Lärande sker hela tiden

En likhet mellan svaren från pedagogerna inom den traditionella kommunala förskolan och Montessoriförskolan betonar är att lärande sker hela tiden. Pedagogerna i den traditionella kommunala förskolan tillägger att barn lär sig när de är intresserade och i planerade aktiviteter. Anna ger ett bra argument för det

Lärande tycker jag är när man tar in intryck från omgivningen. Man lär hela tiden av andra människor. Genom leken och den planerade leken och vid måltiden och i samlingen, alltid finns lärande i det. Det är genom oss som pedagoger att det är viktigt att vi stimulerar barnen, att vi pratar mycket. (Anna)

Lena säger

Barnen i förskolan lär nog sig hela tiden genom att de är iakttagare, så man behöver inte ha någon teori direkt med dem utan de lär sig av varandra och de lär sig se på varandra och de lär sig att se på pedagogerna. (Lena)

Pedagogerna i Montessoriförskolan delar denna syn. Sofia säger

Att det är något som sker av sig själv när barn är nyfikna i vardagen. Det är inget man lär ut, utan barnen tar det till sig. (Sofia)

Samma sak tar Johansson (2003) upp att lärande är något som dyker upp i vardagen och som är viktigt att ta tillvara på. Att man måste passa på när barnen visar intresse och när de är nyfikna. De aktiviteter som pedagogerna berättar om är bl.a. samlingen, leken och måltiderna. Den traditionella kommunala förskolan ser socialt lärande som en viktig ingrediens i vardagen för barn. Där lär de sig också genom att ge och ta, exempelvis när man lyssnar. De lär sig även om de inte förstår andra människor. Pedagogerna i Montessoriförskolan svarar att barnen lär sig hela tiden, exempelvis i samlingen, i vardagen eller hemma. Barn är som sugproppar när det gäller att lära sig. En annan

likhet är att pedagogerna oberoende av inriktning tar upp att lärande sker vid samling, leken och måltider. Jag kommer i de följande avsnitten att beskriva hur de tar upp detta.

Samlingen är en viktig välplanerad aktivitet

Alla pedagoger inom de båda verksamheterna betonar i intervjuerna samlingen som en betydelsefull aktivitet. En annan likhet är att pedagogerna inom båda förskolorna arbetar med teman i samlingarna. En skillnad är att man i Montessoriförskolan kan presentera material i samlingen vilket inte sker i den traditionella kommunala

förskolan. I den traditionella kommunala förskolan sitter alla barn i olika åldrar samlade men i Montessoriförskolan väljer man endast de barn som är intresserade och mogna för att ha samling. Samlingen på en traditionell kommunal förskola är temaanknuten. I 5-årsgruppen kan barn få lära sig att räkna, till exempel genom att dela frukt. Man kan även prata om olika djur som finns på en bondgård med pedagogerna i både den traditionella kommunala förskolan och Montessoriförskolan. Anna från den traditionella kommunala förskolan säger

Det är olika vad man jobbar med, vi jobbar mycket med tema, nu jobbar jag i 5-årsgruppen och då har vi oftast när vi träffas, en sång som vi sjunger och vi räknar barnen så de lär sig att räkna, hur många barn är borta och att man kan dela frukter i olika halvor och fjärdedelar och sen har vi sånger och så har vi olika grupper nu med barnen där vi har pratat om olika djur och vi har varit på en bondgård och så, att man liksom får in alla delarna i arbetet. (Anna)

Montessoriförskolans samlingar ska vara lärorika från början till slut. Till lekar väljer man intresserade och mogna barn. Man försöker även plocka fram de som brukar vara blyga och svaga. Samlingen kan innehålla presentation av Montessorimaterial eller också teman, eller slutligen diskussioner om sådant som har hänt. Karin och Sofia uttrycker detta på följande sätt.

Vid samlingar måste du ha hittat, planerat och valt ut barn som är mogna för det, som är intresserade av det för annars lär de sig aldrig. Du kan ju aldrig lära en 2-åring att skriva en bokstav för det blir

missvisande och det vill man aldrig ha ett barn, de måste vara mogna för det och det måste du själv som pedagog ha observerat att detta barnet är moget för den här övningen och då får han lov att göra det. (Karin)

Under hela samlingen, det är också en rutin, man tar upp olika teman, hur det går till och att de ska vara med och hålla i samlingen, sen har vi ju ändå de teman som vi följer lite så, vi presenterar Montessorimaterial, naturen, utedagar, olika diskussioner som kommer upp, vad de är intresserade av, vad som har hänt, om det har hänt något speciellt, som allvarliga saker, roliga saker och att de är med och kollar så att allt funkar och så. (Sofia)

Måltiderna

Intervjuerna visar att de båda förskolorna har likartad syn på måltidernas betydelse för barnens lärande, framför allt för den sociala kompetensen, såsom att ta hänsyn till varandra och visa artighet. Anna som arbetar i den traditionella kommunala förskolan betonar att barnen lär sig vid måltiderna. Hon betonar också att lärandet innefattar turtagandet och att skicka till kompisen.

Det är just det här att de får ta sin mat och man får skicka till sin kompis och det är om man vill ha någonting och det här med turtagandet, sen samtal, man kan prata om vad man har gjort, nu brukar vi berätta en saga om tomten, och sen får barnen berätta om hur de känner sig. (Anna)

Under måltiderna på Montessoriförskolan lär sig barnen en del som innebär rutiner och motorisk träning. Karin säger så här

Vid måltiden, så gör dem det hela tiden, från det att man börjar duka och då lär de ju sig som vi har, ’dukbarn’ eller ’husmöss’ som oftast dukar och då dukar man ju med kniv och gaffel och sked och glas och tallrik och så får ju barnet säga varsågoda. Sen lär de ju sig att hålla i kniven och gaffeln och man äter inte med fingrarna och man

sitter ordentligt på stolen, och det här med artighet, man säger ’tack så mycket’ och ’be och skicka’ och ’tack för maten’ och ’varsågoda’. (Karin)