• No results found

Den här texten utgår från de slutsatser som hittills beskrivits i argumentationen: 

• Nattvard varje söndag i ett av distrikten, skulle hjälpa många troende i församlingen,  att fördjupas i det kristna livet. 

• I ett gemensamt liv där församlingen genom trons sakrament utgör Kristi kropp,  behöver kopplingen mellan kroppen och gemensamma praktiker lyftas fram. 

Syftet med texten är att belysa en risk och en väg framåt utifrån dessa slutsatser. 

 

Konsten att inte bli det man bekämpar 

Cavanaugh vill bygga broar mellan eukaristi och vardag. Något han gör genom att lyfta  fram en kallelse i måltiden på ett konkret sätt;  

If in consuming the Eucharist we become the body of Christ, then we are called, in turn, to  offer ourselves to be consumed by the world. 

Genom denna brygga finns en koppling mellan nattvard och vardag. Men finns det en  risk med att bli konsumerad av världen?  

I en text under rubriken; Konsten att inte bli det vi bekämpar, skriver Magnus Malm:  

Vreden över andras orättfärdighet förgiftades av självrättfärdighet... Självbilden som god  och rättfärdig revolutionär i folkets tjänst bygger på att alla mörka drag renas ur och  förläggs till motståndarsidan, som blir lika entydigt så som jag är god.196 

Enligt Malm lurar en fara i kampen mot onda krafter i världen. Risken är att inte se de  dåliga krafterna inom sig själv. Även den mest radikala kan bli det han/hon bekämpar,  förgiftad av självrättfärdighet, om alla problem flyttas utanför det egna livet.  

Ska Kungälvs församling bli mat för Kungälv, behöver församlingen först se sitt eget  behov av mat. Jesus är brödet Kungälvs församling inte kan klara sig utan. Utan brödet  Jesus, lever hon av död istället för av liv. 

Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker  hans blod äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och  jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod  är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 

Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som  äter mig leva genom mig. Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd  än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet."197  Halldorf talar om en måltid där det mest vardagliga binds ihop med det mest heliga. 

Ande och materia, himmel och jord, Gud och människa, synligt och osynligt, sluts  samman. Han talar om att brödet är en symbol för det allra viktigaste i det mänskliga        

196 Malm, 2006, s 118. 

197 Joh 6:53‐58. 

livet och konstaterar sedan: ”Om Gud inte blir vårt bröd och vår dryck kommer vi att  dö.” 

I boken Vägvisaren, uttrycker Malm ytterligare en risk för troende när de fokuserar på  uppdraget: 

Att söka Gud blir därför mer och mer en fråga om att söka inspiration och ledning i  arbetet… Jag kommer inte som ett jag för att möta Gud som ett du, utan jag kommer som  när en arbetare söker upp sin arbetsgivare...198 

Gud behöver inte människan, det är människan som behöver Gud, konstaterar Malm i  ett annat kapitel.199 Lika mycket som troende behöver hjälp att bli delaktiga i Kristi  kropp i sin vardag, behöver troende hjälp att fördjupas i sitt eget behov av Kristus. Om  inte det egna behovet bejakas, kommer individen att se Gud som sin arbetsgivare och på  så vis avskärma sig från den omsorg Gud vill ge henne.  

Min mening är att Peter Halldorf lyfter fram en teologi kring nattvarden som skulle  kunna fungera som skydd för de risker Malm talar om. 

 

Halldorf – en teolog för en postmodern tid  

I undersökningen var det en man som hade svårt för att förstå detta med kött och blod,  men han uppskattade gemenskapen under kommunionen. Den yngsta killen kunde inte  beskriva måltidens betydelse, men han kände på sig att den var viktig för honom. 

Mannen med rötter i pingstkyrkan, talar om att han får sin säck fylld när han sitter vid  nattvardsringen. Två av de äldre medlemmarna med erfarenheter från schartauismen,  beskrev nattvarden som en ordlös förkunnelse. Två av de yngre vuxna talar om 

kravlösheten i måltiden. Flera talar om att tron stärks, att de får kraft och att nattvarden  betyder mycket för dem. 

Giertz vill hjälpa människor att se sitt behov av Kristus genom att fokusera på synden  utifrån en lära om lag och evangelium. Risken med en sådan teologi, är att människor  exkluderas från Kristus i Kungälvs församling år 2011. Även om Giertz släppt upp  skärpet ordentligt sedan schartauismen, så är det fortfarande hårt åtdraget. Kunskapen  om lag och evangelium förutsätter en rätt nattvardsgång. Till exempel barn och icke  konfirmerade ungdomar får därför inte ta emot nattvarden, enligt Giertz.200 Samtidigt  talar han om att måltiden gör troende delaktiga i Kristus. 

Ska måltiden fungera som en källa för den brokiga skara som träffas i församlingen,  krävs ett mysterium. En förtröstan om att Jesus är närvarande och möter var och en som  kommer till honom. Oavsett kunskap om den egna synden eller kunskap om vad ett  kristet liv egentligen innebär.  

I undersökningen beskrivs det betydelsefulla i måltiden på många olika sätt, men just  ätandet är viktigt för alla. Mötet med Jesus är en längtan som syns i de flesta 

intervjuerna. En längtan som också bemöts. Människor går inte till nattvarden för att        

198 Malm, 1990, s 25. 

199 Malm, 1990, s 32. 

200 Giertz, 1949, s 113. 

förstå, utan för att möta och tillhöra. Ett bekräfta en sådan strävan, kunde hjälpa  människor att finna sin kallelse till Jesus i gemenskap med andra.  

Peter Halldorf talar om nattvarden på ett sätt som samlar ihop en sådan spretig skara. 

På Bjärka‐Säby uttrycks kristen tro som en handling: ”Den består i att äta. Inte att få livet  och dess gåtor att gå ihop eller att samla på mirakel som bevisar Gud.”  

Jag har ingen konkret handling utifrån denna text, bara ett konstaterande.  

Slutsatsen är att Halldorf talar om nattvarden på ett sätt människor i Kungälvs 

församling bör tilltalas av. Teologin är bibeltrogen, kristocentrisk, historiskt förankrad  och bemöter erfarenheter från en tid präglad av postmodernism och pluralism. 

Samtidigt talar han om nattvarden som församlingens viktigaste källa till läkedom och  nytt liv, vilket sätter måltiden i den position som behövs för att församlingen ska nå  fördjupning i det kristna livet genom denna praktik.  

Texten finns med för att bekräfta det liv som redan existerar i Kungälvs församling. Om  mötet med Gud tas bort, blir teologin kring nattvarden fattig. Det behövs både bön i  hjärtat och jord under naglarna. I Kastala finns bön i hjärtat och jord under naglarna,  men det är bara bön i hjärtat som har en tydlig koppling till nattvarden. Bön i hjärtat  måste få finnas kvar om jorden under naglarna får en teologisk koppling till nattvarden. 

Mysteriet och handlingarna är inte motsättningar, de hör ihop och båda får plats i en  teologi kring nattvarden.  

Related documents