De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.
Regeringen har fastställt fyra preciseringar:
PÅVERKAN GENOM ATMOSFÄRISKT NEDFALL: Nedfallet av luftburna svavel- och kväveföreningar från svenska och internationella källor medför att den kritiska belast- ningen för försurning av mark och vatten inte överskrids i någon del av Sverige. PÅVERKAN GENOM SKOGSBRUK: Markanvändningens bidrag till försurning av mark och vatten motverkas genom att skogsbruket anpassas till växtplatsens försur- ningskänslighet.
FÖRSURADE SJÖAR OCH VATTENDRAG: Sjöar och vattendrag uppnår oberoende av kalkning minst god status med avseende på försurning enligt förordningen (2004:660) om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön.
FÖRSURAD MARK: Försurningen av marken inte påskyndar korrosion av tekniska material och arkeologiska föremål i mark och inte skadar den biologiska mångfalden i land- och vattenekosystem.
Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder
Utvecklingen i miljön är positiv
Sammanfattning
I december 2016 antogs det reviderade EU-direktivet om nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, det så kallade takdirektivet.255 Direktivet gäller för
perioden 2005–2030, och kraven är harmoniserade med det uppdaterade Göteborgsprotokollet inom luftvårdskonventionen. Sverige har under 2017 arbetat med att genomföra takdirektivet, med fokus på miljöövervakning av luftföroreningarnas negativa effekter på ekosystem.
Inom svavelkontrollområdena (SECA) Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen trädde nya svavelkrav i kraft under 2015. Dessa områden har under 2016 dessutom utpekats som kontrollområden för kväveoxider (NECA). Det
255 Europaparlamentet och rådets direktiv om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar
BARA NATURLIG FÖRSURNING
BARA NATURLIG FÖRSURNING
innebär från 2021 strängare krav på att rena avgaser från kväveoxider (NOx),
men enbart för nya fartyg.
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har under 2017 samarbetat med bland annat att identifiera försurningskänsliga marker där askåterföring är speciellt angelägen för att skydda mark och vatten.
I sydvästra Sverige är andelen skogsmark som är klassad med hög eller mycket hög surhetsgrad drygt 50 procent. I mellersta Sverige är motsvarande andel i genomsnitt omkring 25 procent och i Norrland cirka 8 procent. När det gäller sjöar, med större yta än en hektar, bedöms andelen som är försu- rade fortsatt vara cirka 10 procent. Återhämtningen sker mycket långsamt. Tillståndet är sämst i landets sydvästra del där nästan 50 procent av sjöarna är fortfarande försurade.
Resultat
Påverkan genom atmosfäriskt nedfall (precisering 1)
Nedfallet av försurande ämnen över Sverige bestäms i stor utsträckning av atmosfärisk intransport av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak från källor i hela Europa. Det svenska bidraget är cirka 10–20 procent på nationell
nivå.256 För ammoniak är andelen nedfall med svenskt ursprung något högre.
Särskilt utsläppen av svaveldioxid har minskat markant de senaste decen- nierna (se figur 3.1). I Sverige är nedfallet av svavel nu det lägsta på över hundra år.257 Våtdeposition av svavel, det vill säga det som kommer med
nederbörd, har under perioden 2001–2016 i norra Sverige minskat med 56 procent, och i såväl sydöstra som sydvästra Sverige med 66 procent.
Figur 3.1 Nedfall av svavel i tre delar av Sverige 2001–2016
0 2 4 6 8 2001 2004 2007 2010 2013 2016 norra Sverige sydöstra Sverige sydvästra Sverige
kilo per hektar
Figuren visar att nedfallet av svavel i tre regioner i Sverige har minskat kraftigt de senaste decen- nierna. Nedfallet är nu de lägsta på mer än hundra år. Siffrorna avser nedfall i form av våtdeposi- tion, det vill säga via nederbörd.
Källa: Svensk miljöövervakning, Krondroppsnätet, Luft och nederbördskemiska nätet samt Integrerad miljöövervakning (IVL, Svenska miljöinstitutet).
256 Data från EMEP Status Report 1/2016.
257 Naturvårdsverket 2016. Miljömålen. Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitet och etappmål 2016.
Nedfallet av kväve var däremot relativt konstant från början av 1990-talet fram till 2005258, men därefter har en tydlig minskning noterats (se figur 3.2).
För perioden 2001–2016 uppvisar miljöövervakningsdata en statistiskt säker- ställd reduktion av våtdeposition av kväveföreningar – med 37 procent i norra Sverige, 39 procent i sydöstra Sverige och 30 procent i sydvästra Sverige. Denna minskning kan härledas till de minskade utsläppen av luftföroreningar i Europa. Inom EU-28 har utsläppen av kväveoxider minskat med 39 procent under perioden 2000–2014, medan utsläppen av ammoniak under samma period har minskat med sju procent.259
Figur 3.2 Nedfall av kväve i tre delar av Sverige 2001–2016
2001 2004 2007 2010 2013 2016 norra Sverige sydöstra Sverige sydvästra Sverige 0 2 4 6 8 10 12 14
kilo per hektar
Figuren visar att nedfallet av kväve på tre platser i Sverige mellan 2000 och 2015 har minskat med mellan 30 och 37 procent. Statistiken avser nedfall i form av våtdeposition, det vill säga via nederbörd.
Källa: Svensk miljöövervakning, Krondroppsnätet, Luft och nederbördskemiska nätet samt Integrerad miljöövervakning (IVL, Svenska miljöinstitutet).
I december 2016 antogs det reviderade direktivet om nationella utsläpp av vissa föroreningar, det så kallade takdirektivet.260 Direktivet omfat-
tar fem gränsöverskridande luftföroreningar, bland annat de försurande ämnena svaveldioxid, kväveoxider, och ammoniak. För perioden 2005–2020 är de nationella reduktionskraven harmoniserade med det uppdaterade
Göteborgsprotokollet inom luftvårdskonventionen.261 Ytterligare bindande
krav på utsläppsminskningar anges till 2030, men då med främsta syfte att reducera hälsoeffekter från partiklar och ozon. Icke bindande målnivåer har även angetts för år 2025. Att nå dessa nivåer är av stor vikt för att uppfylla miljökvalitetsmålet. EU-direktivet för medelstora förbränningsanläggningar262
genomförs i svensk rätt under 2018 och väntas på sikt minska utsläppen av kväveoxider.
258 Miljömålsportalen www.miljomal.se; indikatorn Nedfall av kväve. 259 Data från EMEP Status Report 1/2016.
260 Europaparlamentets och rådets direktiv (2016/228/EU av den 14 december 2016 om minskning av
nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG.
261 Göteborgsprotokollet.
262 Europaparlamentets och rådets direktiv (2015/2193/EU) av den 25 november 2015 om begränsning
BARA NATURLIG FÖRSURNING
BARA NATURLIG FÖRSURNING
Beslutet av den internationella sjöfartsorganisationen IMO att drastiskt minska andelen svavel i fartygsbränsle innebär minskade utsläpp av svavel- dioxid från internationell sjöfart.263 Skärpta svavelkrav med högst 0,1 procent
svavel i fartygsbränslet i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen (de så kallade svavelkontrollområdena, SECA) trädde i kraft 2015. Detta har bidra- git till en reduktion av utsläppen av svavel inom SECA-områdena med cirka 80 procent från och med 2014–2015. Mellan 2015 och 2016 ökade dock alla utsläpp från sjöfart i östersjöregionen, svavelutsläppen ökade exempelvis med cirka tre procent.
Under 2016 beslutade IMO att utse Östersjön, Nordsjön och Engelska
kanalen till kontrollområden för kväveoxider264 (NECA, NO
x Emission
Control Area). Beslutet, som träder i kraft 1 januari 2021, ställer krav på
avsevärt utökad rening av kväveoxider (NOx), men endast för nya fartyg
byggda under 2021 och senare. Utsläppen av kväveoxider i östersjöregionen har sedan 2015 ökat med cirka tre procent. Ökningen av utsläppen av svavel- oxider och kväveoxider beror främst på ökat transportarbete.
Påverkan genom skogsbruket (precisering 2)
Skogsbrukets försurande påverkan har ökat avsevärt sedan 1990-talet, där bland annat uttaget av grenar och toppar (grot) från skogen för energi- ändamål har ökat kraftigt.265 I vissa delar av landet är markens förråd av
baskat joner266 redan utarmat, på grund av den under många decennier höga
deposition som marken mottagit. Detta gör att mark och vatten är mer käns- liga för ett intensifierat skogsbruk med uttag av grot. Studier har visat att skogsbrukets försurande påverkan idag kan vara i samma storleksordning som den som härrör från deposition.267, 268
Arealen skogsmark med uttag av grot mer än fördubblades under perioden 2000–2011, från cirka 31 000 hektar till 74 000 hektar. Därefter har grot- uttaget minskat, och 2016 togs grot ut på cirka 51 000 hektar skogsmark (se figur 3.3).269 Marknaden styr användandet av grot, som huvudsakligen går till
energi produktion. Det minskade grotuttaget under de senaste åren kan här- ledas till att användningen av rena biobränslen minskat inom fjärrvärmesek- torn, till förmån för ökad användning av returträ och andra avfallsbränslen.270
263 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/33/EU av den 21 november 2012 om ändring av rådets
direktiv 1999/32/EG vad gäller svavelhalten i marina bränslen.
264 IMO, Marine Environment Protection Committee (MEPC), 70th session, 24-28 October 2016. Meeting
Summaries.
265 https://www.skogsstyrelsen.se/mer-om-skog/bioenergi/ 266 Mineraler i form av kalcium, magnesium, kalium, natrium.
267 Iwald, J. (2016), Acidificaton of Swedish forest soils, Licenciatavhandling, Sveriges Lantbruksuniver-
sitet, Uppsala.
268 Akselsson, C., Belyazid, S., Critical biomass harvesting – Applying a new concept for Swedish forest
soils, Forest Ecology and Management (Volume 409, 1 February 2018, Pages 67–73).
269 Data baseras på 3-årsmedelvärden för tre regioner i Sverige (Norra, Mellersta och Södra). 270 Slutrapport från arbetet med aktörsrådet kring askåterföring – diarienummer 2012/2850
Ett sätt att motverka skogsbrukets försurande påverkan på mark och vatten är att återföra aska från exempelvis biobränsleeldade värmeverk. Återföring av aska till den svenska skogen ökar långsamt (se figur 3.3). Det finns en diskre- pans mellan uttag av grot och askåterföring som en kompensationsåtgärd för baskatjonförlusterna och för att motverka skogsbrukets försurande påverkan på mark och vatten. Alla områden där grot tas ut är dock inte försurnings- känsliga, utan vissa områden har hög buffrande kapacitet och där påverkas inte markens försurningsstatus. Huvuddelen av uttagen av grot sker i södra Sverige, där samtidigt försurningstrycket har varit högst. Det är också i dessa områden som återföring av aska från värmeverk och industrier är mest omfat- tande. Omfattningen av askåterföring varierar mellan olika delar av Sverige. I förhållande till arealen med grotuttag återfördes cirka 21 procent av askan i hela landet för perioden 2014–2016. I sydöstra Sverige var andelen cirka 40 procent, i sydvästra Sverige 38 procent, och i norra Sverige endast 1 procent.
Figur 3.3 Uttag av grenar och toppar samt askåterföring i Sverige 1999–2016
0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 askåterföring hektar uttag av grenar och toppar (grot)
1999–200 1 2000–200 2 2001–200 3 2002–200 4 2003–200 5 2004–200 6 2005–200 7 2006–200 8 2007–200 9 2008–201 0 2009–201 1 2010–201 2 2011 –201 3 2012–201 4 2013–201 5 2014–201 6
Figuren visar arealen skogsmark där grenar och toppar (grot) tagits ut vid slutavverkning (blå linje),
samt arealen skogsmark där aska återförts (röd linje). För att minska osäkerheter har treårsmedel- värden använts.
Källa: Skogsstyrelsen.
Under 2017 har Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket arbetat fram gemen- samma förslag för att motverka skogsbrukets försurningspåverkan. En del handlar om att på regional nivå identifiera dels de mest försurningskänsliga områdena271 dels de områden där askåterföring är särskilt angelägen. En av de
viktigaste slutsatserna av detta arbete har varit att det finns en tydlig koppling mellan blekjordens mäktighet272 (tjocklek) och alkalinitet i ytvattnet. Att mäta
blekjordens mäktighet i ett skogsbestånd är enkelt. Inför framtida rekom- mendationer bör en fördjupad analys på Sveriges markskikt i förhållande till blekjordens mäktighet göras och en bedömning om dessa marker skall prioriteras för askåterföring. Under 2018 kommer Skogsstyrelsen med för-
271 Maxe L & Lång L-O (2017) Utpekande och analys av försurningskänsliga områden.
SGU 35-1522/2016.
BARA NATURLIG FÖRSURNING
BARA NATURLIG FÖRSURNING
slag på reviderade rekommendationer för uttag av skogsbränsle, det vill säga grot, och askåterföring. Detta är en central del i Skogsstyrelsens strategi för hur uttag av biomassa kan ske inom skogsbruket utan att måluppfyllelsen av miljö kvalitetsmålet Bara naturlig försurning påverkas negativt.
Skogsstyrelsen arbetar också tvärsektoriellt mot skogs- och energisektorn med att informera om och uppmuntra till askåterföring i 13 län i Götaland och Svealand. Den totala mängd aska som återfördes i genomsnitt varje år under perioden 2014–2016 varierade mellan olika delar av landet. I norra Sverige återfördes 213 ton aska, motsvarande siffra för sydöstra Sverige var 3 947 ton och för sydvästra Sverige 6 595 ton aska.273 En del grot tas ut vid
gallring av skog. Vilken effekt det har för skogens försurande påverkan är dock inte utvärderad, varför detta bör undersökas i framtiden.
Försurade sjöar och vattendrag (precisering 3)
Andelen försurade sjöar och vattendrag i Sverige har minskat successivt sedan 1990, då försurningen var som störst. Inga nya uppskattningar av tillståndet har gjorts sedan 2015. Då bedömdes att andelen försurade sjöar, med större yta än en hektar, var cirka tio procent. Endast en liten förändring förväntades till 2020 och 2030, och samma bedömning gäller fortfarande.
Återhämtning av sjöar och vattendrag sker väldigt långsamt, bland annat beroende på att markens naturliga buffringsförmåga på många ställen är låg. Tillståndet är sämst i landets sydvästra del (inklusive Blekinge och Örebro län) där nära hälften av sjöarna är försurade, medan endast två procent av sjöarna i Norrland klassas som försurade.274 I andelen försurade sjöar ingår även kal-
kade sjöar, vars kemiska tillstånd före kalkning har beräknats.
Kalkning av sjöar och vattendrag har sedan 1970-talet fungerat som en metod att dämpa försurningens negativa effekter på framförallt biologisk mångfald. Många vattenlevande organismer är känsliga för försurade vatten, och syftet med kalkningen är att skydda de natur- och nyttjandevärden som hotas. Kalkningen bedrivs med syfte att höja pH-värdet i utpekade områden. Effektuppföljning visar att kalkningen generellt sett gett ger god måluppfyl-
lelse i dessa områden.275 2016 uppnådde 86 procent av de kalkade vattendra-
gen uppsatta vattenkemiska mål, och för sjöar var uppfyllelsen 98 procent. Under de senaste åren har kalkningsverksamheten bedrivits i 17 län och årligen kostat cirka 155 miljoner kronor i bidragsmedel. Kalkning sker i cirka 4 400 sjöar, vilket innebär att ungefär hälften av landets försurningspåverkade
sjöar kalkas.276 Den mest omfattande verksamheten sker i Västra Götaland
och Värmland. I nuläget används årligen drygt 100 000 ton kalk. Den spridda kalkmängden har i det närmaste halverats sedan början av 2000-talet, vilket
273 Data från Skogsstyrelsen.
274 ”För var dag blir det bättre men bra lär det aldrig bli”. Försurning i sjöar och vattendrag 2014.
Fölster,J., Valinia, S. Sandin, L., Futter M.N. Sveriges Lantbruksuniversitet . Vatten och miljö, Rapport 2014:20.
275 Uppgifter från Havs- och Vattenmyndigheten. 276 Uppgifter från Havs- och Vattenmyndigheten.
främst beror på att antalet försurade vatten har minskat. Ett flertal länsstyrelser bedömer emellertid att kalkningen behöver fortsätta under lång tid framöver.
Längs Norrlandskusten påverkas vattenkvaliteten i vissa vattendrag av naturligt sura sulfatjordar. Arealen sura sulfatjordar har uppskattats till minst 600 kvadratkilometer i Norrbotten och Västerbotten277 – en karta håller på
att tas fram över områden där dessa jordar kan förekomma. I Västerbottens län pågår försök med att testa olika markanvändningsåtgärder. Syftet är att minska de negativa effekterna på ytvatten från sura sulfatjordar.
Försurad mark (precisering 4)
Skogsmarkens surhetstillstånd följs upp inom ramen för markinventeringen vid Sveriges lantbruksuniversitet sedan slutet av 1980-talet. Trots den kraftiga minskningen av surt nedfall under senare år märks ingen tydlig generell för- bättring i skogsmarken. Istället har en viss ökning av andelen sur eller mycket sur mark kunnat noteras i Norrland. En liknande ökning av andelen sur eller mycket sur mark syntes i sydvästra Sverige fram till omkring 2005, varefter en viss återhämtning har skett. Det finns en del osäkerheter i dataunderla- get, och en översyn av data och beräkningsmetodik pågår. Flera länsstyrelser fram håller att det saknas kunskap om korrosionshastighet av markförlagda tekniska material och arkeologiska föremål och hällristningar.
Analys
Påverkan genom atmosfäriskt nedfall
Det viktigaste styrmedlet för att reducera nedfallet av försurande ämnen i Sverige fram till 2030 är i nuläget EU:s nya direktiv om minskning av natio- nella utsläpp av vissa föroreningar, takdirektivet, i kombination med det uppdaterade Göteborgsprotokollet. Betydelsefulla är också de beslut som nyligen tagits inom internationell sjöfart, samarbete inom Östersjöregionen (HELCOM) samt insatser som kan behövas för att nå EU:s klimat- och energimål till 2030.
Enligt det reviderade takdirektivet ska de nationella utsläppen av svavel- dioxid inom EU-28 ska minska med minst 59 procent till 2020 och med minst 79 procent till 2030, jämfört med 2005 års utsläppsnivå. Utsläppen av kväve- oxider ska på motsvarande sätt minska med 24 procent till 2020 och med 63 procent till 2030. Om dessa mål uppnås, kommer det att ge betydande minskningar av nedfallet till Sverige av försurande ämnen. Redan i den för-
djupade utvärderingen 2015278 gjordes dock bedömningen att direktivets
preliminära krav ändå är otillräckliga för att uppnå miljökvalitetsmålet fullt
277 Sohlenius,G, Aroka,N. Wåhlén,H. Uhlbeck,& Persson, L. 2015, Sulfidjordar och sura sulfatjordar I
Västerbotten och Norrbotten, SGU-rapport 2015:26.
278 Naturvårdsverket 2015. Styr med sikte på miljömålen – Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering av
BARA NATURLIG FÖRSURNING
BARA NATURLIG FÖRSURNING
ut. Denna bedömning gäller fortfarande, eftersom ambitionsnivån för de fastställda reduktionskraven till 2020 är låg och det reviderade takdirektivet innehåller en rad möjligheter till lättnader för länderna.
De skärpta svavelkraven för den internationella sjöfarten kommer att ge ytterligare positiva effekter på svensk miljö. Utsläppen av svaveldioxid från sjöfart i Nordsjön och Östersjön står tillsammans för omkring åtta procent av svavelnedfallet över Sverige.279 Det medför att den skärpning av svavelkra-
ven som trädde ikraft för SECA-områden i januari 2015, då den högsta till- låtna svavelhalten i olja minskade från 1 till 0,1 procent, redan avsevärt har reducerat sjöfartens utsläpp i Östersjön. Vidare bör den samlade reduktionen i alla SECA-områden bidra till en signifikant minskning av svavelnedfallet över Sverige. Effekten av den kommande globala begränsningen för svavel i marint oljebränsle från 2020 är svårare att bedöma. Påverkan på Sverige från andra havsområden än Nordsjön och Östersjön är mycket små, men en viss minskning av svavelnedfallet – tack vare lägre bakgrundshalter i atmosfären – är tänkbar.
Hur utsläppen av kväveoxider kommer att påverkas på sikt av de NECA- områden som införs i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen är fortfa- rande osäkert. Eftersom endast fartyg byggda 2021 och senare omfattas av de nya kraven, kommer utsläppen att minska gradvis under relativt lång tid. En studie från 2016280 bedömer att det mest sannolika scenariot är att sjöfar-
tens kväveoxidutsläpp inom NECA-områdena kommer att minska med cirka 40 procent fram till 2030 och med drygt 60 procent fram till 2040, jämfört med den utsläppsnivå som rådde 2015. Kvävenedfallet från Nordsjön och Östersjön står för drygt 20 procent av det totala nedfallet av kväveoxider över Sverige. Därför kommer NECA-områdena att ha en betydande påverkan på kvävenedfallet över Sverige, i storleksordningen 10 procent av den nuvarande totala belastningen av kväve fram till 2030.
Påverkan av skogsbruk
Eftersom svaveldepositionen över Sverige minskar snabbt, kommer sannolikt skogsbruket att bli den viktigaste försurande faktorn framöver. Generellt sett påverkas skogsmarken mest av försurning genom ökad tillväxt och skörd,
medan ytvatten kommer att påverkas mindre.281 Strategier för att motverka
försurningen genom askåterföring till skogsmark kommer därför att behöva utvecklas vidare. Återhämtningen av försurade sjöar och vattendrag kommer att fortgå, men fortsatt kalkning kan behövas för att motverka försurnings- skador på växt- och djurlivet.
279 Data från EMEP Status Report 1/2016.
280 Winnes,H. Fridell,E.,Yaramenka,K., Nelissen,D., Fabe,J., Saliha,A.2016. NOx controls for shipping in
EU Seas. IVL, Report U5552.
281 Löfgren, S. Ågren, A. Gustafsson, J.P, Olsson, B. A, Zetterberg. T. 2016.Impact of whole-tree harvest
on soil and stream water acidity in southern Sweden based on HD-MINTEQ simulations and pH-sensitivi- ty. Forest Ecology and Management 383,49–60.
Övrigt
Analysdelen fokuserar i denna uppföljning på de två preciseringarna Påverkan
genom atmosfäriskt nedfall samt Påverkan genom skogsbruk, det vill säga
de preciseringar som uttrycker påverkan på målet. Anledningen är att miljö- kvalitetsmålet främst bedöms utifrån att förutsättningarna i form av styrmedel och åtgärder ska vara på plats till 2020. Preciseringarna Försurade sjöar och
vattendrag samt Försurad mark bedömer framför allt miljötillstånd och kan
uppnås senare när styrmedlen och åtgärderna fått effekt.
Betydelse för Agenda 2030
Åtgärder för att uppnå miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning berör främst Agenda 2030-delmålen 15.1 och 15.5282 (se tabell 3.1). Dessa mål
syftar till att bevara, återställa och hållbart använda ekosystem på land och i sötvatten och deras ekosystemtjänster (15.1) samt att hejda effekterna på biologisk mångfald i naturliga livsmiljöer (15.5).
Under 2017 har både nationella och regionala åtgärder utförts för att