Genomförande

Innan jag skulle genomföra mina intervjuer och observationer skulle jag ta kontakt med de olika förskolorna. Först hade jag tänkt att skriva ett brev till dem men jag beslöt att i stället ringa till respektive förskola. Jag presenterade mig och berättade om mitt examensarbete samt frågade om jag fick komma och göra intervjuer och observationer. Jag blev mycket positivt bemött på båda skolorna.

4.3.1 Genomförande av intervju

Fördelar med att göra kvalitativa intervjuer är att man får ett djup och skapar mångfald och får nyanser av det man gör. Man går mer in på det personliga planet. Tanken med att ha använt en sådan här metod är försöka utreda hur mycket pedagogerna utgår från Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen, d.v.s. hur mycket pedagogerna behöver vara med som stöd när barnen ska lära sig något på egen hand, exempelvis genom lek och användandet av olika material inom Montessoriverksamheten och den kommunala förskolan, och om pedagogerna utgår från elevernas egna intressen. En nackdel med intervjuer är att den som intervjuar själv väljer vilka frågor han/hon vill ställa och om de frågeställningar som finns är ostrukturerade kan den som intervjuar, enligt Rolf Ejvegård (2003), fritt följa de trådar som intresserar honom eller utgå ifrån den utfrågades område. För att undvika detta måste man tänka på vilka frågor man måste ställa och vad intervjun skall användas till. En annan nackdel med kvalitativa intervjuer är att de lätt kan övergå till en strukturerad intervju eller t o m bli en muntlig enkät. Det kan hända om man inte lyssnar på den man intervjuar utan i stället är helt fokuserad på de frågor man har i sin intervjuguide. Risken finns också att hela intervjun blir ett osystematiskt samtal som inte har någon struktur på sig. För att minimera dessa

risker bör man fokusera sig på den man pratar med istället för på frågorna samt försöka föra en öppen dialog. Allt för att själva intervjun ska kännas så avslappnad som möjligt så att den man pratar med inte känner press på sig. En stor svårighet är att få den man intervjuar till att ge uttömmande svar och att, enligt Johansson och Svedner (2001), svaren verkligen avspeglar hans eller hennes inställning och erfarenheter. För att denna svårighet inte ska uppstå bör man ha så tydliga frågor som möjligt. Om frågorna är otydliga kan den man intervjuar få svårt att förstå vad man menar och därmed också svårt att svara på frågan. Det finns två saker som gör att en intervju kan gå snett: Den ena beror på den intervjuade – att hon/han inte talar sanning i sina svar, den andra är att den som intervjuar kommer in på ett helt annat område i sina frågor än vad som skulle tas upp (Johansson & Svedner, 2001). För att inte det ska uppstå bör man som intervjuare se till att inte tappa fokus utan vara väl förberedd och ha gått igenom frågorna innan intervjun så att man inte ska behöva läsa från intervjuguiden hela tiden. En annan aspekt kan vara att man är vaken på eventuella motsägelsefulla svar. De första intervjuerna genomförde jag på en traditionell kommunal förskola. Samtalen ägde rum i deras personalrum. Dessvärre kunde jag bara genomföra en av mina intervjuer den ena dagen p.g.a att de skulle ha möten senare under dagen. Den andra intervjun fick jag boka ny dag och tid till.

Den första intervjun på Montessoriförskolan fick jag vänta med till efter lunch då barnen skulle gå ut, vilket gjorde att det blev lugnare inomhus. Intervjun ägde rum på ovanvåningen i ett stort allrum där barnen brukar leka. Vi satt vid ett bord där barnen brukar äta lunch och mellanmål. Min andra intervju ägde rum lite senare samma eftermiddag. Den tredje intervjun hade jag tänkt att genomföra samma dag, men den tredje pedagogen hade märkt att det tog lång tid när vi satt och pratade, så vi bestämde att skjuta på den till nästa dag. Den intervjun genomfördes på förmiddagen. Vi satt då i ”dockis” och pratade. En fördel med kvalitativa intervjuer och användandet av exempelvis en bandspelare är att man kan lyssna på nytt. Nackdelar med att använda bandspelare är att det finns de personer som inte tycker om att bli inspelade. Pål Repstad (1999), menar att ”De blir extremt hämmade, och hela situationen blir mycket konstlad.” Den fjärde intervjun gjorde jag på en traditionell kommunal förskola. När jag kom in pratade jag en stund med en av pedagogerna på en av avdelningarna. Hon hänvisade mig sedan till personalrummet. Där fanns det en soffgrupp och ett bord. Precis när man kom in fanns en bokhylla till vänster med många pärmar, böcker och

papper. Jag förberedde mig genom att sätta igång bandspelaren och lyssna så att allt fungerade. Därefter satte intervjun igång med en av pedagogerna. Hon satt i soffan och jag i fåtöljen och samtalet flöt på bra. Min femte och sista intervju genomfördes med en annan pedagog i samma personalrum. Som Repstad (2000) säger så kan den man intervjuar bli hämmad, men det märkte jag inget av hos någon av pedagogerna. Alla intervjuer gick bra.

4.3.2 Genomförande av observation

När man gör observationer kan man inte dra pedagoger och barn över en kam. Alla som gör observationer har sina subjektiva tankar och åsikter. Man kan se olika saker i olika samlingar eftersom förskollärarna inte gör samma saker i samlingen varje gång och dessutom behöver det inte heller vara samma pedagoger som har samlingen två dagar i rad. Det kan vara stora variationer. Det som är positivt med observationer är att man som forskare får tillgång till det sociala samspelet och de olika sociala processerna som ingår i förskoleverksamheten som intervjuundersökningar och textanalyser ofta bara kan ge indirekt och andrahandskunskap om.

För att du ska kunna göra en observation krävs att du vet vad det är som ska observeras. Enligt Rubinstein Reich och Wesén (1986) är syftet med observationerna att se vad som händer i arbetet med barnen. Observationerna måste vara inriktade på olika betydelsefulla faktorer för vad som händer. Det är för att man ska få en helhetsbild, förstå samt kunna utvärdera det man sett. Jag har gjort är ett löpande protokoll. Det innebär att man skriver ner vad som händer under en viss tid. Man kan också skriva det med regelbundna tidsintervaller, t.ex. en minuts skrivande, uppehåll i tio minuter, skriva en minut o.s.v. Den metoden har jag använt mig av. I ett löpande protokoll ska man försöka skriva så detaljerat som möjligt vad som händer utan att värdera och istället göra tolkningar i efterhand (Rubinstein Reich, Wesén, 1986). Man kan t.ex. skriva om vad som händer i dockvrån, eller under en speciell aktivitet eller någon rutinsituation eller vid ett bestämt bord. När jag genomförde mina observationer inriktade jag mig på samlingen hos den traditionella kommunal förskolan och dels vad som hände under en hel dag på Montessoriförskolan. Jag hade önskat att göra observationer under hela dagen på den traditionella kommunala förskolan också. Anledningen till att jag inte kunde göra det var att det var lite personal och de skulle gå

till biblioteket och lämna tillbaka böcker och sedan skulle personalen ha möten. Nackdelarna med observationer är att man kan få utlopp för sina känslor i händelserna och ser därmed saker från ett subjektivt perspektiv. För att minimera den risken bör man se till att vara så neutral som möjligt och inte skriva om hur pedagogen skulle ha agerat i olika situationer, allt för att inte döma dennes arbete i en negativ tappning. Risken finns då att den pedagog man observerar i efterhand, kan tolka det som att man ser ner på dennes arbete, vilket inte är avsikten. En annan nackdel är att den som observerar kan påverka den miljö som de agerande befinner sig i. De agerande som uppehåller sig på platsen kan därmed bete sig på ett annorlunda sätt än vad de skulle ha gjort om inte observatören hade varit där. För att göra det så obehindrat som möjligt för personalen skulle man kunna tala om för den pedagog man tänkte observera att man håller på med en undersökning som rör pedagogers arbete i samspel med barnen och att den kommer att vara anonym. En tredje nackdel med observationer är att man inte vet vad resultatet av den pågående processen blir i förväg och tänker därmed att observationen inte är till någon nytta av det man har sett. (Ejvegård, 2003) För att undvika det bör man se till att inte ha för höga förväntningar på resultatet samt att göra fler observationer för att få en bättre bild. Mina icke deltagande observationer har jag utfört för att kunna se samspelet mellan pedagogen och barnen, allt för att få en personlig bild av hur pedagogerna stimulerar barns lärande. Mina observationer ser också ungefär likadana ut som Henckels, jag har observerat lärarna i samspel med barnen och utgått ifrån lärarnas perspektiv att se på barns lärande. Detta har genomförts under en hel dag och, precis som Henckel, vid speciella tidpunkter. Den första observationen gjorde jag på den traditionella kommunala förskolan där jag fick vara med i samlingen titta på vad de gjorde. Jag satte mig lite i bakgrunden för att inte verka så närvarande. Jag observerade från kl. 9 på förmiddagen och en timme framåt samt att jag skrev ner på papper hur pedagogerna kommunicerade med barnen. Den andra observationen genomförde jag på Montessoriförskolan. Där observerade jag under en hel dag, från klockan 09.00 fram till klockan 15.00. Jag följde en av pedagogernas arbete med barnen och även här skrev jag ner på papper, dock skrev jag ner händelser ungefär var 10:e minut. Jag försökte återigen att hålla mig i bakgrunden för att inte verka alltför märkbar.

4.4 Analysbeskrivning

Jag har översiktligt lyssnat igenom alla mina intervjuer. Därefter har jag på nytt lyssnat mera noggrant för att kunna skriva ner svaren på papper. Sedan har jag läst igenom mina intervjusvar för att kunna få en föreställning om lärarnas olika personliga tankar kring lärande och utveckling. Därefter har jag sökt finna möjliga kategorier och/eller teman som har kommit upp under intervjuerna, allt för att kunna göra det lättare för läsaren att förstå och se de eventuella mönster som finns. På detta har jag försökt göra en tolkning av helheten och sammanhangen, (Repstad, 1999), och sökt svaren på mina olika frågeställningar. Detta har jag sedan låtit mynna ut i en jämförelse med de teorier och den forskningsbakgrund som jag har till mitt förfogande för mitt arbete. När jag analyserade mina observationer skrev jag en sammanfattning av dem och jämförde med vad de visar om lärande och kunskap i de båda förskolorna.

4.4.1 Forskningsetiska överväganden

Före intervjuerna och observationerna ringde jag först till Montessoriförskolan (de kände mig sen praktiken). Jag berättade att jag höll på att skriva en c-uppsats och att jag ville jämföra Montessoriförskolan med den traditionella kommunala förskolan med användande av både intervjuer och observationer. Jag var välkommen till dem. Därefter ringde jag till den traditionella kommunala förskolan. Där hänvisades jag först till rektorn. Efter hennes samtal med de pedagoger jag sedan kom att intervjua fick jag hennes godkännande. Jag berättade för alla pedagogerna att de kom att vara anonyma i min uppsats och att det inte skulle gå att identifiera någon. Jag talade också om att uppsatsen endast är till för min forskning (Vetenskapsrådet, 2001).