Värmlands Landstormsförbund och andra föreningar inom den frivilliga landstormen kom, enligt upphovsmakarna till förbunden, att fylla en mycket viktig roll i utbildandet av landstormens befäl och soldater. Själva motiven bakom bildandet av de första föreningarna och till slut Centralförbundet i Stockholm, var många, men några var att på grund av brister i både utbildning och material så kunde inte landstormen uppfylla sina åtaganden de hade som uppgift. Under bildandet av landstormen och fortlöpande genom åren från 1885 till dess att landstormen lades ner 1942 kom landstormsförbanden att hamna på efterkälken både när det gäller materialtillgången och utbildning. Underskottet på tränat befäl lade också en hämsko på landstormen. Provmobiliseringen 1912 visade för armén hur illa det stod med
landstormen, och med mobiliseringen 1914 visades allmänheten slutligen hur situationen såg ut. Detta är också saker som tas upp i tidigare forskning, särskilt i forskningen från
försvarshögskolan där frivilliga landstormsförbunden var mycket viktiga för Försvarsmakten och dess ”Totalförsvar”. Att de frivilliga fyllde tomrummet för landstormen när inte staten stödde landstormen. Arthur Dunér tar också upp de brister i både manskap, officerare, utrustning och träning.
Officerare hade redan tio år innan börjat inse i vilken situation landstormen var. Hade inte landstormsförordningen 1904 kommit så hade landstormen fortsatt att vara en pappers-organisation och de frivilliga landstormsförbunden och föreningarna hade aldrig de sett ut som de gjorde.
Eftersom landstormens betydelse vid krigsutbrott ändrades och ansvaret blev större, så blev också en ökad betydelse för de frivilliga landstormsförbunden. Detta eftersom bristerna i material och övad personal, med statens goda minne, endast kunde tillgodoses på frivillig basis.
Manskapet hade i många ställen inte ens övat med gevären som de skulle utrustas med, inga kläder förutom dem de bar med sig, inga möjligheter till lagad mat då antalet kokvagnar var litet och sjukvårdsmateriel fanns knappt att tillgå. Understödsvapen fanns inget heller förutom de gevär de knappt kände till. Utsikten att klara av sina uppgifter kunde de inte ha klarat av. Men tack vare uppoffringar av frivilliga som ställde upp med att med föreningar ta hand om landstormens utbildningar så att de skulle få en adekvat utbildning så att det svenska försvaret skulle kunna stå emot ett anfall.
Insamlingarna till kulsprutor, kokvagnar och strålkastare var framgångar som gjorde det möjligt för landstormen att bättre kunna uppfylla sina uppgifter. Också att genom stora klädinsamlingar gjorde det möjligt för den enskilde landstormssoldaten att kunna fullfölja övningar utan att riskera förfrysningar eller andra skador. Att svenska regeringar satte sådan tillit till dessa trupper och inte organiserade, övade eller klädde ordentligt kan diskuteras.
Men även om den svenska befolkningen gjorde fina uppoffringar för landstormens bästa, så kom det att aldrig riktigt bli bra. Underskottet av övat befäl till landstormen kom aldrig att bli i samklang med soldaterna, och alltför många problem med organisationen gjorde att
landstormen till slut lades ner. De frivilliga landstormsföreningarna levde vidare efter
landstormens nedläggning och de lever fortfarande och i nuläget heter de Försvarsutbildarna,
25 och har samma uppgift som förut plus några till gällande ett mer totalförsvar och kriser i samhället. Så inget ont som inte har något gott med sig, skulle det kunna säga i det här sammanhanget.
Kvinnorna kom att spela kanske den största rollen i landstormsföreningarna genom sitt hårda arbete med att samla in, köpa och tillverka kläder och annan materiel.
Den tidigare forskningen, i den mån den finns, tar upp mycket av det som den här uppsatsen tar upp. I böckerna: Sveriges historia av Bo Stråht och Arthur Dunérs Sveriges landstorm och de frivilliga organisationerna, tas det upp om frivilliga rörelserna som viktiga för Sveriges försvar. Forskningsrapporten från försvarshögskolan och Dunér tar upp mycket om de frivilliga landstormsförbundens betydelse för försvaret och landstormen. Här är dessa forskningars resultat likadana som resultatet från denna uppsats. Att: för att landstormen skulle kunna fungera så krävdes och fick landstormen stor hjälp från frivilliga
landstormsföreningar. Inte bara i Värmland, utan också i hela landet. Naturligtvis var insatserna inte de rätta ibland, men de försökte in i det sista för landstormen. Detta kom inte att hjälpa landstormen till slut eftersom det lades ner 1942 på grund av svårigheterna att helt kunna träna dem och utrusta dem på ett bra sätt.
En text i en bok som jag tycker ska vara med i denna analys: “Kvinnorna var minst lika viktiga i denna mobilisering för landets försvar. Det första världskriget kvinnouppbåd fick efterföljare i en rad kvinnliga aktiviteter i nationens tjänst”136
Kvinnornas betydelse tas upp i denna uppsats och deras betydelse för landstormen var mycket mer omfattande än vad männen någonsin kunde göra. Detta tar även Fia Sundevall upp i sin rapport (Money, gender and Military Training). Hennes uppgifter om antalet föreningar och medlemsantal stämmer mycket med i slutsatserna på denna uppsats. Till exempel kom kvinnorna uppgå till nästan 100 000 medlemmar och männen knappt 40 000 medlemmar. Så där var antalet kvinnor så betydelsefulla att utan fantasi kunna säga att dessa frivilliga förbund och föreningar inte hade existerat om inte kvinnorna fått vara med.
Samarbetet med den så kallade frivilliga skytterörelsen gjorde det också möjligt att kunna överkomma bristen på övning i fältskjutningar till exempel.
Förbundet drogs med stora problem organisatoriskt och övningsmässigt, och till en början så höll antalet frivilliga soldater i övningarna en ojämn nivå angående deltagandet. Och det var inte förrän härförordningar, till exempel 1916, som gjorde övningarna och utbildningen för befälet obligatoriskt som antalet deltagare i övningarna ökade.
För att avsluta diskussionen om Värmlands landstormsförbund så visar resultatet av denna forskning tillsammans med den tidigare forskningen att de frivilliga försvarsorganisationerna var livsviktiga för landstormen. Inte bara genom att träna dess manskap och officerare, men också för att samla in allt som landstormen behövde.
För att komma med en personlig fundering, egentligen något jag inte får ta med: Att forska om landstormen och deras frivilliga hjälporganisationer, de frivilliga landstormsförbunden, har varit mycket viktiga och jag anser att all ytterligare forskning om landstormsförbunden behövs. Att inte bättre belysa detta ”svarta hål” är inte att hedra det stora arbetet som utfördes
136 Det svenska samhället, böndernas och arbetarnas tid, del 4, kapitel 15, sid 292, studentlitteratur, Susanna Hedenborg och Lars Kvarnström, femte upplagan. Studentlitteratur AB, Lund 2004/2015.
26 av de frivilliga i landstormsförbunden för det svenska försvaret. Dessa frivilliga behöver hedras bättre, även de som nu jobbar i dessa frivilliga organisationer behöver hedras.
Fortsatt forskning inom landstormen och de frivilliga förbunden och föreningarna kan vara intressanta, detta eftersom ingen större forskning inom ämnet direkt existerar. Landstormen som enhet finns ju på papperet från 1865–1870-talet till det läggs ner 1942–1943 och att det inte finns något mer omfattande studie i och om landstormen är ju att beklaga. En sorts forskning kunde vara att jämföra landstormen och dess mobilisering vid första världskrigets utbrott kontra andra världskrigets utbrott. En annan kan vara hur utbildningen och tillförsel av nytt material kom att se ut från 1920 fram till dess att enheterna inom landstormen läggs ner 1942. Kort sagt så är möjligheterna för fortsatta forskningar inom landstormen och dess frivilliga stora.
Sammanfattning
Syftet med forskningen var att undersöka dels hur bildades Värmlands landstormsförbund och hur de organiserade förbundet, dels hur de såg på förbundets uppdrag och hur de ville att samarbetet med den frivilliga skytterörelsen och landstormen skulle se ut de första åtta åren.
Materialet till källorna har i stort varit årsrapporter, protokoll från sammanträden, utgående skrivelser och rapporter, anslag med mera.
Till forskningen har även använts litteratur och utgivet material till bakgrundsmaterial.
Förbundets svårigheter med att öka intresset för medlemskap och öka värdet på
utbildningarna visas i årsrapporter och redovisningar. Antalet deltagare har i vissa övningar varit mycket låga medan i vissa har det varit högt antal deltagare och även landstormssoldater och andra som inte har varit medlemmar. I det avgränsande materialet (1912–1920) är
förbundet ännu i sin linda så i de första årsrapporterna från Värmlands landstormsförbund och de lokala underlydande landstormsföreningarna finns det skrivet att: man inte kunde ha för höga förhoppningar kring resultaten i övningarna och inte heller för höga antal deltagare.
Men det frivilliga insamlandet av persedlar, kokvagnar, kulsprutor och annan materiel var framgångar i och med att de lyckades samla ihop en ansenlig mängd i både kontanter och materiel. Till exempel på sju-åtta månader lyckades man samla ihop 33 000–36 000 kronor till förmån för kulspruteinköp.
Den tidigare forskningen och denna forskning i förbundets arkivmaterial visar att de svar som funnits har varit samstämmiga.
27
Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor:
Föreningsarkivet i Värmland (FA), Arkivcentrum Värmland Värmlands Landstormsförbund 1906–1946
FA_6027–1, årsberättelser, årsmöten, utgående skrivelser med mera
Litteratur
Docplayer.se/27588680–20-historia-fran-landstorm-till-fbu
Dunér, Arthur (1927), Sveriges Landstorm & de frivilliga organisationerna, Aftonbladets tryckeri, Stockholm
Fhs.se/centrum-for-totalforsvar-och-samhällets- sakerhet/forskning/publikationer/forutsattningar-for-krisberedskap-och-totalforsvar-i-Sverige.html
Florén, Anders, Ågren, Henrik, Erlandsson, Susanna (1998/2006/2018), Historiska undersökningar, grunder i historisk teori, metod och framställningssätt, studentlitteratur, tredje upplagan, kapitel 5, sid 77–78, kapitel 6, sid 89–90, Studentlitteratur AB, Lund Hansson, Bengt & Bergrén, Per (red) (2016), Försvarsutbildarna Värmland, Strokirk-Landström AB
Hedenborg, Susanna & Kvarnström, Lars (2004/2015), Det svenska samhället, böndernas och arbetarnas tid, studentlitteratur, femte upplagan, del 4, kapitel 5, sid 292,
studentlitteratur AB, Lund
Hhogman.se/uniformer_armen.htm#uniformer_referenslitteratur Hhogman.se/varnpliktslag_1885
Hhogman.se/inskrivningsomraden.htm
Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/landstorm
Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skarpskytterörelsen Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/försvarsfrågan
28 Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/frivilliga-försvarsorganisationer
Ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/folkstormen Runeberg.org/nfae/0217.htm
Stråht, Bo (2012), Sveriges Historia 1830–1920, Norstedts förlag
Su.diva-portal.org/smash/get/diva2: 1247982/FullText01.pdf (Money, Gender and Military Training: Women as economic agents in military affairs( Sweden 1924-1942)
Svensktidskrift.se/arkiv100/1937/53%20Landstormen%20och%20dess%20frivilliga%20offi-cerare