Värmlands Landstormsförbund
En studie av Värmlands Landstormsförbund 1912–1920 Marcus Svensson
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Historia II med didaktisk inriktning
10,5p
Handledare: Hans Olofsson Examinator: Anders Forsell VT 21
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1. Problemformulering ... 1
1.2. Syfte och frågeställning ... 2
1.3 Tidigare forskning ... 2
1.4 Metod och material ... 6
1.5 Avgränsningar ... 9
1.6 Bakgrund ... 9
1.6.1 Skarpskytterörelsen ... 10
1.6.2 Landstormen ... 11
2. Undersökning ... 13
2.1 Hur gick det till då Värmlands landstormsförbund bildades? ... 13
2.1.1 Karlstads landstormsförening ... 14
2.1.2 Arvika Landstormsförening ... 15
2.1.3 Årjängs Landstormsförening ... 16
2.1.4 Övriga Landstormsföreningar ... 16
2.1.5 Värmlands Landstormsförbund ... 16
2.2 Hur såg de ledande personerna på sina och förbundets uppdrag?... 20
3. Diskussion ... 24
Sammanfattning ... 26
1
1. Inledning
1.1. Problemformulering
Uppsatsen kommer att handla om Värmlands Landstormsförbund, ett förbund som skapades och organiserades som ett stöd för den så kallade Landstormen. Landstormen var ett militärt förband som skapades 1885. Värmlands Landstormsförbund var en del av den frivilliga folkrörelse som startade när svenska civila medborgare, med hjälp av vissa officerare, uppfattade hur dåligt tränade och utrustade den svenska Landstormen var.
De frivilliga folkrörelserna började växa fram mer och mer under andra hälften av 1800-talet och en av dem kom att få betydelse för svenska försvaret under senare delen av 1800-talet och den andra under första delen av 1900-talet, som kom att få än mer betydelse för försvaret.
Dessa två var Skarpskytterörelsen (1860–1880)1 och Landstormsförbunden (1907–1943)2. Just landstormsförbunden i allmänhet och Värmlands landstormsförbund i synnerhet var mycket viktiga organisationer som kom att betyda mycket för det svenska försvarets organisationer och dess uppgifter i händelse av krig och även andra krissituationer.
Sveriges försvar var också under den långa perioden av fred stadd under besparingskrav och nedbantning av ett allt dyrare försvar. Och genom att regeringsmakten alltmer förlitade sig på en frivillig uppslutning av landstormen, kom dess behövliga övningar för både befäl,
underbefäl och soldater mer eller mindre hamna under landstormsförbundens ansvar.
Frågan är då varför just dessa organisationer är viktiga att ta upp. Och svaret är att tidigare forskning och publikationer över just landstormen och dess stödorganisation
landstormsförbunden inte är så omfattande och borde bli mer forskat. Och undersökningen kan motiveras med att de frivilligas stora insatser borde lyftas fram mer i ljuset än det har varit. Att de frivilliga landstormsförbunden lyfts fram som en organisation med stor betydelse för det svenska försvaret, och som fortfarande fyller en stor funktion för det svenska försvaret och även det civila samhället. Ty det som hette landstormsförbunden och
Landstormsföreningar finns fortfarande, fast i nya namn. Efter Landstormen blev upplöst 1943, bytte dess stödorganisationer namn till först Centralförbundet för Befälsutbildning (CFB) 1943 för att sedan få dess nuvarande namn: Svenska Försvarsutbildningsförbundet.
Värmlands Landstormsförbund bytte också namn: först till Värmlands
Befälsutbildningsförband (FBU) för att slutligen få sitt nuvarande namn: Försvarsutbildarna.
Organisation, som den ser ut i dagens datum, är en mycket mer komplex organisation. Det har fortfarande sina viktiga uppgifter som att rekrytera personal, utbilda reservofficerare och bemannar krigsorganisation. Men nuförtiden så är också deras uppgift också att säkerställa samhällets krisberedskap i samarbete med det statliga civilförsvaret.3
1 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skarpskytterörelsen
2 NE.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/landstorm
3 Fhs.se/centrum-for-totalforsvar-och-samhallets-sakerhet/forskning/publikationer/ forusattningar-for- krisberedskap-och-totalforsvar-i-sverige.html
2 Många andra organisationer med att hjälpa svenska myndigheter i krig och andra
samhällskriser har tillkommit från landstormsförbundet eller fått hjälp av förbundet.4 Andra organisationer som har, eller delvis har, sitt ursprung från Landstormsförbunden är:
SBK (Svenska Brukshundsklubben), FRO (Frivilliga Radioorganisationen), SLK (Svenska Lottakåren), SPSF (Svenska Pistolskytteförbundet), SVSF (Svenska skyttesportförbundet) med mera. De frivilliga landstormsförbundens, inte bara Värmlands, historia är angeläget att
”sättas på kartan”, detta för att visa hur betydelsefulla de har varit och fortfarande är för samhället i stort. Ett exempel är det stora arbetet det lade ner tillsammans med statliga myndigheter och andra lokala och internationella frivilliga: var de stora skogsbränderna sommaren 2018, där tusentals frivilliga från många olika frivilligorganisationer hjälpte till med samordning och släckningsarbeten.5
1.2. Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka Värmlands Landstormsförbund och ta reda på hur Värmlands Landstormsförbund bildades och organiserades. Och därtill är syftet att se hur de ledande personerna såg på förbundets uppdrag och hur de ville att samarbetet mellan
Landstormen, Landstormsförbund och den frivilliga skytterörelsen skulle se ut de första åtta åren.
För att kunna göra detta har följande frågeställningar använts:
Fråga 1: Hur bildades Värmlands landstormsförbund?
Fråga 2: Hur såg de ledande personerna på sina och förbundets uppdrag?
1.3 Tidigare forskning
Den tidigare forskningen kring landstormen och de frivilliga landstormsförbunden är mycket begränsad, då det som finns i forskningen bara existerar i fotnoter, varken mer eller mindre.
Detta på grund av att forskningen inriktar sig mer på världskrigen och andra “större”
forskningsfrågor. Den militära forskningen som bedrivits har, under perioden som denna uppsats tar upp, fokuserats mer på händelser kring övergången till en värnpliktsarmé bland annat. Så således har ett bredare sökande i den tidigare forskningen gjorts, och även
inkluderat annat forskat material om svenskt försvar under 1800-tal och 1900-tal. Men en bok som tar upp en del av landstormen och den frivilliga landstormförbunden, och den heter: 100 år av försvar i väst skriven av Leif Högberg. Där tar han upp bland annat landstormens mobilisering 1914 och dess problem och brister. Han noterar också den stora bristen på persedlar, såsom skor, strumpor med mera. Bristen av utbildat befäl var också något han tog med i texten.
En forskning gjord av försvarshögskolan tillsammans med Försvarsmakten innehåller material om landstormen och de frivilliga landstormsförbunden. Det är en forskning som utkommer regelbundet som tar upp Sveriges förutsättningar för kriser och totalförsvar. Den
4 Ibid
5 Ibid
3 heter just Förutsättningar för krisberedskap och totalförsvar i Sverige. I den tar de upp allt som har med totalförsvar att göra. Det förflutna, nutid och framtida är med i rapporten. Och i den rapporten tas även landstormen och de frivilliga landstormsorganisationerna upp.
I dess första kapitel tas det upp att det i början av 1900-talet blev allt viktigare med
”Totalförsvar”. Det började redan på 1800-talet med skapandet av landstormen och det fortsatte med värnpliktsarmén, som skapades 1901. Det innebar att det krävdes ett totalt försvar och innebar också att hela samhället engagerades i försvaret av landet. Totalförsvaret blev därmed en angelägenhet för hela den svenska befolkningen. Innebörden av det hela, skrivs det i texten, att varje medborgare har ett ansvar att utefter sin förmåga bidra till skyddet och försvaret av den svenska demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna.6 I texten förklaras det: ”Totalförsvarets huvuduppgift är och har varit att genom god samverkan och samordning skapa maximal försvarseffekt och att på bästa sätt skydda landets
befolkning".7
Om de frivilliga försvarsverksamheterna skriver de om att: den frivilliga
försvarsverksamheten har uppstått spontant genom viljan hos människor att stötta försvaret och har sitt ursprung i mitten av 1800-talet. Där står också att omfattningen av den frivilliga försvarsverksamheten har historiskt sett varit en viktig del för försvarsviljan i Sverige. Och att det hela började i mitten av 1800-talet när: ”skarpskytterörelsen startade upp föreningar med uppgift att främja skjutskickligheten bland det svenska folket och för att väcka intresse och vilja att bidra till fosterlandets försvar”.8
Texten tar även upp ett stycke om en annan frivillig verksamhet, nämligen
pansarbåtsinsamlingen. Där står det i texten att den här insamlingen startades 1912 på grund av att den svenska regeringen valt att lägga ner byggandet av en pansarbåt. I protest så kom föreningen ”Svenska pansarbåtsinsamlingen” att bildas den 26 februari 1912. Föreningens uppgift var att väcka det svenska folkets försvarsvilja i syftet att få befolkningen att bidra till pansarbåtens påbörjande. Under kommande år skulle svenska folket bidra med runt 17 miljoner kronor till pansarbåtsföreningen. Kostnaden för båten uppgick till 11 miljoner kronor, så det beslutades att de resterande pengarna som blev över skulle läggas på ytterligare två pansarbåtar. Det stora bidraget från det svenska folket var så stort, att på mindre än ett år så lyckades de samla in en summa som motsvarade 10% av hela Försvarsmaktens budget.
Och enligt deras uträkning så motsvarade 17 miljoner 1914 hela 800 miljoner i 2017 års penningvärde.9
I boken Sveriges Historia 1830–1920(Bo Stråht, Norstedts förlag, 2012) har några sidor avsatts till skarpskytterörelsens favör. Där tar författaren upp den rörelse som skulle bli ett embryo till landstormsföreningarna och den fortsatta frivilliga skytterörelsen. Han skriver bland annat om skarpskyttarnas roll för att utveckla en nationell eufori under 1860-talet.10
6 Fhs.se/centrum-for-totalforsvar-och-samhallets-sakerhet/forskning/publikationer/forutsattningar-for- krisberedskap-och-totalforsvar-i-Sverige.html
7 Ibid
8 Ibid
9 Ibid
10 Sveriges Historia 1830–1920, Bo Stråth, Norstedts förlag, 2012, sid 625
4 Skarpskytterörelsen växte också fram som ett demokratiskt, klassutjämnande och stärkande av den nationella fosterlandskänslan.11 Han skriver vidare om det ämnet med: Frivilligheten var ett uttryck för kärlek till fosterlandet.12 Det var också, enligt Stråth, en rörelse som tog plats i debatten om en representationsreform under 1860-talets första hälft. Ett militärt beväpnat folkuppbåd kunde tvinga fram reformer var ett allvarligt hot mot de som ville bevara den bestående ordningen. Nya medelklasser som understödde rörelsen kunde komma med förtäckta militäriska hot. August Blanche lyfte fram rörelsen som: ”Ett bålverk mot både yttre och inre fiender”. Med detta menade Stråth, att Blanches förklaring, var att den yttre skulle då vara den stora fienden Ryssland och den inre skulle då vara motståndare mot representationsreformen.13
I boken tar Stråht också upp Sveriges ekonomiska situation som en hämsko och där man inte kom överens vilka som skulle betala för det svenska försvaret. Det gamla indelningsverket som försvaret hade som system finansierades av en grundskatt på jord, och bönderna ville nu att de andra klasserna skulle vara med och finansiera det allt dyrare försvaret.14
Också andra reformer behövdes när de inblandade insåg att det svenska försvaret var så mycket svagare än många andra europeiska staters militär. En rysk militärattaché rapporterade till Sankt Petersburg att: ”Sverige har ingen armé utan en vaktparad”.15
Stråht tar också upp att de svenska anslagen till militären också ingick upprustandet av fasta befästningar och byggandet av Bodens fästning som tog en stor del av anslagen, och också utrustandet av den svenska värnpliktsarmén tog mycket av de anslag som fanns kvar. Det lilla som fanns kvar räckte knappast till landstormen.16
En annan stor finanspost som politiker ville ha bort var 1911 de så kallade F-båtbygget, som var pansarbåtar som skulle byggas till flottan, och beslutet blev att de skulle skjuta upp bygget. Men pansarbåten, som kom att heta Sverige, blev byggd ändå tack vare frivilliga insamlingar.17
Han tar även upp som han kallar: ”Kvinnor för pansarbåtar”. Där kvinnor, flesta från högre klasser, bildade föreningar som samlade in pengar till just nämnda pansarbåt men också till andra utgifter i försvaret. De första kvinnoföreningarna kom att bildas redan 1880. En förening som bildades 1884 hette ”Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar”. En liten grupp på 142 kvinnor som växte till 4000 kvinnor vid årets slut. Man samlade ihop pengar till allt från markinköp, pansartorn, samt pengar till byggandet av Bodens fästning, för att därefter stödja det frivilliga skytteväsendet som var en fortsättning på
skarpskytterörelsen.18
Även fredsrörelsen och dess talesman S.A Hedlund, enligt Stråth, ansåg att
skarpskytterörelsen utgjorde ett viktigt instrument i fredsrörelsen, i form utav en garanti mot eventuella svenska militära äventyr. Detta beväpnade folkuppbåd skulle användas enkom till
11 Ibid, sid 625
12 Ibid, sid 629
13 Ibid, sid 630
14 Ibid, sid 166–171
15 Ibid, sid 166
16 Ibid, sid 166–171
17 Ibid, sid 192–193
18 Ibid, sid 636–637
5 självförsvar, men också vara en del av en genomtänkt fredsideologi som var tänkt att vara en motpol mot den professionella militärkadern, som de facto var präglad av trohet till kungen och därmed var då ett verktyg för Sveriges dynastiska intressen.19
Artur Dunér tar i sin bok, Sveriges Landstorm & de frivilliga organisationerna, upp redan i inledningen om varför det funnits intresse för en sådan frivillig verksamhet. Svaret han lämnar är att i och med 1904-års landstormsförordning skulle landstormen få en organisation och att denna skulle organiseras i stor utsträckning på frivillig basis. Även att i händelse av krigstjänstgöring skulle soldaterna själva hålla sig med kläder och också, tills staten skulle åtaga sig det, själva förse sig med mat. Statens ansvar sträckte sig bara till stort sett att skaffa fram mycket små förråd av vapen, ammunition och fälttecken.20
Och, skriver han, en stor orsak till landstormsförbundens uppstartande var: De
landstormsbefälen, frivilligt beordrade till de första frivilliga kurserna, skaffade sig egen erfarenhet att landstormens planerade organisation skulle hänga på individuella uppoffringar.
Dessa officerares erfarenheter blev ett av de motiven bakom bildandet av de första landstormsföreningarna. Och efter fler kurser startades upp i de olika landsändarna, kom också fler föreningar och förbund att bildas. Men det var först vid en provmobilisering 1912 och sedan mobiliseringen 1914 som det verkligen tog fart, skriver Dunér. Det var då
allmänheten såg hur situationen var för landstormen. Det var då de stora insamlingarna till förmån för landstormen startades upp, med klädesinsamlingar, kulsprutefonder, kokvagnar med mera. 21
Bristen på befäl är också något som Dunér tar upp. Han skriver att: ”underbefäl blir ingen brist på, men varifrån erhålla lämpliga personer att anföra större avdelningar, plutoner och kompanier, åt vilka mera självständiga uppgifter bliva anförtrodda?”22 Han antyder att på grund av den svenska arméns fåtaliga officerare, räckte den knappt att fylla fälthärens behov.23
Centralförbundets och de underlydande länsförbundens tidiga verksamheter de första åren utgjorde, enligt Dunér, följande:
1. Upplysningsarbete och propaganda.
2. Medelsanskaffning för möjliggörandet av det frivilliga landstormsarbetet.
3. Åtgärder för övningar och utbildning inom landstormen.
4. Belöning och uppmuntran av det frivilliga arbetet.24
Dunér tar också upp kvinnornas uppoffringar inom insamlandet av kläder och material och pengar med mera. Bidrag från olika frivilliga kvinnoföreningar kom landstormen till hjälp.
Den största föreningen var ”H.K.H. Kronprinsessans Centralråd för landstormens beklädnad och utrustning”. Rådet bildades redan veckor efter mobiliseringen 1914. Detta råd skulle organisera och även utveckla det frivilliga arbetet, genom att stödja de organisationer som arbetade för just den frivilliga saken åt landstormen.25 Dunér tar också upp att detta råd även
19 Ibid, sid 630–633
20 Sveriges Landstorm & de frivilliga organisationerna, Artur Dunér, 1927, sid 7, Aftonbladets tryckeri
21 Ibid, sid 8
22 Ibid, sid 16
23 Ibid, sid 16
24 Ibid, sid 131
25 Ibid, sid 421
6 startade upp en förening, ”H.K.H. Kronprinsessans förening för det frivilliga arbetet för landstormsmännens beklädnad, eller Kronprinsessans beklädnadsförening som den kort kom att kallas.26
I en forskning av Fia Sundevall: Money, Gender and Military Training: Women as Economic Agents in Military Affairs (Sweden 1924–1942), tar hon upp det stora frivilliga arbetet som kvinnorna gjorde för landstormen med insamlingar och annat. Detta gjorde det möjligt att utrusta just landstormen med kläder, materiel och kokvagnar med mera. Hon skriver också att kvinnornas betydelse för landstormen och de frivilliga landstormsförbunden blev alltmer viktigare under årens gång. Från slutet av 1800-rtalet och framåt och långt in på 1900-talet kom kvinnor att samla in betydande summor till många olika projekt inom Försvarsmakten.
Allt ifrån flygplan, kulsprutor till pansarbåtar, kläder med mera.27
Betydelsen och insatserna av kvinnorna i landstormsföreningarna var stora, de lade ner tusentals ideella timmar på att samla in pengar och annan utrustning, tillverka kläder, laga mat och serva männen med sjukvård bland annat. Hade inte kvinnorna funnits med i bilden så hade inte de frivilliga landstormsförbunden funnits. När Landstormskvinnoföreningarna startades 1924(en kvinnlig förening mot 139 manliga) kom det att samlas in hundratals kvinnor och vid landstormens nedläggning 1942 fanns det 457 kvinnliga föreningar mot 286 manliga. Antalet medlemmar var, enligt Fia Sundevalls arbete, 1928: 6965 kvinnliga och 18 047 manliga och 1942 var medlemsantalet: 37 860 manliga och 99 861 kvinnliga.28
1.4 Metod och material
Materialet till studien som är grunden till forskningen om Värmlands Landstormsförbund har varit arkivmaterial från Föreningsarkivet i Karlstad. Källmaterialet har haft en kvalitativ studie i grunden för att besvara forskningsfrågorna. Man får mycket av svaren utav att bara använda en kvalitativ forskningsmetod. Hur de motiverade skapandet av Värmlands
Landstormsförbund, hur de såg fördelarna med samarbetet med landstormen och de frivilliga skytteförbunden och hur de ville att hjälpen till landstormen skulle se ut.
Materialet har analyserats och tolkats utifrån en internalistisk textanalys, där källmaterialet tolkats på basis av vad texten i källmaterialet säger.29
Textanalysen har gjorts, där texten i sig har analyserats för att svara på forskningsfrågorna, tillsammans med ett socialhistoriskt perspektiv som handlar om samhällstillstånd och dess förändringar över tid.
Metoden internalistiskt perspektiv, enligt Historiska undersökningar (Floren, Ågren, Erlandsson, 2018), är det när tolkning ska kunna göras på enbart vad materialet säger, att texten är tillräckligt ”kontext”.30
26 Ibid, sid 423
27 Su.diva-portal.org/smash/get/diva2: 1247982/FULLTEXT01.pdf
28 Ibid
29 Florén, Anders, Ågren, Henrik och Erlandsson, Susanna, (1998/2006/2018), Historiska undersökningar grunder i historisk teori, metod och framställningssätt, sid 50–55, kapitel 4, Studentlitteratur AB, Lund
30 Ibid, sid 54, kapitel 4
7 Källmaterialet har också studerats ur ett socialhistoriskt perspektiv, där tillståndet på
landstormen och dess frivilliga förbund och dess gradvisa förändring över tid studerats. Även samhällets syn på dessa organisationer och samhällets förändrade syn på sagda organisationer har studerats.
Ur Historiska undersökningar (Floren, Ågren, Erlandsson, 2018) står det: ”Gemensamt för det äldre socialhistoriska perspektivet och dagens historiska kulturhistoria är också att historikern inte i första hand studerar direkt handlande i en given situation. I stället handlar det om att undersöka tillstånd och deras gradvisa förändringar. Det är alltså inte så enkelt att den moderna forskningen åter handlar om beslutfattande, fast med fler människor i fokus och utifrån andra förutsättningar än tidigare. Det vanligaste är i stället att man söker efter de socialkulturella förutsättningar som ligger till grund för handlande.31
Denna studie har gjort både som en kvarleva aspekt och en berättande aspekt, som tas upp i böckerna Historiska undersökningar och Källkritik.
I Historiska undersökningar tar författarna upp hur man använder källor som kvarlevor, och det är när man använder källorna som en skildring av den tidens situation.32 Att läsa
forskningen som en kvarleva underlättar också mina resultat, även om man måste källvärdera materialet noggrant ändå.33
Studien har också använt en berättandeaspekt, där källorna har använts för att visa vad de ansvariga tyckte om uppdraget i landstormsförbundet.34
Eftersom landstormen led brist på dels utrustning och material, dels ett stort underskott av utbildat befäl och samövat manskap har fokus legat på denna dualitet av forskningsmetoder.
Även material som tar upp händelser och skeenden före 1915 tas med. Detta på grund av att de lokala Landstormsföreningarna, som startades upp år före bildandet av Värmlands Landstormsförbund visar upp vad som motiverade dem att bilda ett större länsförbund.
Det har varit viktigt för att kunna ge ett mer samlat svar på forskningsfrågan. Även ett visst mått av material som tar upp händelser efter 1920 har likaledes varit viktigt att ta upp. Detta för att visa upp hur viktiga roller dessa organisationer spelade för det svenska försvaret.
Svårigheten med insamlandet av material har varit att få tillräckligt med data från fler än en källa, detta eftersom arkivmaterialet till stor del tagits från källmaterial skrivet och utgivet av Värmlands landstormsförbund. I vissa fall är materialet inte heller komplett, bland annat regementschefens handlingar som är daterad från 1916–1929. Där ligger tyngdpunkten på material daterad från 1924 och framåt med enstaka rapporter och handlingar från 1916–1920.
Andra serier från samma arkiv omfattar också bara handlingar från 1920 och framåt. Alltså utanför tidsramen för arbetet.
Men tack vare att det fanns ett omfattande material att tillgå kunde på ett tillfredsställande vis få svar på forskningsfrågan. I årsberättelser för de första åren sett deras motivering till
skapandet av detta förbund och således fått de svar som behövts till forskningsfrågan. Deras
31 Ibid, sid 27, kapitel 2
32 Ibid, sid 77–78
33 Ibid, sid 89
34 Ibid
8 insamlingar har också varit en del av svaret angående samarbetet med landstormen och rapporter och handlingar har också gett svar på samarbetet med den frivilliga skytterörelsen.
Värdet av materialet rent källkritiskt bör också fastställas. Genom kriterier såsom äkthet, tidssamband, oberoende och tendens visar värdet.
Äkthet är handlingar skrivna av personer ur förbundsstyrelsen eller av personer berörda i de mindre lokala föreningsstyrelserna. Sannolikheten att dessa skulle vara förfalskningar är låg, eftersom kravet på insyn från staten och Centralförbundet i Stockholm gör det så när som omöjligt.
Tendens och partiskhet kan naturligtvis förekomma, detta på grund av de inblandades försök att vinna sympati från frivilliga och klarhet inför Centralförbundet och staten att man gör ett bra jobb. Man kan ha anledning att källan är tendensiös, men personer även utanför förbundet var inblandade i insynen på materialet som kom ut från Värmlands landstormsförbund. En av dem var dess ordförande i förbundet, som enligt stadgarna skulle vara chefen för Värmlands regemente. Att denna person, som stod med en fot i två av organisationerna som skulle samarbeta med varandra, skulle anpassa i protokoll och dylikt med målet att skönmåla förbundet gentemot sin så kallade “arbetsgivare” vore ytterst meningslöst. Han var ju också chefen för “arbetsgivaren”. Sådan situation hade allvarligt försämrat utbildningen av hans trupper, och detta skulle då ha haft allvarliga inverkningar i hans organisation vid en allvarlig krissituation som krigsutbrott.
Litteratur
Till bakgrundsfakta har använts litteratur som dels tar upp landstormen, dels tar upp skarpskytterörelsen. Detta för att lättare kunna visa sammanhanget och vart de frivilliga landstormsförbunden så att säga ”hörde hemma” i tiden.
Landstormen tas upp eftersom själva landstormsförbanden, som de frivilliga förbunden skulle träna och förse med officerare, är viktigt att ta upp i bakgrunden. Inte för att ta upp plats för landstormsförbunden, utan för att tas med som en orsak till skapandet av de frivilliga landstormsförbunden.
Skarpskyttekåren tas också upp för att också visa själva embryot till de frivilliga
landstormsförbunden. Och också visa vart de frivilliga skytteföreningarna kom ifrån. Också de viktiga att ta med, eftersom de var ett av stöden som landstormen stödde sig på, där den frivilliga landstormsförbunden var det andra stödet eller ”benet”.
I bakgrundslitteratur har också använts data från vissa internetsidor, detta dels för att de har funnits vara användbara, dels för att inte lyckats finna dessa uppgifter i tryckt litteratur. En sådan internetsida är om ett gammalt uppslagsverk: Nordisk familjebok från 1894. Vissa uppgifter från denna bok har varit viktiga att ta med i sammanhanget. Andra internetsidor har varit hhogman.se där ett flertal sidor tagit upp landstormen och dess utrustning med mera. De har använts till bakgrundsfakta, mer för att kunna visa brister i utrustning och även det som i ett sammanhang med det som inte tas upp i själva undersökningen.
Andra sidor har varit NE.se(nationalencyklopedin) och en PDF fil som kommer från en handbok till försvarsutbildarna som landstormsförbunden kommit att heta nuförtiden.
9
1.5 Avgränsningar
I denna studie är ligger fokus på Värmlands Landstormsförbund och hur de motiverade bildandet av förbundet och hur de såg på situationen av det svenska försvaret och den eftersatta landstormen 1912–1920. Landstormens behov var stora under långa tider dessa förband fanns till och det var upp till frivilliga insatser som fick fylla dess behov. Stora upprustningar av flottan, de fasta befästningarna och den nya värnpliktsarmén tog det mesta av den svenska försvarsbudgeten vid den här tidsepoken.
Avgränsningen ligger mellan åren 1912–1920, dels av att en åttaårsperiod av förbundets start är mest uppenbar för att belysa problemen som förbundet hade i början att samarbeta med försvaret, dels för att i ett stort arkiv kunna begränsa forskningen så det blir lättare att ha en översikt.
1.6 Bakgrund
För att ens kunna prata om Värmlands Landstormsförbund och få förståelse för vad detta förbund var och fortfarande är, så måste tiden backas flera steg bakåt i tiden. Närmare bestämt ungefär 200 år till början av 1800-talet där man kan säga “historien tar sin början”.
Freden i Kiel 1814 markerade slutet för Sveriges sista krig och dess nuvarande långa period av fred började. Sveriges förhållande gentemot grannländerna förbättrades, så till den grad att ett svenskt försvar ansågs allt för dyrt och meningslöst.35 Den svenska statsmakten började nu att avveckla en del av försvaret och man utvecklade inte de delar av försvaret som blev kvar heller.36 Det gamla systemet med indelningsverk fick duga37 och den allmänna
beväringsinrättningen38 behölls. Under den här tiden kom Sveriges försvar att mer eller mindre förfalla, med regeringens goda minne.
Antagandet om att riket var “säkert” för anfall kom snart att fallera i och med förändringar i det politiska maktspelet ute i Europa. De dansk-tyska krigen som utkämpades i två omgångar, det första 1848–1851 och det andra 1864, samt Krimkriget 1853–1856, som var ett krig mellan flera länder såsom Ryssland med mera mot England och Frankrike med mera.
Krimkriget kom att föras in i Östersjön på grund av Rysslands baser på den östra delen av Östersjön. Baser på både finska fastlandet och på Åland anfölls. Dessa krig kom att visa för svenska regeringars att deras relativa säkerhet var i själva verket falsk och att risken att bli indraget i krig var stor, även att den stora svenska militäriska svaghet kom också upp i dagen.39
35 Försvarsutbildarna Värmland: 100 år:1915–2015, sid 26, Bengt Hansson och Per Berggren, 2016, Strokirk- Landströms AB.
36 Ibid, sid 26
37 Indelningsverk var ett svenskt organisationssystem som skapades 1682 av Karl IX
38 Beväringsinrättning, skapades 1812, var ett svenskt försök till värnplikt som innebar en 5-årig värnplikt som omfattade alla män mellan 21–25 år.
39 Försvarsutbildarna Värmland, sid 26, Bengt Hansson och Per Berggren.
10 Under 1800-talet började också det civila intresset för frivilliga aktioner att väckas alltmer och ett folkligt engagemang för landets försvar började nu att samla kraft.40
1.6.1 Skarpskytterörelsen
Det första folkliga engagemanget för försvaret kom att bli den militärt präglade så kallade Skarpskytterörelsen. En rörelse som först bildades och organiserades 1860 bland annat både i Stockholm och Göteborg.41 Där förespråkades att istället för det gamla systemet med en indelt yrkesarmé, ville de och andra män ha en allmän värnplikt och ett frivilligt beväpnat folkuppbåd eller ett beväpnat lantvärn efter samma mönster som i Schweiz.42 De ansåg vidare att ett sådant system var bättre än det nuvarande svenska försvaret som ansågs vara alltför svagt, och att på grund av detta upplevdes försvarsviljan vara mycket dålig.43
Skarpskytterörelsen kom att bli en populär rörelse som spreds över hela landet och nya skarpskyttekårer, som de kom att kallas, bildades. Med hjälp och stöd utav myndigheter anlades skjutbanor och andra övningsplatser. Andan i kårerna var fosterländsk och nationalistisk med slagord såsom: för fosterlandets försvar m.m., men det var även en demokratisk anda och inställning där alla hade en talan och ingen skulle behandlas
annorlunda.44 Som mest skulle de bestå utav runt 40- 41,000 medlemmar.45 Riksdagen kom också att 1862-63 bevilja skytterörelsen ett anslag på hela 75.000 kronor för inköp av gevär och ett årligen utbetald understöd av 40.000 som skulle gå till instruktörernas löner,
ammunition och skjutpremier. Detta anslag skulle senare höjas till så mycket som 100 000 kronor, och kravet var för att få ta del av detta anslag skulle de lokala föreningarna årligen skicka årsrapporter till lantförsvarsdepartementet.46
Verksamheten, som till att börja med till stor del bestod utav marscher och exerciser, kom att med tiden inriktas till att innehålla mer målskjutning. Men även gymnastik och motion stod på programmet.47
Inom de svenska militära kretsarna var man, i alla fall till en början, misstänksamma mot denna nya folkrörelse och det på två ganska starka grunder. Dels kring huruvida det militära värdet var något att ha, dels på att man trodde faran för att rörelsen skulle kunna smittas av radikala politiska influenser.48 Men trots detta kom många officerare, som insåg värdet i rörelsen, att engagera sig i dessa föreningar.49
Intresset kom att svalna nästan lika snabbt som det väcktes. Många av föreningarnas skyttar kom att tröttna ganska omgående på alla militäriska inslag och ville i stället se en friare idrott.
Detta kan ses till exempel i Värmland: i början av 1970 fanns det 11 föreningar i länet och i början av 1975 fanns det bara 6 av dem kvar och redan 1880 var enligt en beskrivning i länsstyrelsens femårsrapport (1876–80) “som ringa”.50 I landet totalt hade antalet skyttar
40 Ibid, sid 26
41 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skarpskytterörelsen
42 Sveriges Historia 1830–1920, Bo Stråht, Norstedts förlag, sid 629
43 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skarpskytterörelsen
44 Sverige Historia 1830–1920, Bo Stråht, sid 629–631
45 Sveriges Historia 1830–1920, Bo Stråht, sid 630
46 Runeberg.org/nfae/0217.htm
47 Sveriges Historia 1830–1920, Bo Stråht, sid 629
48 Försvarsutbildarna Värmland, sid 26, Bengt Hansson och Per Berggren, 2016.
49 Ibid, sid 26.
50 Ibid, sid 26.
11 sjunkit till endast 11 691 redovisade skyttar.51Kring 1880 hade de flesta av
skarpskytteföreningarna försvunnit men de kvarvarande föreningarna kom att omvandlas till civila skytteförbund. Det kom att organiseras återigen 1903 i ett Sveriges Skytteförbundens överstyrelse. De lever kvar än idag i form av olika sportskytteförbund.52
Men det skarpskyttarna bidrog med var ett stort inflytande på allmänheten och dess syn på det svenska försvaret och bidrog i stark grad till skapandet av de frivilliga
landstormsföreningarna.53
1.6.2 Landstormen
Landstormen var en enhet som skulle vara för de äldre männen i Sverige. Det första steget till att bilda en landstorm var en proposition vid 1865 års riksdag. I propositionen föreslogs att den nya landstormen skulle omfatta alla vapenföra män mellan 20–50 år, som inte redan tillhörde armén, flottan eller beväringen.54 Organisatoriskt hade man Preussen som förebild.
Preussen hade inrättat en landstorm redan 1813 som då omfattade alla vapenföra män i åldern 15–60 år, som inte redan tillhörde hären eller lantvärnet55. Idén om en landstorm var äldre än det. Österrike-Ungern hade redan på 1500-talet upprättat en liknande landstorm. Andra motsvarigheter fanns i Frankrike, Ryssland och Italien.
Under andra världskriget kom Tyskland med sitt “Volksturm”56 att utgöra en motsvarighet till den äldre landstormen. En tysk organisation som i slutskedet av andra världskriget var en pappersorganisation sedan 1935, men aktiverades 1944 när Adolf Hitler beordrade att sex miljoner ”stridsföra” män skulle inkallas. Dessa utgjordes av män mellan 16–60 års ålder, som inte redan tjänstgjorde i något militärt förband.57
Men i Sverige kom beslutet om en landstorm att dröja tills 1885 års härordning som en landstormsorganisation inrättades och den skulle då bestå av åldersklasserna 33–40.58
Åtskilliga ändringar kom att ske under åren för åldersindelningen fram till dess landstormen skrotades 1942.
Landstormen var tänkt att vara ett “sista uppbåd” som i händelse av krig skulle skydda hembygden, precis som forna tiders bondehärar. Inledningsvis var landstormen en ren pappersprodukt som varken kallades in till övning eller kunde tjänstgöra innan krig brutit ut.
I och med 1901 års försvarsbeslut ändrades landstormens roll från att vara ett “sista uppbåd”
till att bli ett “första uppbåd” kom dess uppgifter att förändras rejält. Landstormens uppgifter kom att då bli:
1. Skyddande av fälthärens mobilisering.
2. Bevakning av gränser och kuster.
3. Tjänstgöra som säkerhetsbesättningar i fästningar.
51 runeberg.org/nfae/0217.htm
52 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skarpskytterörelsen
53 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/frivilliga-försvarsorganisationer
54 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/landstorm
55 En äldre form av värnplikt, med sitt ursprung snarast i folkuppbådsarméer och äldre lagars skyldighet för landets vapenföra befolkning att delta i landets försvar.
56 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/folkstormen
57Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/landstorm
58 hhogman.se/varnpliktslag_1885.htm
12 4. Skyddandet av förbindelseleder.59
Hur landstormen fick röras fastställdes också i försvarsbeslutet 1901:
Att landstormen inte fick föras utanför eget eller angränsande inskrivningsområden.
Landstormen indelades i landstormsområden eller inskrivningsområden. Dessa områden var enligt 1901-års försvarsbeslut 26 och motsvarade ett infanteriregementes upptagningsområde och följde länsnamnen, till exempel Värmlands inskrivningsområde. Varje
inskrivningsområde delades vanligen in i tre rullföringsområden.60
1905 delas även landet in i landstormsområden som ingick i inskrivningsområdena. Varje rullföringsområde omfattade då normalt 2 landstormsområden. Organisatoriskt blev
upplägget således: Ett inskrivningsområde som delades upp i tre rullföringsområden som i sin tur delades upp i två landstormsområden. Varje landstormsområde lydde under en
landstormsbefälhavare eller i brist på officerare, någon annan lämplig person. 61
Utrustningsmässigt led landstormen av många brister delvis för att landstormstrupperna inte bar någon uniform, utan bar bara privata kläder; förutom en trekantig “karolinerhatt” (bara en del, resten bar privata hattar), en armbindel runt armen och ett så kallat landstormsmärke på jackan samt så var man beväpnad med ett gevär. Enligt den tidens internationella krigslagar var detta inte tillräckligt för att landstormssoldaterna skulle räknas som stridande militärer.
Enligt Haagkonventionen stod det att för att kunna räknas som soldater var de tvungna att säkerställa vissa aspekter. Nämligen att de skulle stå under ett befäl, bära fastsittande
kännetecken som är synliga på avstånd, bära sina vapen öppet, själva respektera krigets lagar och slutligen bära något enhetliga uniformer.62 Risken var överhängande att sådana soldater skulle räknas som stridande civila och då inte omfattas av det skydd och rättigheter som reguljära soldater hade exempelvis som krigsfångar. 63 En nackdel för landstormen var också härordningen där indelningssystemet avskaffades och ersattes med allmän värnplikt och en värnpliktsarmé, som då gjorde att försök att få uniformer till landstormen blev eftersatta.
Detta tack vare Sveriges dåliga försvarsbudget.64 Orsaken bakom Sveriges
försvarsbudgetfördelning kommer sig av att man också samtidigt hade beviljat anslag till förstärkandet av flottan 1890, 1900 kom byggandet av Bodens fästning i gång som också tog anslag ifrån landstormen och slutligen 1901-års härförordning där det nya värnpliktsförsvaret klubbades igenom.65
Utbildning av landstormen föregicks inte och heller inga mönstringar eller övningar tog plats, utan landstormssoldaterna förväntades kunna ha tillgodosett sig den ringa träning som de kan ha fått om de varit i hären innan.
Det var nu som frivilliga övningar började sättas upp av civila medborgare, som tillsammans med militären och den överlevande skytterörelsen försökte råda bot på bristerna inom
landstormen. Under åren 1903–1904 arrangerades de första frivilliga landstormsövningarna
59 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/protokoll/1901-andra-kammaren-no-32_CY9O32, https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/protokoll/1901-andra-kammaren-no-36_CY9O36.
60 hhogman.se/inskrivningsomraden.htm
61 hhogman.se/inskrivningsomraden.htm
62 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/krigets-lagar
63 hhogman.se/uniformer_landstormen.htm.
64 Ibid
65 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/landstorm
13 till stöd för utbildningen av just landstormen. Och 1904 kom så en härförordning som
ändrade, delvis tack vare de första frivilliga landstormsövningarna, och reglerade för första gången mer tydligt landstormens organisation och utbildning. I den stipulerades bland annat att landstormens utbildning samordnas på frivillighetens väg samt utgöras av skjutövningar, landstormskurser och andra frivilliga övningar. Därmed var grunden för en frivillig
försvarsutbildningsverksamhet lagd.66
Vid sidan av den statliga organisationen kom nu en frivillig landstormsorganisation växa fram och det började ta form av frivilliga landstormsföreningar, där den första ska ha startats i Luleå 1904-05.67 Denna förening skulle inte bli den sista och på initiativ av främst civila medborgare kom fler, vilka många saknade militär utbildning men som utsetts till befäl i landstormen, föreningar för utbildning och stöd av landstormsbefäl och dess soldater att bildas.68 Populariteten för dessa föreningar steg och det spreds ungefär likadant som skarpskytterörelsen hade spridits sig. Till slut blev de så många att ett mer rikstäckande förbund behövdes för att bättre organisera den frivilliga utbildningen. I ett utdrag ur kapten Carl Kaijser anteckningar: ”Landstormsföreningarna arbetade emellertid utan någon nämnvärd samverkan sinsemellan. Även om en och annan haft tankarna riktade på en sammanslutning föreningarna emellan, ledde detta dock först år 1912 till resultat.69 Den 5 juli 1912 träffades representanter för 18 av landets landstormsföreningar vid en kongress i Stockholm, för att bilda Sveriges Landstormföreningars Centralförbund. Dess uppgift var att stödja och hjälpa landstormsföreningarna i deras verksamhet som i sin tur skulle höja landstormens militära värde.70
2. Undersökning
2.1 Hur bildades Värmlands landstormsförbund?
I skenet av de stora problem som landstormen drogs med runt om i landet, så kom frivilliga att samlas under först lokala föreningar för att sedan förenas i ett större länsförbund. Allt detta till stöd för landstormens understöd och de civilas välvilja.
Inte bara i angränsande län, utan också i Värmland var viljan och frivilligheten bland vissa civila medborgare stor för att stödja och förbättra den lokala landstormen.
Bestämmelser och förordningar som gjordes av den svenska regeringen resulterade i att landstormen blev alltmer försämrad, orsaken bakom detta var mycket av att man vare sig inte tränade landstormen eller organiserade och utrustade förbanden som man borde ha gjort. Ett stort problem var den stora bristen på utbildat befäl och underbefäl, mycket beroende på att de flesta som slussades vidare från linjeförbanden till landstormen var vanliga soldater och andra män som inte ens gjort militärtjänst. De allra flesta utav officerare och underofficerare blev kvar i linjeförbanden för att träna nya värnpliktiga soldater. I stället kom man att utnyttja det fåtal reservofficerare som fanns att uppbringa och där även det fattades fick lämpliga landstormsmän duga. Det föll sig därför naturligt att man i huvudsak komma att de första och
66 Försvarsutbildarna Värmland, sid 27, Bengt Hansson och Per Berggren, 2016.
67 https://docplayer.se/27588680-20-historia-fran-landstorm-till-fbu.html
68 Ibid.
69Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/B 1/1
70 Försvarsutbildarna Värmland, sid 98–99, Bengt Hansson och Per Berggren, 2016
14 även i kommande föreningars grund att kurserna inriktades mot utbildandet av
landstormsbefäl.71
Redan 1908 hade man de första frivilliga övningarna och dess verksamhet då samtliga landstormsområdesbefälhavare och de underlydande inom områdena utsedda
landstormskompanicheferna samlades vid Värmlands regemente. Denna övning på 5 dagar la grunden till en serie landstormsbefälskurser som påbörjades året därpå.72För att få upp intresset för landstormen var dessa kurser rena guldgruvan, sett till hur snabbt det ökade och särskilt bland de aktiva skyttarna från skytterörelsen som deltog och hjälpte till vid
övningarna.73
Detta kom att hjälpa till att få upp intresset även hos allmänheten och så efter ett tag så kom frivilliga landstormsföreningar att bildas och först ut i Värmland var Karlstad.74
2.1.1 Karlstads landstormsförening
Det var i Karlstad som de första stegen mot ett värmländskt landstormsförbund togs, när Karlstads landstormsförening stiftades 1912.
Carl Kaijser var en av officerarna som var med i Karlstads landstormsförenings styrelse och även var med i Värmlands landstormsförbunds styrelse, kom att kommentera i en skrivelse:
“Hittills hade alltså representanter för skytterörelsen tagit hand om och sörjt för även
landstormsmännens intressen. Nu började emellertid intresset hos männen själva att stiga och ledde till frivilliga sammanslutningar av landstormsmän i avsikt att höja medlemmarnas militära utbildning”.75 Förhoppningarna att intresset för landstormen och dess frivilliga landstormsförening i Karlstad skulle sprida sig till andra delar av Värmland var stort för de inblandade, då texter och meddelanden om att den frivilliga rörelsen, som de allra senaste åren kommit fram ur ett allmänt intresse är av stor betydelse. Och bara övningarna hölls på ett förståndigt sätt skulle nog intresset fortsätta hållas vid liv skulle föreningen nog kunna klara av uppgiften att just klara av att sprida intresset ytterligare.76
Under Karlstad landstormsförenings första verksamhetsår skrev man i årsberättelsen: Att det inte kunde frågan om någon större verksamhet gällande övningarna. Och det stora arbetet har man gjort för att inom olika delar av Värmland, dels för att få upp uppmärksamheten på landstormens betydelse för Sveriges försvar, dels kunna ordna en grund för att fler
landstormsföreningar startas upp i Värmland. Det gällde med andra ord ett upplysnings- och organisatoriskt arbete.77
I dessa två avseenden lyckades man att skapa tillräckligt intresse så att ytterligare två landstormsföreningar stiftades, nämligen: Arvika Landstormsförening och Årjängs Landstormsförening
71 Försvarsutbildarna Värmland, sid 27, Bengt Hansson och Per Berggren, 2016
72 Ibid, sid 27.
73 Ibid, sid 28
74 Ibid, sid 27
75 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/A 1/1
76 Ibid
77 Ibid
15 Karlstads Landstormsförening räknade vid årets slut, den 31 december till 19 aktiva
medlemmar.78
Under Karlstads landstormsförenings andra verksamhetsår hade dess verksamhet ökat och det står skrivet i årsberättelsen: “Verksamheten inom Karlstads landstormsförening under det förflutna året har varit synnerligen livaktig. Så gott som varje vecka under senare tredjedelen av året hava föreningens medlemmar samlats till övningar av olika slag, ofta 2 gånger i veckan”.79
Olika föredrag och övningar såsom krigsspel och andra praktiska övningar, bland annat skarpa skjutövningar, avståndsbedömningar, kommandoövningar med mera. Föreningens medlemsantal hade under året också ökat från 19 aktiva medlemmar varav 8 var militärer till 76 aktiva medlemmar varav 9 var militärer.80
Enligt föreningen kom den “livaktiga” verksamheten och ett gott resultat av arbetet kunde tillskrivas dels medlemmarnas stora egenintresse och offervillighet, och även dels det utbrytande världskriget. Även det att den delvisa mobiliseringen av Värmlands landstorm på grund av kriget visade att i Värmland och på andra ställen över landet att mycket var
fortfarande bristfälligt och visade nödvändigheten av att på ett än mer handgripligt sätt fortsätta med utbildningen av landstormen.81
2.1.2 Arvika Landstormsförening
Den 13 januari 1913 stiftades Arvika landstormsförening. Detta efter att ett inledande föredrag av landstormsområdesbefälhavaren major H. Afzelius, varpå 12 personer gick in som medlemmar. Den 31 december 1914 hade medlemsantalet ökat till 23, ett antal som inte ökade nämnvärt under efterföljande år.82
Arvika landstormsförening gick genast med i den relativt nystartade svenska landstormföreningars centralförbund.
Landstormsföreningen i Arvika hade som mål att under de två första åren att utvidga sin förening genom att starta upp landstormsfilialer med ett i vardera av sina 11 socknar och Arvika stad, men detta kom inte att uppfyllas. Avsikten vore att filialerna skulle växa till sig och förvandlas till föreningar och att Arvika landstormsförening skulle då ändra sin
benämning till Arvika landstormskrets så att det skulle överensstämma mer med skytterörelsens benämningar.83
I Arvika kom med stöd av statsmedel frivilliga landstormsövningar att äga rum under
föreningens tre första år mellan 2–7 gånger per år. Dessa en-dagars kurser som oftast övades på söndagar hade någorlunda livligt intresse, där deltagarnas antal pendlade mellan 7–24 per gång.84
78 Ibid
79 Ibid
80 Ibid
81 Ibid
82 Ibid
83 Ibid
84 Ibid
16 Landstormsmännens frivilliga deltagande i övningar anordnade av skytterörelsens, skriver föreningens ordförande i sin årsrapport: “Deltagandet är ringa och föga utsikt finnes att på frivillighetens väg bättra förhållandet”.85
2.1.3 Årjängs Landstormsförening
Att det även i mera avlägsna bygder i Värmland med försvårande kommunikationer mellan person till person, gick att skapa landstormsföreningar visade klart och tydligt Årjängs landstormsförenings exempel.86 Årjängs förening stiftades vid ett utlyst möte i Årjäng den 9 mars 1913, under ordförandeskap av häradshövdingen von Proschewitz och med kapten Kajser som inledande talare. Direkt efter anmälde 44 personer som medlemmar i föreningen.
Detta antal kom inte att höjas mycket under följande år.87 Dess förening inriktades, mycket på grund av svårigheterna att få instruktörer från I.22, på skytterörelsens främjande inom
området. Men föreningen anhöll i december 1913 hos den lokala
inskrivningsområdesbefälhavaren, om både medel och instruktörer skulle ställas till
förfogande för kommande sommarens planerade landstormsövning med trupp. Denna var den första övningen av sitt slag i Värmland. Övningen gick ut på att dels utröna hur
landstormsmannen skötte sig under trupp fältskjutning, dels bedöma landstormsbefälens förmågor att leda och övervaka elden.88 Övningen utfördes den 3–5 juli 1914 under ledning av löjtnant Boberg, biträdd av andra instruktörer från Värmlands regemente.89
2.1.4 Övriga Landstormsföreningar
Under senare år skulle två föreningar till komma att organiseras efter ytterligare vädjan från Karlstads landstormsförening och det var: Fryksdalens landstormsförening den 15 november 1914 och Säffle landstormsförening den 15 juli 1915.90 Fryksdalens förening kom inte att ha något stort medlemsantal, utan den kom att bli 20. Men i Säffle kom 60 att bli medlemmar.91 Även Älvdalens landstormsförening stiftades den 15 juli 1915.92
2.1.5 Värmlands Landstormsförbund
Så för att nu komma till själva pudelns kärna i den första frågan, alltså den om Värmlands Landstormsförbund och varför den skapades.
Mycket på grund utav Karlstads landstormsförenings arbete med att starta upp andra
föreningar, och synen på att en mer centraliserad länsförbund som lättare kunde övervaka de mindre föreningarna i deras arbete, kom så Värmlands landstormsförbund att bildas den 9 juli 1915 av Arvika, Årjängs, Karlstads och Fryksdalens landstormsföreningar och Älvdalens- och Säffles landstormsföreningar som gick med i förbundet bara dagar efter skapandet av densamma.93
85 Ibid
86 Ibid
87 Ibid
88 Ibid
89 Ibid
90 Ibid
91 Ibid
92 Ibid
93 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/F 1/4.
17 Den 22 oktober 1915 kom ett beslut från Sveriges Landstormsföreningars Centralförbunds verkställande utskott att Värmlands Landstormsförbund var ansluten till detta
centralförbund.94
Som den förste ordförande valdes Värmlands regementes chef, överste Arvid Emil Uggla. Att utnämna chefen för Värmlands regemente till ordförande i landstormsförbundet blev en sedvana och ett sätt att knyta band ett starkare band med Värmlands regemente som just var förbundets hjälp och stöd för utbildandet av befäl och soldater till landstormen.95 En gång om året, före den sista april, skulle förbundets anslutna föreningar samlas för ett förbundsmöte för att där rösta fram en ny styrelse och gå igenom räkenskaper från året före och gå igenom målet för året som skulle komma. Varje förening hade en röst per påbörjat tiotal medlemmar i sin förening. Och förbundet skulle ha sitt säte i Karlstad och styrelsen skulle då bestått av 5 ledamöter samt tre suppleanter.96
Ett litet utdrag ur stadgarna kunde visa vad förbundet hade för mål:
#1
1. Att på frivillighetens väg verka för landstormens och landstormsbefälets militära utbildning, genom anordnande av föredrag, krigsspel med flera övningar.
2. Att väcka och underhålla allmänhetens intresse för landstormens uppgifter i allmänhet inom Värmland, och särskilt inom det lokala landstormsområdet.
3. Att verka för stärkandet av sambandet mellan landstormsorganisationen och den frivilliga skytterörelsen.97
Vid det första sammanträdet föreskrevs också i stadgarna att Värmlands skytteförbunds styrelse skulle beredas plats eller få rätten att utse en ledamot i landstormsförbundets styrelse, och att motsvarande rätt till en plats i skytteförbundets styrelse skulle gå till
landstormsförbundet. Detta skulle bli ett uttryck för det intima samarbetet som dessa två förbund skulle få, mycket på grund av att båda förbunden hade delvis samma mål. Med det kom de två viktigaste förbunden att tidigt gå ihop för landstormens bästa.98
Vid själva bildandet räknades 297 medlemmar, men det kom att fyllas på under åren. Men antalet medlemmar kom att pendla upp och ner under som intresset för förbundet och
landstormen gick upp och ner.99 Men under de första åren var det största problemet att få upp det stora allmänna intresset för medlemskap i länet. Under 1915–1918, från bildandet var man 297 medlemmar och under åren skulle situationen inte bli bättre: 1916 var man uppe i 242 medlemmar, 1917 var det 229 och 1918 nere i 223 medlemmar.100 Situationen blev inte bättre efter att första världskriget slutade, då antalet medlemmar kom att sjunka ytterligare fram till 1920: 1919: 191 och 1920: 190 medlemmar.101 Men övningarna och utbildandet hindrades inte av det låga medlemsantalet.
94 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet SE/FAS/FA 6027–1/A 1/1
95 Ibid
96 Ibid
97 Ibid.
98 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/F 1/4
99 Ibid
100 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA-6027-A/-1/1
101 Ibid
18 I och med del låga antalet medlemmar kom en skrivelse ut av N. Boberg, som var sekreterare i Värmlands landstormsförbund, där han ondgör sig av det bristande intresset i Värmland.
Där han skriver att i Värmland så svävade folket i fullkomlig okunnighet om sådant som egentligen skulle ligga värmlänningarna varmt om hjärtat: att få landstormens skicklighet och träning så att den kunde fullgöra sin uppgift gentemot sitt län. Och att han ifrågasatte varför just det stora Värmland med sina 250 000 invånare bara lyckats fylla den värmländska landstormsföreningen med knappt 300 tappra frivilliga. Han skriver ytterligare att var man och kvinna, oberoende av ålder, kan bli medlem i föreningen och att inträdesavgiften var efter eget val. Och att man inget hade att skylla på för att inte gå med i landstormsföreningen. 102 Under början av första världskriget kom, på grund av det frivilliga landstormsövningarnas bristande antalet deltagande i många av de längre övningarna, en generalorder i mars 1916. I den bestämdes att de som skulle utbildas till officerare var tvungen att gå en obligatorisk befälskurs om 42 dagar och minst en frivillig befälskurs eller i annat fall gå en frivillig befälsutbildning av ungefär motsvarande längd.103 Med detta som bakgrund så kom
mobiliseringen av landstormen 1914 vara både en fars och ett skådespel. På grund av att de yngsta landstormsmännen gjort sin beväring före 1901 års härordning innebar det att huvuddelen av manskapet genomfört enbart 48 dagars utbildning och en del inget alls. Man fick ut gevär som man inte hade övat med eller inte ens hållit i, och utrustningen bestod utav föråldrad materiel. Allt detta fick den värmländske överstelöjtnant G.M Tisell att spontant beskriva mobiliseringen som ”en enda stor maskerad”.104
På grund av denna mobilisering och även en provmobilisering som gjordes 1912 så visade detta för folket de stora och allvarliga bristerna i den materiella aspekten, så kom den
viktigaste aspekten av samarbetet mellan landstormen och den frivilliga landstormsförbundet i Värmland bli insamlingen av material och persedlar med mera. Att ens landstormen fick tillräckligt med material som behövdes var tack vare den civila befolkningens välvilja.
Ett talande exempel är kulspruteinsamlingarna som tog plats med start 1913, under initiativ av bankkassören i Wermlands Enskilda Bank och medlem landstormsförbundets styrelse August Asplund. På omkring ett år kom man att samla in totalt 36 443:42 kronor (vilket i dagens penningvärde skulle vara någonstans runt 1,5 miljoner kronor).105 För detta var det meningen att sex kulsprutor skulle köpas in till landstormen. Men på grund av kriget kom köpet inte förverkligas förrän vid ett senare skede.106
I februari 1915 hade man en övning som innefattade bland annat övning i kulspruteskötsel och vård av kulsprutorna samt att fyra deltagare genomgick specialutbildning för att så småningom bli befäl vid de kulsprutor som man genom stor välvilja runt om i Värmland insamlat medel för inköp av kulsprutorna. Inköpet av kulsprutorna skulle kunna skett under vintern 1914´-1915.107
102 Ibid
103 svensktidskrift.se/arkiv100/1937/53%20Landstormen%20och%20dess%20frivilliga%20%20officerare.
104 Försvarsutbildarna Värmland, sid 28, Bengt Hansson och Per Berggren, 2016
105 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA-6027-1/B-1/2.
106 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/A 1/1
107 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA-6027-B-1/3
19 En annan insamling var också strålkastarfonden, där man samlade in pengar under samma år för inköp av strålkastare, där man också lyckades samla in nästan 2000 kronor och köpa in 2 strålkastare till landstormen.108
Och så fanns det också en kokvagnsinsamling, där initiativet kom från löjtnant N. Boberg där kokvagnar skulle köpas in för att ställas till landstormens förfogande. Detta eftersom inte ens möjligheter att kunna laga mat åt soldaterna fanns tillgängligt. Summan på den totala
insamlingen kom slutligen upp till 20 086:17 kronor.109
I en förteckning av Värmlands Landstormsförbunds inventarier stod att finna: att den 1 januari 1919 förvarades på Värmlands regemente åt förbundet: 6, med tillhörande lavetter, kulsprutor m/14 och med tillhörande utrustning.110
10 kokvagnar, 4 av äldre modell och sex m/16 också medföljande tillbehör.111 2 strålkastare.112
Kvinnorna runt om i Värmland kom att spela stor roll i insamlandet av kläder till landstormen från 1915–1920. Mobiliseringen 1914 avslöjade som beskrivet ovan på ett allvarligt
underskott av persedlar inom alla avseenden, där bristen på kläder och annan utrustning riskerade att minska stridsvärdet på landstormen. Och inte bara kläder saknades, men också sjukvårdsmateriel var i sådan brist att, i händelse av krig, var risken stor att de kunde förlora en stor mängd soldater om de skulle bli sårade.113 En del, inte alla, kom från förhållanden som också inte hade de medel som behövdes för att kunna komplettera sina kläder på ett fullgott vis.114
Och det var nu kvinnorna tog ansvaret i Värmland och hela landet. Frivilliga bidrag i form av kläder, sjukvårdsmaterial och reda penningar samlades in till landstormens hjälp. Men även om tonvis av kläder och annat samlades in, gjordes insamlandet utan någon tanke och
planering bakom utan det gjordes med hjärtat i stället.115 Medlemmar i förbundet frågade sig om inte det varit bättre om fler kvinnor suttit i med i försvarsberedningen.116
En bättre planering och organisation över insamlandet av kläder med mera för att bättre styra upp vad som samlades in behövdes startas upp. Och det var det som gjordes med H.K.H Kronprinsessans Beklädnadsförening som startades upp, i huvudsak med uppgiften att tillverka kläder i frivillig basis samt gåvor, lotteri och andra sätt för att få in pengar till
landstormen. Denna förening verkade från Stockholm och styrde upp de lokala avdelningarna runt om i länen.
Organisatoriskt kom delvis av att det lokalt sattes upp syföreningar som fick listor på vad som behövde tillverkas. De samlande också in kläder och sådant av befolkningen i Värmland.
108 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA-6027-A/G-1/1, SE/FAS/FA-6027-A/A-1/1
109 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA-6027-A/A-1/1, SE/FAS/FA-6027-A/B-1/2 och SE/FAS/FA-6027-A/G/1/1.
110 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/D 2/1.
111 Ibid.
112 Ibid.
113 SE/FAS/FA-6027-A/B-1/1.
114 Ibid.
115 Ibid
116 Ibid
20 Och de organiserades med ett ombud för varje inskrivningsområde, under vilka lokala
syföreningar sorterades. I Värmland fanns vid denna tid 12 lokalavdelningar under major Hj.
Nisbeth som var ombud för Värmland.117
I Värmland fanns år 1916 6 680 landstormssoldater som sorterades under V. armékåren, tillsammans med Västmanlands, Uppsala och Kopparbergs län och sammanlagt så fanns i de fyra länen: 23 030 soldater i landstormen. Och dessa hade stort behov utav kläder, för tillgången var det första året så knappa att kläderna inte räckte till en fjärdedel av
soldaterna.118. Men det var Värmland, av de fyra länen, som skulle stå för över hälften av det insamlade materialet till landstormen under de åren kriget varade. Målet var att alla soldater skulle ha två omgångar av varje klädesplagg såsom skjortor, tröjor, kalsonger och strumpor.
Detta verkar man ha fullgjort, men dock dröjde det till sex-sju år efter bildandet.119
Ett Centralråd stod för huvudansvaret för föreningarna och det kom att bli en framgångssaga om man ser på värdet på det man samlade ihop. Tillgångarna för Centralrådets förvaltning var enorma sett på vilka summor de samlade in: bara kontanta tillgångar på banken uppgick efter ett år till:232,307:06 kronor och att det totala tillgångarna uppgick till 1 714 167:30 kronor (detta, när 30,000 då var 1 400 000 i dagens penningvärde), de hade även samlat in otroliga mängder resurser. Och detta visade på de civila medborgarnas offervillighet och välvilja.120
Den 11 mars 1920 fick Värmlands landstorm tillräckligt med kläder att varje soldat kunde till godo se sig två omgångar underkläder.121
År 1922 upplöstes Kronprinsessans Beklädnadsförening efter att föreningen uppfyllt sin uppgift gentemot landstormens materiel.122
När föreningens verksamhet lades ner, bildades av behållningen efter föreningen en fond som hette “Kronprinsessan Margaretas Landstormsfond”. Denna fond fick cirka 646 000 kronor efter föreningen. Enorma summor på den tiden.123
2.2 Hur såg de ledande personerna på sina och förbundets uppdrag?
Hur såg de inblandade på sina uppdrag och förbundets uppdrag? Vilka bevekelsegrunder hade dessa för att skapa en sådan organisation?
Som ovan nämnt så var en stor orsak till skapandet av landstormsförbundet just bristen på tränat manskap, utbildat befäl, underofficerare och även material och persedlar.
När Värmlands landstormsförbund startades, hade det beskrivits i stadgarna vad ledningen för förbundet ville att förbundet skulle ägna sig åt. De ville att tillsammans med den frivilliga skytterörelsen skapa ett intimt samarbete med både de och landstormen.
117 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/F/1
118 Ibid.
119 Ibid.
120 Ibid.
121 Ibid.
122 Ibid.
123 Ibid.
