Bakgrund

För att ens kunna prata om Värmlands Landstormsförbund och få förståelse för vad detta förbund var och fortfarande är, så måste tiden backas flera steg bakåt i tiden. Närmare bestämt ungefär 200 år till början av 1800-talet där man kan säga “historien tar sin början”.

Freden i Kiel 1814 markerade slutet för Sveriges sista krig och dess nuvarande långa period av fred började. Sveriges förhållande gentemot grannländerna förbättrades, så till den grad att ett svenskt försvar ansågs allt för dyrt och meningslöst.³⁵ Den svenska statsmakten började nu att avveckla en del av försvaret och man utvecklade inte de delar av försvaret som blev kvar heller.³⁶ Det gamla systemet med indelningsverk fick duga³⁷ och den allmänna

beväringsinrättningen³⁸ behölls. Under den här tiden kom Sveriges försvar att mer eller mindre förfalla, med regeringens goda minne.

Antagandet om att riket var “säkert” för anfall kom snart att fallera i och med förändringar i det politiska maktspelet ute i Europa. De dansk-tyska krigen som utkämpades i två omgångar, det första 1848–1851 och det andra 1864, samt Krimkriget 1853–1856, som var ett krig mellan flera länder såsom Ryssland med mera mot England och Frankrike med mera.

Krimkriget kom att föras in i Östersjön på grund av Rysslands baser på den östra delen av Östersjön. Baser på både finska fastlandet och på Åland anfölls. Dessa krig kom att visa för svenska regeringars att deras relativa säkerhet var i själva verket falsk och att risken att bli indraget i krig var stor, även att den stora svenska militäriska svaghet kom också upp i dagen.³⁹

35 Försvarsutbildarna Värmland: 100 år:1915–2015, sid 26, Bengt Hansson och Per Berggren, 2016, Strokirk-Landströms AB.

36 Ibid, sid 26

37 Indelningsverk var ett svenskt organisationssystem som skapades 1682 av Karl IX

38 Beväringsinrättning, skapades 1812, var ett svenskt försök till värnplikt som innebar en 5-årig värnplikt som omfattade alla män mellan 21–25 år.

39 Försvarsutbildarna Värmland, sid 26, Bengt Hansson och Per Berggren.

10 Under 1800-talet började också det civila intresset för frivilliga aktioner att väckas alltmer och ett folkligt engagemang för landets försvar började nu att samla kraft.⁴⁰

1.6.1 Skarpskytterörelsen

Det första folkliga engagemanget för försvaret kom att bli den militärt präglade så kallade Skarpskytterörelsen. En rörelse som först bildades och organiserades 1860 bland annat både i Stockholm och Göteborg.⁴¹ Där förespråkades att istället för det gamla systemet med en indelt yrkesarmé, ville de och andra män ha en allmän värnplikt och ett frivilligt beväpnat folkuppbåd eller ett beväpnat lantvärn efter samma mönster som i Schweiz.⁴² De ansåg vidare att ett sådant system var bättre än det nuvarande svenska försvaret som ansågs vara alltför svagt, och att på grund av detta upplevdes försvarsviljan vara mycket dålig.⁴³

Skarpskytterörelsen kom att bli en populär rörelse som spreds över hela landet och nya skarpskyttekårer, som de kom att kallas, bildades. Med hjälp och stöd utav myndigheter anlades skjutbanor och andra övningsplatser. Andan i kårerna var fosterländsk och nationalistisk med slagord såsom: för fosterlandets försvar m.m., men det var även en demokratisk anda och inställning där alla hade en talan och ingen skulle behandlas

annorlunda.⁴⁴ Som mest skulle de bestå utav runt 40- 41,000 medlemmar.⁴⁵ Riksdagen kom också att 1862-63 bevilja skytterörelsen ett anslag på hela 75.000 kronor för inköp av gevär och ett årligen utbetald understöd av 40.000 som skulle gå till instruktörernas löner,

ammunition och skjutpremier. Detta anslag skulle senare höjas till så mycket som 100 000 kronor, och kravet var för att få ta del av detta anslag skulle de lokala föreningarna årligen skicka årsrapporter till lantförsvarsdepartementet.⁴⁶

Verksamheten, som till att börja med till stor del bestod utav marscher och exerciser, kom att med tiden inriktas till att innehålla mer målskjutning. Men även gymnastik och motion stod på programmet.⁴⁷

Inom de svenska militära kretsarna var man, i alla fall till en början, misstänksamma mot denna nya folkrörelse och det på två ganska starka grunder. Dels kring huruvida det militära värdet var något att ha, dels på att man trodde faran för att rörelsen skulle kunna smittas av radikala politiska influenser.⁴⁸ Men trots detta kom många officerare, som insåg värdet i rörelsen, att engagera sig i dessa föreningar.⁴⁹

Intresset kom att svalna nästan lika snabbt som det väcktes. Många av föreningarnas skyttar kom att tröttna ganska omgående på alla militäriska inslag och ville i stället se en friare idrott.

Detta kan ses till exempel i Värmland: i början av 1970 fanns det 11 föreningar i länet och i början av 1975 fanns det bara 6 av dem kvar och redan 1880 var enligt en beskrivning i länsstyrelsens femårsrapport (1876–80) “som ringa”.⁵⁰ I landet totalt hade antalet skyttar

40 Ibid, sid 26

41 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skarpskytterörelsen

42 Sveriges Historia 1830–1920, Bo Stråht, Norstedts förlag, sid 629

43 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skarpskytterörelsen

44 Sverige Historia 1830–1920, Bo Stråht, sid 629–631

45 Sveriges Historia 1830–1920, Bo Stråht, sid 630

46 Runeberg.org/nfae/0217.htm

47 Sveriges Historia 1830–1920, Bo Stråht, sid 629

48 Försvarsutbildarna Värmland, sid 26, Bengt Hansson och Per Berggren, 2016.

49 Ibid, sid 26.

50 Ibid, sid 26.

11 sjunkit till endast 11 691 redovisade skyttar.⁵¹Kring 1880 hade de flesta av

skarpskytteföreningarna försvunnit men de kvarvarande föreningarna kom att omvandlas till civila skytteförbund. Det kom att organiseras återigen 1903 i ett Sveriges Skytteförbundens överstyrelse. De lever kvar än idag i form av olika sportskytteförbund.⁵²

Men det skarpskyttarna bidrog med var ett stort inflytande på allmänheten och dess syn på det svenska försvaret och bidrog i stark grad till skapandet av de frivilliga

landstormsföreningarna.⁵³

1.6.2 Landstormen

Landstormen var en enhet som skulle vara för de äldre männen i Sverige. Det första steget till att bilda en landstorm var en proposition vid 1865 års riksdag. I propositionen föreslogs att den nya landstormen skulle omfatta alla vapenföra män mellan 20–50 år, som inte redan tillhörde armén, flottan eller beväringen.⁵⁴ Organisatoriskt hade man Preussen som förebild.

Preussen hade inrättat en landstorm redan 1813 som då omfattade alla vapenföra män i åldern 15–60 år, som inte redan tillhörde hären eller lantvärnet⁵⁵. Idén om en landstorm var äldre än det. Österrike-Ungern hade redan på 1500-talet upprättat en liknande landstorm. Andra motsvarigheter fanns i Frankrike, Ryssland och Italien.

Under andra världskriget kom Tyskland med sitt “Volksturm”⁵⁶ att utgöra en motsvarighet till den äldre landstormen. En tysk organisation som i slutskedet av andra världskriget var en pappersorganisation sedan 1935, men aktiverades 1944 när Adolf Hitler beordrade att sex miljoner ”stridsföra” män skulle inkallas. Dessa utgjordes av män mellan 16–60 års ålder, som inte redan tjänstgjorde i något militärt förband.⁵⁷

Men i Sverige kom beslutet om en landstorm att dröja tills 1885 års härordning som en landstormsorganisation inrättades och den skulle då bestå av åldersklasserna 33–40.⁵⁸

Åtskilliga ändringar kom att ske under åren för åldersindelningen fram till dess landstormen skrotades 1942.

Landstormen var tänkt att vara ett “sista uppbåd” som i händelse av krig skulle skydda hembygden, precis som forna tiders bondehärar. Inledningsvis var landstormen en ren pappersprodukt som varken kallades in till övning eller kunde tjänstgöra innan krig brutit ut.

I och med 1901 års försvarsbeslut ändrades landstormens roll från att vara ett “sista uppbåd”

till att bli ett “första uppbåd” kom dess uppgifter att förändras rejält. Landstormens uppgifter kom att då bli:

1. Skyddande av fälthärens mobilisering.

2. Bevakning av gränser och kuster.

3. Tjänstgöra som säkerhetsbesättningar i fästningar.

51 runeberg.org/nfae/0217.htm

52 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skarpskytterörelsen

53 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/frivilliga-försvarsorganisationer

54 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/landstorm

55 En äldre form av värnplikt, med sitt ursprung snarast i folkuppbådsarméer och äldre lagars skyldighet för landets vapenföra befolkning att delta i landets försvar.

56 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/folkstormen

57Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/landstorm

58 hhogman.se/varnpliktslag_1885.htm

12 4. Skyddandet av förbindelseleder.⁵⁹

Hur landstormen fick röras fastställdes också i försvarsbeslutet 1901:

Att landstormen inte fick föras utanför eget eller angränsande inskrivningsområden.

Landstormen indelades i landstormsområden eller inskrivningsområden. Dessa områden var enligt 1901-års försvarsbeslut 26 och motsvarade ett infanteriregementes upptagningsområde och följde länsnamnen, till exempel Värmlands inskrivningsområde. Varje

inskrivningsområde delades vanligen in i tre rullföringsområden.⁶⁰

1905 delas även landet in i landstormsområden som ingick i inskrivningsområdena. Varje rullföringsområde omfattade då normalt 2 landstormsområden. Organisatoriskt blev

upplägget således: Ett inskrivningsområde som delades upp i tre rullföringsområden som i sin tur delades upp i två landstormsområden. Varje landstormsområde lydde under en

landstormsbefälhavare eller i brist på officerare, någon annan lämplig person. ⁶¹

Utrustningsmässigt led landstormen av många brister delvis för att landstormstrupperna inte bar någon uniform, utan bar bara privata kläder; förutom en trekantig “karolinerhatt” (bara en del, resten bar privata hattar), en armbindel runt armen och ett så kallat landstormsmärke på jackan samt så var man beväpnad med ett gevär. Enligt den tidens internationella krigslagar var detta inte tillräckligt för att landstormssoldaterna skulle räknas som stridande militärer.

Enligt Haagkonventionen stod det att för att kunna räknas som soldater var de tvungna att säkerställa vissa aspekter. Nämligen att de skulle stå under ett befäl, bära fastsittande

kännetecken som är synliga på avstånd, bära sina vapen öppet, själva respektera krigets lagar och slutligen bära något enhetliga uniformer.⁶² Risken var överhängande att sådana soldater skulle räknas som stridande civila och då inte omfattas av det skydd och rättigheter som reguljära soldater hade exempelvis som krigsfångar. ⁶³ En nackdel för landstormen var också härordningen där indelningssystemet avskaffades och ersattes med allmän värnplikt och en värnpliktsarmé, som då gjorde att försök att få uniformer till landstormen blev eftersatta.

Detta tack vare Sveriges dåliga försvarsbudget.⁶⁴ Orsaken bakom Sveriges

försvarsbudgetfördelning kommer sig av att man också samtidigt hade beviljat anslag till förstärkandet av flottan 1890, 1900 kom byggandet av Bodens fästning i gång som också tog anslag ifrån landstormen och slutligen 1901-års härförordning där det nya värnpliktsförsvaret klubbades igenom.⁶⁵

Utbildning av landstormen föregicks inte och heller inga mönstringar eller övningar tog plats, utan landstormssoldaterna förväntades kunna ha tillgodosett sig den ringa träning som de kan ha fått om de varit i hären innan.

Det var nu som frivilliga övningar började sättas upp av civila medborgare, som tillsammans med militären och den överlevande skytterörelsen försökte råda bot på bristerna inom

landstormen. Under åren 1903–1904 arrangerades de första frivilliga landstormsövningarna

59 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/protokoll/1901-andra-kammaren-no-32_CY9O32, https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/protokoll/1901-andra-kammaren-no-36_CY9O36.

60 hhogman.se/inskrivningsomraden.htm

61 hhogman.se/inskrivningsomraden.htm

62 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/krigets-lagar

63 hhogman.se/uniformer_landstormen.htm.

64 Ibid

65 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/landstorm

13 till stöd för utbildningen av just landstormen. Och 1904 kom så en härförordning som

ändrade, delvis tack vare de första frivilliga landstormsövningarna, och reglerade för första gången mer tydligt landstormens organisation och utbildning. I den stipulerades bland annat att landstormens utbildning samordnas på frivillighetens väg samt utgöras av skjutövningar, landstormskurser och andra frivilliga övningar. Därmed var grunden för en frivillig

försvarsutbildningsverksamhet lagd.⁶⁶

Vid sidan av den statliga organisationen kom nu en frivillig landstormsorganisation växa fram och det började ta form av frivilliga landstormsföreningar, där den första ska ha startats i Luleå 1904-05.⁶⁷ Denna förening skulle inte bli den sista och på initiativ av främst civila medborgare kom fler, vilka många saknade militär utbildning men som utsetts till befäl i landstormen, föreningar för utbildning och stöd av landstormsbefäl och dess soldater att bildas.⁶⁸ Populariteten för dessa föreningar steg och det spreds ungefär likadant som skarpskytterörelsen hade spridits sig. Till slut blev de så många att ett mer rikstäckande förbund behövdes för att bättre organisera den frivilliga utbildningen. I ett utdrag ur kapten Carl Kaijser anteckningar: ”Landstormsföreningarna arbetade emellertid utan någon nämnvärd samverkan sinsemellan. Även om en och annan haft tankarna riktade på en sammanslutning föreningarna emellan, ledde detta dock först år 1912 till resultat.⁶⁹ Den 5 juli 1912 träffades representanter för 18 av landets landstormsföreningar vid en kongress i Stockholm, för att bilda Sveriges Landstormföreningars Centralförbund. Dess uppgift var att stödja och hjälpa landstormsföreningarna i deras verksamhet som i sin tur skulle höja landstormens militära värde.⁷⁰