2 Bakgrund
2.1 Klassposition och attityder: Bindande sociala mekanismer
Utgångspunkten i sökandet efter en förklaringsmodell för välfärdsattityder bör vara bästa tillgängliga forskning (Creswell (2014, s. 32, 93). Denna visar att även om klass förlorat i förklaringsvärde för attityder har ännu inget skifte till andra sociala skiktningar kunnat empiriskt beläggas (Svallfors, 2004, s. 117, 2016, s 816-819; Esping Andersen 2009, s. 39, 46-48, 59-74; Durant & Legge 2001, s. 85-87; Holmberg & Oscarsson 2004, s. 47).
Utgångspunkten kommer alltså vara klass. Vi ska nu se hur relationen mellan klass och politiska attityder kan förstås och varför korrelationen har försvagats över tid. Tanken om Sociala mekanismer är en sociologisk idétradition som här kan hjälpa till att förklara relationen mellan klass och politiska attityder (Hedström 2005, s. 11-113; Hedström & Ylikoski 2010, s. 50-54;
Svallfors 2004, s. 34-42). Utgångspunkten är att all mänsklig handling ska ses som medveten.
Den medvetna handlingen påverkas av en persons A) intressen, B) övertygelser utifrån normer och C) möjligheter. Den sociala verklighetens kausala inverkan på en individ avgränsas därför till dessa tre områden. Utifrån Svallfors (2004, s. 34–42) kan sociala mekanismer identifieras som binder samman klassposition och attityder. De två starkaste mekanismerna är klassberoende intressen och klasspecifika normer. Det föregående formas av att risker och möjligheter ser olika ut beroende på vilken klass som personen i fråga har. Intresset att minska skattetrycket och välfärdsstaten kan gissningsvis vara större för en person som gynnas ekonomiskt än en person som missgynnas. Klasspecifika normer är istället byggda på interaktion och kommunikation. Ett normsystem mellan och inom klasser kan ligga kvar och påverka attityder även där ett klassberoende intresse säger en annan sak. Ytterligare social mekanism som länkar klass och attityder är den eventuella politiska artikuleringen. Detta begrepp innebär att politiska institutioner behöver betona klass och ge klass en politisk dimension för att klass ska kunna utmynna i diversifierade attityder. (Svallfors 2004, s. 14;
Holmberg & Oscarsson 2004, s. 64-67).
2.2 Erodering av klassberoende intressen och den politiska artikuleringen
Nu när förståelsen för de kausala mekanismerna mellan klass och politiska attityder synliggjorts kan fokus läggas på varför länken försvagats senaste decennierna. En central distinktion kring klass är enligt Svallfors anställningstyper (Svallfors 2004, s. 19). Sedan 2010 finns en kultur i samhället som bygger på korta anställningar och en förändrad arbetsmarknad (Sennett 2007, s.3 45; Svallfors 2004, s. 11). Detta indikerar att klassberoende intressen kan ha ändrats eller förskjutits för den svenska befolkningen sedan 2010. Redan 2004 testade Svallfors (2004, s.
13) tre hypoteser då han såg ett föränderligt samhälle och en minskad klassinverkan på attityder.
Dessa tre hypoteser löd enligt följande. A) Klasspåverkan på attityder stärks av ett hotande föränderligt samhälle. B) Klasspåverkan på attityder minskar på grund av ett föränderligt samhälle. C) Klasspåverkan på attityder stärks i vissa frågor och försvagas i andra frågor. 2002 visade sig klass fortfarande ha bäring men hypoteserna är fortfarande aktuella.
Politiken i Sverige har sedan 2000-talets början minskat i transparens gällande policyprocesser.
Ekonomiskt starka aktörer utan klassintressen har fått mer makt och traditionellt sett starka klasspolitiskt orienterade organisationer som exempelvis LO har sett sitt inflytande minska.
Detta har gjort att den politiska artikuleringen minskat (Svallfors 2016, s. 507, 511-513). Den konstaterade minskningen av klassamhällets styrka mellan 2002–2010 hänvisar Svallfors i stort till en minskad betoning på klass i den politiska debatten. Svallfors beskriver denna minskning av politisk artikulering kring klass som en de-artikulering (Svallfors 2011, s. 818-819).
2.3 2010-talets utmanande förklaringsmodeller
Redan 1987 pekade Inglehart och Flanagan (1987, s. 1304) på att politiska konfliktlinjer inte längre kan hänvisas till en höger vänster-skala och ekonomisk fördelningspolitik. Istället pekar de på att en tyst revolution svept fram bland yngre generationer. En postmodern ungdom som sympatiserar med individuella rättigheter, självförverkligande och allmänt frihetliga attityder.
En äldre generation har enligt Inglehart och Flanagan gått i polemik med dessa värderingar.
Äldre generationer vandrade istället mot värderingar av kollektivism och auktoritära attityder.
Inglehart och Flanagan menar att den traditionella fördelningspolitiken som är tätt förknippad med klass börjar försvinna. Statsvetare använder idag GAL-TAN skalan för att kategorisera dessa värderingar (Oscarsson u.å, s. 411-412). Postmoderna värderingar (GAL) befinner sig på en sida av skalan och kollektivistiska (TAN) värderingar befinner sig på andra sidan av skalan.
Trots att Ingleharts och Flanagans artikel publicerades redan 1987 är det först under 2010-talet som teorin visat sig få konkret förankring i Sverige. Rydgren och van der Meiden visar inte bara att klassposition i allt mindre grad kan förklara partipolitiska sympatier (Rydgren & van der Meiden 2018, s. 441-443). De visar också att Ingleharts och Flanagans identifierade konfliktlinje även börjat få konkret påverkan på den svenska politiken senaste 15 åren (Rydgren
& van der Meiden 2018, s. 443-447).
4 Richard Sennett (2007, s. 98-125) pekar på att 2000-talets politik blivit mer kortsiktig och att en kapitalistisk kultur idag dominerar samhället. Ifrån en politisk sociologisk dimension innebär det att politiken blivit kortsiktig och populistisk. Sennett menar att väljarna varken vill eller orkar sätta sig in i komplexa frågor utan konsumerar politik och går vidare till nästa om den inte fungerar, en kortsiktighet råder. Vidare menar han även att tilliten till såväl institutioner som till andra människor försvagas i denna nya samhällskultur. Om blicken riktas mot de sociala mekanismerna som kopplar klass till attityder så pekar Sennetts teori främst på att den politiska artikuleringen börjar luckras upp. Inglehart och Flanagans forskning pekar istället på att klasspecifika normer börjar lösas upp.
2.4 Klass och konkurrerande förklaringsmodeller under 2010-talet
Minskningen av klassretoriken till trots så menade Svallfors att Sveriges politiska attityder 2002 kunde sammanfattas som ett klassamhälles kollektiva medvetande (Svallfors 2004). Från 2002 fram till 2010 visade sig klassbetoningen på attityder till välfärdsstaten vara starkt avtagande och ha tappat i betydelse. Den senaste förklaringen av svenska folkets attityder till välfärdsstaten från 2010 visar att medelklassen visade ett homogent starkt stöd för kollektiv välfärdsfinansiering. Detta eftersom den övre medelklassen blev mer positiv till en kollektiv välfärd i jämförelse med tidigare. Arbetarklassen har alltid varit positivt inställd till kollektivt finansierad välfärd. Alltså har övre och undre medelklassen under 2000-talet börjat likna arbetarklassen i sina attityder till välfärd (Svallfors 2011, s. 818-819). Klasspositioners korrelationer med välfärdsattityder utmanas dock under 2010-talets Sverige enligt litteraturen av en ekonomiserad och individualistisk kultur. Samt av nya värderingskonflikter där postmodern individualism står mot kollektivism. Med hjälp av data från SOM-institutets senaste tillgängliga opinionsundersökning från 2017 (Göteborgs universitet 2019) ämnar denna uppsats återigen undersöka attityder till den svenska välfärdsstaten i ett föränderligt samhälle.
5