• No results found

Värmlands Landstormsförbund

In document Värmlands Landstormsförbund (Page 18-22)

2. Undersökning

2.1 Hur gick det till då Värmlands landstormsförbund bildades?

2.1.5 Värmlands Landstormsförbund

Så för att nu komma till själva pudelns kärna i den första frågan, alltså den om Värmlands Landstormsförbund och varför den skapades.

Mycket på grund utav Karlstads landstormsförenings arbete med att starta upp andra

föreningar, och synen på att en mer centraliserad länsförbund som lättare kunde övervaka de mindre föreningarna i deras arbete, kom så Värmlands landstormsförbund att bildas den 9 juli 1915 av Arvika, Årjängs, Karlstads och Fryksdalens landstormsföreningar och Älvdalens- och Säffles landstormsföreningar som gick med i förbundet bara dagar efter skapandet av densamma.93

85 Ibid

86 Ibid

87 Ibid

88 Ibid

89 Ibid

90 Ibid

91 Ibid

92 Ibid

93 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/F 1/4.

17 Den 22 oktober 1915 kom ett beslut från Sveriges Landstormsföreningars Centralförbunds verkställande utskott att Värmlands Landstormsförbund var ansluten till detta

centralförbund.94

Som den förste ordförande valdes Värmlands regementes chef, överste Arvid Emil Uggla. Att utnämna chefen för Värmlands regemente till ordförande i landstormsförbundet blev en sedvana och ett sätt att knyta band ett starkare band med Värmlands regemente som just var förbundets hjälp och stöd för utbildandet av befäl och soldater till landstormen.95 En gång om året, före den sista april, skulle förbundets anslutna föreningar samlas för ett förbundsmöte för att där rösta fram en ny styrelse och gå igenom räkenskaper från året före och gå igenom målet för året som skulle komma. Varje förening hade en röst per påbörjat tiotal medlemmar i sin förening. Och förbundet skulle ha sitt säte i Karlstad och styrelsen skulle då bestått av 5 ledamöter samt tre suppleanter.96

Ett litet utdrag ur stadgarna kunde visa vad förbundet hade för mål:

#1

1. Att på frivillighetens väg verka för landstormens och landstormsbefälets militära utbildning, genom anordnande av föredrag, krigsspel med flera övningar.

2. Att väcka och underhålla allmänhetens intresse för landstormens uppgifter i allmänhet inom Värmland, och särskilt inom det lokala landstormsområdet.

3. Att verka för stärkandet av sambandet mellan landstormsorganisationen och den frivilliga skytterörelsen.97

Vid det första sammanträdet föreskrevs också i stadgarna att Värmlands skytteförbunds styrelse skulle beredas plats eller få rätten att utse en ledamot i landstormsförbundets styrelse, och att motsvarande rätt till en plats i skytteförbundets styrelse skulle gå till

landstormsförbundet. Detta skulle bli ett uttryck för det intima samarbetet som dessa två förbund skulle få, mycket på grund av att båda förbunden hade delvis samma mål. Med det kom de två viktigaste förbunden att tidigt gå ihop för landstormens bästa.98

Vid själva bildandet räknades 297 medlemmar, men det kom att fyllas på under åren. Men antalet medlemmar kom att pendla upp och ner under som intresset för förbundet och

landstormen gick upp och ner.99 Men under de första åren var det största problemet att få upp det stora allmänna intresset för medlemskap i länet. Under 1915–1918, från bildandet var man 297 medlemmar och under åren skulle situationen inte bli bättre: 1916 var man uppe i 242 medlemmar, 1917 var det 229 och 1918 nere i 223 medlemmar.100 Situationen blev inte bättre efter att första världskriget slutade, då antalet medlemmar kom att sjunka ytterligare fram till 1920: 1919: 191 och 1920: 190 medlemmar.101 Men övningarna och utbildandet hindrades inte av det låga medlemsantalet.

94 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet SE/FAS/FA 6027–1/A 1/1

95 Ibid

96 Ibid

97 Ibid.

98 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/F 1/4

99 Ibid

100 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA-6027-A/-1/1

101 Ibid

18 I och med del låga antalet medlemmar kom en skrivelse ut av N. Boberg, som var sekreterare i Värmlands landstormsförbund, där han ondgör sig av det bristande intresset i Värmland.

Där han skriver att i Värmland så svävade folket i fullkomlig okunnighet om sådant som egentligen skulle ligga värmlänningarna varmt om hjärtat: att få landstormens skicklighet och träning så att den kunde fullgöra sin uppgift gentemot sitt län. Och att han ifrågasatte varför just det stora Värmland med sina 250 000 invånare bara lyckats fylla den värmländska landstormsföreningen med knappt 300 tappra frivilliga. Han skriver ytterligare att var man och kvinna, oberoende av ålder, kan bli medlem i föreningen och att inträdesavgiften var efter eget val. Och att man inget hade att skylla på för att inte gå med i landstormsföreningen. 102 Under början av första världskriget kom, på grund av det frivilliga landstormsövningarnas bristande antalet deltagande i många av de längre övningarna, en generalorder i mars 1916. I den bestämdes att de som skulle utbildas till officerare var tvungen att gå en obligatorisk befälskurs om 42 dagar och minst en frivillig befälskurs eller i annat fall gå en frivillig befälsutbildning av ungefär motsvarande längd.103 Med detta som bakgrund så kom

mobiliseringen av landstormen 1914 vara både en fars och ett skådespel. På grund av att de yngsta landstormsmännen gjort sin beväring före 1901 års härordning innebar det att huvuddelen av manskapet genomfört enbart 48 dagars utbildning och en del inget alls. Man fick ut gevär som man inte hade övat med eller inte ens hållit i, och utrustningen bestod utav föråldrad materiel. Allt detta fick den värmländske överstelöjtnant G.M Tisell att spontant beskriva mobiliseringen som ”en enda stor maskerad”.104

På grund av denna mobilisering och även en provmobilisering som gjordes 1912 så visade detta för folket de stora och allvarliga bristerna i den materiella aspekten, så kom den

viktigaste aspekten av samarbetet mellan landstormen och den frivilliga landstormsförbundet i Värmland bli insamlingen av material och persedlar med mera. Att ens landstormen fick tillräckligt med material som behövdes var tack vare den civila befolkningens välvilja.

Ett talande exempel är kulspruteinsamlingarna som tog plats med start 1913, under initiativ av bankkassören i Wermlands Enskilda Bank och medlem landstormsförbundets styrelse August Asplund. På omkring ett år kom man att samla in totalt 36 443:42 kronor (vilket i dagens penningvärde skulle vara någonstans runt 1,5 miljoner kronor).105 För detta var det meningen att sex kulsprutor skulle köpas in till landstormen. Men på grund av kriget kom köpet inte förverkligas förrän vid ett senare skede.106

I februari 1915 hade man en övning som innefattade bland annat övning i kulspruteskötsel och vård av kulsprutorna samt att fyra deltagare genomgick specialutbildning för att så småningom bli befäl vid de kulsprutor som man genom stor välvilja runt om i Värmland insamlat medel för inköp av kulsprutorna. Inköpet av kulsprutorna skulle kunna skett under vintern 1914´-1915.107

102 Ibid

103 svensktidskrift.se/arkiv100/1937/53%20Landstormen%20och%20dess%20frivilliga%20%20officerare.

104 Försvarsutbildarna Värmland, sid 28, Bengt Hansson och Per Berggren, 2016

105 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA-6027-1/B-1/2.

106 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/A 1/1

107 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA-6027-B-1/3

19 En annan insamling var också strålkastarfonden, där man samlade in pengar under samma år för inköp av strålkastare, där man också lyckades samla in nästan 2000 kronor och köpa in 2 strålkastare till landstormen.108

Och så fanns det också en kokvagnsinsamling, där initiativet kom från löjtnant N. Boberg där kokvagnar skulle köpas in för att ställas till landstormens förfogande. Detta eftersom inte ens möjligheter att kunna laga mat åt soldaterna fanns tillgängligt. Summan på den totala

insamlingen kom slutligen upp till 20 086:17 kronor.109

I en förteckning av Värmlands Landstormsförbunds inventarier stod att finna: att den 1 januari 1919 förvarades på Värmlands regemente åt förbundet: 6, med tillhörande lavetter, kulsprutor m/14 och med tillhörande utrustning.110

10 kokvagnar, 4 av äldre modell och sex m/16 också medföljande tillbehör.111 2 strålkastare.112

Kvinnorna runt om i Värmland kom att spela stor roll i insamlandet av kläder till landstormen från 1915–1920. Mobiliseringen 1914 avslöjade som beskrivet ovan på ett allvarligt

underskott av persedlar inom alla avseenden, där bristen på kläder och annan utrustning riskerade att minska stridsvärdet på landstormen. Och inte bara kläder saknades, men också sjukvårdsmateriel var i sådan brist att, i händelse av krig, var risken stor att de kunde förlora en stor mängd soldater om de skulle bli sårade.113 En del, inte alla, kom från förhållanden som också inte hade de medel som behövdes för att kunna komplettera sina kläder på ett fullgott vis.114

Och det var nu kvinnorna tog ansvaret i Värmland och hela landet. Frivilliga bidrag i form av kläder, sjukvårdsmaterial och reda penningar samlades in till landstormens hjälp. Men även om tonvis av kläder och annat samlades in, gjordes insamlandet utan någon tanke och

planering bakom utan det gjordes med hjärtat i stället.115 Medlemmar i förbundet frågade sig om inte det varit bättre om fler kvinnor suttit i med i försvarsberedningen.116

En bättre planering och organisation över insamlandet av kläder med mera för att bättre styra upp vad som samlades in behövdes startas upp. Och det var det som gjordes med H.K.H Kronprinsessans Beklädnadsförening som startades upp, i huvudsak med uppgiften att tillverka kläder i frivillig basis samt gåvor, lotteri och andra sätt för att få in pengar till

landstormen. Denna förening verkade från Stockholm och styrde upp de lokala avdelningarna runt om i länen.

Organisatoriskt kom delvis av att det lokalt sattes upp syföreningar som fick listor på vad som behövde tillverkas. De samlande också in kläder och sådant av befolkningen i Värmland.

108 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA-6027-A/G-1/1, SE/FAS/FA-6027-A/A-1/1

109 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA-6027-A/A-1/1, SE/FAS/FA-6027-A/B-1/2 och SE/FAS/FA-6027-A/G/1/1.

110 Värmlands Landstormsförbund, föreningsarkivet, SE/FAS/FA 6027–1/D 2/1.

111 Ibid.

112 Ibid.

113 SE/FAS/FA-6027-A/B-1/1.

114 Ibid.

115 Ibid

116 Ibid

20 Och de organiserades med ett ombud för varje inskrivningsområde, under vilka lokala

syföreningar sorterades. I Värmland fanns vid denna tid 12 lokalavdelningar under major Hj.

Nisbeth som var ombud för Värmland.117

I Värmland fanns år 1916 6 680 landstormssoldater som sorterades under V. armékåren, tillsammans med Västmanlands, Uppsala och Kopparbergs län och sammanlagt så fanns i de fyra länen: 23 030 soldater i landstormen. Och dessa hade stort behov utav kläder, för tillgången var det första året så knappa att kläderna inte räckte till en fjärdedel av

soldaterna.118. Men det var Värmland, av de fyra länen, som skulle stå för över hälften av det insamlade materialet till landstormen under de åren kriget varade. Målet var att alla soldater skulle ha två omgångar av varje klädesplagg såsom skjortor, tröjor, kalsonger och strumpor.

Detta verkar man ha fullgjort, men dock dröjde det till sex-sju år efter bildandet.119

Ett Centralråd stod för huvudansvaret för föreningarna och det kom att bli en framgångssaga om man ser på värdet på det man samlade ihop. Tillgångarna för Centralrådets förvaltning var enorma sett på vilka summor de samlade in: bara kontanta tillgångar på banken uppgick efter ett år till:232,307:06 kronor och att det totala tillgångarna uppgick till 1 714 167:30 kronor (detta, när 30,000 då var 1 400 000 i dagens penningvärde), de hade även samlat in otroliga mängder resurser. Och detta visade på de civila medborgarnas offervillighet och välvilja.120

Den 11 mars 1920 fick Värmlands landstorm tillräckligt med kläder att varje soldat kunde till godo se sig två omgångar underkläder.121

År 1922 upplöstes Kronprinsessans Beklädnadsförening efter att föreningen uppfyllt sin uppgift gentemot landstormens materiel.122

När föreningens verksamhet lades ner, bildades av behållningen efter föreningen en fond som hette “Kronprinsessan Margaretas Landstormsfond”. Denna fond fick cirka 646 000 kronor efter föreningen. Enorma summor på den tiden.123

In document Värmlands Landstormsförbund (Page 18-22)

Related documents