Örebro Teologiska Högskola Teologisk fördjupning SALT 3
AA 2552 Uppsats Jonas Edsberger
Vårterminen 2011
Handledare: Roland Spjuth
Hur kan nattvarden hjälpa troende i Kungälvs
församling till fördjupat liv i Kristus?
Abstract
This study is about how the eucharist can help people to deepen in the Christian life. The study is done among people who regularly take part in the meal which is served by the state church in the town named Kungälv. The conclusion of the essay is about to let the supper be the common story in the Christian life.
Because there is one loaf, we, who are many, are one body, for we all share the one loaf.
A Bible verse of the apostle Paul, who be read in conjunction the Sundays when Eucharist is celebrated in the church. This verse also sums up a vision. A picture of a deeper common Christian life.
My proposal to the assembly is about to let the supper be served every sunday in one of the districts. A rhythm that adds the tone for an invitation to a common living based on a common table. A week that begins by being fed. The next step is about to shape the practices because of the bread that makes them one body. To become food for others.
This would allow other practicis to have a deeper meaning.
As a sounding board for discussion in the paper, are theologians Bo Giertz, Peter
Halldorf, John Howard Yoder, William T. Cavanaugh, Fredrik Modéus and Magnus Malm.
For those who are interested in local 1900‐century history, there is a text based on interviews, on schartauismens impact on the congregation.
In this essay, I would also show a way for theological work. An ecumenical way of a church‐oriented level with the aim of offering the congregation deepened life in Christ through the practice studied. Even when I perform a critical review task.
Innehållsförteckning
Abstract 2
Innehållsförteckning 3
1. Inledning 4
1.1. Definition av teologiskt arbetet 4
1.2. Syfte och frågeställning 5
1.3. Metod 5
1.4. Disposition 6
1.5. Definitioner 7
2. Bakgrund 9
2.1. Det teologiska arvet 9
2.2. Nattvardsbordet 2011 15
3. Tre teologier om nattvarden 20
3.1. Bo Giertz 20
3.2. John Howard Yoder 26
3.3. Peter Halldorf 31
4. Argumentation 37
4.1. I brytpunkten mellan tre teologier 37
4.2. En brygga i spänningsfältet 40
4.3. Att äta och dricka en dom 42
4.4. Nattvard varje söndag 45
4.5. Balans i kampen mot ondskan 48
5. Slutsats och handlingsplan 51
Bibliografi 53
1. Inledning
1.1. Definition av teologiskt arbetet
Uppsatsen du har framför dig, är en uppsats inom ämnesområdet: systematisk teologi (eller dogmatik som ämnet kallas med den äldre benämningen). Ett ämne professorn i systematisk teologi, Alister McGrath, beskriver med orden; ”The systematic study of the idea of the Christian Faith.”1 I uppsatsen kommer jag studera tro, så som den uttrycks i den kristna kyrkan och inom detta spektrum har jag valt att fokusera på nattvarden.
En sådan studie kan gå till på olika sätt. Det beror på vilka frågor som ställs, när och var frågorna ställs och syftet med arbetet. För att hålla en tydlig och enhetlig linje genom denna uppsats, har jag valt att hålla mig till en särskild definition av hur ett teologiskt arbete bör bedrivas. En inspiration till definitionen är Miroslav Volf, professor i teologi vid Yale Divinity School. I en av sina böcker arbetar han med Luthers interpretation av Paulus inom området av två kristna praktiker: förlåtande och givande. Volfs främsta mål med det teologiska arbetet i boken, var att kunna erbjuda läsaren en möjlighet till
fördjupning av det kristna livet genom dessa två praktiker.2 Ett sådant mål har även jag valt att sträva mot i arbetet med teologin i denna uppsats. Även när jag utför en kritiskt granskande uppgift.
Det teologiska arbetet styrs också av hur jag arbetar med den kristna traditionen. Volf arbetade med Luthers teologiska materiel kring de undersökta praktikerna och vände sig sedan till en bred målgrupp. Roland Spjuth, docent och lärare vid Örebro Teologiska Högskola, ser ytterligare en väg för hur teologin kring praktikerna, ska kunna nå vardagen som levs av troende i den kristna kyrkan:
En sekulär kultur utestänger tron från det offentliga livet och tvingar in den i ett individuellt och privat område. Resultatet blir lätt en kroppslös tro reducerad till
individens erfarenheter och värderingar. En församlingsbaserad teologi protesterar mot en sådan reducerad förståelse av kristen tro. Tron handlar om ett gemensamt liv (en social kropp) som gör anspråk på att beröra hela den skapade världen.3
I uppsatsen har jag valt att arbetat efter en kombination av dessa två vägar. Först och främst har jag utgått från den levda praktiken i ett specifikt sammanhang: Kungälvs församling. Där har jag studerat hur nattvarden kan hjälpa troende i församlingen att leva som kristna. På så vis hamnar teologin nära de praktiker som levs i den kristna kyrkan. Men för att kritiskt granska, samt ge förslag på förnyelse av praktiken i församlingen, har jag också arbetat med teologi kring nattvarden av två teologer från helt andra traditioner inom den kristna kyrkan. Med detta möte mellan olika traditioner, vill jag också visa en väg att arbeta ekumeniskt med teologi.
1 McGrath, 2007, s 101.
2 Volf, 2005, s 239.
3 Spjuth, 2010, s 3.
1.2. Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att arbeta med teologin kring nattvarden på ett sätt så att resultatet kan leda till fördjupning i Kristus för de som firar nattvard i Kungälvs församling genom den undersökta praktiken. Ett arbete som sammanfattat kan uttryckas i följande frågeställning:
• Hur kan nattvarden hjälpa troende i Kungälvs församling till fördjupat liv i Kristus?
Med en sådan formulering, hamnar utgångspunkten på Kungälvs församling. En
plattform att cirkulera runt i syftet att samla kunskap till förståelsen för troendes vardag i relation till nattvarden. Samtidigt öppnar den upp för möjligheten att lämna
plattformen i syftet att söka ny kunskap. Kunskap att spegla bakgrunden mot, i strävan att svara på frågeställningen.
Genom detta studium har jag använt mig av två hjälpfrågor:
• Vad är centralt i teologin om nattvarden?
• Hur är den utvalda teologin tänkt att påverka vardagen?
Dessa två frågor tjänar syftet att sortera ut relevant material till frågeställningen. Den första frågan letar efter kärnan i de teologiska övertygelserna. Den andra undersöker kopplingen mellan teori och praktik.
1.3. Metod
Uppsatsen är primärt ett litteraturstudium. Det betyder att informationen till största delen består av teologisk litteratur och att det är vid litteraturen tyngden ligger i arbetet.
I utförandet av detta arbete, har jag använt mig av ett induktivt tillvägagångssätt. Det betyder att jag inte startat i en utvecklad teologi om nattvarden, utan har gradvis byggt en sådan genom att observera och återge material från såväl människorna i Kungälv som från den litteratur jag valt att ha med i arbetet.
I texter där McGrath beskrivit hur ett teologiskt arbete kan gå till, har han bland annat uttryckt sig: ”Christian theology is often linked to a growing plant.”.4 En metafor som talar om ett behov av historisk förförståelse. Om trädgårdsmästaren saknar kunskap om plantan han ska arbeta med, ökar risken att misslyckas med trädgårdsarbete. Har han god kunskap om plantan, kan hans arbete få växten att växa och kanske blomma.
Samtidigt vill jag inte blunda för gapet mellan teori och verklighet. Idag är Sverige ett pluralistiskt samhälle. Det betyder att flera existerande symbolsystem ligger i
konkurrens med varandra.5 Människor som går till nattvarden i Kungälvs församling, lever i ett sådant samhälle och troligtvis känner inte samtliga till den planta jag arbetar med. Det beror på ålder, teologiskt intresse, hur länge man deltagit i kyrkans
4 McGrath, 2007, s 101.
5 Geels & Wikström, 2006, s 67.
gudstjänster och så vidare. Därför finns även en muntlig undersökning i arbetet. En undersökning jag kallar växthuset.
Ska reflektionen kring nattvarden som praktik i Kungälvs församling fördjupas, måste jag lära känna deltagarnas egna reflektioner. Undersökningen är ett sådant försök. Den är också speciellt viktig eftersom jag själv är en del av sammanhanget jag arbetar med.
På så vis är undersökningen, lyssnandet till andra röster, också en viktig hjälp i strävan att inte utgå från min egen förutfattade syn.
Till innehållet består växthuset av 14 korta intervjuer med människor i olika åldrar som regelbundet firar nattvard i Kungälvs församling. I intervjuerna har jag ställt arbetets två hjälpfrågor, klätt i ett lite mer vardagligt språk:
• Vad betyder nattvarden för dig?
• Hjälper nattvarden dig att leva som kristen i vardagen?
Detta material finns renskrivit och finns med som bilaga till arbetet.
1.4. Disposition
Bakgrund
I arbetets första del, Bakgrund, har jag fokuserat på att förmedla en förförståelse för nattvardsfirandet i den undersökta kontexten. Strukturen består av två delar:
Första delen handlar om teologin kring nattvarden och det kristna livets utveckling senaste seklerna. Till grund för presentationen ligger historisk litteratur, samt anteckningar från en intervju med Margareta Karlsson.
Andra delen berör deltagarnas relation till nattvardsbordet år 2011 i Kungälvs församling. Denna text vilar först och främst på växthuset.
Tre teologier
I den här delen, presenterar jag tre teologer och deras tankar kring nattvarden: Bo Giertz, John Howard Yoder och Peter Halldorf.
Giertz finns med, på grund av hans inflytande i den undersökta kontexten.
De två andra tillfördes efter följande kriterium:
1. Författaren ska befinna sig i en kontext som liknar Kungälvs församling. Med andra ord; ha varit verksamma i västvärlden under sent 1900‐tal eller 2000‐tal.
2. Författaren ska tillhöra en tradition som inte är luthersk.
3. Författaren ska betona nattvarden som något centralt i det gemensamma församlingslivet.
Med dessa tre krav, var min förhoppning att författarna skulle blir bra brytpunkter mot bakgrunden, eftersom som de lever i andra teologiska sammanhang, samt betonar nattvarden som något centralt i det kristna livet.
I presentationen av de tre teologerna, strävade jag efter att forma ett material som var jämförbart med varandra i struktur och textmassa.
Argumentation
I arbetets tredje del, Argumentation, lät jag materialet från arbetets två första delar få mötas i en diskussion. Min strävan var att se hur två andra sammanhang kan berika kontexten jag arbetat med. Dessa andra röster öppnar framför allt upp en rad frågor och perspektiv på nattvardspraktiken i Kungälv men ger inga självklara svar. Därför har jag i detta arbete även lyft in andra klargörande röster och material som tjänar detta syfte av William T. Cavanaugh, Fredrik Modéus och Magnus Malm.
Slutsatser
I den här delen av arbetet ger jag ett svar på den fråga som öppnade studiet och ger där en kort och konkret text för att enkelt kunna öppna en dialog med intresserade
församlingsmedlemmar och ledare.
1.5. Definitioner
Nattvard
I arbetet med teologer från olika traditioner, vill jag inte ändra på benämningar av denna måltid, eftersom benämningarna lyfter fram nyanser i det teologiska innehållet.
Gemensamt för samtliga benämningar är att de är namn på den måltid Jesus bad lärjungarna att äta till minne av honom, den natt då han blev förrådd.
De olika förekommande benämningarna som syftar på denna måltid är följande:
nattvard, eukaristin (eng. eucharist), måltid (eng. supper), Herrens måltid, kommunion, mässa, högmässa och sakrament.
Församling
Enligt Kyrkoordningen för Svenska kyrkan, är församlingen det lokala pastorala
området.6 En medlem i Svenska kyrkan tillhör den församling hon/han bor i och betalar till.
6 Kyrkoordningen för Svenska kyrkan, 2007, s 18, § 1.
Troende
När jag talar om troende, syftar det på människor som bekänner sig till Jesus Guds Son, genom att delta i en kristen gemenskap. När jag talar om troende i Kungälvs församling, syftar jag på dem som regelbundet firar gudstjänst i församlingen.
2. Bakgrund
I metodavsnittet motiverades arbetet med bakgrunden, utifrån McGrath; ”Christian theology is often linked to a growing plant.”. Mitt syfte med den här delen av arbetet, är att förmedla en förståelse kring nattvardsteologin, plantan så som den växt till sig i Kungälvs församling.
Strukturen består av två delar:
Första delen handlar om teologin kring nattvarden och det kristna livets utveckling senaste seklerna. Tillgrund för presentationen ligger historisk litteratur, samt anteckningar från en intervju med Margareta Karlsson.
Andra delen berör deltagarnas relation till nattvardsbordet år 2011 i Kungälvs församling. Denna text vilar först och främst på undersökningen växthuset (se metod 1.3.).
2.1. Det teologiska arvet
Renässansen för nattvard i Svenska kyrkan
Ifall vi börjar denna beskrivning i tidigt 1900‐tal med ögonen på ett gammalt register över gudstjänstprogram i Svenska kyrkan, går det att se tendenser som pekar mot att nattvarden snart skulle bli ett ”engångssakrament”. En handling enbart knuten till ungdomarnas konfirmationshögtid. Denna tendens bekymrade många biskopar och präster i Svenska kyrkan. Därför infördes, på flera håll i landet, en årlig tradition med fyra fasta nattvardstillfällen. Tanken var att denna tradition skulle bevara nattvarden från dess undergång. Men arbetet var inte helt enkelt då det fanns flera käppar i hjulet.
En sådan käpp var 1894 års kyrkohandbok7. Där fanns bland annat en regel som bestämde att de som tänkt delta i kyrkans nattvard och skriftermål8, i förväg skulle anmäla sitt deltagande till prästen. Tanken med denna anmälningsplikt var att ge prästerna möjligheten att först pröva nattvardsgästens tro och liv så att denne tog emot nattvarden på ett värdigt sätt. Men effekten av denna regel och ökat antal
nattvardsgudstjänster blev inte en positivare syn på nattvarden. Istället blev resultatet tvärtom, en kritisk röst mot kyrkans regler och tendens att kontrollera människor.
Denna låsning ledde till en nyprövning av kyrkans nattvardsteologi. Omarbetningen blev en utdragen process, med två lite större avstamp i 1917 och 1942 års kyrkohandbok, där den senare stod för en mer öppen teologi och ordning kring hur nattvardsfirandet skulle gå till.9
7 Kyrkohandbok: en samling beskrivningar av hur gudstjänst skall eller brukar gå till. Sådana böcker har funnits med under hela kyrkans historia. Den äldsta kyrkohandboken sägas vara Didaché från år 100 e.Kr.
8 Skriftermål: I Svenska kyrkan brukas ett allmänt skriftermål före nattvardsfirandet. I äldre tid var detta en särskild gudstjänst, men infogades under 1900‐talet som en inledning till mässan i from av en kortare predikan som landar i en syndabekännelse.
9 Brohed, 2005, s 54.
Denna utveckling applåderades i större delen av kyrkan, men inte så högt i Växjö och Göteborgs stift och definitivt inte i Kungälvs församling.
Henric Schartau´s liv och förkunnelse
För att kunna förstå denna inställning till nattvarden i Kungälv under 1900‐talet, behöver vi vandra ännu längre tillbaks i tiden. Bak till sent 1700‐tal och skåningen Henric Schartau. Denne man växte upp i ett fattigt hem och för att kunna ge familjen högre inkomst, siktade han in sig på prästyrket. Han började studera teologi vid Lunds universitet och år 1780, bara 23 år gammal, var Schartau vigd till präst. Därefter arbetade han som stadskomminister10 i Lund.11
I sin teologi tog denna man inspiration från olika pietistiska väckelserörelser12, framförallt hoofianismen, men även herrnhutismen. Han gillade väckelsens fokus på erfarenhet och liv, men var skeptisk till frikyrkligheten och höll sig till luthersk tro. Detta samspel resulterade i en teologi under benämningen; nådens ordning. En utveckling av den lutherska rättfärdighetsläran13 med betoning på erfarenheten.
Nådens ordning, utgår från att individen upplever sig kallad att följa Jesus och därför går in i en kamp mot synden i sitt liv, men med tiden förstår hon att det inte går att blir fri från synden. En insikt om något som i luthersk tradition kallas för arvsynd. Genom denna insikt har den kristne tillträde till en ny typ av ånger. En ånger som hjälper henne att förstå innebörden i Martin Luthers budskap; ”Frälst genom tro allena.”14
För att kunna möta människor som befann sig på olika nivåer i denna ordning,
utvecklade Schartau en tredelad predikan med en praktisk tillämpning för varje del. En del för de icke omvända, en del för de nyomvända och en del för de som personligen insett nåden i evangeliet.
I fråga om nattvarden, var Schartau noga med att församlingsbornas tro skulle prövas inför måltiden. Praktiskt organiserades denna prövning genom personliga och
själavårdande förhör och journalskrivning. Idag finns mängder av dessa anteckningar, innehållande intryck kring individers kristendomskunskap, bevarade.15
Väckelse i Kungälvs församling
Utan att någonsin ha lämnat Skåne, lämnade Schartau stora teologiska avtryck på västkusten. Det började med ett antal prästkandidater i Lund som regelbundet besökte
10 Komminister: en person som innehar ordinarie prästtjänst i en församling inom Svenska kyrkan.
Tjänsten innebär att personen är kyrkoherdens medhjälpare. Tidigare användes benämningen kaplan eller kapellan, vilket fortfarande är titeln för kyrkoherdens medhjälpare i Norge och Finland.
11 Jarlert, 2005, s 11‐13.
12 Pietismen: en särskild riktning inom kristenheten som kom till Sverige under tidigt 1700‐tal.
Herrnhutismen är inriktad på individen och på förnyelse av de lutherska kyrkorna istället för separatism.
Hoof var en präst som levde i Lund samtidigt som Schartau.
13 Mer om Martin Luther samt läran om rättfärdighet under rubrken: 3.1. Bo Giertz.
14 Jarlert, 2005, s 140.
15 Lindstedt Cronberg, 2005, s 25.
Schartaus församling. Där blev de så inspirerade att de tillsammans såg ett gemensamt uppdrag – de skulle förmedla Schartaus teologi på västkusten – och sökte sig därför gemensamt till prästtjänster inom Göteborgs stift. Till en början bemöttes de med motstånd från biskopen, Johan Wingård, men hans åtgärder gav motsatt effekt. Istället började denna lära att spridas under benämningen; väckelse.16
När väckelsen nådde Bohuslän, omkring år 1830, befann sig fiskarbefolkning i ett utsatt läge. Sillen, det vita silvret, hade försvunnit och effekten blev lägre moral och sämre alkoholvanor i dessa bygder. En utsatthet som visade sig vara en god jordmån för att budskapet skulle landa i bygderna längs kusten. Drygt 40 år senare förlorade
handelsstäderna; Kungälv och Uddevalla, mycket av sin handel. Det blev hungersnöd.
Många flyttade till Nordamerika, andra valde att bege sig till tegelbruken i norra Bohuslän och de som tvingades stanna kvar – sökte efter nytt hopp. Ett sökande som bemöttes av denna väckelse.17
Vid den tiden hade en ortodoxi utvecklats kring Schartaus lära. Många menar att det var då schartauismen fick sitt namn. På sina platser började man kräva präster med rätt omvändelse, ”rätte lärare”. Historien talar också om ett bokbål där schartauanerna brände teologisk litteratur stämplad villolära.18
Drygt hundra år senare, år 1942, sattes en reviderad upplaga av kyrkohandboken i produktion. Något som alltså inte applåderades i Kungälvs församling och anledningen var att en schartauansk präst kunde ha nytta av reglerna om anmälningsplikt och förhör.
Nattvarden fick inte begås på ett ovärdigt sätt.
Brytpunkten – majoriteten röstar för ny teologi
I slutet av 1960‐tale, hade den schartauanska ortodoxin utvecklats till den grad att konfirmander i Kungälvs församling bland annat skulle kunna följande frågor och svar utantill:
386. Är det därmed sagt att alla äro omvända människor?
Nej, men de äro åtminstone uppväckta människor, som fått se sina synder och vill få dem förlåtna.
387. Får då även uppväckta människor gå till nattvarden?
De inte bara får, de bör gå till nattvarden.
388. Men vad få de som gå till nattvarden och inte vill gå i lära hos Jesus?
De får förbannelse istället för välsignelse,
så som Judas Iskariot fick vid den första måltiden.
389. Vad är det då som blir större, hårdare och tyngre?
Syndaskulden blir större. Ansvaret blir tyngre, både här i tiden och på domens dag.
390. Men varför gå de då till nattvarden?
De gå av gammal vana, för att andra gå,
för att låtsa att de är Jesu lärjungar, för att Gud ska tycka om dem.
391. Vilket är värst: att inte alls gå till nattvarden eller att gå på ett orätt sätt?
16 Lewis, 2005, s 164.
17 Lewis, 2005, s 163.
18 Jarlert, 2005, s 13.
Det är lika illa, ty det är synd som synd.
392. Men vilket blir då det enda rätta?
Att gå dit på ett rätt sätt.
393. Vad säger bibeln att människan skall göra, för att hon må komma på ett rätt sätt?
Den säger: ”Pröve människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.”
396. Vad är det man jämför, när man prövar sig?
Man jämför sitt hjärta och sitt liv med Guds bud.
...
436 Låt inte din första nattvardsgång bli en orätt nattvardsgång!
Låt inte heller den bli din sista!
Låt det därför inte dröja, innan du går andra gången!
Den som brukar Guds ord och är rädd för synden, behöver aldrig vara rädd för nattvarden.19
I slutet av 1960‐talet lärde sig konfirmander i Kungälvs församling, att de bör gå till nattvarden, annat vore en synd. Samtidigt lärde de sig att måltiden kunde ge dem
förbannelsen om de åt och drack nattvarden på ett ovärdigt sätt. Om de gick fram, vilket de skulle, rekommenderades de att inte vänta med nästa nattvardsgång. Rädslan för synd, var ett tecken på att livet stod rätt till. Rädslan var en drivkraft framåt i det kristna livet på den tiden i Kungälvs församling.
Idag har det skett en förändring av teologin i Kungälvs församling, men det finns fortfarande flera gudstjänstfirande människor med erfarenheter av den schartauanska tiden.
I undersökningen växthuset, berättade fyra intervjuade personer om sina erfarenheter;
‐ När vi kom hit var det i Ytterby kyrka, nattvardsförhör veckan innan nattvarden hölls. Det gick till så att prästen gick ner till gången och förklarade något om nattvarden, oftast utifrån katekesen. Detta kallades alltså nattvardsförhör och ambitiösa präster kunde även ställa frågor till församlingen.20
‐ Jag har växt upp med en allvarlig syn på nattvarden och det är svårt att bara släppa mina erfarenheter. Jag hör till de där gamla du vet.21
‐ En gång när jag och min fru firade nattvard i en kyrka här på västkusten. En kyrka som vi inte brukar gå till, fick vi höra att vi betedde oss respektlöst. Vi skulle alltså inte gått fram utan suttit kvar i bänken. Då blev jag väldigt ledsen. Man kan säga att det har hänt mycket genom åren. Tänk att på den tiden var det bättre att vara ateist än pingstvän.22
‐ Jag har växt upp i ett schartauanskt hem och då firade vi nattvard var 4:e vecka. Detta var utanför Halmstad och inte riktigt lika strängt som det var här i Kungälv på den tiden. Jag var en av dem som vågade gå fram. Det gällde att inte äta och dricka en dom över sig. Två veckor innan mässan hade man en förberedelsepredikan så att man i god tid kunde göra sig beredd. Ibland hölls det också nattvardsförhör.23
19 Materialet är ej publicerat. Är ett internt konfirmationsunderlag som använts under 1960‐talet i Kungälvs församling.
20 Intervju med Margareta Karlsson, 2011‐02‐10, s 1.
21 Växthuset: person 2.
22 Växthuset: person 3.
23 Växthuset: person 4.
Men en stor förändring skulle snart ske i Kungälvs församling. I ett porträtt av 82 årige Alf G Johannson, i tidningen Kungälvs kyrkoblad, berättar bland annat denna gamle man:
Början av 70‐talet var en spännande tid... Dåvarande kyrkoherde Oswald Karlsson drog igång verksamhet för barn och unga... Det var ett efterlängtat förändringsarbete för många, även om inte alla var med på tåget från början...24
Alf G Johannson, aktiv medlem i församlingen, var en av de som arbetade för förändringen som snart skulle ske och vid sin sida i arbetet nämner han i artikeln;
Oswald Karlsson, som en viktig ledare.
På den tiden ordnade man i Svenska kyrkan, ett val när posten som kyrkoherde25 skulle ersättas och år 1973 blev Oswald Karlsson, med knapp majoritet, vald till denna tjänst i Kungälvs församling. I samband med utfallet, valde många av de gammalkyrkliga26 (människor som inte röstade på Oswald Karlsson), att fira sin gudstjänst i andra församlingar.27
De som röstade för Karlsson, längtade framförallt efter ett lekmannaengagemang• i församlingen. Oswald hade sina rötter i Göteborgs innerstad och hade tidigare inspirerats av PerOlof Sjögren. En präst som under Oswald Karlssons tid i Göteborg, utvecklat ett arbete i Guldhedens församling som byggde på frivilligt engagemang.28 Men förutom lekmannaengagemanget fanns också en längtan efter mer nattvard.29 I stiftet firades mässor med allt högre frekvens,30 en utveckling som också Kungälvs församling hakade på då Oswald Karlsson trädde i tjänst. Margareta Karlsson, änka och tidigare gift med kyrkoherden, berättar:
Sedan början på 70‐talet, då vi flyttade till Kungälv, har det ändrats en hel del. Det som är uppenbart för alla är att man firar nattvard oftare.31
Långsamt började nattvarden firas allt tätare. Men arbetet var inte helt okomplicerat.
Många var tveksamma till om det verkligen var rätt att gå till nattvarden utan större självrannsakan. Margareta Karlsson minns att prästerna därför kunde säga ord som:
”Värdig är inte den som känner sig värdig, utan vi är syndare och när man vill bli av med sin synd så är man värdig.”32
Idag, drygt 40 år senare, går näst intill samtliga gudstjänstbesökarna fram till
nattvardsringen i Kungälvs församling. En intervjuad man uttrycker sin resa följande:
”Från att ha firat nattvard sällan, har jag gått till att under vissa perioder, leta efter platser i tidningarna där man firat nattvard flera dagar i veckan.”
24 Artikel: Olofsson, 2008, s 5.
25 Kyrkoherde: är i dag namnet på en befattning som arbetsledande präst för ett pastorat inom Svenska kyrkan
26 Gammalkyrklighet: ett ord som används för att beskriva de mer konservativt kyrkliga traditionerna. En kyrklighet som har sina rötter i 1800‐talets pietistiska väckelser som schartausimen.
27 Intervju med Margareta Karlsson, 2011‐02‐10, s 2.
• Lekmannaengagemang: möjligheten för icke anställda att engagera sig i gudstjänster och verksamhet.
28 Intervju med Margareta Karlsson, 2011‐02‐10, s 1.
29 Intervju med Margareta Karlsson, 2011‐02‐10, s 1.
30 Lindh, 1995, s 20.
31 Intervju med Margareta Karlsson, 2011‐02‐10, s 1.
32 Intervju med Margareta Karlsson, 2011‐02‐10, s 1.
Även barnen deltar vid måltiden idag, vilket också är en utveckling enligt Margareta Karlsson: ”Mina barnbarn har ju deltagit i nattvarden sedan de var små, men våra egna barn fick inte ta emot nattvarden förrän efter deras konfirmation. Så det är en
utveckling.”33
Historiskt sett, har det skett en förnyelse av teologi och praktik gällande nattvarden i den här församlingen. En utveckling många deltagare har erfarenheter av. Samtidigt finns det de som inte delar deras erfarenheter. De deltagare som tillkommit på senare tid. Mer om detta i kommande text.
33 Intervju med Margareta Karlsson, 2011‐02‐10, s 2.
2.2. Nattvardsbordet 2011
Gudstjänstlivet i församlingen
Idag består Kungälvs församling av tre distrikt; Kastalakyrkan, Munkegärdekyrkan och Centrumkyrkan. Det betyder att det firas tre gudstjänstfirande gemenskaper som träffas i tre olika kyrkor, även om samtliga tillhör samma församling.
Två av de tre distrikten har tillkommit på senare tid. Tiden efter brytningen med den schartauanska ortodoxin under 70‐talet. Kastalakyrkan stod färdig år 1980 och Munkegärdekyrkan år 1997.34
Till Kungälvs pastorat35 kom år 2010 sammanlagt 55 000 gudstjänstbesökare.36 Det blir ungefär 1000 gudstjänstbesök per vecka, fördelat på fyra kyrkor. Till statistiken ska det också nämnas att även oregelbundna gudstjänster är inräknade, samt att en del aktiva medlemmar firar flera gudstjänster per vecka.
Vid en närmre titt på församlingens gudstjänstprogram, firades 20 regelbundna gudstjänster under maj månad år 2011 i Kungälv församling. Dessa var fördelade följande på de tre distrikten;37
Regelbundna gudstjänster i Kungälvs församling, maj 2011 Vecka Veckodag: söndag
Distrikt: Kastala
Veckodag: söndag Distrikt: Centrum
Veckodag: söndag Distrikt: Munkegärde
Veckodag: tisdag Distrikt: Kastala
18 Gudstjänst Gudstjänst Mässa
19 Högmässa Högmässa Lovsång‐ och
förbönsgudstjänst
Mässa
20 Högmässa Högmässa (sammanlyst till
centrum)
Mässa
21 Högmässa Gudstjänst Familjegudstjänst Mässa
22 Familjegudstjänst Familjegudstjänst Mässa Mässa
23 Mässa
Utifrån tabellen, firas nattvarden mest i Kastalakyrkan. Där öppnas ett bord varje tisdag, samt i tre av fem söndagsgudstjänster. I Centrumkyrkan firas nattvarden i två av fem av de regelbundna gudstjänsterna. Gemenskap i Munkegärde har nattvard i två av fyra gudstjänster.
34 Internet: Olofsson, 2011. För mer läsning: www.svenskakyrkan.se/kungalv
35 Pastorat: Två eller flera församlingar som tillsammans utgör ett pastorat. Kungälv‐ och Ytterby församling är ett pastorat. Tillsammans utgör de fyra distrikt.
36 Internet: Olofsson, 2011.
37 Programblad: Det händer i maj, Kungälvs församling 2011.
När nattvarden firas blir det rörelse i gudstjänsten. De flesta går fram till altarringen, även barn. Väl framme vid distrubitionen, kan individer själv välja om de vill ta emot brödet och vinet eller om prästen ska läsa en välsignelse. I Kastalakyrkan brukar ett lovsångsteam spela och lekmän erbjuda förbön under kommunionen38.
En brokig skara
Under avsnittet; 1.2. Analys och bearbetning av material, beskrivs en undersökning under namnet växthuset. En undersökningen bestående av 14 korta intervjuer som bygger på frågorna: ”Vad betyder nattvarden för dig?” och ”Hjälper nattvarden dig att leva som kristen i vardagen?”.
På fältet mötte jag sju personer i pensionsåldern. Av dessa sju, beskrev fyra, att de bär på erfarenheter av schartauismen. De andra tre hade hittat till församlingens gudstjänst på senare tid. Av dessa kommer en ursprungligen från Evangeliska frikyrkan. De andra två har börjat tro och vara med i kyrkan i vuxen ålder. Jag mötte två medelålders personer.
En man med sina kyrkliga rötter från Evangelisk Luthersk Mission, samt en kvinna som beskriver sin bakgrund; ”icke kristen familj”. Bland de yngre vuxna, mellan 20‐30 år, mötte jag tre studenter där samtliga utryckte att de ursprungligen kommer från icke troende familjer, men har deltagit i kyrkan sedan konfirmationen. Yngst var en tjej 18 år och en kille 15 år. Båda från kristna familjer som går regelbundet till kyrkans
gudstjänster.39
Undersökningen representerar en miniatyrbild av den gudstjänstfirande församlingen i Kungälv. Det finns dem med erfarenheter av schartauismen, men också många med helt andra erfarenheter av det kristna livet. Några är gamla, några är unga. En del har växt upp med rötterna i kyrkan, andra har börjat komma till kyrkan under senare tid.
Detta är församlingen det teologiska arbetet reflekterar kring och vill ge konstruktiva bidrag till i den här uppsatsen.
Krafter för och emot – spåren från schartauismen
I mötet med de fyra som uttryckte erfarenheter från schartauismen, var tre positiva till förändringen sedan 70‐talet:
‐ Det har varit en resa för mig. Nattvarden är något som jag fått växa mig in i. Genom livet, genom vardagen och all djävlighet, så har den fått betyda otroligt mycket. Mycket mer än det teoretiska. Jag vilar i nattvarden... Nattvarden är så kravlös. Det finns en vila i
nattvarden och att finna den vilan har varit en utveckling för mig... Jag behöver vilan i nattvarden. Det handlar om min tro och den finns ju med i vardagen.40
38 Kommunion: kommer från lat. communio och betyder gemenskap, förening. I Svenska kyrkan används ordet för tiden då prästen delar ut bröd och vin under nattvarden.
39 Växthuset: kodning.
40 Växthuset: person 3.
‐ Den betyder mycket! Det är en utveckling med åren. Den betyder mer än predikan. Jag kommer nära Gud i nattvarden. Det är ett möte och det behövs inga ord... den stärker min tro.41
‐ Jag tycker det är den innersta gemenskapen med Jesus. Det tillfälle då man känner sig förenad med Jesus. Men också med de andra troende. Jag som är änka och tidigare varit tillsammans med min man i många år, kan genom nattvarden känna glädje i att nattvarden är för kristna i alla tider... Det är en väldig påfyllnad. Den ger mig en väldig kraft och glädje.
Det är en stor tomhet utan den. Jag tycke faktiskt att det känns tomt en söndag utan nattvardsgång. Jag sätter mig gärna i en kyrka där det är nattvard på söndagen.42 De tre har inte växt upp och inte levt tillsammans, men har vandrat på liknande vägar.
Från en gemensam utgångspunkt, till att upptäcka något helt nytt bakom samma
handling. I beskrivandet använder de termer som: kravlös, vila, möte, utan ord, nära Gud, mer än predikan, förenad med Jesus, påfyllnad, kraft och glädje.
De började sina liv med allvarlig syn på nattvarden. Storheten och allvaret finns kvar idag, samtidigt som relationen till måltiden har förändrats.
Medan de tre tidigare ger en positiv bild, var det en kvinna som uttryckte något annat:
‐ Jag har växt upp med en allvarlig syn på nattvarden och det är svårt att bara släppa mina erfarenheter. Jag hör till de där gamla du vet. Ibland funderar jag på om vi inte firar nattvard för ofta. Att det blir slentrian eller på bekostnad av förkunnelsen. Nattvarden är något stort. Men jag är inte färdig och jag tycker inte att det är helt lätt med nattvarden.43 Den här kvinnan talar också om nattvarden som något stort, men är av den anledningen orolig för att måltiden ska bli slentrian. Dessutom innebär ökad nattvardsfrekvens att förkunnelsen måste kortas ner och förkunnelsen behöver få ta sin tid, menar kvinnan.
Bland de äldre i församlingen med rötter i schartauismen, finns alltså krafter som är både för och emot nattvardens centrala plats i gudstjänsten. Gemensamt för samtliga är en stor syn på nattvardens sakrament, men synen på dess plats i gudstjänsten – skiljer dem i två läger.
Skaran utanför den gamla diskussionen
Av de 14 utvalda, saknar 10 personer erfarenhet från brytningen med schartauismen på grund av att de kommit in i sammanhanget på senare tid. De är utspridda i ålder 15‐70 år gamla, har olika erfarenheter av tradition och kristet liv. Tillsammans utgör de olika röster i ett spretigt material.
Den största gemensamma nämnare är en positiv inställning till nattvarden. Samtliga ser ett behov av måltiden i det kristna livet, men när de beskriver behovet drar innebörden iväg i olika riktningar.
Två personer, man 50 år och kvinna 40 år, betonar gemenskapen med andra kristna:
41 Växthuset: person 4.
42 Växthuset: person 9.
43 Växthuset: person 2.
‐ Jag försöker förstå vad den betyder, det där med blod och kött, men det är inte så lätt.
Fattar det inte riktigt. Den största betydelsen för mig, är den starka gemenskap vi har med församlingen under nattvarden... Bönen hjälper mig mycket att leva som kristen. Men tillhörigheten med församlingen är också viktig för mitt kristna liv och för den är nattvarden viktig.44
‐ Enda riten som jag tar på allvar. Det är bra att med jämna mellanrum få komma fram och känna att man hör till. Det är vackert på något sätt... Ja det är ju en så påtaglig grej man gör, att få höra till Gud och höra till kristenheten. En nåd att jag får lov att komma fram. Och är jag skitsur på någon, eller har svårt får någon, så sitter jag ändå där på samma
nattvardsring och det är underbart.45
Mannen talar om betydelsen av gemenskap med andra troende. Kvinnan talar om känslan av tillhörighet med Gud och andra kristna som något viktigt. Anmärkningsvärt är att båda beskriver att de kommer från; ”icke troende familjer”.
Man 50 år, med bakgrund i Pingströrelsen, talar om en personlig uppfyllelse genom nattvarden:
‐ När jag gick till pingstkyrkan firade vi nattvard en gång i veckan. Men då betydde det ingenting. Man hade med sig en kasse när man gick fram till nattvarden och den var lika tom när man gick tillbaks. Men nu är den full och den kassen tar jag med mig hem sen. Så betydelsefull är nattvarden för mig.46
De tre studenterna, i åldern 20‐30 år, har liknande erfarenheter av kristet liv. Deras föräldrar har inte varit engagerade i kyrkan och konfirmationen var deras personliga väg in i gudstjänstlivet. När de talade om nattvarden beskrev var och en följande:
‐ Nattvarden handlar om mötet mellan mig och Gud tillsammans med andra... Man har under hela kyrkans historia firat nattvard. Det blir som en fast punkt. Om vi kopplar det till mötet mellan mig och Gud tillsammans med andra, så blir det en så tydlig tråd. Det är en viktig påminnelse för mig.47
‐ Den betyder gemenskap. Att liksom gå fram tillsammans... Och samtidigt är det någon sorts enskilt möte mellan mig och Gud. Att jag får ta emot Jesus fysiskt i min kropp... Det är svårt att koppla handlingen att gå fram, ta emot nattvarden på söndagen, med att göra något bra på tisdag... Men jag kan bli påmind om en längtan efter nattvarden. Det handlar om en slags påminnelse. Om det där att Gud bor i mig.48
‐ Nattvarden betyder flera saker. Det betyder något känslomässigt och något intellektuellt.
Det berör mig på två olika sätt. Känslomässigt är det mysteriet. Man vet att man får ta emot Kristus, men man vet inte riktigt hur. Det är den ena delen. Den intellektuella biten är måltidsgemenskapen över gränser. Mysteriet blir den inre kraften man får ta emot som är svår att beskriva och sen är det den andra delen att man delar över gränsen. Det blir som en påminnelse om det kristna livet.49
Gemensamt med de tre studenterna är att samtliga ser två parallella linjer i nattvarden:
mötet med Gud och gemenskapen med andra kristna.
44 Växthuset: person 11.
45 Växthuset: person 7.
46 Växthuset: person 1.
47 Växthuset: person 5.
48 Växthuset: person 6.
49 Växthuset: person 10.
Kvinna 70 år och man 30 år, kommer ursprungligen från andra kyrkliga traditioner.
Gemensamt är att de ser nattvarden som något stärkande för tron och något som behövs kompletteras med andra moment i gudstjänsten:
‐ Den betyder en gemenskap med Jesus i mitt liv. Ju mer jag får ut av gudstjänsten och nattvarden, så stärks min tro. På så sätt hjälper den mig i vardagen.50
‐ Det är inte bara nattvarden i sig som hjälper mig, utan hela gudstjänsten som hjälper mig att leva som kristen. Allt tillsammans, hjälper mig att hålla tron vid liv. Något skulle fattas om inte nattvarden fanns där.51
Man 15 år, har inte reflekterat över innebörden i nattvarden, men tror att den hjälper honom på något sätt.52 Kvinna 18 år talar om att bli förenad med Kristus:
‐ Även som jag inte alltid tänker på det så är det ändå så att jag får ta emot. Jag brukar tänka på att eftersom jag äter Jesus så finns han i varje cell i min kropp. Hans inflytande på mitt liv blir så totalt.53
Presentationen visar en blandad skara människor. Gemensamt är att samtliga har en relation till nattvarden – de deltar vid samma nattvardsbord. Men när de sätter ord på betydelsen av denna måltid, framträder olika beskrivningar.
Bilden som framträder genom undersökningen, representerar vad som är
kännetecknande för målgruppen i det teologiska arbetet. Församlingen det teologiska arbetet i slutändan ska ge konstruktiva bidrag till.
50 Växthuset: person 14.
51 Växthuset: person 8.
52 Växthuset: person 12.
53 Växthuset: person 13.
3. Tre teologier om nattvarden
I den här delen presenteras tre teologer och deras tankar om nattvarden; Bo Giertz, John Howard Yoder och Peter Halldorf. Giertz eftersom hans teologi påverkat församlingen i en ny riktning sedan 1970‐talet. Yoder och Halldorf fungerar som brytpunkter. De tjänar syftet att utvärdera materialet som knyts till Kungälvs församling, genom att komma med nya perspektiv på denna måltid.
3.1. Bo Giertz
I intervjun med Margareta Karlsson, berättade hon bland annat om två f.d. biskopar i Göteborgs stift: Bo Giertz och Bertil E. Gärtner. De var viktiga personer under
utvecklingen av teologin i Kungälv. Giertz genom sitt författarskap och Gärtner genom sitt engagemang och stöd.54
I den här delen av uppsatsen presenteras Bo Giertz teologi kring nattvarden.55 Min mening är inte att ställa Giertz som ende representanten för teologin kring nattvarden i Kungälv. Mycket har förändrats sedan hans tid som biskop. Men han är fortfarande en inflytelserik röst i sammanhanget och därför relevant i diskussionen.
Ateisten som blev en produktiv teolog
Bo Giertz levde åren 1905‐1998. När han dog, 93 år gammal, hade han levt ett långt liv och fått uppleva nästan hela 1900‐talet. Han började sitt liv på Öland och växte upp i en familj med en materialistisk livsåskådning. Fadern Harald Giertz, var läkare vilket också blev det tidiga drömyrket för Bo.56
När historikern Oloph Bexell, beskriver Giertz som ung student, framförallt under gymnasiet och första studentåren inom medicin, används orden: ”en diskussionslysten ateist”.57 På den tiden var alltså Giertz en man som tyckte om att konfrontera kristna.
Men hans ateistiska övertygelse varade inte livet ut.
Tjugo år gammal, efter att ha hört en föreläsning av Natanael Beskow, gjorde Giertz en tvärvändning. Han beslöt sig för att överlämna sitt liv till Jesus och bli kristen. Därefter sadlade han om studierna och började studera till präst.58
Prästvigningen ägde rum i Linköping år 1934. Som biskop i Göteborgs stift tillträdde Giertz år 1949 och stannade till sin pension år 1970. Efter pensioneringen tog han på allvar itu med sin översättning av Nya Testamentet. Översättningen blev klar år 1981
54 Intervju: Karlsson
55 Kommentar: Gärtners teologi redovisas inte på grund av att han inte skrivit mycket publicerat material kring nattvarden
56 Bexell, 2005, s 386.
57 Bexell, 2005, s 386.
58 Bexell, 2005, s 386.
och tre år senare gav han också ut en egen kommentarserie; Bo Giertz Förklaringar till Nya Testamentet. Under sin livstid författade han en lång rad olika böcker. Bland annat romanen och storsäljaren; Stengrunden. En bok där första delen, Herrens hammare, har filmatiserats i två versioner. Den första år 1995 och den andra år 2006.59
Som författare ville Giertz ge en levande bild av Svenska kyrkan och när han beskrev denna kyrka i sina böcker, gjorde det honom till en omstridd och kritiserad person.
Kritiserad i både kulturlivet och frikyrkan. Hyllad av många kyrkfolk och präster där böckerna sågs som en väckelsesignal.60
21 år som biskop i Göteborgs stift
Giertz var alltså biskop i Göteborgs stift, åren 1949‐1970. Kungälvs församling ligger i Göteborgs stift, men förändringsarbetet började först tiden efter att Giertz lämnat rollen som biskop. Ändå tror Margareta Karlsson, att Giertz under sin tid som biskop, var en av de som påverkade människorna i Kungälv att börja fira nattvard oftare.61 När det gäller biskopens uppgift, finns en beskrivning i Kyrkoordning för Svenska kyrkan. Där står det bland annat att biskopen skall ”ha ansvar för att evangelium förkunnas rent och klart och för att sakramenten förvaltas enligt kyrkans bekännelse och ordning.”62
Biskopen har alltså ett särskilt ansvar för nattvarden i stiftets församlingar. När Giertz efter 21 år som biskop, år 1970 avgick i pension, sammanfattade han sin upplevelse av stiftets andliga läge följande:
Min oro gäller följande. När jag jämför läget nu och för tjugo år sedan, när jag tänker på gudstjänsterna, på människorna jag möter, på frågorna de kommer med, på tyngdpunkten i vårt arbete, kommer jag inte ifrån en känsla av uttunning. Missförstå mig inte nu. Mycket har blivit bättre. Vi har fått fler nattvardsgäster. Vi har fått en ny ton av glädje i
gudstjänsterna. Vi har fått ett ökat lekmannaansvar med påtagliga resultat bl.a. form av frivilligt kyrkobyggande. Men jag kommer inte ifrån min oro. Det finns något som är det enda nödvändiga. Kristet liv är Kristus‐liv.63
När Giertz avgick som biskop var han förbryllad över Svenska kyrkans andliga situation.
Han upplevde en känsla av att budskapet tunnades ut i de kristna församlingarna.
Framförallt när det gäller att ta Kristus och evangeliet på allvar.
Men vad ligger till grund för Giertz oro? Vad var hans bild av ett kristet liv? Nattvarden firades oftare, men det verkar också vara andra bitar som måste fungera i det kristna livet för att nattvarden ska hamna rätt.
För att dessa tankar ska bli tydligare följer nu ett stycke om Giertz syn på temat rättfärdiggörelsen.
59 För mer information se: www.gnesiolutheran.com/bo‐giertz‐bibliography
60 Bexell, 2005, s 386.
61 Intervju: Karlsson
62 Ordning för Svenska kyrkan, 2007, s 53.
63 Lindh, 1995, s 20.
Rättfärdiggörelsen – Giertz´s syn på kristet livet I samma text, efter citatet ovan, fortsätter Giertz:
Detta nya liv inom oss skapas – ständigt på nytt – av Guds Ord, Guds levande tilltal som avslöjar och dömer oss och samtidigt låter oss se Kristus sådan han verkligen är: vår Frälsare och Försonare.64
Giertz verkar ha längtat efter en kyrka som tog det kristna livet på allvar utan att glömma Guds nåd. Eller tvärtom; en kyrka som betonade Guds nåd utan att sluta törsta efter rättfärdighet. Detta är en tankegång som bygger på en lära med sina rötter i 1500‐
talet och teologen Martin Luther.
Martin Luther var den som myntade uttrycket: ”Rättfärdig genom tron allena.”
Det betyder att syndare i sig själv är oförmögen att bli rättfärdig. Istället är det Gud som tar steget och gör det som behövs för att syndaren ska kunna förklaras rättfärdig.
Resursen är Guds rättfärdighet, alltså en rättfärdighet Gud ger som gåva. En gåva vi endast kan ta emot genom att tro.65
Så långt ligger Luther i linje med andra auktoritära källor som Augustinus. Skillnaden ligger i hur och när denna rättfärdiggörelse går till. Enligt Augustinus kommer
rättfärdigheten ner till människan och blir en del i henne. Nåden transformerar henne och själva förklaringen av rättfärdighet är något de troende gör genom tro i kärlek. På så sätt fungerar lagen som väg att delta i rättfärdiggörelsen.66
Enligt Luther, förklaras syndaren rättfärdig. Ungefär som en juridisk förklaring: ”Inte skyldig.”. Rättfärdigheten kommer utanför människan som en imputation av Kristi rättfärdighet. Vidare menar Luther lagen fyller funktionen att peka på synden i människan. Den är en väg som leder människan till Kristus.67
Luthers lära om rättfärdiggörelse ligger till grund för Giertz syn på ett kristet liv. En lära som först och främst handlar om människans relation till hennes syndiga natur och Jesus som frälsare. Därför blir Giertz vision om ett kristet liv ‐ en vision där Guds Ord står i centrum. Ett tilltal som innehåller både lag och evangelium. Något som både avslöjar och dömer den kristne och som samtidigt låter henne möta Kristus som sin frälsare.68
Giertz roman Stengrunden, speglar detta liv. Där får läsaren följa tre personer som själva brottas med synden. Brottningskampen börjar med en första omvändelse då personerna bestämmer sig för att ta itu med synden i deras liv.69 En sådan omvändelse kan handla om att börja förlåta människor de tidigare sårat eller sluta med alkohol. Men kampen visar sig så småningom vara ett hopplöst projekt då de så småningom inser att de förblir syndiga, hur mycket de än kämpar. Ständigt visar sig nya sidor av synden som naturlig följd av livet med bibelordet. Samtidigt behövdes denna kamp. Den var Guds Andes verk
64 Lindh, 1995, s 20.
65 McGrath, 2007, s 375.
66 McGrath, 2007, s 375.
67 McGrath, 2007, s 375.
68 Lindh, 1995, s 20.
69 Giertz, 2003, s 130.
och Guds tanke var att kampen skulle förloras. För utan denna insikt kan en människa inte ta emot Jesus som sin frälsare.70 Det är också då, när människan har tagit emot Jesus som sin frälsare, som hon kan börja tacka och tjäna Gud på rätt sätt. Hon gör inte
handlingarna för att bli frälst. Hon gör dem eftersom att hon är frälst.71
Här kommer nattvarden in i Giertz teologi. För när människan förstått att Jesus är den ende frälsaren, är hon också redo för denna handling ‐ att ta emot sin frälsare genom brödet och vinet.72 En handling som för henne in i ett möte med sin frälsare.
Rättfärdiggörelse och nattvard
Giertz menade alltså, på en Luthersk grund, att människor först behövde förstå att Jesus är frälsaren, för att sedan kunna delta i den himmelska måltiden. Men han bekymrades också över hur denna teologi landat oss folket senaste seklet.
Vågar man inte komma till nattvarden, därför att man icke orkat eller hunnit arbeta fram den ”rätta” stämningen, så har man faktiskt satt sina känslor och upplevelser högre än Guds förlåtelse och hans hjälp till helgelse. Man betraktar nattvarden som prestation, icke som en gåva till syndare.73
I teologin om rättfärdiggörelse, som balanserar på begreppen lag och evangelium, hade tyngden hamnat för mycket på lagen. Människor visste att de behövde brottas med sin synd, men hade glömt att kapitulera i kampen för att ta emot Jesus som sin frälsare. En handling som står i stark förbindelse med nattvarden, enligt Giertz.74
Rädslan i de kretsar där troende inte vågade sig fram till nattvarden, grundades på en luthersk tolkning av bibelversen: ”Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig”.75
I Luthers lilla katekes förklaras versens innebörd följande: ”Den som inte känner och ångrar sin synd och inte tror Jesu löftesord utan tvivlar, han är inte värdig och beredd, ty det ordet: för eder, fodrar först och främst troende hjärtan.”76.
Detta bibelord sammanfattar det som kallas; lagen, i denna nattvardsteologi. Ord som ska dra människan in i en kamp mot synden, men som också ska hjälpa henne till
evangeliet genom att i nattvarden, ta emot Jesus som sin frälsare. Därför var även Luther noga med att nattvarden skulle firas ofta77 och på denna grund byggde också Giertz sina argument:
”Just emedan han (Jesus) säger orden: Så ofta I det gören, så inneligger däri, att man ska göra det ofta.”, säger Luther. Och för dem som ändå tvekar och undrar, om de verkligen får,
70 Giertz, 2003, s 108.
71 Giertz, 2003, s 246.
72 Giertz, 2003, s 36.
73 Giertz, 1991, s 170.
74 Giertz, 1991, s 160.
75 1 Kor 11:26
76 Luther, 1991, s 120.
77 Giertz, 1991, s 170.
