“Barnböckerna är en nyckel, ett fönster till samhället och världen”
(Medina, Beatriz).
Att läsa en bok kan för oss vuxna vara en verklighetsflykt, en underbar känsla att få sjunka in i en historia eller att söka information och få nya perspektiv. När boken är slut ställer vi tillbaka den i hyllan och läser kanske inte den igen. I förskolan upplevs inte böcker på samma sätt. Boken tar inte slut när vi ställer tillbaka den. Barnen behöver bearbeta och få tala om vad de nyss upplevt och lyssnat till. Chambers (2011) menar att om vi samtalar om böcker med barnen, ger vi dem den bästa förutsättningen för övning att kunna föra givande samtal kring sin omgivning. När barn får öva på detta förstärker vi deras sätt att kunna uttrycka sig om annat i livet (ibid). I den reviderade läroplanen för förskolan som trädde i kraft 1 juli 2019 står det att:
“Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter” (Lpfö 98, reviderad 2018, s. 8).
I tidningen Nerikes Allehanda (2019) förs en debatt där före detta utbildningsminister Gustav Fridolin och barnboksförfattaren Martin Widmark menar att läsförståelse i de internationella 1PISA undersökningarna har indikerat att Sverige gått från en stolt tredje plats i världen till en fallande tredje plats från botten. Fridolin & Widmark (2019) menar vidare att “en oroväckande stor del av våra barn tappade sin, eller uppnådde aldrig, en förmåga att förstå längre texter” (ibid). PISA är en studie om kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Studien genomförs vart tredje år där femtonåringars kunskaper inom dessa områden mäts. PISA är världens största elevstudie och i studien deltar både OECD-länder och icke OECD-länder (Skolverket, 2020). Caroline Liberg, professor i utbildningsvetenskap med inriktning mot läs- och lärprocesser menar i
1PISA står för Programme for International Student Assessment (Skolverket)
7
Lärarnas tidning (2014) att de låga resultaten i PISA och 2PIRLS undersökningarna bottnar i att den tysta läsningen dominerat den svenska skolan under 2000-talet, vilket är en av förklaringarna till de låga resultaten. Då Sverige presterat svaga resultat i PISA gällande läsförståelse har regeringen arbetat fram Läslyftet som en insats för att
motverka detta. Läslyftet startade hösten 2015 och är enligt Skolverket (2020) en nationell fortbildningsinsats, vars syfte är att elevernas läs- och skrivförmåga ska växa och ge förutsättningar för att utveckla kvaliteten i undervisningen. Arbetet bygger på ett kollegialt lärande med en handledare som kan anordnas med eller utan statsbidrag.
Skolverket menar att högläsning har flera goda effekter på språkutveckling, att det utvecklar barns talspråk, ordförråd, fantasi och föreställningsförmåga. Vidare menar Skolverket att förskollärare bör arbeta vidare utifrån det lästa, genom olika
uttrycksformer som bild, drama, musik, rörelse eller digitala verktyg (ibid).
Under våra VFU- perioder har vi observerat att barnboken ofta läses i anslutning till lunchen och vilan. Rollen boken tilldelats har av oss upplevts som ett verktyg för att hålla barnen samlade, medan övriga pedagoger förbereder lunch eller går på rast. När pedagogen väl satt sig ner för att läsa har det oftast inte skett någon bakomliggande planering eller medvetenhet kring bokvalet, utan en bok har slumpmässigt tagits från hyllan. I likhet med Skolverkets satsning på Läslyftet menar även Kress (2010) att barn på förskolan behöver bli lästa för på många olika sätt för att skapa och utveckla ett sammanhang i en bok. När barn erbjuds tillgång till estetiska uttrycksformer, som bild och skapande, förstärker detta barns språkliga utveckling.
Under utbildningen har vi läst en kurs i literacy, som inneburit att vi studenter ska ges en djupare förståelse för språkutvecklande aktiviteter i förskolan. Literacykursen gav oss mycket givande kunskaper kring vikten av att använda läsning, samtal, lyssnande och återberättande i förskolan, dock gavs inte lika mycket träning på hur vi som blivande förskollärare kan utöva detta i praktiken. Vi var därför intresserad av att göra vår studie på en förskola där detta till synes var ett pågående arbete. Vi har i vår studie valt att undersöka strukturer som främjar och stödjer ett sådant arbete. Vikten av barns begreppsuppfattning i förskolan såsom bilder, symboler, multimodala texter och
2 PIRLS är en internationell studie som undersöker läsförmåga och attityder till läsning hos elever i årskurs 4. Studien genomförs vart femte år. Studien beskriver även trender och skillnader mellan olika länder när det gäller läsförmåga mot bakgrund av skolans organisation, lärares undervisning och elevernas situation. PIRLS står för Progress in International Reading Literacy Study (Skolverket).
8
muntligt språkbruk, behöver således kombineras. I förskolan möter vi de allra yngsta barnen med behov av mycket språkstimulering. Inte minst nyanlända barn och barn med svenska som andraspråk. Fast (2011) menar att emergent literacy är ett perspektiv inom literacy som innebär att barn i tidig ålder gradvis får läs- och skrivinlärning i sociala sammanhang. Studien vi genomfört är en form av intervjustudie, där vi valt att intervjua tre förskollärare som är verksamma inom en och samma förskola. Detta ligger till grund för vår analys och vårt resultat, där barnbokens roll för språkutveckling på förskolan studerats. Vi har analyserat vårt insamlade material med hjälp av innebörden i det teoretiska begreppet multimodalitet och relevant tidigare forskning. Anledningen till att vi valt detta forskningsfält är för att vi är intresserade av att veta mer om hur verksamma pedagoger arbetar språkutvecklande utifrån barnboken på förskolan.
Med vår studie vill vi bidra med ny kunskap kring vikten av att barn tidigt får möta text och bild genom högläsning, samt vilken betydelse detta har för barns språkutveckling,
1.1 Syfte och frågor
Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka faktorer, mekanismer och/eller stödstrukturer som krävs för att barnboken ska kunna fungera som ett språkutvecklande verktyg i förskolan. För att undersöka detta har vi valt en förskola i Skåne där vi uppfattat att
barnboken anses viktig för det pedagogiska språkliga arbetet. Vi vill undersöka barnbokens ställning och/ eller funktion i verksamheten genom att ställa följande forskningsfrågor:
• Vad har barnboken för plats på förskolan?
• Hur nyttjas barnboken till begreppet språkutveckling?
• Används specifika strategier för att stödja barns språk? Vilka i så fall?
I nästa avsnitt redovisas definitioner av de centrala begrepp som vi anser aktuella för vår studie.
9
1.1.1 Definition av centrala begrepp
Barnboken- I studien har vi för avsikt att använda begreppet barnbok som en bok skriven för barn i åldern ett till sex år. En bok som stöds av bilder, kan vara upprepande, eller innehålla rim och ramsor.
Literacy - I studien har vi valt att använda ämnesbegreppet literacy som något en individ använder sig av i sin omgivning tillsammans med andra. Literacy behöver barn för att behärska multimodala texter, muntligt språkbruk, dans och rörelser etcetera. I förskolan innefattar literacy att barn får möjlighet att aktivt deltaga och få möjlighet att bygga specifika språkrelaterade kunskaper genom betydelsefulla sammanhang, exempelvis högläsning.
Högläsning- I studien har vi för avsikt att studera hur högläsning väcker barnens intresse för berättelser, skriftspråk och texter.
Multimodalitet- I studien har vi för avsikt att använda multimodalitet som ett teoretiskt begrepp vilket traditionellt sett har inneburit det skrivna, tryckta och språkliga texter.
Textbegreppet har utvecklats och kommit att även innehålla bland annat språk och bildmedier. I förskolan innefattar multimodalitet att barn ges många olika uttrycksformer som verktyg inom språkutvecklingen.
I nästa kapitel kommer vi att ge en bakgrund till förståelsen av barnboken som språkutvecklande verktyg i förskolan.
10