2010-talets avsaknad av teoretiskt grundad forskning gällande välfärdsattityder till trots kan en överblick av den tidigare forskningen vara till behjälplighet. Resultat från liknande studier kan belysas. Den befintliga litteraturen kan också peka ut referenspunkter uppsatsens resultat kan jämföras med (Creswell, s. 60). En blick tillbaka på inledningen visar också att detta arbetes sammanhang, utformning och relevans belyses utifrån den existerande litteraturen. I vårt angreppssätt på den tidigare forskningen bör fokus ligga på fyra delar. A) Dels bör vi kartlägga svenska befolkningens allmänna politiska attityder. B) Vi bör också bygga upp en förståelse för vilka teoretiska utgångspunkter som brukar används när politiska attityder ska förklaras. C) Det är också önskvärt att identifiera statistiska referenspunkter för den kommande analysen. D) För att göra en så adekvat analys så möjligt bör också metodologiska referenspunkter har hittats.
4.1 Den svenska opinionen
Till att börja med vänder vi blicken mot litteraturen för att få en överblick kring den svenska opinionen. Sedan 1986 genomför SOM-insitutet vid Göteborgs universitet en årlig enkätundersökning med ett representativt urval av den vuxna befolkningen. Undersökningen ligger till grund för hundratals rapporter och artiklar kring den svenska opinionen. Några exempel är rent statistiska framställningar som beskriver förtroendet för Finansinspektionen, Public service och försäkringskassan (Weissenbilder 2019a; Weissenbilder 2019b;
Weissenbilder 2019c). Det finns även mer heltäckande rapporter om ämnen såsom tilliten inom det svenska samhället till institutioner (Wärnlöf Bové 2019). I ett komparativt perspektiv sticker Sverige ut med en hög tilltro till den offentliga sektorn. Över tid syns dock en nedåtgående trend i tilliten till det offentliga. Den nedåtgående trenden har stark korrelation till partisympatier. Sverigedemokraternas sympatisörer sticker ut med en större skepsis mot den offentliga sektorn. Om dessa sympatisörer exkluderas är tilliten relativt stabil även över tid.
Partisymatisörer till Moderaterna och Kristdemokraterna har något lägre tilltro än väljare till vänster men den är marginell i jämförelse med Sverigedemokraternas sympatisörer (Holmberg
& Weissenbilders 2019, s. 3-13). I specifika frågor såsom arbetskraftinvandring syns viss skillnad i åsikter mellan löntagare som är mer negativa och arbetsgivare som är mer positivt inställda (Lindgren 2018, s. 384-386). En diskrepans mellan arbetstagare och arbetsgivare kan med enkelhet teoretiseras utifrån ett klassperspektiv. I denna specifika fråga verkar klass alltså fortfarande ha bäring.
7 Mellan åren 1980-1990 med bakgrund av finansiell instabilitet kulminerade missnöjet mot det offentliga i Sverige, 1990 var över 50 av befolkningen positiva till en minskning av offentlig sektor. 2017 var den siffran nere på 21% (Nilsson u.å, s. 55-64; Nilsson 2018, s. 1-4). Sedan 1994 har opinionen som vill minska offentlig sektor konstant legat under 30%. Att minska offentliga sektorn och privatisera har alltså svagt stöd hos den svenska befolkningen. SOM-institutets litteratur påvisar här en motsättning sedan 1990-talet där väljare till Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna är starkt emot vinster i välfärden. Deras riksdagsrepresentanter är istället positivt inställda till detsamma. Bland Socialdemokratiernas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets sympatisörer och riksdagsledamöter finns en konsekvent motsättning mot privatiseringar. Sverigedemokraternas sympatisörer visar sig något mer negativa till privatiseringar än deras riksdagsledamöter. (Nilsson 2014, s. 311, 313; Bendz 2014, s. 297, 299; Nilsson 2018, s. 3, 5, 12). I relation till uppsatsen kan följande slutsatser kring SOM-institutets litteratur göras. Svenska folkets tillit till offentlig sektor är generellt sett hög. Politisk ideologi präglar graden av tillit till den offentliga sektorn, här sticker Sverigedemokraternas väljare sticker ut i fråga om låg tillit till offentlig sektor. Över lag har personer som sympatiserar med partier till höger en något lägre tillit till offentlig sektor än väljare med vänstersympatier.
4.2 Nationalekonomins neoklassiska teorier
En överblick av den teorigrundade litteraturen kring politiska attityder pekar mot ett interdisciplinärt ämne vilket bland annat Holmberg och Oscarsson (2004, s. 45-82, 227-245) beskrivit, liksom Azarian, Daoud och Larsson men mer indirekt (Azarian, Daoud & Larsson 2014, s. 5-6). En inriktning här är neoklassiska nationalekonomiska teorier. Den kanske mest kända är Rational choice theory (Becker 2007). Denna teori menar att människan är rationellt kalkylerande utifrån den information som finns tillgänglig och tar beslut enligt denna princip.
Nationalekonomiska teorier appliceras även på politiska attityder, se exempelvis Durant och Legges (2001, s. 80-81) studie som beskrivs längre ner i forskningsöversikten men då utifrån ett metodologiskt perspektiv. De neoklassiska teorierna kan sägas vila på tre centrala antaganden. A) att mänsklig handling alltid bygger på rationella beräkningar. B) Att dessa beräkningar kan förklaras av hur smärtsamt eller lyckosamt ett drag kan bli. C) Att egna konsekvenser väger tyngre än konsekvenser för andra personer (Holmberg & Oscarsson 2004, s. 227; Sears & Funk 1991, s. 3). Begreppet homo economicus kan här konkretisera förståelsen kring nationalekonomins neoklassiska teorier (Azarian, Daouds och Larssons 2014). Begreppet
8 syftar till att människan är ekonomiskt beräknande och vill göra val som gynnar denne ekonomiskt (Holmberg & Oscarsson 2004, s. 229; Azarian, Daoud & Larsson 2014, s. 5-12).
Metoderna är genomgående kvantitativa när denna teorigren operationaliseras i studier, Durant och Legge (2001, s. 83-84) kan återigen verka som exempel på detta. En neoklassisk teoretisering av attityder till välfärdsstaten skulle förenklat kunna sammanfattas enligt följande.
De som skulle tro sig gynnas ekonomisk av en stor välfärdsapparat skulle vara positivt inställda till välfärdsstaten och de som inte skulle tro sig gynnas skulle vara negativt inställda.
4.3 Sociala stratifieringsteorier
I kontrast till nationalekonomins neoklassiska teorier framträder en annan teorigren. Oscarsson
& Holmberg (2004, s. 48) benämner dessa teorier som en sociologisk modell. Detta eftersom svar söks utifrån socioekonomiska faktorer. Gemensamt för denna teorigen är att social stratifiering sägs förklara politiska attityder. Dessa teorier vill alltså specifikt förklara politiska värderingar och attityder. Denna teorigrens kanske mest klassiska verk är Lazarsfelds, Berelsons och Gaudets (1944) teori People’s choice. Teorin menar att socioekonomisk status och religionstillhörighet kan förklara en persons partisympati. I en svensk kontext har såväl Oscarsson (1994) som Holmberg (2000) gjort liknande fynd femtiotalet år senare. Sociala stratifiering i allmänhet och klass i synnerhet som förklaring av politiska värderingar och attityder är den enskilt mest applicerade teorigrenen inom samhällsvetenskaperna (Holmberg
& Oscarsson 2004, s. 52). Samtidigt visar en enhetlig litteratur att klassförklaringen för politiska attityder har minskat i kraft senaste decennierna, och även hos denna teorigren syns en kvantitativ övervikt gällande forskningsmetoder (Svallfors, 2004, s. 117, 2016, s 816-819;
Esping Andersen 2009, s. 39, 46-48, 59-74; Durant & Legge 2001, s. 85-87; Holmberg &
Oscarsson 2004, s. 47).
4.4 Politiska attityder: En teoridualism
I granskningen av den tidigare litteraturens förklaringssökande kring politiska värderingar kunde två huvudsakliga teoriinriktningar identifieras. Dels nationalekonomins neoklassiska teorier och i andra änden svarssökande utifrån socioekonomiska strukturer. Den kvantitativa metodläran är genomgående. Ämnet är interdisciplinärt. De nationalekonomiska teorierna är mer inriktade på att allmänt förklara mänskligt handlande, utgångspunkten här är mänsklig rationalitet. De socioekonomiskt grundade teorierna är specifikt inriktade på att förklara politiska attityder och värderingar. Andra forskningsöversikter har visat att nationalekonomins
9 neoklassiska teorier haft svårt att nå empirisk bekräftelse (Hindmoor 2010, s. 55; Azarian, Daoud & Larsson 2014, s. 5-11). Vilket kan vara en bidragande faktor till de sociala stratifieringsteoriernas mer frekventa användning inom samhällsvetenskaperna.
4.5 Rekommodifiering och de-artikulering: En samtida paradox
Hittills har allmänna attitydmönster och teoretiska förklaringar av desamma gåtts igenom.
Svallfors (2004) bok Klassamhällets kollektiva medvetande erbjuder istället en explicit förklaring till hur klass och attityder sammanlänkats och ser ut i Sverige. Svallfors presenterar utöver det svenska perspektivet även ett komparativt moment mellan länder. Tidsperioden som mäts är 1980-talet fram till 2002. En underliggande frågeställning som boken undersöker kan identifieras. Svallfors visar att en paradox börjat framträda genom en ökad rekommodifiering och de-artikulering inom klasspolitiken under 1990-talet (Svallfors 2004, s. 10-14). Svallfors menar att denna paradox har kapacitet att påverka klasspositioners samvariation med attityder och värderingar. Rekommodifiering innebär att människor blir mer beroende av marknaden för att få välfärd. En kort överblick över fenomenet kan sammanfattas enligt följande.
Finansmarknader får ökat inflytande över människors liv. Osäkerheten i anställningsförhållanden ökar. Nedskärningar sker i traditionella välfärdsprogram vilket ökar ojämlikheten i tillgång till densamma. Försvagning av fackliga institutioner. Interna marknader skapas där resultat hamnar i fokus istället för personen som nyttjar den offentliga tjänsten. En omfattande litteratur kring detta fenomen finns tillgänglig där fenomenet har olika benämningar som New public management, Nyliberalism, administrationssamhället, utvärderingssamhället och en ny kapitalistisk kultur (Ahlbäck Öberg 2018, s. 180-189; Nilsson 2018, s. 1-2; Forsell &
Ivarsson Westberg 2014, s. 9-12; Lindgren 2014, s. 25-29; Sennett 2007). Med de-artikulering menar Svallfors att politiken i allt mindre utsträckning betonar och lägger vikt vid klasspolitik, vilket vi snuddade vid i inledningen. En värd notering att göra kring omdaningen av välfärden i Sverige (Nilsson 2018, s. 1-2) är att typ av välfärdsstat inte verkar påverka klasspositionens bäring på attityder utifrån komparativa data (Svallfors, s. 132).
4.6 Åren 1980 till 2002: Klassberoende välfärdsattityder
Att mäta just attityder till välfärdsstaten kan ses som något stort och abstrakt i vissa fall.
Svallfors kontinuerliga mätningar av välfärdsattityder fram till 2010 tacklar detta genom att göra index av flertalet frågor kring välfärdsarrangemang. Totalt konstruerar han tre index. Ett Utgiftsindex utifrån viljan att öka eller minska skatteutgifterna på sjukvård och hälsovård, stöd
10 till de äldre, stöd till barnfamiljer, socialbidrag, bostadsbidrag och sysselsättningspolitik. Det andra indexet är ett Finansieringsindex där liknande områden som ovan behandlas fast för frågan, hur bör följande finansieras? Avslutningsvis konstruerar han också ett serviceindex utifrån följande fem frågor. Vem är bäst lämpad att sköta följande fem välfärdstjänster?
Utbildning, sjukvård, Barnomsorg, Äldreomsorg och Socialvård. Där får respondenterna svarsalternativ som exempelvis staten, kommuner eller privata företag. Klassprägeln på attityder 2002 visade sig ligga på samma nivå som 1980-talet. I ett komparativt perspektiv hade Sverige den starkaste klassprägeln på välfärdsattityder. Svallfors beskriver 2002 en arbetarklass bestående av facklärda och icke-facklärda som sticker ut med positiva attityder till välfärdsstatens alla delar. Tjänstemän av olika grader har mellan 1980 och 2002 varierat i välfärdsattityder. Egenföretagare har under denna tid cementerat sig som den samhällsklass som är mest negativ till välfärdstjänster. De har i och med detta övertagit de högre tjänstemännens plats. Med hjälp av OLS regressioner visade sig klassposition 2002 predicera 15,7% av attityder till välfärdsutgifter, 11,2% av attityder till välfärdsfinansiering och 6,6% av attityderna gentemot serviceutförande av välfärdstjänster. Vid 2002 visar Svallfors att klassposition tydligt kunde förklara attityder till välfärdsstaten. Vid denna tid visade sig alltså rekommodifieringen och de-artikuleringen inte ha lett till en försvagning av klasspositioners samvariation med attityder till välfärden (Svallfors 2004, s. 117-121).
4.7 Åren 2002 till 2010: Minskat klassberoende för välfärdsattityder
Svallfors nästa mätning sträcker sig fram till 2010 och publicerades i hans artikel A bedrock of support? Trends in welfare state attitudes in Sweden, 1981-2010 (Svallfors 2011). Från 2002 till 2010 syns en försvagning av länken mellan klassposition och välfärdsattityder (Svallfors 2011, s. 816-819). Artikeln visar att skillnader i attityder till välfärdsstaten minskat mellan klasspositioner (Svallfors 2011, s. 817). Standardavvikelsen mellan klasser för Utiftsindexet sjönk från 8 till 5,5 mellan 2002 0ch 2010. Finansieringsindexets motsvarande siffra sjönk från 10,5 till 6,5 och Serviceindexet sjönk från 6,5 till 5 (Svallfors, s. 817). De index som avses är de tre som Svallfors mätte även 2002.
Oavsett om attityderna gäller välfärdsstatens utgifter, finansiering eller service har klass en nedåtgående trend i förklaringskraft mellan 2006 och 2010. Över tid har frågan om välfärdens finansiering varit den mest polariserande mellan de olika samhällsklasserna (Svallfors 2011, s.
818). Artikeln visar att så även var fallet 2010. Dels identifierar Svallfors att skillnaderna mellan
11 samhällsklasserna är som minst 2010 och att stödet för kollektiv finanisering av välfärden är det högsta på decennier. 2010 Syns ett homogent högt stöd för välfärdsstaten. Det som skedde var att de tre medelklasserna i allt större del började acceptera kollektiva välfärdsarrangemang.
Över tid fram till 2010 har övriga samhällklasser börjat likna arbetarklassen i fråga om attityder till välfärdsstaten (Svallfors 2011, s. 818-819). En något ironisk korrelation som Svallfors identifierat är att Socialdemokraterna över tid tappat i stöd. Samtidigt som den socialdemokratiska välfärdsmodellen upplevde sitt högsta uppmätta stöd på decennier.
4.8 Tidigare forskningens identifierade ingångsvärden för analys
Med bakgrund av vårt mål att undersöka hur väl våra tre hypoteser kan förkara attityder till välfärdsstaten kan Durants och Legges (2001) studie Politics, public opinion, and privatization:
A test of competing theories in Great Britain fungera som riktmärke. Studien genomförde både OLS regressioner och logistiska regressioner för att testa vilken av fem konfronterande teorier som bäst kunde förklara inställningen till privatisering av statligt ägda företag. I vårt fall bör vi inte lägga vikt vid den predicerande kraften och resultatet av regressionsanalysen. Detta eftersom studien är över tjugo år gammal, är gjord i Storbritannien och visar sig förklara mindre än Svallfors som är gjorda senare och i en svensk kontext. Men i fråga om metod kan Durants och Legges studie vara behjälplig. De argumenterar för att även om de kunde se sin beroende variabel som ordinal snarare än på intervallskala är en OLS regression lättare att tolka och visade sig ge likvärdiga resultat som en logistisk regression (Durant & Legge 2001, s. 83-84).
Den hierarkiska skala som ofta finns i värdering av förslag kan alltså motivera att OLS regression ska användas. Vi minns även att Svallfors i sin analys använde sig av OLS regressioner (Svallfors 2002, s. 120). I vår studie har vi nu alltså flera motiv till att använda OLS regressioner för att förklara attityder till välfärdsstaten. Utifrån Durant och Legge (2001, s. 83-84) har vi nu underlag för att göra väl valda avvägningar gällande vilken typ av statistisk metod som bäst fungerar för att mäta attityder till välfärdsstaten.
En metodologisk referenspunkt är alltså identifierad vilket var en av delarna tidigare forskningen var menat att finna. En annan identifierad del är svenska befolkningens politiska attityder. Vi har sett en hög tillit till institutioner och en positiv inställning till den offentliga sektorn. Dock kunde en något dalande trend i tillit identifieras. Våra konfronterande förklaringsmodeller som utmanar klass om att förklara attityder till välfärdsstaten har satts i relation till befintliga teoritraditioner. Genom Svallfors (2004; 2011) har vi avslutningsvis
12 också fått referenssiffror fram till 2010 som förklarar klasspositioners tidigare relation till välfärdsstatsattityder.
13