4.1. I brytpunkten mellan tre teologier
Den här texten syftar till att klargöra likheter och skillnader i de teologiska
tankegångarna bland teologerna; Giertz, Halldorf och Yoder. I analysen har jag funderat kring två frågor: Vad har de gemensamt? Vad skiljer dem åt? Utgångspunkten för
jämförelsen är den struktur och det material som återfinns tidigare i uppsatsen. Där frågorna fört mig bortom detta material, tillbaks till litteraturen, markeras detta med fotnoter.
Tre olika bakgrunder – en gemensam drivkraft
Yoder växte upp med den mennonitiska rörelsen. En rörelse, med anabaptistiska rötter.
När Yoder hade föreläsningar i etik på det katolska universitetet, University of Notre Dame, framhöll han sin egen tradition som ett föredöme. På så sätt stod Yoder som förkunnare inför andra traditioner, medan han öste ur sin egen tradition.
Halldorf växte upp med den svenska pingströrelsen. Inom denna rörelse jobbar han idag som pastor och förkunnare. En viktig inspirationskälla i Halldorfs arbete är östkyrkans gamla kyrkofäder. Det är alltså ett omvänt förhållande gentemot Yoder som undervisar andra traditioner och öser ur sin egen tradition, medan Halldorf står inför sin egen tradition och öser ur en annan tradition.
Även Giertz, kämpade likt Halldorf, med sin egen tradition. Han ville förmedla en ny levande bild av Svenska kyrkan. Inspirationen hämtade han från sin egen tradition, framförallt Martin Luther.
Det är tre teologer som står på tre olika plattformar, med tre olika inspirationskällor, där riktningen mellan inspiration och egen tradition går åt olika håll. Samtidigt är det en sak alla tre har gemensamt; samtliga visar prov på trofasthet gentemot sin egen tradition.
Yoder gör det genom att lyfta fram sin tradition, trots att den varit illa omtyckt genom historien. Halldorf och Giertz gör det genom att stå kvar i den egna traditionen, även om de behöver kämpa hårt för sina övertygelser.
Relationen mellan skrift och tradition
När det handlar om Yoders syn på de sakramentala traditioner som Halldorf och Giertz representerar, är hans uttalanden klara och tydliga. Han menar bland annat att deras rituella och vidskepliga uppfattningar är fel och kommer från idéer lånade av andra religioner och filosofier. Traditionen är något som genom lager på lager av feltolkningar, har täckt över den enkla innebörden i Nya Testamentet,
På ett annat blad i uppsatsen, beskrev Halldorf sitt möte med urkyrkan och för honom var en sådan upptäckt en omskakande upplevelse. Där fick han se pingströrelsen som ett skott på en gren till ett väldigt träd. Utifrån denna erfarenhet blev traditionen en viktig källa till förnyelse och därför vill Halldorf inte spela ut skrift och tradition mot varandra.
Han menar att de båda förutsätter varandra.158
För Giertz var Martin Luther en viktig uttolkare av skriften. I romanen Stengrunden, tar Giertz med läsaren på en resa genom tre tidsepoker. Varje tid innebar nya utmaningar, men lösningen var densamma, Luthers budskap att rättfärdigheten endast kan tas emot genom tron på Kristus.
Slutsatsen är att dessa tre teologer har olika uppfattningar av traditionens roll i kyrkan.
Men trots Yoders uttalanden ovan, har hans teologi tagits emot som ett värdefullt bollplank i ett brett spektrum av kyrkliga traditioner. Samma typ av utbyte sker i texten om Halldorf. Precis som katolska teologer har berikats i mötet med anabaptismen, har pingstvännen Halldorf berikats av mötet med östkyrkan. Detta utbyte, talar för tyngden av att lyssna till andra röster och en ödmjukhet i arbetet med teologi.
Sakrament – i spänningsfältet mellan givande och mottagande
För Yoder är ett sakrament, en praktik som hör samman med Jesus frälsningsverk.
Sammanlagt presenterar Yoder fem stycken. Han menar att dessa praktiker finns tydligt beskriva i Nya Testamentet. De handlar om vanligt mänskligt beteende och när de praktiseras, menar han att praktikerna gör de troende till tecken på en ny tidålder.
Från denna synvinkel, lever Halldorf och Giertz med en rituell syn på sakramenten. Som en motvikt till Yoder och andra tveksamma teologer, påpekar Halldorf att dessa
handlingar inte handlar om någon magisk rit. En magisk rit fungerar av sig själv, likt en kraft man förvarar i en behållare, medan ett sakrament behöver tron och den Helige Ande
Både Giertz och Halldorf, ser dopet och nattvarden som de två självklara sakramenten, men resonerar vidare kring handpåläggningen och avlösningen som eventuella tillägg.
De är också överens om att sakramenten handlar om ett mysterium. Skillnaden är att Halldorf beskriver mysteriet som något Anden utför genom tro och handling. Giertz talar inte om anden som förmedlare, utan föreställer sig den uppståndne Jesus som fullt närvarande och förmedlare av gåvorna. Ytterligare en skillnad är att Giertz förutsätter dop och konfirmation, medan Halldorf endast förutsätter dop, som ingång till
nattvarden.
158 Halldorf: 2008-01-30
Slutsatsen blir att det finns spänning mellan det synliga och det osynliga. Yoder lyfter in etiken, de synliga handlingarna, som utgångspunkt för sakramentet. Giertz och Halldorf lyfter in gåvan, det osynliga mottagandet i tro, som utgångspunkten för sakramentet.
Målet är detsamma, samtliga vill bli delaktiga av Kristus, men i synen på hur detta går till, finns en teologisk skillnad.
Offermåltid eller inte?
Den mest avgörande skillnaden i tolkningen av Bibelns texter, finns i kopplingen mellan nattvard och påskmåltiden.
Yoder menar att den sista måltiden var en påskmåltid, en måltid som firade en gång om året. Men den måltid lärjungarna senare firade till minne av Jesus, var inte en
påskmåltid. Den firades mycket oftare än så.159 Istället tror Yoder att Jesus måste menat
”så ofta ni äter tillsammans.”, då han instiftade sakramentet.160
När Halldorf reflekterar över samma bibelvers, trycker han på den ursprungliga
betydelsen av ordet minnas, grek. anamnés, som betyder att återkalla eller återuppleva.
Han menar att varje gång kristna firar denna måltid, så återupplever de skärtorsdagens nattvard. En måltid som står i relation till det nya förbundet genom Jesus offer på långfredagen.
Även Giertz ser nattvarden som en förkunnelse av Jesus offerdöd. Där får troende del av deras uppståndne frälsare. Där förmedlas förlåtelse, liv och salighet.
Återigen skapas en skiljemur med Yoder på ena sidan och de andra två på andra sidan.
Den här gången handlar det om det mest centrala i teologin. Yoder lyfter fram den sociala innebörden, medan Giertz och Halldorf lyfter fram förlåtelsen. Både Halldorf och Giertz, talar visserligen en social funktion i måltiden, men i centrum av nattvardssalen står ett altare. Ett altare med ett kors som förkunnare Jesu offerdöd.
Den gemensamma nämnaren
Som biskop i Göteborgs stift, kämpade Giertz för att nattvarden skulle firas oftare i hans församlingar. En längtan som grundades i en övertygelse om att denna måltid förmedlar syndernas förlåtelse, liv och salighet.
För Halldorf är målet med det kristna livet att bli delaktig av Kristus. Idag firas
nattvarden flera gånger i veckan på Bjärka‐Säby eftersom detta är deras viktigaste källa till liv och läkedom.
Yoder talar om brödbrytelsen som en förvandlande praktik. Handlingar han vill göra eftersom Kristus verkar genom dem.
159 Yoder, 1992, s 51.
160 Luk 22:19, 1 Kor 11:24‐25.
Den största gemensamma nämnaren för dessa tänkare är en längtan efter Kristus. En längtan som får näring genom att äta. Genom att ha måltider. Måltider samtliga anser att troende bör äta ofta. Måltider som behövs i livet med Jesus.