 2018, Financing a sustainable european economy: Final report
2018.
3 Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, p. 2.1.
4 Europeiska kommissionen, KOM (2018) 353 slutlig av den 24 maj 2018, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av en ram för att underlätta hållbara investeringar. (Förslag om inrättande av en
taxonomiförordning).
5 Europeiska unionens råd, ST 530/20 ADD1, interinstitutionellt ärende 2018/0178 (COD) (7 februari, 2020), (Taxonomiförordningen), artikel 1.
Systemet sätter istället ramen för vilka kriterier som ska beaktas av finansmarknadsaktörer6 i medlemsstaterna för att de rätteligen ska kunna marknadsföra finansiella produkter som miljömässigt hållbara.7 Enligt taxonomiförordningen är det finansmarknadsaktörerna som har att ange hur, och i vilken utsträckning förordningens hållbarhetskriterier uppfylls för en viss finansiell produkt, samt vilket eller vilka miljömål som främjas av den finansiella produktens underliggande investering.8 För att kunna avgöra graden av hållbarhet i en investering, krävs utvärderingar av de företag som finansmarknadsaktörerna investerar i. En investering i ett företag vars samtliga ekonomiska aktiviteter uppfyller taxonomins kriterier utgör en hållbar investering. Om emellertid endast vissa av de ekonomiska aktiviteterna uppfyller taxonomins kriterier fastställs istället en grad av hållbarhet för investeringen i företaget. Hållbarhetsgraden kan bland annat utgå från hur stor andel av företagets omsättning som genererats av aktiviteter som uppfyller taxonomins kriterier.9
Den information som krävs för att finansmarknadsaktörer ska kunna bedöma hållbarheten av en finansiell produkt offentliggörs dock av mycket få företag idag,10 vilket resulterar i en praktisk problematik för de finansmarknadsaktörer som har att följa den föreslagna taxonomiförordningen. I syfte att åtgärda den bristande tillgången till information har ett antal olika regleringslösningar och initiativ framtagits på EU-rättslig nivå.11 I denna studie granskas
och analyseras de olika regleringslösningarna i en avslutande analys.
1.2 Syfte och problemformulering
Syftet med uppsatsen är att undersöka, samt kritiskt granska det informations-inhämtningsförfarande som krävs för att finansmarknadsaktörer ska kunna lämna den information som fordras enligt den föreslagna taxonomiförordningen. För att taxonomin ska få avsedd verkan inom EU:s finansmarknad är det av stor vikt att den information som krävs för taxonomins utvärderingar finns tillgänglig. Det är därutöver av värde att informationsövergången mellan företag och finansmarknadsaktörer inte kräver alltför mycket
6 Närmare definition av begreppet finansmarknadsaktör följer i avsnitt 3.1.1, samt i definitionslistan. 7 Taxonomiförordningen, artikel 4a-c.
8 Ibid., artikel 4a (a-b).
9 Förslag om inrättande av en taxonomiförordning. s.12; Taxonomiförordningen, artikel 4a (b) samt sista stycket.
10 Technical Expert Group on Sustainable Finance, 2019, Taxonomy technical report june 2019, (Taxonomy
technical report june 2019), s. 57.
11 Taxonomy technical report june 2019, s. 62–63; Taxonomiförordningen, artikel 4d; Europeiska kommissionen, 2020, Inception impact assessment: Revision of the Non-Financial Reporting Directive. Ref. Ares(2020)580716 - 30/01/2020. (NFRD Impact Assessment).
tid och resurser av de parter som har att inhämta respektive lämna informationen. Med hänsyn till den informationsbrist som identifierats syftar uppsatsen även till att undersöka tillämpbarheten, samt lämpligheten av de lösningar som föreslagits i syfte att motverka informationsbristen.
De frågeställningar som ämnas besvaras i denna uppsats är:
• Bör företags lämnande av taxonominödvändiga uppgifter vara obligatoriskt?
• Bör de EU-rättsliga reglerna för hållbarhetsrapportering revideras i syfte att förbättra finansmarknadsaktörernas tillgång till information? Om ett sådant behov finns; vilka ändringar bör genomföras?
För att möjliggöra besvarandet av dessa frågeställningar krävs inledningsvis en redogörelse för taxonomiförordningen som helhet, samt för syftena bakom regleringen. Därutöver krävs även en redogörelse för den problematik som har identifierats avseende finansmarknadsaktörernas informationsinhämtning.
1.3 Metod och material
1.3.1 EU-rättslig metod med rättsanalytiska inslag
Med hänsyn till att taxonomiförordningen samt de lösningar som ska analyseras i framställningen samtliga utgörs av EU-rättsliga förslag, förefaller det naturligt att använda en EU-rättslig tolkningsmetod. EU-rättslig tolkningsmetod är ett tillvägagångssätt som kan nyttjas för att bearbeta olika typer av EU-rättsliga källor, och består inte av en specifik metod, utan av ett flertal olika metoder som EU-domstolen använder sig av i sin verksamhet.12 I denna
framställning används främst två EU-rättsliga metoder för att tolka den föreslagna taxonomiförordningen: den texttrogna tolkningsmetoden och den teleologiska tolknings-metoden.
12 Reichel, Jane, 2018, EU-rättslig metod. I: Nääv, Maria & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, Lund: Studentlitteratur AB, s. 109; Hettne, Jörgen, 2011, EU-rättslig metod, 2. uppl., Stockholm: Norstedts juridik, s. 159.
Den texttrogna tolkningsmetoden är den metod som primärt nyttjas för att tolka innebörden av de EU-rättsliga bestämmelser som ska behandlas i framställningen. Den nämnda metoden bygger på en tolkning som utgår från bestämmelsernas ordalydelse. I EU-domstolen har metoden främst tagit sig i uttryck i form av en ovilja att, genom tolkning, utvidga bestämmelsers omfattning i strid med dess språkliga utformning.13 Med beaktande av att EU-rättens bestämmelser historiskt sett, men även idag, tenderar att ha relativt vaga och oklara lydelser, nyttjas den teleologiska tolkningsmetoden som ett komplement till den texttrogna tolkningsmetoden.
Den teleologiska metoden bygger på en ändamålstolkning, och metoden bidrar i framställningen med en tolkning som främjar syftet med reglerna, samt motverkar orimliga utfall av en uteslutande texttrogen tolkning.14 Med hänsyn till anförda skäl om EU-rättens vaga
ordalydelser är den teleologiska tolkningsmetoden den metod som EU-domstolen är mest känd för att använda.15 Det har länge varit en vanligt förekommande föreställning att EU-domstolen inte använder sig av förarbeten i någon större utsträckning. Denna föreställning frångås dock mer och mer av EU-domstolen, som allt oftare använder sig av EU-rättsliga förarbeten i form av kommissionens vit- och grönböcker. Utöver vit- och grönböcker använder sig EU-domstolen även av förarbeten i form av de skäl som återfinns i EU-rättsakters inledande preambel. Större delar av EU:s rättsakter kommenteras och motiveras i akternas inledande preambel.16 Teleologisk tolkningsmetod måste dock användas med viss försiktighet. EU-domstolen har vid ett flertal tillfällen kritiserats för att ha nyttjat teleologisk tolkningsmetod i en alltför hög utsträckning. Kritiken har riktats mot att domstolen ansetts ha intagit en aktivistisk och lagstiftande roll istället för sin roll som rättstillämpare. Med hänsyn till det anförda är det därmed av stor vikt att framställningens utgångspunkt för tolkning av bestämmelsers innebörd görs genom nyttjandet av texttrogen tolkningsmetod, samt att teleologisk tolkning endast används när det inte uttryckligen strider mot regleringens ordalydelse.17
13 Hettne, EU-rättslig metod, s. 159. 14 Ibid., s. 168.
15 Ibid.
16 Se exempelvis Mål C-106/89, Marleasing SA mot La Comercial Internacional de Alimentación SA; Hettne,
EU-rättslig metod, s. 113; Strömholm, Stig. 1996. Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 5. uppl., Stockholm:
Norstedts juridik, s. 265–269.
17 Se exempelvis dom av den 23 mars 2000 i de förenade målen C-310/98 och C-406/98, Hauptzollamt
Neubrandenburg, REG 2000, s. I-1797, p. 32; Pollicino, Oreste, 2004, Legal Reasoning of the Court of Justice in the Context of the Principle of Equality Between Judicial Activism and Self-restraint, German Law Journal 5(3).
I denna framställning utgör kommissionens ursprungliga taxonomiförordningsförslag, KOM
(2018) 353, samt det slutliga taxonomiförordningsförslaget, ST 530/20 ADD1, interinstitutionellt ärende 2018/0178 (COD), det material som ligger till grund för den
texttrogna tolkningen. För den kompletterande teleologiska tolkningen av reglerna nyttjas, utöver de skäl som angetts i förordningens preambel, även information från kommissionens handlingsplan för finansiell tillväxt, KOM (2018) 97, samt information från rapporter som har utgivits av kommissionens expertgrupper. EU-rättsliga dokument i form av kommissionens handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, samt internationella överenskommelser, nyttjas även i syfte att beskriva behovet av den föreslagna taxonomiförordningen. Därutöver används även andra EU-rättsliga förordningar än den som är föremål för uppsatsens granskning, som material för att definiera begrepp som givits en lagreglerad definition.
De två EU-rättsliga metoderna, texttrogen tolkningsmetod samt teleologisk tolkningsmetod, används genomgående i framställningens kapitel 2 och 3 för att tolka innebörden av taxonomiförordningens bestämmelser. I uppsatsens avslutande analys nyttjas främst den teleologiska tolkningsmetoden, i syfte att söka ändamålsenliga lösningar på den problematik som har identifierats i uppsatsens tidigare avsnitt.
För att fördjupa förståelsen för den problematik som beskrivs i uppsatsens kapitel 2 och 3 nyttjas en rättsanalytisk metod. Eftersom den rättsanalytiska metoden inte används för att tolka innebörden av rättsregler, utan endast i syfte att identifiera den problematik som föreslagna rättsregler riskerar att resultera i, beskrivs nyttjandet av metoden endast som inslag i resterande metod. Rättsanalytisk metod har sin utgångspunkt i accepterade rättskällor i form av lagstiftning, praxis, förarbeten samt doktrin.18 Rättsanalytisk vetenskap präglas dock av en öppen inställning till urvalet av material, och är således inte strikt bunden till de källor som nämnts.19 Med hjälp av material i form av vetenskapliga artiklar samt statistiska undersökningar bidrar de rättsanalytiska inslagen i denna framställning med en ökad förståelse för rådande, samt eventuellt förestående, problematik inom området för hållbara investeringar samt hållbarhetsrapportering. Vetenskapliga artiklar nyttjas även i syfte att beskriva begrepp som
18 Sandgren, Claes. 2005. Är rättsdogmatiken dogmatisk? Tidsskrift for Rettsvitenskap, vol. 118 nr. 4–5, s. 649– 650.
19 Ibid., s.655–656.
saknar en lagreglerad definition. Avslutningsvis bör nämnas att materialinsamlingen till uppsatsen avslutades den 16 mars år 2020.
1.4 Avgränsningar
Såväl uppsatsens informativa delar som dess analyserande delar redogörs för ur ett EU-rättsligt perspektiv. Nationella regler som har utformats inom medlemsstaternas rättsväsenden, vilka kompletterar de regler som behandlas, berörs således inte i framställningen.
Uppsatsen har avgränsats till att behandla finansmarknadsaktörers utgivande av finansiella produkter. Undersökningen i denna framställning behandlar således inte taxonomi-förordningens tillämpning på åtgärder som antas av medlemsstaterna eller unionen eller eventuella skillnader avseende företagsobligationer.
Uppsatsens andra kapitel, som behandlar taxonomiförordningens uppbyggnad, innehåller inte någon detaljerad redogörelse för de tekniska granskningskriterier som fastställts i taxonomiförordningen. De tekniska granskningskriterierna, som fastställs för att mäta aktiviteters hållbarhet i olika avseenden är fortfarande i en utformningsfas i lagstiftningsarbetet samt är av en teknisk karaktär som inte är avgörande för frågeställningarna i denna uppsats.
1.5 Disposition
I uppsatsens kapitel 2 ges en redogörelse för syftena bakom den föreslagna taxonomiförordningen, vilket inkluderar beskrivningar av begrepp som hållbar finansiering och grönmålning. Redogörelsen av syftena bakom förordningsförslaget följs sedermera av förordningens tillämpningsområden samt beskrivningar av de krav som ställs på företags ekonomiska aktiviteter för att kunna betraktas som hållbara enligt taxonomiförordningen.
I uppsatsens kapitel 3 behandlas framställningens kärna genom att fokus läggs på taxonomiförordningens informationsinhämtning samt informationslämnande. I avsnittet redogörs för vilka krav taxonomiförordningen ställer på finansmarknadsaktörer avseende den information de ska lämna beträffande hållbarheten i deras investeringar. Därutöver redogörs för hur taxonomins informationsövergång mellan företag och finansmarknadsaktör är ämnad att gå
till, vilket följs av redogörelser för vilka krav som ställs på företags informationslämnande i form av hållbarhetsrapporter. Kapitlet avslutas med en redogörelse för de lösningar som framtagits, alternativt initierats, på EU-rättslig nivå i syfte att lösa finansmarknadsaktörers bristande informationstillgång.
I uppsatsens avslutande kapitel 4 undersöks, samt ifrågasätts, den lösning som på EU-rättslig nivå framtagits i syfte att motverka informationsbristen. Därutöver belyses även ytterligare brister avseende finansmarknadsaktörers informationstillgång, samt potentiella lösningar på de brister som identifierats. Framställningen avslutas med en sammanfattande slutsats av de konstateranden som fastställts i kapitel 4.
2 En EU-gemensam taxonomi för hållbara investeringar
2.1 Syften bakom förslaget att införa en taxonomiförordning
2.1.1 Förflytta kapital mot mer hållbara investeringar
Som nämnts i en kortare kontext i uppsatsens inledning har EU och medlemsstaterna, genom antagandet av Parisavtalet, satt en riktning för en mer hållbar utveckling.20 Den senaste femårsperioden, år 2015 - 2019, har varit den varmaste perioden hittills inom mätbar historia. Den globala uppvärmningen har, sedan industrialismens framfart, inneburit en genomsnittlig värmeökning på 1,1 +/- 0,1 grader. Mätningar som visar förhållandet mellan nuvarande femårsperiod 2015-2019 och tidigare femårsperiod, 2011-2015, visar hur den globala uppvärmningen under denna korta period har resulterat i en ökning med 0,2 +/- 0,08 grader.21 I syfte att ta sig an och begränsa pågående klimatförändringar förhandlades Parisavtalet fram år 2015,22 som ett tillägg till Förenta nationernas, FN:s, klimatkonvention från år 1992.23 I avtalet, som idag har ratificerats av 187 parter,24 fastställdes bland annat en långsiktig
gemensam målsättning att hålla den globala uppvärmningen långt under två grader, med en strävan att kunna hålla den under 1,5 grader.25
För att lyckas med de målsättningar som fastställs i Parisavtalet krävs omstyrningar av privata kapitalflöden mot mer hållbara investeringar.26 I syfte att utreda hur omstyrningen av privat kapital ska kunna genomföras inom EU tillsatte kommissionen en expertgrupp, HLEG27. Expertgruppens utredning konkluderade i att en större andel privat kapital skulle placeras i hållbara investeringar om hållbarhetsaspekter lyftes fram som väsentliga bedömningsfaktorer.28 Hänsynstagandet till miljömässiga och sociala hållbarhetsaspekter vid investeringsbeslut
20 Rådets beslut (EU) 2016/590 av den 11 april 2016 om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar. 21 World Meteorological Organization, 2019. The global climate in 2015–2019. s. 5.
22 Se UNFCCC, ‘Decision 1/CP.21 Adoption of the Paris Agreement’. Report No. FCCC/CP/2015/L.9/Rev.1, (Jan. 29, 2016). (Parisavtalet), art. 2.1a.
23 UNFCCC, ‘United Nations Framework Convention on Climate Change’. Report of INC/FCCC, 5th Sess., 2d Part, at Annex I, U.N. Doe. A/AC.237/18 (Part II)/Add.1, reprinted in 31 I.L.M. 851, (May 9, 1992), (entered into force Mar. 21, 1994). (Klimatkonventionen).
24 United Nations, Treaty Collection, Paris agreement: Status of Treaties. 25 Parisavtalet, art. 2.1a.
26 Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, KOM (2018) 97 slutlig av den 8 mars 2018, 27 HLEG utgör en förkortning av ”High-Level Expert Group”.
28 High-level Expert Group on Sustainable Finance. 2018. Financing a sustainable european economy: Final
brukar benämnas hållbar finansiering, och leder generellt sett till en ökad andel långsiktiga och hållbara investeringar.29
Det synes idag vara ett tecken i tiden att investerare, istället för att enbart fokusera på kortsiktiga vinster, vill sammanfläta investeringsvinster med välvilja mot andra och miljön i sina investeringar.30 I nationalekonomiska teorier har människan länge skildrats som en egoistisk, egenkär och nyttomaximerande individ. Den nationalekonomiska bilden av människan utmanades dock under 1700-talet av filosoferna Shaftsbury och Hume som menade att människan även besitter altruism och välvilja.31 Den senare bilden av människan har under åren vunnit alltmer tilltro, bland annat genom empiriska undersökningar som visat att deltagare i experiment anonymt väljer att ge bort större belopp till sina motspelare.32 Bristen på hållbart
investerat privat kapital synes därmed inte bero på en avsaknad av en vilja att investera hållbart,33 utan förefaller i en högre utsträckning vara anknuten till privata investerares okunskap om hållbara investeringar.34
Privata investerares brist på information om investeringars hållbarhet har identifierats som ett hinder för utvecklingen av en mer hållbar finansmarknad inom EU,35 och även globalt.36 En undersökning som genomfördes av Schroders år 2018 visade att 53% av investerare i Europa väljer att inte placera mer av sitt kapital i hållbara investeringar till följd av brist på information om investeringarna.37 Ytterligare en av Schroders undersökningar talade för samma slutsats genom att visa att andelen hållbara investeringar synes vara beroende av investerarens kunskapsnivå om investeringar.38
29 Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, s. 2–3.
30 Fullwiler, Scott, 2017, Sustainable Finance: Building a more general theory of finance. I: Lehner, Othmar M. (red.) Routledge Handbook of Social and Sustainable Finance, London: Book now Ltd, s. 18.
31 Granström, Ola. (2007) En döende homo oeconomicus? Om nationalekonomi och altruism. Ekonomisk Debatt
35(1), s.40–41.
32 Fehr, Ernst & Fischbacher, Urs. The nature of human altruism. Nature, 425. 33 Fullwiler, Sustainable Finance: Building a more general theory of finance, s. 18.
34 Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, s. 2; Schroders, 2018, Global Investor Study: Is information the key to increasing sustainable investments? (Schroders Global Investor Study), s. 5.
35 Ibid.
36 Se grafisk framställning nedan; Schroders Global Investor Study, s. 5. 37 Ibid.
Källa: Egna bearbetningar av data från Schroders Global Investor Study 2018.
Den föreslagna taxonomiförordningens synliggörande av finansiella produkters hållbarhets-hänsyn förväntas emellertid vidga investerares förståelse för hållbara investeringar och förenkla jämförelser mellan investeringar utifrån ett hållbarhetsperspektiv – vilket i sin tur förväntas öka andelen hållbara investeringar.39
2.1.2 Skapa en EU-gemensam defintion av hållbarhet
För att åstadkomma ett skifte mot en mer hållbar finansmarknad krävs verktyg som tydliggör för investerare vilka investeringar som svarar mot de hållbara målsättningar som fastställts i Parisavtalet. Den föreslagna taxonomiförordningen är ämnad att utgöra ett sådant verktyg.40 Genom att i taxonomiförordningen fastställa kriterier som ska nyttjas för att avgöra graden av hållbarhet i en investering, skapas en mer enhetlig bild av hållbara investeringar.41
En bidragande orsak till bristen på hållbart investerat privat kapital är, som ovan redovisats, investerares bristande kunskaper om vad hållbara investeringar innebär.42 Begreppet hållbara investeringar har länge haft många olika definitioner, vilka samtliga tagit sikte på olika
hållbarhetsaspekter. Investeringars hållbarhet skulle rent teoretiskt kunna delas in i tre olika segment: gröna investeringar, etiska investeringar och socialt hållbara investeringar. Enligt en
39 Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, s. 2–3. 40 Ibid.
41 Ibid., s.4; Förslag om inrättande av en taxonomiförordning, skäl 9. 42 Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, s. 2.
sådan indelning skulle gröna investeringar vara hållbara ur ett rent miljömässigt hänseende, likt de gröna fonder som marknadsfördes under 90-talet.43 Etiska investeringar skulle fokusera på uteslutning av problematiska industrier, vilka traditionellt utgjorts av finansiering av bland annat alkohol, tobak, spel och pornografi.44 Socialt hållbara investeringar skulle i sin tur koncentreras på tillvaratagandet av mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter.45 Systematiken i ovanstående indelning upprätthålls dock inte i praktiken. Efterfrågan av såväl miljömässiga som socialt hållbara hänsynstaganden i investeringar har resulterat i att finansmarknadsaktörer sammanställt investeringar som tillgodoser flera olika delar av dessa segment.46
Några av de vanligaste definitionerna av hållbara investeringar är idag etiska investeringar47,
ESG-investeringar 48 och SRI-investeringar 49.50 En av orsakerna till uppkomsten av dessa olika
definitioner har varit finansmarknadsaktörers behov av att skilja sina investeringar från andras, i syfte att locka investerare. Genom att prioritera olika hållbarhetsaspekter i sina investeringar kan finansmarknadsaktörer locka till sig olika klientel, med olika preferenser av vilka hållbarhetsaspekter de vill stötta. Denna utveckling må ha gynnat finansmarknadsaktörer ur ett konkurrenshänseende men har dessvärre genererat en osäkerhet bland investerare.51
Behovet av tydligare definitioner av hållbara investeringar har, i vissa av EU:s medlemsstater, resulterat i framväxten av nationellt upprättade taxonomier. Nyttjandet av nationellt upprättade taxonomier riskerar dock att göra grönmärkningar av finansiella produkter svåra att jämföra,
43 Sparkes, Russell, 2001, Ethical Investment: whose ethics, which investment? Business ethics: A European
Review 10(3), s. 199–200.
44 Ibid., s. 197–198.
45 Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, s. 2; Förslag om inrättande av en taxonomiförordning, skäl 21.
46 Sparkes, Ethical Investment: whose ethics, which investment? s. 199–200.
47 Etiska investeringar har traditionellt sett karaktäriserats av ett exkluderande av olika problematiska industrier, såsom alkohol, tobak, spel och pornografi, se Sparkes, Ethical Investment: whose ethics, which investment? s.197–198.
48 ESG utgör en förkortning av environmental, social and governance, och beteckningen används ofta för att beskriva investeringar som tar hänsyn till såväl miljö, socialt ansvar som ägarstyrning, se Sjöström, Emma, 2014, Hållbara investeringar: om ansvar, risk och värde på finansmarknaden, Stockholm: Sanoma Utbildning, s.16–17.
49 SRI utgör en förkortning för socially responsible investments, och beteckningen används ofta för att beskriva investeringar som tar hänsyn till både etiska aspekter, i form av exkluderande av problematiska aktiviteter, samt ESG-faktorer såsom miljö, social hållbarhet och styrningsfrågor, se Sparkes, Ethical Investment: whose ethics,
which investment? s. 199–200; Eurosif, 2018, European SRI Study 2018, s. 12.
50 Inderst, Georg., Kaminker, Cristopher., Stewart, Fiona, 2012, Defining and Measuring Green Investments.
OECD Working Papers on Finance Insurance and Private Pensions 24, s. 13–14.
51 O’Rourke, Anastasia, 2002, The message and methods of ethical investment. Journal of Cleaner Production
med hänsyn till de skilda kriterier som uppställs i respektive medlemsstat.52 Utöver den avskräckande effekten det skulle kunna ha för investerare, kan nationellt upprättade taxonomier även leda till svårigheter för verksamheter som vill kvalificera sig som hållbara i flera olika medlemsstater. Verksamheter skulle under sådana förhållanden behöva uppfylla många vitt skilda kriterier, något som skulle resultera i mycket höga kostnader. Resultatet av det skulle kunna bli att även företag avskräcks från att söka finansiering i andra medlemsstater, vilket skulle hämma gränsöverskridande investeringar ytterligare.53 För att eliminera de hämmande effekter som nationella taxonomier skulle kunna ha på gränsöverskridande investeringar, samt för att minska osäkerheten bland investerare har det därmed varit av vikt att de hållbarhetskriterier som fastställs för investeringar ska vara harmoniserade inom EU.54
2.1.3 Motverka grönmålning
Ytterligare ett syfte bakom den föreslagna taxonomiförordningen, som till viss del utgör en följd av definierandet av hållbarhet, är motverkandet av så kallad grönmålning55.56 Begreppet används när finansiella produkter eller verksamheter marknadsförs som hållbara utan egentlig grund, och kan beskrivas som skillnaden mellan symboliska och faktiska handlingar.57 Grönmålning består ofta i avslöjandet av information som ger en positiv bild av en verksamhet eller finansiell produkt, medan negativ information undanhålls. Genom ett sådant handlande vinklas informationen som tillhandahålls investerare på ett sätt som inte speglar de faktiska förhållandena.58
Konsekvenserna av grönmålning är att det kapital som investerats i syfte att främja hållbara projekt i realiteten finansierar projekt som inte tillgodoser grundläggande hållbarhetsnormer. 59 Det är problematiskt, eftersom det kapital som investeras inte bidrar till hållbarhet i den utsträckning som investeraren avsett, samt att förflyttningen av kapital därmed inte uppnås.
52 Förslag om inrättande av en taxonomiförordning, skäl 9. 53 Ibid., skäl 8–9.
54 Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, s. 4; Förslag om inrättande av en taxonomiförordning, skäl 6 samt skäl 8–9.
55 Även benämnt greenwashing.
56 Förslag om inrättande av en taxonomiförordning, s. 5 samt skäl 9.
57 Ibid., skäl 9; Walker, Kent & Wan, Fang, 2011, The Harm of Symbolic Actions and Green-Washing: Corporate Actions and Communications on Environmental Performance and Their Financial Implications,
Journal of Business Ethics 109(2), s. 230–234.
58 Lyon, Thomas P., Maxwell, John W, 2011, Greenwash: Corporate environmental disclosure under threat of audit. Journal of Economics & Management Strategy 20, s. 4–6.
Grönmålning är även oönskat ur ett konkurrensperspektiv, eftersom det medför ogrundade konkurrensfördelar för de aktörer som använder sig av det, avsiktligt eller oavsiktligt. Utöver nämnda negativa konsekvenser av grönmålning kan även risken för grönmålning resultera i att investerare tappar förtroendet för finansmarknaden och dess hållbarhetsmärkningar.60
Genom taxonomiförordningens fastställda kriterier som definierar hållbara aktiviteter, samt genom dess krav på angivandet av hur kriterierna uppfylls, förväntas transparensen på den finansiella marknaden öka samtidigt som risken för grönmålning förväntas minska. I dessa avseenden kan taxonomiförordningen därmed få en stor betydelse.61
2.2 Taxonomiförordningens tillämpningsområden
2.2.1 Obligatorisk tillämpning
Finansmarknadsaktörer som tillhandahåller finansiella produkter åläggs i taxonomiförordningen en obligatorisk skyldighet att lämna vissa upplysningar avseende graden av hållbarhet i de finansiella produkter som erbjuds som miljömässigt hållbara.62 Begreppet
finansmarknadsaktörer innefattar enligt definitionen i taxonomiförordningen förvaltningsbolag
för fondföretag, förvaltare av alternativa investeringsfonder, så kallade AIF-fonder, förvaltare av godkända kvalificerade riskkapitalfonder samt förvaltare av godkända kvalificerade fonder för socialt företagande. Utöver ovannämnda fondförvaltande aktörer omfattas även värdepappersföretag och kreditinstitut som tillhandahåller portföljförvaltning, tjänstepensions-institut, leverantörer av pensionsprodukter samt försäkringsföretag som tillhandahåller försäkringsbaserade investeringsprodukter.63 De finansiella produkter som omfattas av regleringen tillhandahålls av nämnda finansmarknadsaktörer, och definieras närmare i nedanstående tabell.
60 Taxonomy technical report june 2019, s.14. 61 Ibid., s. 13–14.
62 Ibid., artikel 1 p.2 (b).
63 Ibid., artikel 2 p.1 (b); Europaparlamentets och rådets förordning 2019/2088/EU av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, artikel 2 p.1.
Finansiell produkt Beskrivning
En förvaltad portfölj En portfölj, innehållande ett eller flera finansiella instrument64
, som en förvaltare givits mandat att fatta löpande investeringsbeslut om enligt uppdrag från enskilda investerare.65
AIF-fond Ett företag för kollektiva investeringar som tar emot kapital från investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare. AIF-fonder skiljer sig från vanliga fondföretag genom att de inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet66, och därmed inte är lika begränsad i valet av
underliggande tillgångar.67
En försäkrings-baserad investerings-produkt (Ibip)
En försäkringsprodukt68
med en löptid eller återköpsvärde som är exponerat mot
marknadsfluktuationer,69 samt försäkringsprodukter som erbjuds professionella investerare
och som har en löptid eller återköpsvärde som är exponerat mot marknadsfluktuationer.70
En pensionsprodukt
En pensionsprodukt vars främsta syfte enligt nationell rätt är att ge investeraren en inkomst vid pensionering, och som berättigar investeraren vissa förmåner. Därutöver omfattas även individuella pensionsprodukter för vilka finansiella bidrag från arbetsgivaren krävs enligt nationell rätt, och arbetsgivaren eller arbetstagaren inte kan välja pensionsprodukt eller vem som tillhandahåller den.71
En pensionsplan Ett avtal, en överenskommelse, en stiftandeurkund eller bestämmelser vari anges vilka pensionsförmåner som ska lämnas, och på vilka villkor.72
Ett fondföretag (vanlig fond/UCITS-fond)
Ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper som är auktoriserat i enlighet med UCITS-direktivet73
. UCITS-fonder brukar vanligen benämnas
värdepappersfonder, och kapitalet i fonden måste placeras enligt vissa begränsningar i UCITS-direktivet. Bland annat ska huvuddelen av fonden vara likvid74
för att möjliggöra för investerare att snabbt kunna lösa in fonden.75
En paneuropeisk privat pensions-produkt (PEPP)
En privat pensionsprodukt för långsiktigt sparande, utan eller med mycket begränsade möjligheter till förtida uttag.76
64 För ytterligare information om vilka värdepapper eller handlingar som definieras som finansiella instrument, se Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, (Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU), avsnitt C, bilaga 1.
65 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU, artikel 4.1.8.
66 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag).
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG)
67 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/201, artikel 4.1 1st.
68 Olika typer av försäkringar.
69 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter), (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014), artikel 4.2.
70 Europaparlamentets och rådets förordning 2019/2088/EU, artikel 2.3b.
71 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014, artikel 2e samt 2g.
72 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, artikel 6.2.
73 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.
74 Med likvid avses att det finns en konstant omsättning i fondens underliggande tillgångar, vilket möjliggör inlösen av fonden efter investerarens preferenser.
75 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, art 1.2a.
76 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), artikel 2.2. För mer information om PEPP-produkter, se nämnd förordning, artikel 2.2-2.10.
För de finansmarknadsaktörer som utger ovanstående finansiella produkter utgör taxonomiförordningen således ett obligatoriskt regelverk, som reglerar deras möjligheter att marknadsföra finansiella produkter som miljömässigt hållbara eller som produkter med liknande egenskaper. 77
2.2.2 Frivillig tillämpning
Utöver den obligatoriska användningen av taxonomiförordningen kan klassificeringssystemet även nyttjas på frivillig basis av andra aktörer än de som ovan redogjorts för. I en rapport som framställts i samband med utvecklandet av taxonomiförordningen framhölls som exempel att banker skulle gynnas av en frivillig användning av klassificeringssystemet. Många banker använder sig idag av så kallade gröna lån. Gröna lån utgör flexibla finansieringslösningar som syftar till att finansiera företags miljömässigt hållbara projekt.78 För att säkerställa att de aktiviteter som ska finansieras genom ett grönt lån är hållbara kan taxonomin användas som en måttstock. Ett sådant frivilligt nyttjande av taxonomin skulle ytterligare harmonisera hållbarhetsdefinitionen, och underlätta jämförelser mellan finansiella produkter. Det skulle därutöver även resultera i att banklån bidrar till hållbarhetsutvecklingen i en större utsträckning, samt att risken för grönmålning skulle minska ytterligare.79
Utöver bankers frivilliga nyttjande av taxonomin framhäver även kommissionens tekniska expertgrupp för hållbar finansiering, TEG, internationella finansmarknadsaktörers möjlighet att frivilligt nyttja taxonomin. De tekniska granskningskriterier som ska utfärdas i form av rättsakter tillhörande taxonomiförordningen skulle kunna användas som tröskelvärden för hållbara aktiviteter även på en internationell marknad.80 Kriterierna som tas fram är noggrant beräknade och framtagna av experter, och förordningen innebär därmed ett tydligt ramverk för hållbara aktiviteter även för finansaktörer som inte är bundna att följa förordningen. Därutöver skulle även andra aktörer på motsvarande sätt kunna nyttja taxonomin som måttstock vid exempelvis investeringsbeslut, eller vid upprättande av de hållbarhetsrapporteringar som ska utges årligen av företag av viss storlek inom EU.81
77 Taxonomy technical report june 2019, s. 61.
78 Allen & Overy, 2018, Sustaianable lending: a new shade of green. 79 Taxonomy technical report june 2019, s. 68–69.
80 Taxonomy technical report june 2019, s. 60.
81 Ibid.; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy, (NFRD), artikel 19a.
2.3 Taxonomiförordningens krav på hållbara aktiviteter
Taxonomiförordningen utgör det klassificeringssystem som ska vägleda finansmarknads-aktörer till en korrekt bedömning av graden av miljömässig hållbarhet i de finansiella produkter som utges. För att möjliggöra bedömningen av graden av miljömässig hållbarhet krävs granskningar av hållbarheten i de aktiviteter som de underliggande investeringarna finansierar. I förordningen stadgas fyra kriterier som måste uppfyllas för att den ekonomiska aktiviteten ska betraktas som miljömässigt hållbar. Kriterierna är kumulativa, vilket innebär att samtliga kriterier måste uppfyllas för att en ekonomisk aktivitet ska kunna fastställas som hållbar enligt taxonomiförordningen.82
Utöver kriterierna har i förordningen även stadgats sex miljömål.83
För att en ekonomisk aktivitet ska betraktas som hållbar krävs, i enlighet med kriterierna, att aktiviteten bidrar väsentligen till främjandet av minst ett av de angivna miljömålen. Det är de kriterier och miljömål som redovisas nedan som utgör grunden för bedömningen av huruvida en aktivitet är miljömässigt hållbar.84
Källa: Egna bearbetningar av information från Taxonomiförordningen.
Det första kriteriet ställer krav på att den ekonomiska aktiviteten väsentligen ska bidra till ett eller flera av de angivna miljömålen.85
Innebörden av ”väsentligt bidrag till ett eller flera miljömål” har i taxonomiförordningen fastställts för respektive miljömål, med beaktande av vilka åtgärder som är värdefulla för den specifika miljöaspekten.86 Det finns tre typer av
82 Taxonomiförordningen, artikel 3. 83 Ibid., artikel 5.
84 Ibid., artikel 3 samt artikel 5. 85 Taxonomiförordningen, artikel 3a.
86 För att exemplifiera ”väsentligt bidrag till ett eller flera av miljömålen” utgör bland annat hållbara jordbruksmetoder eller hållbart skogsbruk väsentliga bidrag till skyddet av sunda ekosystem, se
aktiviteter som kan bidra väsentligen till miljömål: aktiviteter som är hållbara i sig genom att avge låga mängder koldioxidutsläpp, aktiviteter som bidrar till en hållbar övergång, samt aktiviteter som möjliggör utsläppsminskningar. Aktiviteter som är hållbara i sig utövas på sätt som väsentligen bidrar till något av miljömålen, exempelvis genom de låga nivåer av utsläpp som de utger. Aktiviteten i sig är således hållbar. För aktiviteter som bidrar till en hållbar övergång, övergångsaktiviteter, saknas idag tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ som skulle generera en lägre halt koldioxidutsläpp än den som utges av aktiviteten. Aktiviteter som klassificeras inom denna kategori stödjer dock en övergång till en hållbar ekonomi genom att exempelvis generera de bästa resultaten av utsläppsnivåer som idag är genomförbara inom en viss industri. Den sista kategorin av aktiviteter utgörs av aktiviteter som möjliggör utsläppsminskningar, möjliggörande aktiviteter. Dessa aktiviteter bidrar inte väsentligen till miljömålen i sig, men gör det möjligt för andra aktiviteter att väsentligen bidra till miljömålen. För att en aktivitet ska anses möjliggöra utsläppsminskningar måste aktiviteten därutöver ha en positiv inverkan på miljön.87
TEG anger att det har varit viktigt vid utformningen av taxonomin att inte enbart specificera aktiviteter som är hållbara i sig, utan att också ta fasta på aktiviteter som möjliggör miljöförbättringar inom andra områden som är i särskilt stort behov av det, såsom energi-, vatten- och matproduktion.88
Aktivitetstyp Egenskaper Exempel på aktiviteter
Aktiviteter som är hållbara i sig Bedrivs på ett sätt som inte genererar utsläpp, alternativt genererar mycket låga nivåer av utsläpp.
Utsläppsfria transporter med hjälp av eldrivna bilar eller tåg.
Övergångsaktiviteter Bedrivs på mest hållbara möjliga sätt utifrån dagens förutsättningar.
Byggnadsrenovering eller cementtillverkning. Möjliggörande aktiviteter Bidrar inte väsentligen till angivna miljömål,
men gör det möjligt för andra aktiviteter att väsentligen bidra till miljömål.
Installering av effektiva
värmepannor eller tillverkning av vindkraftverk.
Ovanstående tabell sammanfattar de olika aktivitetstyper som kan medföra väsentliga bidrag till de angivna miljömålen, samt exemplifierar aktiviteter för respektive aktivitetstyp.89
87 Europeiska unionens råd, WK 13155/2019 INIT, interinstitutionellt ärende 2018/0178 (COD) (20 november, 2019).
88 Taxonomy technical report june 2019, s. 24.
89 Tabellen är en egen bearbetning av information från Europeiska unionens råd, WK 13155/2019 INIT, interinstitutionellt ärende 2018/0178 (COD) (20 november, 2019).
Det andra kriteriet ställer krav på att den ekonomiska aktiviteten inte får innebära avsevärd skada på något av de angivna miljömålen.90
Kriteriet har fastställts i syfte att säkerställa att främjandet av ett miljömål inte sker på bekostnad av ett annat. Kriteriet stadgar att en miljömässigt positiv nettoeffekt utgör en förutsättning för att en ekonomisk aktivitet ska betraktas som hållbar.91 De tekniska granskningskriterier som ska fastställas för flera av
aktiviteterna ska innehålla ett särskilt segment för bedömningen av avsevärd skada på miljömål. Segmentet kallas ”do no significant harm assessment”, DNSH, och redogör för skador som är särskilt förknippade med, och som skulle kunna aktualiseras av, aktiviteten. Skadorna utgör potentiella risker för aktivitetens hållbarhet, och bör uppmärksammas och förebyggas. Segmenten innehåller även aktivitetsspecifika anvisningar för hanterandet av risker och kan därmed nyttjas som vägledning av aktivitetsbedrivande företag.92
Det tredje kriteriet ställer krav på att den ekonomiska aktiviteten ska utföras på ett sätt som tillvaratar de minimigarantier som fastställts inom EU för social hållbarhet. Enligt kriteriet ska aktiviteten bedrivas i enlighet med Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD:s, riktlinjer för multinationella företag samt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Flertalet av de rättigheter som ska tillvaratas stadgas i Internationella arbetsorganisationens, ILO:s, åtta kärnkonventioner med minimistandarder för arbetsvillkor.93
ILO:s standarder och regler för social hållbarhet försvarar rättigheter såsom rätten att inte utsättas för tvångsarbete eller barnarbete, rätten att organisera sig och ha kollektiva förhandlingar, rätten till lika lön för män och kvinnor vid lika arbete samt rätten att inte diskrimineras avseende sysselsättnings- och anställningsmöjligheter.94
De åtgärder som krävs för tillvaratagandet av de rättigheter som stadgats, ska vidtas av det företag som bedriver den ekonomiska aktiviteten. Om rättigheterna inte tillvaratas av det aktivitetsbedrivande företaget får inte finansmarknadsaktören, enligt taxonomiförordningen, bedöma den ekonomiska aktiviteten som hållbar.95
Taxonomiförordningen har i dess inledande skede givits ett
90 Taxonomiförordningen, artikel 3b samt artikel 12. 91 Förslag om inrättande av en taxonomiförordning, skäl 20. 92 Ibid., skäl 24.
93 Taxonomiförordningen, artikel 3c samt artikel 13.
94 ILO:s konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, ILO:s konvention (nr 98) angående tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, ILO:s konvention (nr 29) angående tvångs- eller obligatoriskt arbete, ILO:s konvention (nr 105) angående avskaffande av tvångsarbete, ILO:s konvention (nr 138) om minimiålder för tillträde till arbete, ILO:s konvention (nr 182) om förbud mot omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete, ILO:s konvention (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde samt ILO:s konvention (nr 111) angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning; Taxonomiförordningen, artikel 13.
miljömässigt fokus, varför sociala hållbarhetsaspekter endast har reglerats i en begränsad utsträckning.96
Taxonomin ska dock senast den 31 december år 2021 utvärderas avseende huruvida regleringen bör utvidgas till att omfatta social hållbarhet i en större utsträckning.97
Utvärderingar av taxonomin ska sedermera ske vart tredje år, och även granska huruvida förordningens grundläggande kriterier samt tekniska granskningskriterier är i behov av revideringar.98 I samband med de återkommande utvärderingarna ska det även undersökas
huruvida det finns ett behov att fastställa EU-rättsliga kontrollmekanismer för att säkerställa att den information som lämnas, enligt samtliga krav i förordningen, är korrekt.99
Sådana kontrollmekanismer saknas idag, och det ställs för närvarande inga krav på att den information som lämnas ska verifieras.100
De aktivitetsbedrivande företagen kan dock på frivillig grund välja att verifiera den information som lämnas genom granskningar av externa parter.101
Det fjärde och sista kriteriet ställer krav på att den ekonomiska aktiviteten ska överensstämma med de tekniska granskningskriterier som fastställts för aktiviteten, i den mån sådana kriterier har fastställts.102
Som nämnts ovan, kommer tekniska granskningskriterier att fastställas för ett flertal hållbara ekonomiska aktiviteter. Granskningskriterierna finns inte specificerade i förordningsförslaget, och är inte heller planerade att innefattas i den slutliga taxonomiförordningen. Kriterierna utarbetas och specificeras kontinuerligt, och är alltför omfattande för att inrymmas i förordningen. TEG, som utarbetar och sammanställer granskningskriterierna, hade i juni år 2019 färdigställt kriterier för 67 olika aktiviteter och fler är under utveckling. Kriterierna som utarbetas kategoriseras i sju olika kategorier:
1. jord- och skogsbruk, 2. tillverkning,
3. tillförsel av el, gas, ånga och luftkonditionering, 4. vatten, avloppsvatten, avfall och sanering, 5. transport,
6. informations- och kommunikationsteknik,
96 Förslag om inrättande av en taxonomiförordning, skäl 21. 97 Taxonomiförordningen, artikel 17 2st (b).
98 Ibid., artikel 17 1st a-b.
99 Ibid., artikel 17 1st c och f, samt skäl 35.
100 Ibid., artikel 17 1st c; Technical Expert Group on Sustainable Finance (TEG), 2020, Taxonomy: Final report of the Technical Expert Group on Sustainable Finance, march 2020, (Taxonomy: Final report, march 2020), s. 37. 101 KPMG, 2017, The road ahead: The KPMG Survey of Corporate Responsibility Reporting 2017, s. 26. 102 Taxonomiförordningen, artikel. 3 d.
7. byggnader.103
För att ge kriterierna bindande verkan för medlemsstaterna och dess finansmarknadsaktörer har kommissionen givits befogenhet att utge dem i form av rättsakter.104
I de tekniska granskningskriterierna ska, i den mån det är möjligt, tröskelvärden fastställas för aktiviteten. Tröskelvärden kan exempelvis ange hur stor mängd koldioxidutsläpp aktiviteten får generera för att kunna betraktas som hållbar. Om tröskelvärden inte kan fastställas för en viss aktivitet ska istället en beskrivning ges av hur aktiviteten ska utövas för att inte orsaka avsevärd skada på något av miljömålen.105
För att möjliggöra bedömningen av hur aktivitetsutövandet förhåller sig till de tröskelvärden som fastställts, anges även vilket mätetal som ska användas för respektive aktivitet, exempelvis ”antal gram koldioxidutsläpp per kilowattimme”. De tekniska granskningskriterierna ska därutöver ange på vilket sätt aktiviteten väsentligen kommer att kunna bidra till att begränsa klimatförändringarna, samt anvisningar för DNSH-bedömningen.106
Kriteriernas minimikrav avseende avsevärda skador på miljömålen har sin utgångspunkt i befintlig lagstiftning, varefter en bedömning görs av huruvida EU-lagstiftningen inom området är tillräcklig eller om kraven för en viss aktivitet behöver höjas.107
Processen att ta fram tekniska granskningskriterier kommer att vara mycket tidskrävande, men för att på ett effektivt sätt åstadkomma förflyttningen av kapital, samt uppfylla Parisavtalets klimatmål prioriteras de aktiviteter som förväntas bidra mest till taxonomins angivna miljömål.108
För ytterligare förståelse för de tekniska granskningskriterierna hänvisas till bilaga 1, som exemplifierar dokumentens utformning och innehåll.
103 Taxonomy technical report june 2019, s.107–109.
104 Förslag om inrättande av en taxonomiförordning, s. 12; Taxonomiförordningen, artikel 6.3, 7.3, 8.3, 9.3, 10.3, 11.3, 16.
105 Förslag om inrättande av en taxonomiförordning, skäl 24; Taxonomy technical report june 2019, s. 46. 106 Taxonomy technical report june 2019, s. 27.
107 Förslag om inrättande av en taxonomiförordning, skäl 25. 108 Ibid., skäl 30.
3 Taxonomiförordningens informationslämnande och
informationsinhämtning
3.1 Taxonomiförordningens krav på finansmarknadsaktörers
informationslämnande
Som ovan redogjorts för ställs i taxonomiförordningen krav på att finansmarknadsaktörer, vid utgivandet av hållbara finansiella produkter eller produkter med liknande egenskaper, ska lämna information om vilket eller vilka miljömål den finansiella produktens underliggande investeringar bidrar till. 109 Därutöver ska finansmarknadsaktörer även ange hur, och i vilken utsträckning, kriterierna för hållbara ekonomiska aktiviteter har använts för att fastställa investeringens hållbarhet.110 I det senare kravet innefattas en specificering av hur stor andel miljömässigt hållbara aktiviteter som den finansiella produkten finansierat, samt en presentation av fördelningen mellan möjliggörande aktiviteter och övergångsaktiviteter.111
Det är viktigt att återigen påpeka att taxonomin inte ställer några krav eller sätter upp gränser för hur stor andel av en investering som ska möta taxonomins kriterier för att betraktas som hållbar. En frivillig EU-gemensam grönmärkning av finansiella produkter, Ecolabel, som för närvarande är under utveckling förväntas dock i ett senare skede fastställa sådana tröskelvärden. Taxonomins hållbara aktiviteter är ämnade att ligga till grund för de tröskelvärden som ska fastställas för Ecolabel-investeringar, och märkningen ska utformas på ett sätt som medför att de finansiella produkter som uppfyller kraven för märkningen motsvarar de 10-20% bäst miljöpresterande finansiella produkterna tillgängliga på EU:s finansmarknad.112 Bland annat ska tröskelvärden ange hur stor andel ekonomiska aktiviteter som ska uppfylla taxonomins kriterier för att den finansiella produkten ska kunna betecknas som en ecolabel-investering.113 Ecolabeln förväntas i framtiden stärka taxonomins effekter i form av ökad förståelse för vilka produkter som i störst möjlig mån tillgodoser fastställda hållbarhetsnormer.114
109 Taxonomiförordningen, artikel 4a (a). 110 Ibid., artikel 4a (a-b).
111 Ibid., artikel 4a 1st. (b), samt artikel 4a sista stycket; För en ökad förståelse för hur andelen miljömässigt hållbara aktiviteter beräknas, se grafiskt exempel nedan.
112 The European Commission’s science and knowledge service: Joint Research Centre, 2019, EU Ecolabel Criteria for Financial Products: Technical report and criteria proposal, (The European Commission’s science and
knowledge service), s. 9 och 15.
113 Taxonomy technical report june 2019, s. 63; Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, s. 5. 114 The European Commission’s science and knowledge service, s. 5.
Taxonomins regler tar sikte på investerares rätt till information om graden av hållbarhet i de finansiella produkter som benämns miljömässigt hållbara, eller uppges ha liknande egenskaper.115 Informationen ska enligt taxonomiförordningen ange vilket eller vilka miljömål som den finansiella produktens underliggande investering bidrar till, samt beskriva hur och i vilken utsträckning dess underliggande investering placerats i hållbara ekonomiska aktiviteter.116Informationen som finansmarknadsaktörer ska upplysa sina investerare med ska särskilt innefatta en procentangivelse av hur stor del av investeringen som finansierar miljömässigt hållbara aktiviteter, beräknat utifrån samtliga ekonomiska aktiviteter.117
Källa: Egen bearbetning av information från TEG:s slutliga rapport, mars 2020.
Den information som redogjorts för i detta avsnitt ska lämnas av finansmarknadsaktörer vid utgivandet av samtliga finansiella produkter som främjar miljörelaterade egenskaper.118 Den ska även utges för samtliga finansiella produkter som investerar i ekonomiska aktiviteter som bidrar väsentligen till de miljömål som fastställts i taxonomiförordningen.119 Därutöver
115 Taxonomiförordningen, artikel 4a-4c. 116 Ibid., artikel 4a (a-b).
117 Taxonomiförordningen, artikel 4a sista stycket. 118 Taxonomiförordningen, artikel 4b.
119 Ibid., artikel 4a.
Andel av företagets intäkter eller omsättning som genererats från taxonomiförenliga aktiviteter: Taxonomins tillämpning på en aktieportfölj:
fastställs även ett krav på att finansmarknadsaktörer, vid utgivande av övriga finansiella produkter, ska upplysa om att den finansiella produktens underliggande investeringar inte beaktar EU-kriterierna för miljömässigt hållbara investeringar.120
3.2 Informationsövergång mellan företag och finansmarknadsaktör
Det är finansmarknadsaktörernas ansvar att inhämta information om företagens ekonomiska aktiviteter. Det kan anses utgöra en följd av att finansmarknadsaktörer, i enlighet med taxonomin, har en skyldighet att lämna upplysningar om graden av taxonomiförenlighet i sina hållbara investeringar.121 Finansmarknadsaktörerna avgör själva huruvida de vill hantera
datainhämtningen självständigt, eller om de vill anlita dataleverantörer eller andra tredje parter för att förenkla inhämtningen av den information som krävs.122
Dataleverantörer och ratingleverantörer arbetar med att standardisera information från olika källor, för att göra informationen mer lättöverskådlig och jämförbar företag emellan. Informationen som sammanställs kommer bland annat från företags finansiella dokument, årsrapporter, hållbarhetsrapporter samt företagens hemsidor.123 Denna typ av dataleverantörer anlitas idag av finansmarknadsaktörer bland annat för att göra företags ESG-prestanda jämförbar i syfte att skapa ESG-investeringar,124 och deras uppgift att sammanställa information kommer vara av stor betydelse för taxonomins integrering i finansmarknaden.125 Dataleverantörers ESG-utvärderingar skiljer sig dock ofta åt beträffande vilka faktorer som bedöms, och många dataleverantörer har utformat egna taxonomier för att utvärdera den information som insamlas. TEG framhåller i sin rapport att de system och taxonomier som dataleverantörer utvecklat kommer att behöva revideras till att omfatta många fler faktorer för att täcka de segment som innefattas i den föreslagna taxonomiförordningen. Revideringen av dataleverantörers olika system kommer att vara tidskrävande, vilket innebär att det kan dröja
120 Taxonomiförordningen, artikel 4c. 121 Ibid., artikel 4a.
122 Taxonomy technical report june 2019, s 77. 123 Ibid.
124 Auer, Benjamin R., Schuhmacher, Frank. 2015. Do socially (ir)responsible investments pay? New evidence from international ESG data. The Quarterly Review of Economics and Finance 59, s. 53.
