Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger i förskolan analyserar val av barnlitteratur och deras genusmedvetenheten i det litteraturdidaktiska arbetet för att motverka stereotypiska könsnormer. I våra resultat och analyser har studiens frågeställningar besvarats och i detta avsnitt diskuteras resultaten och analysen kopplat till tidigare forskning och med utgår från våra teoretiska utgångspunkter. Studien har utgått ifrån socialkonstruktivismen med dess tillhörande begrepp genus, kön och könsnormer.
Socialkonstruktivismen är i grunden kritisk och det vi tar för givet och ser som något självklart är inte en självklarhet egentligen utan är en följd av långvariga sociala konstruktioner (Brinkkjær & Høyen, 2020, s. 171). Vårt samhälle idag bygger på normer och vi behöver vara kritiska för att våga utmana de traditionella könsmönstren som finns.
Precis som Kåreland och Lindh-Munther (2005) lyfter upp är förskolan genusmarkerad och att högläsning kan bidra till inkludering (s. 62–64) och det bidrar sedan till att förskolan blir mindre genusmarkerad. Utifrån analyserna från intervjuerna och svaren i enkäten i frågan om de reflekterar innan de tar en bok och ska läsa för barnen kunde vi se att svaren från enkäterna inte styrkte det som sades i intervjuerna. I intervjuerna reflekterade förskollärarna mer i val av barnlitteratur medan barnskötarna valde barnlitteratur utifrån barnens ålder.
Intervjuerna visar även på att förskollärare reflekterar kring bokens innehåll och hur de kan arbeta med barnlitteraturen i undervisningen medan barnskötarna valde barnlitteratur som passade åldersgruppen eller för att lära barnen hur man hanterar böcker. Enligt enkäten reflekterar majoriteten av pedagogerna kring sina val av barnlitteratur men hur de reflekterar går inte att få fatt på i enkäten. Enkäterna visar även att barnskötare och förskollärare reflekterar liknande i sina val av barnlitteratur och ingen av yrkeskategorierna utmärkte sig på något speciellt sätt. Detta visar på i våra analyser att pedagogernas arbetslivserfarenheter inte påverkar deras val av barnlitteratur. Precis som Edwards (2008) skriver är valet av barnlitteraturen viktigt och det är viktigt att pedagogerna analyserar och reflekterar kring sina val av barnlitteratur inför högläsning (s. 48). Edwards (2008) menar på att om pedagogerna väljer barnlitteratur som är inkluderande och har positiva förebilder skapar det inkludering för alla barn (s. 135). Utifrån intervjuerna och enkäterna var det ingen skillnad i hur många år barnskötare respektive förskollärare varit verksamma i förskolan samt att de arbetade med alla åldrar på barnen.
De allra flesta från intervjuerna och majoriteten av respondenterna från enkäterna berättar att de har den kunskap som de anser sig behöva för att kunna gör genusmedvetna val i val av barnlitteratur. Men intervjuerna visar att barnskötarna inte reflekterar kring de stereotypiska könsnormerna som kan finnas i barnlitteraturen medan det i förskollärarnas svar visar att de reflekterar mer. Enligt enkäterna är det fler förskollärare som alltid reflekterar kring de stereotypiska könsnormerna i barnlitteraturen än barnskötare. Det framkommer även i enkäten att majoriteten av förskollärarna och barnskötarna ändå svarar att de bara ibland reflekterar över de stereotypiska könsnormerna. Granger, Hanish, Kornienko och Bradley (2016) skriver att barnen behöver få alla möjligheter i förskolan och
40 inte sättas i olika fack beroende på könstillhörighet. Barnen behöver få testa på olika aktiviteter och få se att vissa lekar inte bara är till för några barn utan för alla. Genom att ge barnen detta får barnen en större förståelse för normer och genus när de blir större, vilket skapar inkludering i vuxenlivet (s. 499). Detta kopplas då till att barnen behöver lyssna till barnlitteratur som motverkar de stereotypiska könsnormerna för att vara en del av samhället och bli inkluderade. Även Salmson och Ivarsson (2015) beskriver att barnen behöver möta barnlitteratur som de kan förhålla sig till och känna igen sig själva för att känna sig inkluderade (s. 75–76). Förskollärarna i intervjuerna reflekterar över innehållet i böckerna och hur de kan användas, om de behöver kastas eller om man kan göra om pronomen i böckerna. Barnskötarna menar på att de har böcker på förskolan som motverkar de stereotypiska könsnormerna men att de återigen säger att det blir svårt i arbetet med det med de yngre barnen. Vi anser ändå att enkätens resultat styrker det som intervjuerna visar, vilket är att förskollärare i större utsträckning reflekterar mer om de stereotypiska könsnormerna som kan finnas i barnlitteraturen än vad barnskötarna gör. Edwards (2008) menar på att om pedagogerna är medvetna om genus kan både de och banlitteraturen vara positiva förebilder för barnen (s. 135).
Studiens resultat visar även på att pedagogerna har tillgång till barnlitteratur som motverkar de stereotypiska könsnormerna. Detta betyder att pedagogerna kan använda sig av normkritiska böcker under möten för att skapa diskussioner och reflektera tillsammans kring genus, kön och könsnormer. Barnskötarna i resultatet av enkäten svarade aldrig att de alltid använder barnlitteraturen om ett stöd i diskussioner. Kan det vara så att deras arbete med genus påverkas av den förskollärare de arbetar med? Arbetar de med en förskollärare som tar vara på barnskötarnas kunskaper kring genus och hur de kan arbeta genusmedvetet i det litteraturdidaktiska arbetet i förskolan? Socialkonstruktivismen handlar inte om att skapa en mer demokratisk eller bättre värld, utan det handlar om att skapa nya strukturer av förståelse och medvetande (Brinkkjær & Høyen, 2020, s. 171) och genom att medvetet använda sig av normkritiska böcker för att diskutera och reflektera skapar pedagogerna nya strukturer av förståelse och medvetande kopplat till genus, kön och könsnormer. Under intervjuerna framgick det att ingen av respondenterna använder barnlitteratur som ett stöd i möten för att motverka de stereotypiska könsnormerna. Enkäten styrker intervjuerna i detta genom att endast 5,17 % svarar att de alltid använder barnlitteratur som ett hjälpmedel eller stöd i diskussioner kring genus i arbetslaget. I enkäten svara majoriteten att de inte haft någon fortbildning om genus kopplat till barnlitteratur vilket stärker det som sagt i intervjuerna av barnskötarna och förskollärarna. Genom fortbildning via till exempel föreläsningar eller seminarier kan pedagogerna få en bredare bild av hur arbetet med genus och barnlitteratur kan se ut vilket i sin tur kan leda till en bättre genusmedvetenhet bland pedagogerna.
Majoriteten av förskolorna har barnlitteratur som är utgivet av ett normkritiskt förlag samt att de anser sig ha den kunskap om genus som de behöver för att göra genusmedvetna val så är det stor del av pedagogerna som inte reflekterar kring valet av barnlitteratur. I intervjuerna framgår det att förskollärare i val av barnlitteratur reflekterar och analyserar antingen innan boken ska läsas eller under läsningen. Precis som Salmson och Ivarsson (2015) tar upp i sin forskning att barnlitteratur som är normkritisk bidrar till att bredda samhällets normer till skillnad från problematiserande böcker som stärker de normer som redan finns (s. 78). Även
41 om boken är stereotypisk väljer de att läsa den men kan välja att ändra karaktärerna eller pronomen i boken. Detta görs för att skapa diskussioner bland barnen samt att de ska se i barnlitteraturen att flickor kan spela fotboll och pojkar kan leka med dockor. De berättar även att karaktärerna inte behöver kopplas till ett specifikt kön utan vara könsneutrala.
Eidevald (2009) menar på att om de stereotypiska könsnormerna inte ändras eller byts ut kommer jämlikheten i samhället förskjutas vilket bidrar till att alla inte kommer inkluderas och känna samhörighet (s. 183).
Sammanfattningsvis visar studien att majoriteten av pedagogerna analyserar sina val av barnlitteratur för att motverka de stereotypiska könsnormerna och pedagogerna uttrycker huvudsakligen en genusmedvetenhet i det litteraturdidaktiska arbetet.
42