I följande avsnitt presenteras hur läroplanen skriver om genus samt högläsning i förskolan och hur det påverkar undervisningen och barnen. Det beskrivs även hur barnlitteraturen i Sverige har sett ut och hur det ser ut nu. Vilket utbud det finns om genus i barnlitteraturen samt hur banlitteraturen kan vara ett hjälpmedel för att diskutera genus, normer och könsroller i förskolan. Avslutningsvis ges en beskrivning om hur normkreativitet fungerar och vikten av att arbeta normkritiskt i förskolan.
2.1 Läroplanen
Läroplanen för förskolan (2018) säger att verksamma inom förskolan ska främja för alla barns lika värde och att det ska vara jämställt mellan könen. Barnen får inte utsättas för diskriminering eller kränkande behandling på grund av sin könstillhörighet, kön, könsöverstridande identitet eller uttryck (s. 5).
Förskolan ska aktivt och medvetet främja alla barns lika rättigheter och möjligheter, oberoende av könstillhörighet. Förskolan har ett ansvar för att motverka könsmönster som begränsar barnens utveckling, val och lärande. Hur förskolan organiserar utbildningen, hur barnen blir bemötta samt vilka krav och förväntningar som ställs på barnen bidrar till att forma deras verksamheten när de är med barnen för det påverkar barnens förståelse av olika saker och pedagogerna överför olika normer till barnen. Pedagogerna är förebilder för barnen och de tar till sig allt som sägs och görs (Lpfö18, 2018, s. 6–7). Detta kan ske genom att pedagogerna väljer barnlitteratur som bryter mot de stereotypiska könsnormerna och därmed bidrar till inkludering av alla barn.
Läroplan för förskolan (2018) lyfter även vikten av högläsning och att samtala om litteratur och bilder är viktigt för barnens språkutveckling. Det hjälper barnen att i andra sammanhang kunna uttrycka sig, kommunicera, samarbeta och lära sig andra saker. Barnlitteratur och högläsning är en viktig del i förskolan där barnen får tillgång till många olika saker till exempel språk, turtagning, samspel, läran om olika ämnen samt om det som sker i samhället (s. 8). Genom barnlitteraturen kan barnen diskutera och reflektera med sina kompisar om de olika könsnormer som finns. Det skapar utrymme för att genus kan bli en mer central roll i förskolan och att barnen lär sig att inkludera varandra.
2.2 Barnlitteraturens historia i Sverige
Under hela vår livstid omges vi av normer i samhället som vi måste förhålla oss till (Heimer, 2018, s. 7). År 1591 skrev en tysk präst vid namn Conrad Porta en bok med titeln Een sköön och härligh jungfrw speghel som idag räknas som Sveriges första barnbok. Det var inte förens en bra bit in på 1800-talet som den första riktiga svenska originella barnboken kom
4 ut på marknaden (Kjersén Edman, 2002, s. 9–10). Genom historien har barnlitteraturen alltid haft en nära koppling till pedagogik, men barnboken hade länge ett uttalat syfte med att den skulle vara uppfostrande. Genom tiderna har barnlitteraturen fyllt en viktig funktion i barnens uppfostran. De äldre böckernas huvudsakliga syfte var att barnen skulle lära sig hur man för sig på rätt sätt, det goda uppförandet, barnet skulle kort sagt lära sig ha en god moral.
Det fanns en syn på denna tid att litteraturen skulle förmedla den ”rätta” synen på demokrati och genus (Kåreland, 2013, s. 157–158).
2.2.1 1700-talet fram till 2000-talet
Under 1700-talet kom böckerna mer att förena nytta och nöje, medan tidigare hade litteraturen varit religiöst präglad. Den mest framträdande genren under denna tidsperiod var fabler, och fablernas primära syfte var att uppfostra. När den allmänna skolplikten infördes 1842 ökade även behovet av litteratur i skolan och fablerna var något som ofta ingick i läseböckerna och på så sätt så kunde de nå ut till alla samhällsklasser (Kåreland, 2013, s.
48).
Under 1800-talet skedde en kraftig ökning av barnboksutgivningen, de uppfostrande historierna var fortsatt de dominerande bland utbudet. Det fanns fortfarande en önskan om att barnen skulle lära sig ett gott uppförande och detta var ofta det som även låg bakom uppkomsten av många barnböcker. Samtidigt vid denna tid breddades och delades böckerna upp i olika typer av berättelser och genrer. Böckerna kategoriserades ofta efter barnets kön, ålder och samhällsklass och den klassiska flick- och pojkboken uppstod. Pojkböckerna delades upp i olika berättelser om olika äventyr både på land och ute till havs, jakt efter både skatter och bovar, kriminalhistorier och science fiction. Fokusen i flickböckerna låg på känslor, vardagslivet och relationer. Pojkarnas historier hade hela världen som sin scen, medan flickboken utspelade sig inom hemmets fyra väggar. Böckerna på den tiden återspeglade de förväntningar som fanns i samhället, men i slutet av 1800-talet kritiserades den typiske pojk- och flickboken. När feminismen sedan växte fram under 1960-talet och debatten kring könsroller lyftes, lanserades nu böcker som ville nå läsare av båda könen (Kåreland, 2013, s. 50).
En av de största förändringarna i svensk barnlitteraturs historia inträffade sedan 2007 när ett nytt fenomen gjorde entré på marknaden, normkritiska böckerna utkom och nya bokförlag uppstod på marknaden som riktar in sig specifikt på normkritisk litteratur (Hermansson &
Nordenstam, 2017, s. 96).
2.3 Barnlitteratur som ett hjälpmedel i arbetet med genus
I barnlitteraturen möter vi normer kring till exempel kön, etnicitet, familjekonstellationer, kropp, genus och socioekonomi. Barnlitteraturens värld består av många böcker som stärker normerna och stereotypiska könsroller. Familjekonstellationerna består oftast av mamma, pappa och barn och flickorna framställs ofta som rädda och pojkarna framställs ofta som modiga. Det är viktigt att använda sig av barnlitteratur där alla barnen får känna sig
5 inkluderade och känner igen sig. Vi måste se varje individ som en resurs och värdesätta deras olikheter. Barnlitteraturen normaliserar eller problematiserar normerna (Heimer, 2018, s. 7–
8). ”Blir barnen automatiskt mer jämställda om vi läser böcker om flickor som lagar bilar eller en pojke som bjuder mjukisdjuren på saftkalas?” (Edwards, 2008, s. 134). Självklart är det inte så enkelt, men litteraturen kan vara ett hjälpmedel för att bidra med olika perspektiv och bilder som pekar på det motsatta för att inte fortsätta mata barnen med de stereotypiska normerna om hur kvinnor, män, flickor och pojkar ser ut och hur de uppför sig (Edwards, 2008, s. 134–135).
Förskolan är den platsen utanför hemmet och familjen som barnen spenderar mycket tid på och det är här barn från olika grupper i samhället träffas. Barnen som går på förskolan kommer dit med olika förkunskaper och har olika kulturer och nationaliteter (Kåreland, 2005, s. 55). Genom barnlitteraturen och högläsning i förskolan kan pedagogerna skapa utrymme och tid att diskutera normer, genus och att vara normkritiska med barnen. Det handlar däremot inte om att välja bort böcker utan att bredda perspektivet (Heimer, 2018, s.
7).
Läroplanen (2018) lyfter upp att barnen i förskolan ska få förutsättningarna för att utveckla en ”förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till etiska dilemman och livsfrågor i vardagen” (Lpfö18, 2018, s. 12) och ”respekt och förståelse för alla människors lika värde och de mänskliga rättigheterna” (a.a. s. 12). Genom att bredda perspektivet och använda barnlitteraturen som hjälpmedel breddas barnens perspektiv på normer och det ger barnen en möjlighet att reflektera kring de svårigheter som kan finnas i barnlitteraturen kopplat till genus. Barnen ges en möjlighet att vara kritiska och våga ifrågasätta de normer som finns i vårt samhälle idag för att utveckla en ny förståelse, en förståelse som de sedan kan föra vidare till nästkommande generationer.
2.4 Normkreativitet
Normer finns i hela vårt samhälle, de finns i hemmet, på arbetsplatser, på fritidsaktiviteterna och i skola och förskola. Normerna påverkar vilka val vi gör och hur vi blir behandlade av andra i olika situationer. Genom att pedagogerna bryter mot normer, ifrågasätter eller genom att de vidgar dem arbetar de med normkreativitet. Att arbeta normkritiskt innebär att få syn på de normer som finns runt oss och vidga dessa för att skapa inkludering för alla i förskolans verksamhet. Genom att kritisera och förändra de strukturer som finns i samhället kan även de människor som anser sig eller anses av andra inte passa in i normen i samhället få en plats och inkluderas. Normkreativitet i förskolan och pedagogernas arbete med det bidrar till att barnen får utvecklas på sitt sätt, respekteras och minska mobbning, de sätts inte i förutvalda fack (Andersson Tegnér & Heikkilä, 2017, s. 10, 16–18 och 22–23; Salmson & Ivarsson, 2015, s. 22–29).
Genom barnlitteratur i högläsning har pedagogerna möjligheten oberoende om boken är utgiven av ett normkritiskt bokförlag eller inte ändra texten i boken för att skapa inkludering.
Att arbeta normkritiskt med de böcker som finns tillgängliga skapar möjlighet att
6 pedagogerna arbetar med det oftare. Pedagogen kan byta ut han mot hon eller hon mot hen i böckerna. Till exempel kan Emil i Emil i Lönneberga heta Ida i stället och Ida kan heta Emil, där Ida gör alla hyss och Emil hjälper mamman och pigan. Ett annat exempel är att läsa om Spindelmannen eller Batman, där kan karaktärerna bytas från han till hon. Ett exempel där karaktärerna inte är stereotypiska till utseendet är i Stina Wirsén böcker om Vem där Nallen, Kanin, Nallegrisen, Gnis och Knatt finns med, dock med pronomen han eller hon.
Läsaren kan ändra pronomen på karaktärerna till hen eller den enkelt och barnen får då se att karaktärerna inte behöver ha förutbestämda könsroller i böckerna. Detta kan skapa diskussioner och reflektioner bland både barn och pedagoger. Att våga vara normkritisk är viktigt för barnens förutsättningar i framtiden i samhället. Andersson Tegnér och Heikkilä (2017) beskriver att barnen inte ska begränsas på grund av sin könstillhörighet utan få se och lära sig att alla barn har samma förutsättningar och lika villkor till lärande och utveckling.
Barnen har rätt att lära sig samma saker och pröva på olika intressen och leksaker (s. 22).
Eftersom att läroplanen lyfter vikten av att arbeta för att motverka de stereotypiska könsnormerna i förskolan kan pedagogerna med hjälp av barnlitteraturen göra detta. För att möjliggöra detta behöver pedagogerna i förskolan vara genusmedvetna i sina val av barnlitteratur. Studien undersöker både barnskötare och förskollärare för att de båda yrkeskategorierna vistas lika mycket med barnen både under lek, undervisning och högläsningen. Men frågan återstår då om pedagogerna i förskolan arbetar för att motverka de stereotypiska könsnormerna och om de är genusmedvetna i sina val av barnlitteraturen på förskolorna.
7