3.3. Peter Halldorf
Peter Halldorf föddes år 1958 och växte upp i en familj med tydliga rötter i den svenska pingströrelsen. Idag är Halldorf pastor inom denna rörelse. Samtidigt är det stora drag i hans teologi och verksamhet som tagit inspiration från ett helt annat håll ‐ de gamla ökenfäderna. Denna upptäckt har lett Halldorf till att bland annat driva en kommunitet på Nya Slottet i BjärkaSäby där han också leder retreater och har en redaktion för tidskriften Pilgrim. Halldorf är också författare till en lång rad böcker om det inre livet och kyrkans tidiga historia.
Så för att förstå denna mans teologi kring nattvarden behöver vi först blicka in i de två traditionerna han står på.
Pingströrelsen
Pingströrelsens begynnelse hittar vi år 1906, i en förfallen lagerlokal bakom en brädgård och några stallar på den lilla gatan Azusa Street. Inslaget av färgade
amerikaner är påfallande och det var bland dessa människor en väckelse bröt ut. Det var framförallt tungotalet, tecknet på det ”andra dopet”, som utgjorde attraktionen i
väckelsen, men något ännu mer revolutionerande, och i mångas ögon stötande, var att denna väckelse bröt ner barriärer mellan raser och klasser. Inne i lokalen trängdes varje möte, cirka åttahundra människor och hundratals stod utanför i hopp om att få en glimt av mötet genom en dörr eller ett fönster.121
Ryktet om denna väckelse, spreds sig som en löpeld och snart kom folk från hela
Amerika för att besöka dessa sammankomster på Azusa Street. Man firade gudstjänster under tre och ett halvt års tid, tre gånger om dagen, och de som hade besökt dem återvände ofta till sina hemförsamlingar med en ny ”eld i hjärtat”.122
Redan år 1907, ett år senare, först via Norge, nådde denna väckelse svenska
församlingar. Även i Sverige fick människor uppleva tungotalet och dopet i anden. Något som också gjorde att flera församlingar hamnade i konflikt med sitt modersamfund.
Många uteslöts och år 1913 uteslöts även Filadelfia kyrkan i Stockholm från
Baptistförbundet. Då tog deras pastor, Lewi Petrus, på sig en samlande roll för dessa ”fria församlingar” som befann sig i liknande positioner. På så vis kunde denna väckelse växa fram som en egen rörelse med egen identitet. Inte som ett samfund, utan som ett
nätverk med broderligt samarbete. På senare tid, år 2001, har denna rörelse utvecklats till det som idag heter: Riksföreningen Pingst fria församlingar i samverkan. Något
121 Halldorf, 2003, s 165.
122 Halldorf, 2003, s 166.
många av pingstförsamlingarna slutit sig till, men inte alla. En plattform där man bland annat har sammanfattat och uttryck en gemensam tro.123
Det som man betonar i denna tro, är framförallt den personliga tron på Jesus Kristus som sin frälsare och man praktiserar därför troendedop, inte barndop. Andra
utmärkande drag är att man betonar andliga erfarenheter som dopet i anden, tungotalet, profetiska budskap och helanden.124
När det handlar om Herrens måltid, ser man ett behov av förnyelse i vår tid och vill därför betona mötet med Jesus i måltiden, inte minnet av honom.125
Halldorfs möte med ökenfäderna
Peter Halldorf växte alltså upp i ett hem som fångats av denna väckelsevind från Azusa Street. Hans far var en av dem som vigt sitt liv till pastor inom denna rörelse och under 1980‐talet började han själv att arbeta som pingstpastor. Det var också då, under de tidiga åren som pastor, Halldorf hittade en bok med titeln Ökenfädernas tänkespråk. En bok han beskriver som:
... dörren till ett andligt universum, lika förfärande som fascinerande. Det var ett möte med en värld som bjöd på svindel. Och en märklig känsla av hemkomst infann sig snart. Här fick jag hjälp att se, att den tradition som var min, Pingströrelsen, var ett skott på en gren till ett väldigt träd.126
Hos ökenfärderna kände han igen sig. Mycket eftersom att dessa fäder också talade om att bota sjuka, att skilja mellan andar, drömmar och driva ut demoner, likt hans egen tradition. Skillnaden var att de aldrig gjorde något nummer av saken. Ökenfäderna var också karismatiker, men de betonade framför allt att en människas karaktär var
betydelsefull i det kristna livet. Genom dessa ökenfäder började han förstå vikten av den nödvändiga mognaden. Om den uteblir kan den kristne istället utveckla ett osunt
beroende av andliga upplevelser.127 Pingstväckelsen öppnade en möjlighet för en vandring med anden, men bara för att en människa är bärare av andliga gåvor är hon inte osårbar för synden, menar Halldorf. Tvärtom blir frestelserna mer svårhanterliga.
Den som inte är på sin vakt, kan till exempel börja söka andlig kraft för att kunna dra uppmärksamhet till sig själv, istället för att ge äran till Kristus.128 Just därför är detta att dö med Kristus, ett av de mest utmärkande dragen för kristen andlighet, menar Halldorf.
Att leva för Kristus, istället för att leva efter egna begär.129
Upptäckten av ökenfäderna gav Halldorf en vision för det kristna livet. Men denna upptäckt innebar inte att han ville börja om med en ny rörelse.
123 Internet: Ramstrand 2011.
124 Internet: Ramstrand 2011. För mer läsning: www.pingst.se
125 Internet: Ramstrand 2011.
126 Halldorf, 2003, s 170.
127 Halldorf, 2003, 170
128 Halldorf, 2003, 174, 178.
129 Halldorf, 2003, s 175.
I modern tid har den nyväckte antingen valt att konvertera till en kyrka han finner mer trogen mot evangeliet, eller att bilda en ny kyrka. Jag förespråkar att man förblir där man är och övar tålamod i den process som kan leda till både större enhet och större fullhet.130 Men just detta – att Halldorf så tydligt står med fötterna i två olika traditioner, gör honom också till en omdiskuterad person inom pingströrelsen. Där finns både de som gärna lyssnar till hans förkunnelse, men också de som oroas av den. Den 20 februari 2008 var det till exempel en insändare från en anonym pingstvän i tidningen Dagen med rubriken: Peter Halldorf förvillar svensk frikyrklighet. En artikel där skribenten vill varna andra pingstvänner från att ta till sig Halldorfs influenser från Rom. Annars kommer ingen ny väckelse, menar insändaren.131 Att Halldorf tagit sin inspiration från kyrkan i Rom är visserligen ett felaktigt påstående, men insändarens inställning visar ändå något.
Varför valde jag att lyfta in Peter Halldorf?
Att jag valde lyfta in Halldorfs nattvardssyn i uppsatsen, beror först och främst på hans starka betoning på nattvarden. På Bjärka‐Säbys hemsida uttrycks bland annat att nattvarden är den viktigaste källan till liv och läkedom i deras gemensamma liv.132 Men också för att han låter upptäckten av ny tradition få berika sin egen, istället för att lämna den gamla. Ett sätt att arbeta på som stämmer bra överens med min metod och
definition av ett gott teologiskt arbete i den här uppsatsen.
Tro och handling – Halldorfs syn på sakrament
Ett sakrament beskriver Halldorf som en handling Gud verkar genom. Det finns två alternativt tre sådana; dopet, nattvarden och i viss mån handpåläggningen.133 I dessa finns inget magiskt. En magisk rit fungerar av sig själv, likt en kraft man förvarar i en behållare, medan ett sakrament behöver tron och den Helige Ande.134 Istället ser
Halldorf detta som ett ömsesidigt förhållande där dopet och nattvarden behöver tron på samma sätt som tron behöver dopet och nattvarden. Tillsammans leder dessa två till att Anden stiger ner över människan.135 När det sker, när en människa tar emot Kristus i vatten, likt i bröd och vin, är det i tron på att något osynligt döljer sig i det synliga. En tillit hos den som överlämnar sig själv i Guds hand.136
Detta mottagande är helt oberoende av känslor och enda fasta grunden för Halldorf att våga tro så, är Jesus eget löfte. Något han ser som svårt att ta till sig inom västerländsk kristenhet då man ofta fastnat i föreställningen att trons hemligheter ska kunna förstås och försvaras på förnuftets planhalva. Inte för att evangeliet är oförnuftigt, utan för att
130 Halldorf, 2008‐01‐30.
131 Grahn, 2008‐02‐20.
132 Internet: Halldorf 2011. För mer läsning: www.nyaslottet.se
133 Halldorf, 2003, s 133.
134 Halldorf, 2004a, s 29.
135 Halldorf, 2004a, s 29.
136 Halldorf, 2004a, s 30.
det sträcker sig utöver förnuftets horisont.137 När det handlar om teologin kring nattvarden i västerländsk kristenhet, ser Halldorf därför följande tendens:
Det som för de första århundradenas kristna var så självklart att det inte ens behövde diskuteras – att Jesus möter mig i brödet och vinet – blir då något vi får behov av att förklara. För att kunna ta till oss Jesu ord omvandlar vi dem antingen till bilder, och tömmer dem därmed på kraft, eller förklarar dem med hjälp av filosofiska system.138 Det var också just så som han tänker sig att den romerska transsubstantiationsläran växte fram. En modell han påpekar att Luther, ortodoxa trosbekännare och även många fromma katoliker, skakat oförstående på huvudet åt.139 Istället behöver kyrkan i väst, genom goda samtal, bibelstudier och praxis – på nytt återupptäcka mysteriet.
Att bli delaktig av Kristus – det centrala i Halldorfs teologi kring nattvarden
”Gör detta till minne av mig”, säger Jesus enligt den nya svenska bibelöversättningen.
När Halldorf hör Jesus säga de orden i apostlarnas vittnesbörd, handlar detta om något mer än att bara minnas. Själv föredrar han den äldre översättningen med ordet;
åminnelse, eftersom det grekiska ordet; anamnés, har innebörden att; återkalla eller återuppleva. Hans slutsats blir därför: ”Åminnelse är mer än att påminna sig om något som hänt. Vi blir delaktiga i det vi minns.”140
Åminnelsens hemlighet är den Helige Ande. Det Kristus gjort en gång för alla, förmedlar Anden på nytt i varje nattvard. Hela den kristna gudstjänsten är i denna betydelse en åminnelse. ”I Guds rike finns bara ett tempus: presens.” säger Halldorf i en artikel i tidningen Dagen. Därefter fortsätter han:
Vi uppehåller oss inte vid det förflutna eller vid framtiden – vi upplever en samtidighet med hela frälsningshistorien, det som varit och det som skall komma. Genom samma oerhörda kraft som uppväckte Jesus från de döda, inandas vi himlen var gång vi firar den heliga måltiden. Vi befinner oss i den nya tiden och erfar hur Jesu ord går i uppfyllelse i förtid: ni ska äta och dricka med mig i min Faders rike! Därför finns bara en plats på jorden där inget längre skymmer Jesu ansikte: i församlingens gemenskap omkring nattvardsbordet.141
Att fira nattvard blir därför ett möte med Jesus enligt löftet i evangeliet.142 Ett möte som möjliggörs genom tro, handling och Ande. Ett möte som också tron behöver. Detta hänger ihop med dopets kallelse, menar Halldorf. En kallelse som handlar om att följa Kristus och som till sitt väsen är vänskap.143 En vänskap som djupnar när vi förblir i kärleken till honom enligt det löfte han gav sina efterföljare i avskedstalet 144 och här spelar nattvarden en viktig roll. Något Halldorf visar genom att blicka tillbaka på en av de gamla kyrkofärderna.
137 Halldorf: 2006‐06‐20.
138 Halldorf: 2006‐06‐20.
139 Halldorf: 2006‐06‐20.
140 Halldorf: 2006‐06‐20.
141 Halldorf: 2006‐06‐20.
142 Matt 26:29, Mark 14:25 och Luk 22:18.
143 Halldorf, 2004, s 59.
144 Joh 15:10
I Ambrosius församling i Milano, skulle den döpte direkt efter dopet delta i sin första eukaristi, nattvardsgudstjänst. En helig måltid som enbart var för de döpta. Alla andra skulle lämna lokalen och man gjorde så för att måltiden var en bekräftelse på att man nu tillhör ett annat rike.145 Måltiden handlar alltså om tillhörighet. Att få delta vid ett bord som dukas av Kristus själv och som inte hör till den här världen. ”Den åttonde dagens måltid”, som den kallades i Ambrosius församling.146
När det nya förbundet slöts, var just en måltid tecknet. I måltiden binds det mest vardagliga ihop med det mest heliga, menar Hallldorf. Där förenas ande och materia, himmel och jord, Gud och människa, synligt och osynligt. När Halldorf genom Bibeln, hör Jesus säga orden: ”Jag är livets bröd.”147 och därefter: ”Om ni inte äter mitt kött och dricker mitt blod äger ni inte livet.”148, finner han tyngden i denna måltid. Först påpekar han att brödet är en symbol för det allra viktigaste i livet och skriver sedan: ”Om Gud inte blir vårt bröd och vår dryck kommer vi att dö.”.149
För Halldorf är kristen tro en handling:
Den består i att äta. Inte att få livet och dess gåtor att gå ihop eller att samla på mirakel som bevisar Gud.
Därför ser han också nattvarden som den kristna församlingens mest centrala akt.150 Det kristna livet handlar om att bli delaktig av Jesus och i nattvarden får detta ett mycket konkret uttryck, menar Halldorf. ”Så som det vi äter och dricker förenas med våra kroppar, så förenas vi med Kristus genom tron.”151
Halldorf tänker sig att texten om brödundret har många skikt. Bland annat visar den att Jesus är brödet som kommit ner från himlen. Brödet som räcker åt alla. Vare sig man har tro eller inte så har Kristus gett sitt liv för alla. När Halldorf lyfter blicken mot Gud, möts han av en oändlig godhet: ”I Guds ögon finns inga favoriter. Hans kärlek omsluter varje människa med samma ömhet och värme.”, och därför har den allsmäktige gett oss brödet från himlen: sin egen son.152
Kvällen då Jesus hade samlat sina lärjungar för att fira det osyrade brödets högtid, var tiden kommen för ett bättre förbund. ”En gång om året höll man en påskmåltid i varje judiskt hem. Det var frälsningens måltid.”, skriver Halldorf i en postilla till
skärtordagen.153 Det var en måltid som var förknippad med det förbund Gud slöt med Israel i öknen på Moses tid. Men det gamla förbundet hade sina brister. Offret var tvunget att upprepas, år efter år, och nu var tiden kommen för ett bättre förbund. Ett offer skulle ges som inte behövde upprepas och Jesus var själv offret. Förbundet skulle beseglas med Guds eget blod.154 ”Skärtorsdagen, avslöjar en Gud som är annorlunda.
Gud har sin glädje i att tjäna: han knäböjer vid människan och tvättar hennes fötter.”,
145 Halldorf, 2004a, s 51.
146 Halldorf, 2004a, s 51.
147 Joh 6:35
148 Joh 6:53
149 Halldorf, 2004b, s 110.
150 Halldorf, 2004b, s 101.
151 Halldorf, 2004b, s 101.
152 Halldorf, 2004b, s 102.
153 Halldorf, 2004b, s 110.
154 Halldorf, 2004b, s 110.
fortsätter Halldorf utläggningen av skärtordagens bibeltexter.155 Här ser Halldorf en Gud som ger allt han har. En Gud som avstår all värdighet. Genom inkarnationen avstod Jesus sin gudomliga värdighet. Genom att tvätta fötter, avstår han också sin mänskliga
värdighet och detta uppoffrande är hans härlighet. Ska vi bli delaktiga av Jesus måste vi låta oss betjänas av honom och just detta sker varje gång vi firar nattvard. Endast om vi låter Gud betjäna oss blir vi rena.156
Precis som i dopet finner Halldorf också här, när han blir betjänad, den kristna kallelsen.
Att tjäna som Jesus tjänar. Att dela Jesus glädje och dela Jesus kärlek. Den kärlek som avstår, som hoppas, som uthärdar och som ger sitt liv.157
Vad blir de praktiska konsekvenserna?
Sammanfattat beskriver Peter Halldorf nattvarden som den viktigaste källan till
läkedom i det gemensamma livet på Bjärka‐Säby. Ett gemensamt liv som handlar om att tillhöra och bli delaktig av Jesus. När de firar nattvard, sker ett mysterium där denna delaktighet blir en verklighet. Något som inte kan förklaras med ord eftersom det handlar om ett möte. Ett möte som sker genom handling, tro och Ande. Ett möte med Kristus där han återkommande får bli deras bröd genom sitt offer. Ett möte med Kristus, där församlingen på slottet i Bjärka‐Säby, först låter sig betjänas av deras mästare, och som därefter blir en kallelse att nu betjäna andra i samma kärlek. På så sätt förblir de delaktiga i Kristus, genom nattvarden, den viktigaste källan till liv och läkedom i det gemensamma livet på Bjärka‐Säby.
155 Halldorf, 2004b, s 111.
156 Halldorf, 2004b, s 111.
157 Halldorf, 2004b, s 111.
4. Argumentation
I den här delen av uppsatsen kommer materialet från arbetets två första delar att mötas i en diskussion. Med detta lämnar jag den induktivt deskriptiva rollen och börjar själv träda fram med tankar och resonemang. I detta arbete har jag även lyft in andra klargörande röster och material.
Min strävan är att se hur två andra sammanhang kan berika den kontext jag arbetat med, för att tillslut landa i slutsatser och konkreta råd till församlingen.