2.1 Barnboken
I vår studie har vi valt att titta närmare på barnboken, en bok för barn i förskolan, som ett språkutvecklande verktyg. Hur har barnbokens betydelse sett ut historisk i Sverige?
Kåreland (2008) menar att barnboken historiskt sett har haft en instrumentell funktion, ett värde som därigenom spelat en viktig roll i uppfostran av barnet. Med hjälp av barnboken kunde värderingar och normer förmedlas och inpräntas. Under en lång tid var barnboken nära knuten till pedagogiken, men var inte anpassad efter läsarens behov.
Nutidens barnböcker har mer och mer frigjort sig från pedagogiken. Boken ses inte längre som ett didaktiskt hjälpmedel utan bedöms och diskuteras i första hand utifrån estetiska kriterier. Kåreland (2008) menar vidare att barnboken numera fått sin
berättigade plats i vår nationallitteratur, vilket kan tolkas som att den betraktas som en naturlig del av Sveriges kulturella och litterära utveckling (ibid).
Vad är då en barnbok och vad kännetecknar den? Edwards (2019) menar att i barnboken samverkar text och bild. Bilden är ett av människans första språk. Exempelvis går en bildberättelse att “läsa” oavsett vad barn har för modersmål eller utvecklat skriftspråk.
Att bilderna berättar något är tydligt, men det är inte säkert att det är samma historia som texten vill förmedla. Barns uppmärksamhet växlar mellan text och bild i boken vilket medför att tolkningen stegvis växer, vilket i sin tur ger läsningen av barnboken en större helhet. Bilderna kan även ha en pedagogisk funktion genom att stödja förståelsen av texten, och i bilderna kan barnen få syn på vad texten inte berättar (ibid).
2.2 Literacy
I vår studie har vi valt begreppet literacy som ett tidigt steg i barns skriftspråkliga utveckling. Barnen i förskolan behöver få stöd i att skapa en förståelse för bilder och symboler, som de exempelvis möter i barnböcker. Genom böcker och högläsning lär sig barn nya ord och språkets uppbyggnad när de lyssnar (Fast, 2008). Literacy är ett överordnat begrepp som har utvidgats och utvecklats från att enbart innebära läs och
11
skrivförståelse, till att även omfatta multimodala texter och uttryck där både bild och text samspelar (ibid). Vidare beskriver Fast (2008) att literacy är ett komplext arbete som fortgår under hela läsningen. Literacy är vidare ett begrepp som är under utveckling och som gett upphov till många olika tolkningar (Bergöö & Jönsson, 2012). Högläsning är en vanligt förekommande aktivitet på förskolan menar Damer, Nilsson & Ohlsson (2013) dock innebär detta inte automatiskt en didaktisk literacyutveckling, som stimulerar identitets och kunskapsutveckling hos barn. Författarna menar att
högläsningen som ett språkutvecklande verktyg skulle kunna bidra till så mycket mer än den idag gör på förskolorna. Enligt senaste PIRLS- resultaten där elever utför ett
läsprov med både skönlitterära texter och faktatexter synliggörs barns brister i läsförståelse, vilket belyser vikten av att rikta fokus mot barns tidiga möten med text och bild (Skolverket, 2019). Bild och text gör något med sina läsare och de yngsta barnen i förskolan behöver få stöd att kunna förhålla sig till detta (Bergöö & Jönsson, 2012). Fast (2011) menar att literacy handlar om att ha förståelse för symboler och språkliga uttrycksformer. Barns literacy utvecklas även i det vardagliga språket, exempelvis när de lyssnar till en bok eller hör en saga (ibid).
2.3 Högläsning
Det finns en hel del forskning som stödjer högläsningens förtjänster när det gäller barns tidiga språkutveckling. Chambers (2011) menar att barn behöver bli lästa för, för att själva kunna bli läsare. Högläsning behövs inte bara i de högre klasserna, utan läsinlärningen är en process som börjar lägre ner i åldrarna. Vidare diskuterar Chambers (2011) att varje barn bör lyssna till ett stycke litteratur varje dag. En bok ger barn förutsättningar att bilda sig en uppfattning av hur boken är uppbyggd, vad som förväntas i boken. Detta utvecklas varje gång barn lyssnar till högläsning samt gör barn förberedda på den svåra uppgiften, att lära sig läsa. Chambers (2011) menar vidare att bilderböcker har stor betydelse eftersom när vi lyssnar lär vi oss samtidigt något om tolkning. Varje bilderbok i sig är en slags tolkning av en text. Bilderna gör inte bara boken fullständig utan är även en visuell tolkning av den skrivna texten. Således levandegörs texten genom att den läses högt, och för barn som nyss börjat läsa eller lyssna till text är det viktigt att de får ha texten framför sig när de läser eller blir lästa för (ibid).
12
Fast (2008) menar att högläsning är lätt att identifiera inom begreppet literacy, där boken bör läsas på olika sätt. Många vuxna ser högläsning för barn som en självklarhet, dock beskriver Fast att det finns varierande sätt att läsa för barn som beror på situation till situation, inte minst barnens ålder. Literacy börjar redan vid bilder som de vuxna namnger och här utvecklas en rot till literacy (ibid).
Edwards (2019) menar att det alltid är försvarbart att prioritera språk och högläsning i förskolan. Rim, ramsor, sånger, sagoberättande och högläsning kan inte värderas nog. För barn med svenska som andraspråk och vars föräldrar inte har svenska som modersmål är högläsningen i förskolan kanske enda möjligheten att de får höra hur språket låter.
Förutom språket tillförs barnen med hjälp av högläsningen stimulans till fantasin och stöd till att uttrycka sina inre världar. Abstrakt tänkande övas tillika i högläsningen. Även begreppsbildning stöttas, samt förmågan att skapa sammanhang och hålla en röd tråd. Att som barn lära sig se sammanhang i texter och i berättelser kan även hjälpa dem att se sammanhang i livet (ibid). Ragnhild Söderbergh professor i barnspråk (1988) menar även att ett barn som aldrig fått fascineras av berättelser, historier eller varit med och sjungit sånger inte har det så lätt att fångas av en bok. Danslekar och rollekar skärper barnets förmåga att tolka och förstå dialog i en bok, där kroppsspråk och tonfall återskapas av den som läser och som kommer från dennes tidigare erfarenhet. Således får barnet nyckeln till böckernas värld och kan sedan själv som en aktiv part under gemensamma lässtunder dela med sig av sina litteraturupplevelser till den vuxne, som då blir en del av det barnets kultur. Den tidiga läsningen kan även leda till spontan skrivning, en slags fri skapande skrivning som ingår i förening mellan teckning, målning och lek (ibid).
13
2.4 Multimodalitet
Kress (2010) beskriver multimodalitet som olika illustrationer vilka gör det tydligare och enklare att förstå sammanhang, texter, frågor och ämnen som böcker vanligtvis inte tar upp och diskuterar. Kommunikationsvärlden är i ständig förändring som gör att sociala,
kulturella, ekonomiska och tekniska förhållanden sammanflätas ännu mer vilket medför att de är beroende av varandra (ibid). Edvardsson, Godhe & Magnusson (2018) menar att för att kunna fungera i samhället är förmågan till läsning av skriven text och förmågan att ta sig an information en central självklarhet, fast dock inte tillräcklig. Författarna menar att kunna värdera, välja och bearbeta bilder är minst lika viktigt. Barnboken har således en stor betydelse för barns utveckling för att skapa förutsättningar för att kunna tolka och ta sig an meningsfulla sammanhang.
I nästa kapitel kommer vi att göra nedslag i tidigare forskning om barnboken och
högläsningens betydelse i förskolan, samt på vilket sätt de har använts och fungerat som språkutvecklande verktyg för yngre barn.
14