Med barnens medverkan eller inte?

Exempel 50. Dokumentationen som pedagogiskt verktyg i nuet. Träff 3 Genom de dokumentationer som deltagarna tagit med till träffarna har det visat sig att olika sätt att genomföra dokumentation förekommer. De allra flesta dokumentationer har gjorts av pedagogerna om barnen och i efterhand har samtal förts utifrån bilder eller filmer tillsammans med barnen. Men några av deltagarna har också berättat om dokumentationer som gjorts till- sammans med barnen. En sådan dokumentation berättas här av Helen som gjort ett bildspel tillsammans med ett barn i dataprogrammet Photostory.

Bildspelet består av foton från en aktivitet där två barn har målat med olika färger på ett stort papper på golvet. Ett lika stort papper läggs ovanpå det som målats och färgerna blandas och gör ett mönster. Ett av barnen som här får heta Karin har fått vara berättarröst till bilderna.

E: vad ville du synliggöra med den här dokumentationen? Helen: men de var väl just för de första tekniken att dom får vara

med å få höra sin röst å (.) för dom har ju aldrig hållit på å liksom haft ett headset på sig å pratat å så (.) lite de å hon var ju jättestolt när hon fick höra sin röst ’så där låter den’ precis som vi känner de när ’så där låter jag väl inte’ men bara en sån sak å sen ja förmedla lärandet då med färger E: så du såg de här som en (.) en didaktisk situation själva do-

kumenterandet med barnet?

Helen: jaa precis å sen kunna reflektera tillsammans med dom för när man sitter å gör den här, har ni provat de nån gång, de här programmat?

Sigrid: ja ja

Helen: så sitter ju hon å berättar till varje bild vad som har hänt, jag har fortsatt att göra en till grej med henne å då har hon skri- vit ut en saga (.) hon har skrivit saga å sen så skapade hon i trolldeg en massa figurer (.) å så har hon fotat, för de här har hon fotat själv, så dom får ju vara med liksom å fota ja allti- hopa då (.) å sen har hon berättat till varje bild den här sa- gan […]

Helen förefaller ha använt en, både för henne och barnet i fråga, ny doku- mentationsteknik (Photostory) och sammanfört denna teknik med en under- visningssituation om färger. Hon beskriver att tanken med dokumentationen är att Karin, som är fyra år, får lära sig en ny teknik som bland annat innebär att spela in tal till bilder. På så sätt får flickan uppleva hur den egna rösten låter, vilket enligt Helens uttalande gjorde Karin ”jättestolt”. Detta beskriver Helen som ett lärande i den här dokumentationssituationen: ”för det första tekniken att dom får vara med å få höra sin röst”. Ett annat lärande hon sä- ger att dokumentationen syftade till handlade om färglära: ”å sen ja förmedla lärandet då med färger”. Barnets tillägnande av färgernas namn kan sägas bli dokumenterat per automatik och av barnet självt genom Helens användande av Photostoryprogrammet där barnet berättar om färgerna till bilderna. Det Helen ger uttryck för i utdragets sista repliker är att hon verkar se förloppet då flickan berättar till bilderna som ett tillfälle för reflektion tillsammans ”kunna reflektera tillsammans med dom […] när man sitter och gör den här”. Helen berättar att hon arbetat vidare tillsammans med Karin och den här tekniken vilket har lett till en saga med tillhörande figurer i trolldeg. Det Helen verkar vilja framhålla med sin dokumentation kan tolkas som att den reflektion som sker tillsammans med barnet i Photostoryarbetet leder till nya idéer och fortsatt arbete som fotas och i sin tur blir till nya bildspel. Den här dokumentationen kan alltså sägas ha sammanvävts med undervisning och

Helens uttalande ”dom får ju vara med liksom å fota ja alltihopa då” tyder på att hela dokumentationsprocessen görs i samspel med barnet.

Exempel 51. Barns engagemang i dokumentationen. Träff 8

Även exempel 51 visar en dokumentation som gjorts i samarbete med barn. Gisela visar en uppföljning från den dokumentation hon tidigare haft med sig som åskådliggör en aktivitet med rör ute i förskolans utomhusmiljö. Hon berättar om hur hon tillsammans med barnen dokumenterade aktiviteten:

Gisela: […] jag sa ’hur ska vi göra tycker ni?’ å vi reflekterade till- sammans över de här å då bestämde vi att vi skulle göra en bok […] å de är lite spännande de här att vi gjorde så här nu då de är ju dom som har bestämt vilka bilder de ska vara å när man tillsammans tittar på den här så får man nya dis- kussioner hela tiden utifrån bilderna […] att de blir liksom nya berättelser till varje bild då kan ju de här komma fram att man utvidgar de ännu mer å de blir nya utmaningar i (.) i hela (.) de blir ett stort projekt till slut kanske

Sigrid: men ligger den där framme eller? Gisela: ja

Sigrid: boken nu som dom kan titta i

Gisela: jaa dom har den så dom kan titta i den å dom berättar mycke om de som handlar om (.) de är ju att de är fokus på vilka som rullar snabbast (.) å de va den å nu har dom ju pratat om att den är tung å så där (.) å de är därför som den får mera fart vi har också provat med bilar inne de här med hastigheter å hur dom ser ut å bollar å så där

Gisela berättar att barnen har tillfrågats om hur aktiviteten med rör skulle kunna dokumenteras. Enligt Giselas yttrande har hon i reflektion tillsam- mans med barnen kommit fram till att göra en bok av bilderna som tagits på nämnda aktivitet: ”vi reflekterade tillsammans över det här å då bestämde vi att vi skulle göra en bok”. Hon berättar vidare att barnen valt vilka bilder som skulle vara med i boken. När de tittar i boken tillsammans blir det ”nya diskussioner hela tiden utifrån bilderna”, enligt Gisela. Det framgår att Gi- sela ser de ”nya berättelserna” som faktorer som möjliggör nya utmaningar för barnens lärande och kanske även gör att aktiviteten utvecklas till att bli ett stort projekt. Detta kan förstås som att pedagogerna får idéer av barnen till hur aktiviteten kan utvecklas. Vi får veta av Sigrids fråga att boken finns tillgänglig för barnen att titta i och att barnen tycks berätta utifrån bilderna om vad de upplevt. ”Det är därför som den får mera fart”, säger Gisela och avser troligtvis att aktiviteten utvecklas på grund av att barnen får tillgång till dokumentationen som i det här fallet utformats som en bilderbok. Exem- pel 50 och 51 visar båda en ståndpunkt om att pedagogisk dokumentation kan göras i samarbete med barnen och som framhålls som ganska självklar. Att ett ställningstagande framstår som självklart för några innebär för den

skull inte att det finns motstridiga ställningstaganden som framstår som lika självklara. Nästa samtalsutdrag visar exempel på detta.

Exempel 52. Barn behöver inte reflektera över vad som har gjorts. Träff 5 Terese har berättat om sin förskolas arbete med olika brickor som innehåller uppgifter som barnen får välja bland. Brickornas innehåll har som syfte att stimulera olika kunskapsområden som exempel finmotorik där övningar för att rita och klippa erbjuds eller naturkunskap där brickorna kan innehålla olika laborativa aktiviteter. Strax före den sekvens som det här exemplet visar har deltagarna fått veta att aktiviteten med brickorna är en avgränsad aktivitet som inte bygger på att barnen ska fortsätta utforska utifrån innehål- let på brickorna (se exempel 30). Det leder till frågor om pedagogisk doku- mentation angående denna aktivitet.

Gislea: ni gör aldrig pedagogisk dokumentation som å reflekterar över (.) för du sa att ni hade ingenting uppsatt på väggarna? […]

Terese: jaa inte mycket alltså ja

Gisela: vad (.) hur fungerar hur organiserar ni de liksom å hur får dom tillgång till dokumentationer som dom kan reflektera över?

Terese: barnen får inte tillgång till våra dokumentationer så här =. Gisela: = å få se på sitt lärande =

Terese: = förutom att vi kanske då i samlingen tar upp ’titta vad som hände’ att vi liksom i samlingen vi har ju samling varje dag där kan vi ju ta upp såna saker men vi sätter inte upp eller spar på väggarna de gör vi inte

Gisela: nä dom får aldrig se liksom när dom själva är i en (.) med- verkar i en aktivitet

Terese: med kort eller så? nej de får dom inte Xxx: hm (förvånat)

Terese: hm (SKRATTAR) xxx Gisela: varför?

Terese: varför? vi (.) anser inte att de är så viktigt för barnen att dom får reflektera bakåt utan dom strävar framåt å dom får nya utmaningar å där bekräftar vi deras lärande vad dom har lärt sig muntligen, vi tror inte att de behövs ses kort på all- ting å sättas upp allting utan vi tror att vi i ska att vi i samta- let lär å i samtalet reflekterar vi i samtalet de tycker vi är de viktigaste att vi samtalar med barnen om brickorna om val- stunden att vi finns där att vi bekräftar dom […] vi gör inte så att dom får se kort eller ’vad gjorde vi igår? nej då pratar vi om ’ja igår hände de å de men nu gör vi de här’ å vi jobbar så istället

Susanne: ja alltså de går ju stick i stäv ändå med dina tankar om å tankarna som är här om att vi ska reflektera tillsammans med barnen för att […] visa barnen på deras eget lärande (.) bland annat

I exempel 52 framträder att Gisela tar för givet att pedagogisk dokumentat- ion innebär att barnen ska få del av dokumentationen för att reflektera över och för att få syn på sitt eget lärande. På Terese avdelning sätts inte bilder upp på väggarna över barnens aktiviteter vilket verkar konfundera Gisela som då frågar ”hur får dom tillgång till dokumentationer som dom kan re- flektera över?” och inflikar förtydligande ”å få se på sitt lärande”. Terese förklarar då att barnen inte får tillgång till dokumentationer i form av bilder. I hennes uttalande framgår också att hon ser dokumentationen som pedago- gernas då hon säger ”barnen får inte tillgång till våra dokumentationer”. Hennes ståndpunkt tycks väcka förvåning hos några som på ett undrande sätt säger ”hm”. Gisela vill ha en förklaring varpå Terese argumenterar för att det är samtalet med barnen som är det viktigaste och ”inte att det behövs ses kort på allting”. Hon motiverar sitt ställningstagande med att hon och hennes kollegor inte anser det vara viktigt att reflektera bakåt utan istället sträva framåt. Hon förklarar att barnen ”får nya utmaningar å där bekräftar vi deras lärande vad dom har lärt sig muntligen”. Det kan också tolkas som ett uttryck för idén om ett förutbestämt lärande som bygger på tankar om att den vuxne har kunskapen och svaren. Därmed läggs inte den största tyngd- punkten på barnens reflektioner av vad som gjorts utan på pedagogernas reflektioner. Terese uttrycker tydligt att hon förespråkar ett annat sätt att se på arbetet med dokumentation då hon konstaterar att ”vi jobbar så istället”. Susanne ger också uttryck för att en annan föreställning om pedagogisk dokumentation just har framträtt i samtalet då hon säger att Terese tankar går ”stick i stäv” med tankarna ”som är här” (med hänvisning till Skolverkets stödmaterial) om att reflektera med barnen. Det som underförstås i Susann- nes uttalande är att hon tar för givet att reflektion med barnen ska ske via bilder. Terese svarar att de också reflekterar med barnen men via samtal. Man kan ana utifrån detta exempel att olika tankar om syfte och innehåll för reflektioner med barnen finns hos deltagarna men det uttrycks inte på ett explicit sätt.