Fakta, färdigheter, förståelse och förtrogenhet i en integrerad kunskapssyn

Alla pedagogerna delar generellt synen på de fyra F:en. Både den traditionella kommunala förskolan och Montessoriförskolan sammanlänkar begreppen, om än på lite olika sätt. Den traditionella kommunala förskolan värderar det sociala högst. De fyra F:en kommer oftast in i deras verksamhet. Det som är konstigt är att de flesta av pedagogerna inom båda verksamheterna inte känner till de fyra F:en. Läser man i läroplanen (Lpfö98) står där klart och tydligt att kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och

samspelar med varandra. Campner Persson (2000) pekar ju också på att färdigheter är den kunskapsform som vi i förskolan mest är bekant med. Vidare enligt läroplanen skall verksamheten utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper. Pedagogerna inom den traditionella kommunala förskolan säger att man pratar, förklarar och är med i aktiviteterna. Greta förklarar

Det är ju fyra viktiga grejer, men den sociala biten är allra viktigast, att barnen är trygga på förskolan, sen är det bra att man får lite fakta, färdigheter, förtrogenheter, och förståelse, det är jätte bra och ofta kommer det in i själva verksamheten mycket. Man förklarar, att vi är med där, att man pratar mycket med barnen. (Greta)

Enligt pedagogerna i Montessoriförskolan krävs färdighet för att förstå fakta. Till fakta hör att ta reda på olika saker, oftast genom att läsa böcker. Färdigheten representerar vad man har upplevt. Pedagogen visar och barnen får tillämpa och tar på så sätt med sig kunskap att använda senare i livet. Färdigheten kommer successivt och man måste ha förtrogenhet med något innan man lär sig nästa sak, exempelvis kan man inte lära sig springa innan man lär sig gå. Känner barn förtrogenhet med en sak, kommer tryggheten fram automatiskt. Förståelse innebär att man lär sig något genom att göra det och vara med i vardagen och få en helhet. Den traditionella kommunala förskolan betonar, i likhet med Montessoriförskolan att fakta ligger till grund för att kunna få en förståelse. Man jämför även med tidigare förvärvade kunskaper och de jobbar med olika sätt att lära sig på. Förståelsen, och därmed lärandet, är en process som utvecklas och pågår hela livet. Lena som är pedagog på Montessoriförskolan säger

Det är som jag säger, du måste ha fakta, eller du måste ha en färdighet för att förstå fakta. Allting måste finnas i ett samspel. Det måste hela tiden vara ett flöde där emellan och finns inte det flödet så kan du ju inte heller inta fakta och saker och ting du inte har en förståelse för t.ex. så lägg allt i en tombola och snurra runt så blir det jätte bra. Sen är det ju den ena som utvecklas mer än den andra periodvis men den andra måste få hänga med, du kan ju inte utesluta någon av de färdigheterna så att säga. (Lena)

Kunskap erhålls mest genom att göra

En likhet för de båda förskolorna är att barnen får arbeta med konkreta material. I den traditionella kommunala förskolan aktualiseras de tre begreppen i utomhusaktiviteter som Friluftsfrämjandet eller Mulle men när de beskriver vilken typ av kunskap barnen får handlar det mest om färdigheter. Greta, pedagog i den traditionella kommunala förskolan säger

Och det är samma som när vi är ute, att vi är med i friluftsfrämjandet, vi har knoppar, knytte och Mulle-aktiviteter och då har vi planerad verksamhet ute och där får vi titta på färg och form och hur de räknar pinnar, tjocka, stora, vad som händer i naturen, att man ska vara rädd om naturen, Mulle kommer på besök och frågar vad som är viktigt. (Greta)

Barnen observerar färg och form och de räknar med till exempel pinnar. Det är enormt viktigt att kunna göra någonting med alla sinnen. Man anser att barnen vet väldigt mycket för att vara så pass unga. De fångar hela tiden upp kunskap. Minst lika viktig är förståelse. Finns inte grunderna, kan förståelsen försvåras. Vad ett barn än får göra måste det vara svårare än vad det tidigare gjort, annars går barnet ej vidare i utvecklingen.

Montessoriförskolan strävar efter att barnet ska få göra saker och ting självständigt. I den ”praktiska hyllan” ingår exempelvis en sopövning där barnet häller ut saker, ritar en ring och sedan sopar upp det. En annan praktisk övning kan vara att putsa en spegel. Barn tror ofta inte att de håller på att lära sig, när de gör saker men alla barn vill visa vad de kan och vet och på så sätt bli bekräftade. Pedagogens uppgift är att göra barnet intresserat av att veta och förstå. Barnet måste förstå det de får veta och samtidigt veta varför de förstår. Det handlar om att konkretisera kunskapen. Karin som arbetar på Montessoriförskolan säger

De vill ju lära sig saker hela tiden att göra själv, eller att klara av att övervinna någonting som de inte har klarat av innan och det strävar

de ju efter att bli självständiga individer som klarar av att ta hand om sig själv. […] (Karin)

Skillnaden i de olika förskolorna är att i Montessoriförskolan strävar man efter att barnen ska bli mer självständiga i att inhämta kunskaper medan man i den traditionella kommunala förskolan är mer strukturerad och har mer organiserade aktiviteter.

5.2.2 Faktakunskaper

Båda förskolorna arbetar så till vida likartat att pedagogerna finns till hands och stimulerar barnen till att söka kunskap. Den traditionella kommunala förskolan arbetar ganska mycket med språk och matematik. Man stimulerar barnens lek genom att medverka och finnas till hands. Greta som arbetar i den traditionella kommunala förskolan berättar

Vi stimulerar barnens lek genom att bara vara med, att bara finnas till hands, och där kommer både språket och matematiken in och vi frågar barnen hur många är vi idag? Hur många flickor är ni här? Hur många pojkar är vi här? Sen när de kommer upp i 5-6 årsåldern så får de titta lite grann på hur siffrorna ser ut. Hela tiden så finns det i verksamheten. (Greta)

I Montessoriförskolan strävar man efter att arbeta lika mycket med alla ämnen och betonar vikten av helheten. Lena, en av pedagogerna, säger

Vi arbetar med allt, alltså det går ju ihop. Du måste ju förstå för att du ska kunna lära dig det. Förstår du inte det så kan du inte lära dig det heller, då kan du inte lägga det i din kunskapsbank, och då vet du när du har lärt dig. (Lena)

Man använder inte bara Montessorimaterial, utan ibland har man olika teman eller anpassar en utvecklingsplan efter individen. Pedagogerna utvärderar ofta för att se vad som kan förbättras i barnens situation. Framför allt arbetar de med att se samspelet

mellan barnen. Skillnaden är att man i Montessoriförskolan har material för de olika faktakunskaperna samt att man arbetar mer med helheten.

Natur och material ger stimulans

Likheterna mellan förskolorna är att de båda vill att barnen ska få vara ute i naturen så mycket som möjligt och göra iakttagelser. För att stimulera kunskapen, anordnar lärarna i den traditionella kommunala förskolan utedagar, under vilka barnen får vistas i naturen, skogen eller på stranden. Man experimenterar och undersöker och pratar om olika kretslopp i naturen. Anna som arbetar på den traditionella kommunala förskolan berättar

Vi har utedagar då vi är ute i naturen, skogen, stranden och, då har vi ju dels att de får leka fritt och att man experimenterar och undersöker att man är med där när de hittar saker och att man tar vara på det. Sen kanske det man kan förvara att man samlar föremål och att man pratar om vad som händer med olika saker i naturen, att de förmultnar och så. (Anna)

Pedagogerna i Montessoriförskolan vill också att barnen ska få vara ute mycket i naturen och se på den. Man betonar att individuella prestationer är viktiga och att barnen ska ha rätt att vara nyfikna. Man presenterar noggrant materialet. På samlingen berättar man om erfarenheter och upplevelser. Lena berättar

Dels har vi ju individuella presentationer för barnen sen presenterar vi ju material i samlingar sen pratar vi ju väldigt mycket om erfarenheter och upplevelser i samlingarna där alla barnen får komma till tals […]. (Lena)

En skillnad är att man i Montessoriförskolan gör presentationer av material och går igenom det tillsammans med barnen och har material för olika faktakunskaper.

Matematik som en integrerad del i vardag och övningar

En likhet mellan de båda förskolorna är att man integrerar matematik. Pedagogerna i den traditionella kommunala förskolan tycker att man allmänt sett är dålig på att

synliggöra matematiken. De barn som inte ser matematik i vardagen, borde få vara med när man dukar, räknar barn eller leker med pinnar och bilder. Vanja Karlsson (1991) talar om att ämnesinnehållet i förskolan bearbetas i lek, i samtal och på ett undersökande sätt. Man kan säga att pedagogerna i den traditionella kommunala förskolan försöker integrera matematiken i vardagen där barnen får vara med och göra undersökningar inom ämnet matematik. Anna, pedagog i den traditionella kommunala förskolan berättar

Särskilt matematik har man varit dålig på och kanske synliggöra och jag själv har inte varit bra på matematik i skolan och då kan det bli så att ’nej, men jag vill inte’ men det är ju jätte viktigt, och särskilt då barn som kanske inte ser matematik i sin vardag, de behöver synliggöra matematiken. Man dukar och man räknar barn, och man leker med pinnar och bilder och allt man har tagit med. (Anna)

Pedagogernas åsikt i Montessoriförskolan att alla ämnen är lika viktiga. Således försöker man integrera olika ämnen i övningarna, som exempelvis att sy siffror på sykort. Där får de träna både motorik och matematik. Lena berättar

Ofta är det ju så att man försöker väva in det ena i det andra, man kan ju inte bara koncentrera sig på matte t.ex. som när vi lär barnen siffror här så syr de ju oftast eller de börjar med att sy sykort och det är en siffra för då får de en motorisk färdighet samtidigt som de lär sig en matematisk symbol. Alla bitar är lika viktiga. (Lena)

Skjöld Wennerström och Bröderman Smeds (1997) skriver att matematikmaterialet ska vara ett redskap på väg mot en större förståelse. Hon skriver också att barnen lär sig, med hjälp av det konkreta laborerandet med materialet, att räkna med endast tankens hjälp. Man visar barnet innan det ska lära sig någonting. Man menar att barnet ska lära sig det de är intresserade av och intresset stimuleras avsevärt om föräldrarna också visar intresse.

Medan pedagogerna i den traditionella kommunala förskolan talar om att integrera matematiken i vardagen tar pedagogerna i Montessoriförskolan alltså upp att man ska behandla alla ämnen och inte enbart se till matematiken.

Språket

Språket har betydelse enligt både pedagogerna i den traditionella kommunala förskolan och Montessoriförskolan. En annan likhet mellan de båda förskolorna är att det är viktigt att föra en dialog med barnen. Pedagogerna i den traditionella kommunala förskolan har uppfattningen att barn lär sig mycket som har med språket att göra i dialoger. Det gäller både dialoger mellan barn och mellan en vuxen och ett barn. Lillemyr (2002) skriver att kommunikation ses som en symbolisk process, dvs. att man delar erfarenheter där man både använder rösten och exempelvis kroppsspråket för att kommunikationen ska bli meningsfull för två eller flera människor. Vidare talar pedagogerna om att barnen lär sig språk också genom att t.ex. räkna klossar eller legobitar. 5-6-åringar kan ibland också skriva. Greta, uttrycker det så här

Språket lär man mycket i dialog barn – barn och dialogen mellan barn – vuxen och allting kommer in, både språket och matematiken. De kan räkna klossar och de kan räkna legobitar och de kan sitta och skriva. Speciellt de som har kommit upp i 5-6 årsåldern, då skriver de mycket. (Greta)

Enligt pedagogerna i Montessoriförskolan kan barn uppvisa språklig kunskap i många situationer, bland annat när de uttrycker vad de tänker om något, när de kan vara trevliga vid matbordet eller om de ska bearbeta erfarenheter. Karin ger sin syn på detta

Man ska ju ta vara på det som man har på förskolan med det här att prata och diskutera med barnen, men allt material som man har, de liksom får känna på bokstäverna, får känna hur det känns i munnen att säga ”M”, att man har olika lekar där man ska känna på bokstäver och hur man integrerar det konstnärliga, att man får känna på kortet, att man målar det med vattenfärg och får in många olika tekniker att lära sig språket och sjunga och rim och ramsor att man får höra språkets melodi. (Karin)

Inom Montessoriförskolan är de fem sinnena ett tydligare återkommande inslag i aktiviteterna: Barnen får känna på bokstäverna hur de känns att säga, de får integrera det konstnärliga genom att måla med vattenfärg och slutligen får sång, rim och ramsor dem att höra språkets melodi.

Lära genom lek

Pedagogerna i den traditionella kommunala förskolan och Montessoriförskolan är helt överens om att leken utgör ett sätt att lära sig. De som har svårare att leka får vara med när de leker som har lättare för det. Lillemyr (2002) skriver att leken är viktig för alla barn. Den både engagerar och motiverar barn och har en central betydelse för både lärande och den sociala delen. För barn är leken en zon där barnen kan få vara uppfinningsrika och bara få leka det som är roligt. Den traditionella kommunala förskolan satsar på språk- och matematiklekar. Framför allt ska det vara väl strukturerat, som till exempel Greta uttrycker det i citatet om Mulle etc. på sidan 46.

Pedagogerna i Montessoriförskolan påstår att barn lär sig hela tiden i leken. Man betonar särskilt rollekar och det sociala samspelet, att alla är delaktiga. Rollekarna kan återspegla vuxenvärlden eller motsvara barnet själv, som i leken mamma pappa barn. Lillemyr (2002) säger att barnens lek är hämtad från de vuxnas värld eller från erfarenheter i den egna miljön. Lena säger att barnen visar engagemang och intresse.

Då lär de ju sig också för det är ju olika stadier du är på, hur mycket du kan delta beroende på vilken ålder, jag menar låt säga att du gör en ringlek med sånger så är det kanske vissa moment du inte kunde för ett halvår sedan som du sen kan ett halvår efter så att hela tiden så länge det finns stimuli runt omkring dig så lär du dig ju, sen att det är nivåanpassat efter vilken ålder du är i, inte helt generellt alltså, men lite grann, du måste kunna vissa saker innan du kan lära dig, du måste kunna gå innan du lär dig springa t.ex. (Lena)

Det ska vara frivilligt att bestämma om man ska vara med eller inte. Däremot är åldern en viktig faktor; en 4-åring kan till exempel ej leka något som är till för 6-åringar.

Ringlek med sånger exemplifierar vad som kan förekomma här. Karin, berättar så här om den planerade leken

Har de en planerad lek måste de ju vara intresserade av att lära sig det. Du måste ju fånga barnens uppmärksamhet i leken och tycka att det själv är kul, annars tycker ju inte de att det är kul. Om inte du är engagerad så tycker inte barnen heller att det är kul, då måste man i den planerade leken ha valt ut de barn som är mogna för det, som är intresserade. Det måste ju vara en fri vilja att vilja vara med och då kan jag visa någonting eller leka någonting med dem i någon planerad aktivitet så att de får ut maximalt. (Karin)

Lena hävdar att kunskaper om lek inte finns med från födseln. Vissa lekar är medfödda. Organiserade lekar kan göra att barnen leker på egen hand sedan. Leken är av stor betydelse. Den kan återspegla världen de lever i (”mamma pappa barn”), eller förmedla ett budskap (leka med dockor eller slå varandra). Barn lär sig alltid i leken. Skillnaderna är att de organiserade lekarna i den traditionella kommunala förskolan är mer strukturerade och att alla barn är medverkande medan pedagogerna i Montessoriförskolan lägger vikt vid att under de organiserade lekarna måste barnen vara intresserade av det.

Barns och vuxnas värdegrund

Pedagogerna i båda förskolorna har, som framgår, en likartad syn på värdegrunden. I fråga om värdegrunden hävdar pedagogerna i den traditionella kommunala förskolan att alla ska få vara med, att mobbning skall förhindras. Som vuxen är det viktigt att gå in och stötta dem som är utanför. Johansson (2003) betonar vikten av att barnen lär sig att ta hänsyn till andra och förstå andra människor. […] Vidare skriver hon att vuxna strävar efter att barn skall se positivt på varandra och kunna känna medkänsla för sina kamrater. Greta uttrycker

Och det är det här med värdegrunden också, det får aldrig förekomma mobbing på förskolan. Man måste hela tiden vara med och stötta, ser vi någonting att det blir bråk så måste vi gå in och

bryta. Är där någon som inte får vara med och leka så går vi in och bryter det och säger ’här ska alla vara med och leka’. (Greta)

Normalt sett försöker man följa läroplanen och iup (individuell utvecklingsplan). Pedagogen utvärderar sina insatser för att se vad som kan göras bättre. Man diskuterar värdegrunden och barns inflytande är viktigt. Bemötandet skiljer sig från barn till barn, men alla barn skall ha samma rättigheter. Anna säger

Ja, vi jobbar mycket med kvaliteter i det här. Att vi tittar på målen och konkretiserar vissa mål. Sen har vi satt ut vissa kriterier och så tittar man just på det som pedagoger, hur gör vi? Varför gör vi så? Vad kan vi göra bättre? Vad har barnen lärt sig utav det här? Så det är jätteviktigt det här med barns inflytande. Att sätta ord på det vi gör, och sen, vad lär sig barnen? Har de lärt sig någonting? Och då utgår vi från läroplanen och iup , strävansmålen. Att barnen får vara med, att de ska få en förståelse för vad man får göra här. (Anna)

Pedagogerna i Montessoriförskolan poängterar att man ska ha gemensam värdegrund. Läroplanen skall följas och de gällande målen ska uppfyllas. Man vill kunna integrera barn i olika kulturer och samma krav ställs när det gäller matematik och språk i vardagen. I samlingen intalar man barnen att ingen ska få uteslutas ur någon lek utan alla får lov att vara med, på samma sätt som i traditionell kommunal förskola. Betydelsen av att upprätthålla värdegrunden också i relationen till föräldrarna betonas. Lena hävdar

Ja, vi ska ju följa läroplanen, men man ställer ju det utifrån sig själv. Min värdegrund ser ju annorlunda ut än din t.ex. Men det är ju viktigt att vi är ett arbetslag att man har ungefär likadana värdegrunder […] Vi försöker ju titta och våra personalmöten går ju mycket ut på hur man ser barnet och vilka värdegrunder gentemot föräldrarna och hela den biten så vi är samspelta så att annars är ju risken att det blir en konflikt […] (Lena)

6. Diskussion

I detta avsnitt kommer jag att beskriva resultatet och diskutera om jag har kunnat få mina frågor för studien besvarade.

6.1 Resultatdiskussion

Utifrån vad de olika förskollärarna har sagt i mina intervjuer har jag kommit fram till att lärande och kunskap är något som barnen har med sig hela tiden, de är som sugproppar som bara vill ha mer och mer kunskap och vill lära sig hur mycket som helst, vare sig det sker i den fria leken, den planerade leken, vid måltiden eller i samlingen. Barn är olika och lär sig på olika sätt vilket man måste ta tillvara på genom att finnas där för barnen i samspel och även i dialog med dem. Även om det finns barn som kan ha förhinder av olika slag så är inte de mindre kompetenta än andra. De behöver kanske bara lite mer stimulans och mer material. Det finns inga inkompetenta barn, de föds alla med kompetenser, och när de är nyfödda kan de lära sig vilket språk som helst men de tar till sig det språk som föräldrarna pratar. Barnen ska kunna lära sig att kommunicera, både med varandra och med vuxna. Alla barn stimulerar varandra,