Barn är nyfikna och lär med alla sinnen

Enligt både pedagogerna i den traditionella kommunala förskolan och i Montessoriförskolan vill alla barn lära sig och de är nyfikna. De suger åt sig och i synnerhet de två första åren lär de sig mycket. Det gäller att intala vissa barn att ”du kan”, om de har svårt för något. Pedagogerna berättar även mycket om hur de ser på barnen. Barnsynen framträder som betydelsefull både i den traditionella kommunala förskolan och i Montessoriförskolan. Anna i den traditionella kommunala förskolan säger

De är ju jättenyfikna. De suger ju åt sig, barnen, det märker man ju hela tiden och de blir väldigt inspirerade av varandra. De mindre barnen lär väldigt mycket av de äldre. Det var t.ex. när de ville rita och det var några som inte riktigt kunde hålla i en penna och då började vi visa hur man håller i pennan som man egentligen inte vill utan man vill att barnen ska måla själva, men just det här syftet, att syftet är att barnen ska lära sig att hålla i pennan och barnen vill rita själva. (Anna)

Montessoripedagogerna uppger att en viss skillnad visar sig i att barnen lär sig med hjälp av sina sinnen. Att barnen lär sig med sina sinnen säger även Skjöld Wennerström och Bröderman Smeds (1997). Vidare nämner författarna att de lär sig genom kroppskontakt. Pedagogen Lena från Montessoriförskolan i min intervju berättade att barnen är som magneter, de vill lära sig hela tiden. Det är oftast så att barnen vill känna att de kan själva och således bli individuella personer. Lena uttrycker följande

Barnet är som en magnet kan jag uttrycka det som, som vill ha kunskaper hela tiden och det är en naturlig drivkraft, att du hela tiden vill utveckla dig men har du då, ifall man ser på ett litet barn och som försöker få sina föräldrars uppmärksamhet men får inte det

så vänder det till slut sig från föräldern, de slutar söka dem och det är precis som med kunskap, blir du matad med nya intressanta uppgifter så blir du mer nyfiken på kunskap men får du inte det så tror jag man blir väldigt passiviserad. (Lena)

Vidare talar Karin om att

De kan fråga om saker, de kan stå och titta, man ser det i ögonen, man ser det i kroppsspråket jättemycket om de verkligen är intresserade av det, om man sitter och berättar om svarta tidslinjen och de är intresserade, det ser man ju på dem. (Karin)

Alla barn är kompetenta utifrån sina förutsättningar

Pedagogerna inom båda förskolorna har liknande syn på kompetens hos barnen. Möjligen betonar Montessoriförskolan lite tydligare barnens individualitet. Den traditionella kommunala förskolan ser alla barn som kompetenta. Barn är olika och har skilda förutsättningar. Johansson och Pramling Samuelsson (2003) skriver att barn har olika förmågor och kompetenser, vilket alla pedagoger som jag har intervjuat också säger. Stimulans sker frivilligt och med varandra. Leken och att de har kompisar är det viktigaste av allt. Greta uppger

Inget barn är det andra likt, men de har olika förutsättningar. På denna nivån som vi har ska man inte utmärka något barn, det kommer senare. Leken är väldigt viktig, att de har kompisar och att de stöttar varandra och att de stimulerar varandra. (Greta)

Montessoriförskolan delar denna uppfattning. Man tillägger att ingen är inkompetent, om man så är handikappad på något sätt. Barn med högre intellekt är inte heller mer kompetenta. Man betonar att det finns olika kompetenser, varav den sociala kompetensen är viktigast. Det är exakt vad Skjöld Wennerström och Bröderman Smeds (1997) också säger, genom att barnen umgås med andra barn och vuxna utvecklas de socialt där samvaron bygger på frihet och respekt. Är man kompetent på ett område måste man säkerligen utveckla ett annat. Lena uppger

Alla barn är kompetenta. Det finns inga som föds okompetenta eller elaka eller så. Alla har sina kvalitéer på olika sätt och där handlar det ju om att vara en bra pedagog och kunna locka fram dem, alltså som när man har ett överaktivt barn, t.e.x. ett ADHD-barn så är det ju lika kompetent som andra det är bara det att det har mer spring i benen och behöver mer, kanske stimulans också och lite mer vila, men det är ju lika kompetent som de andra, så även ett handikappat barn är kompetent på sitt sätt och ett förståndshandikappat barn är kompetent på sitt sätt, så man kan ju inte generalisera och säga att det här är kompetenta barn för då tycker jag man är illa ute ifall vi börjar sätta poäng på dem. (Lena)

Barn är som sugproppar och behöver bekräftelse

Den traditionella kommunala förskolan uppger att barnen tycker om att prata om vad de har lärt sig eller lekt och att de gläds åt att få se portfolion. En likhet mellan de båda förskolorna är att barnen inte ska vara bundna till pedagogen utan vara självständiga i sitt arbete. Anna uttrycker det

De tycker om när vi pratar om vad de har lekt idag, och de tänker mycket, de har tänkt på leken, det är nyttigt för leken. Om man istället frågar barnen ’vad har du lärt dig?’ så har de svårare att svara på det men om man då visar portfolien att ’då gjorde du såhär’ då ser man att de blir glada och blir stimulerade. Man märker också själva när de klarar av något som de inte gjort innan, att de klarar av mer och mer. (Anna)

Detta svar kan man likna vid vad Johansson (2003) säger, även om barnen är små har de tankar, funderingar och förmåga att erfara mening. […] Det är viktigt att arbeta med barnens läroprocess. Man ska bygga på deras intresse, kompetens och förmåga att förstå. Montessoriförskolan uppfattar det som att barn är som sugproppar som vill frigöra sig från de vuxna. De gör saker utan att tänka. Lena framhäver

De gör det med rena drivkraften. De gör ju saker utan att tänka att det här ska jag använda till det och det och de har ju inte alls det

tänkande som en vuxen har, ’det kan inte jag lära mig’, som när jag kan tänka såhär ’nej, det är ingen idé jag lär mig det för jag är ändå för gammal för det.’ Men så tänker ju inte ett barn. Det existerar ju inte. De är ju som sugproppar, de vill ju bara lära sig och kunna frigöra sig för de vill ju inte vara beroende av de vuxna. (Lena)

En skillnad mellan förskolorna är att barnen i Montessoriförskolan tycker det är kul med läxor vilket inte tas upp i den traditionella kommunala förskolan. Sofia påpekar

De tycker det är väldigt spännande, det här med att få läxor som de som är mycket äldre. T.ex. de som har syskon i skolan då, och det här med att få läxor, de lär sig det, och tänker om de stora, siffror och bokstäver, de små ser ju inte det på det sättet att allt är en helhet. (Sofia)