Deltagarorienterad datainsamling

Diskurspsykologiska studier är intresserade av det vardagliga och genuina samtalet och värnar om samtal där deltagarna är verkligt intresserade av det som står i fokus. Det är i sådana samtal som människors tolkningsrepertoa- rer anses bli tydliga strategier för hur uppfattningar argumenteras. Fråge- formulär och arrangerade intervjuer är därför inte förstahandsval (Alvesson & Sköldberg, 2009; Edwards & Potter, 1992). Helst vill man fånga diskurser i autentiska sammanhang, som Edwards & Potter (1992) uttrycker det. De samtal som varit föremål för den här studien har inte förts en vanlig dag på förskolan men har ändå fått karaktären av ett naturligt sammanhang byggt på ett genuint engagemang och intresse hos deltagarna. Samtalen har hållits i ett nätverk som fått benämningen forskningscirkel där samtalsinnehållet utgått från deltagarnas frågeställningar kring arbetet med pedagogisk doku- mentation. Forskningscirkeln räknas till en deltagarorienterad forskningsan- sats vars metodologiska ställningstagande kan sammanfattas som ”ett före- språkande av datainsamlingsmetoder och analyser som bottnar i en lokal kontext” (Gillberg, 2009, s. 70). Det är alltså i den lokala kontexten med vardagsdiskurser i fokus som studiens analysmetod såväl som datain- samlingsmetod har sin hemvist.

4.4.1 Forskningscirkelns ursprung och mening

Forskningscirkelns ursprung återfinns i den svenska arbetarrörelsen där studiecirkeln var en viktig del. Den kan delvis ses som en vidareutveckling av studiecirkeln men också som en annorlunda form genom den tydliga kopp- lingen till forskning (Holmstrand & Härnsten, 2003). Från början fanns forskningscirklar enbart i fackliga sammanhang men har med tiden utvid- gats till att omfatta olika slags verksamheter och på senare år även inom skolans område. Några forskningsprojekt som genomförts med forsk-

ningscirklar i förskolans verksamhet är exempelvis doktorsavhandlingarna ”Att våga flyga” (Enö, 2005), ”Igenkännande och motkraft” (Siljehag, 2007) och ”Transformativa kunskapsprocesser för verksamhetsutveckling” (Gill- berg, 2009).

Forskningscirkeln framhålls ofta i litteraturen som en mötesplats snarare än en metod vilket också blir tydligt i olika benämningar som förekommer. Som exempel kan nämnas ”kunskapsmöten”, ”dialogforum”, ”mötesplats för praktiker och forskare” och ”perspektivknut”. Forskningscirkeln känneteck- nas av en strävan efter att lyfta fram demokratiska kunskapsprocesser. Forskningen ska utgå från frågor som är angelägna för deltagarna och bedri- vas genom samtal där allas kunskaper har lika värde. Tanken är att ny kun- skap kan skapas i samspel mellan forskare och deltagare. Processer doku- menteras och blir offentliga och grupper som ofta besitter så kallad tyst kun- skap kan bli synliggjorda. Forskningens resultat förs ut till de som direkt berörs av dem och kan på så sätt lättare förankras i mötet med praktiken (Andersson, 2007; Holmstrand & Härnsten 2003; Wingård, 2006).

Det finns inga givna regler för vad deltagarna förväntas åstadkomma eller hur en forskningscirkel ska arbeta, varje cirkel är unik och hittar sina egna arbetsformer. Men att vara deltagare i en forskningscirkel innebär alltid att få en aktiv roll i kunskapsprocessen (Holmstrand & Härnsten, 2003). Om deltagarna förväntar sig att det finns givna svar på det som utforskas behövs inte någon forskningscirkel. Då kan regelrätta kurser istället vara ett alterna- tiv, menar Holmstrand & Härnsten (2003). Holmer & Starrin (1993) talar om forskarpraxis och deltagarpraxis. Forskarpraxis beskrivs bland annat som att ge begrepp åt, analysera och förstå deltagarnas uppfattningar samt mot vilken bakgrund de agerar. Deltagarpraxis beskrivs utifrån aspekter som medskapare i kunskapsproduktion och utvecklande av egen kunskap, vilken antas ske genom ett ökat medvetandegörande. Medvetandegörandet som företeelse i forskningscirkeln kan förklaras utifrån en idé om att kritiska reflektioner kan utmana tankarna. I det sammanhanget nämns ofta Paulo Freire (1921–1997) och begreppet conscientizacao som närmast kan översät- tas till medvetandegörande. Det är inget som någon annan med mera kun- skap kan göra för de ”okunniga”, inte heller något som man kan göra på egen hand, menar Freire (1970) och konstaterar att: ”Den rätta metoden ligger i dialog” (s. 64). Han talar om ordet som dialogens väsen och att ordet har två dimensioner, reflektion och handling. Ord utan någon av dessa dimensioner förlorar sin kraft och är inget verkligt ord. Ett verkligt ord däremot är alltid, vad Freire kallar praxis och bidrar till att förändra världen:

Mänsklig existens kan inte vara tyst […] Att existera, mänskligt, är att be- nämna världen, att ändra den. En gång benämnd uppträder världen för dess benämnare som problem för dem och kräver ny benämning. Människan

växer inte i tystnad, utan i ord, arbete och handling–reflektion. (Freire, 1970, s. 90)

I detta citat går de ontologiska och epistemologiska grundtankarna att känna igen i de socialkonstruktionistiska idéerna om att människans förståelse av världen sker genom samspel och att det alltid finns alternativ till de veder- tagna sätten att uppfatta världen. Diskurspsykologins och Billigs tankar om människans förmåga att agera för förändring genom språkliga handlingar går också igen i Freires tankar. Medvetandegörande, conscientizacao, be- skrivs som ett sätt att skapa frihet genom att människor kan ”träda in i den historiska processen som ansvariga subjekt” (Freire, 1970, s. 32). Att bli medvetandegjord genom kritisk reflektion kan göra att friheten också upp- levs som skrämmande då den kan hota att ifrågasätta status quo, menar Freire. Jag tolkar det som att människan antas både vilja förändra världen och att utvecklas i den, samtidigt som det medför en ansträngning och hos många ett motstånd. Utifrån ett sådant resonemang tänker jag mig att ideo- logiska dilemman kan förstås och iakttas i samtalen exempelvis då något väcker känslor eller verkar svårt att tala om.

4.4.2 Motivering av forskningscirkel som insamling av data

Att valet föll på forskningscirkeln för studiens empiri motiveras dels av att jag ville få tillgång till samtal kring pedagogisk dokumentation utifrån ett genuint engagemang från deltagarna. Jag ville också få ett så fritt samtal som möjligt för att komma nära det som verkligen engagerar och står på spel i förskollärares samtal om pedagogisk dokumentation. Fokusgruppssamtal, som ligger nära formen för forskningscirkeln, skulle kunnat vara en tänkbar metod. I fokusgrupper finns en moderator som utgår från en uppsättning frågor alternativt en intervjuguide (Kahlin, 2008). Jag ville ha ett så förut- sättningslöst samtal som möjligt och att det skulle utgå från deltagarnas frågor. En annan utgångspunkt för val av metod var att deltagarna skulle komma från olika förskolor och detta skulle kunna möjliggöras med en forskningscirkel. Att göra en fallstudie på en förskola antog jag skulle riskera att ge begränsad information och dessutom i högre grad säga något om den specifika förskolans arbetssätt än att ge en mera generell bild av förskollära- res föreställningar kring arbetet med pedagogisk dokumentation. Jag antog också att i ett nätverk där deltagarna inte från början känner varandra måste vars och ens ställningstaganden, uppfattningar och frågeställningar tydligare preciseras och förklaras än i ett inarbetat arbetslag där uppfattningar kan underförstås och tas för givna. Detta tänkte jag skulle kunna berika min em- piri. Ytterligare ett motiv för forskningscirkeln som datainsamling är att dess bärande tanke delar den socialkonstruktionistiska grundsyn som förelig- gande forskningsprojekt tar sin utgångspunkt i. Med dialektiken i centrum förväntas konstruktioner av förståelser kunna ske i forskningscirklar:

En ontologisk grundtanke för forskningscirkelns potential är antagandet om världen som en social konstruktion där en dialektik råder mellan samhälle och människa och dess produkter. Samhället skapas av människan och människan skapas av samhället […] Genom att skapa arenor för meningsut- byte, så ökar möjligheterna för allas inflytande och påverkan av verkligheten. (Holmer & Starrin 1993, s. 140 och s. 143)

I ovanstående citat talas det om en dialektik mellan samhälle och människa. I min studie kan man symboliskt tänka på förskolans styrdokument och den pedagogiska praktiken som samhället och mitt i detta samhälle står männi- skorna, det vill säga pedagogerna, som i forskningscirkeln representeras av åtta förskollärare. Studiens fokus riktas mot den dialektik som äger rum däremellan. Dialektiken kan bidra till kunskapsproduktion i det att arenor för meningsutbyten möjliggörs, som Holmer & Starrin uttrycker i citatet. Ur min synvinkel, i egenskap av forskare i den här studien, är forskningscirkeln att betrakta som dels en arena för meningsutbyten och dels en metod för datainsamling. Forskningscirkeln kan därför sägas ha dubbla funktioner.

4.4.3 En forskningscirkels dubbla funktioner

Forskningscirklars övergripande syfte är att den kunskap som produceras i möten mellan forskare och yrkesverksamma ska leda till utveckling och för- ändrad praktik (Persson, 2008a). Denna kunskapsproduktion kan förklaras utifrån två utgångspunkter genom att forskarens forskning hålls isär från deltagarnas utforskande verksamhet. För forskaren kan forskningscirkeln bli ett instrument för att nå nära kunskap kring olika nyanser av uppfattningar av det som studeras (Holmer & Starrin, 1993). För deltagarna kan den bli ett instrument för att få en ”djupare förståelse av sin egen situation genom att konstruera sin egen kunskap” (Persson, 2008a, s. 9). Kunskapsproduktionen i ett deltagarperspektiv innebär således att egen kunskap utvecklas genom samtalen medan man i ett forskarperspektiv kan tala om vetenskaplig kun- skapsproduktion, då det som sägs i samtalen utgör dataunderlag för struktu- rerad och systematisk analys som sedan kan återkopplas och bidra till prak- tiken. Tillsammans kan dessa perspektiv bilda en plattform som med sina olika utgångspunkter kan komma att bidra till den praktik som studeras. Figur 3 illustrerar forskningscirkelns dubbla funktioner av kunskapspro- duktion utifrån deltagarnas respektive forskarens intressefokus.

Forskarens datamaterial Deltagarnas nya kunskaper

Figur 3. Forskningscirkelns dubbla funktioner

Då den första träffen för den här studiens forskningscirkel hölls förklarades forskningscirkelns dubbla funktioner klart och tydligt för deltagarna. Jag beskrev att forskningscirkeln var mitt metodval för datainsamling och att mitt intresse var att studera vad som skulle komma till uttryck i samtalen. Jag var också tydlig med att det var deras aktiva engagemang och frågor som skulle komma att ge form åt träffarna. Varje forskningscirkel är, som tidigare nämnts, unik och hur den här studiens forskningscirkel fick sin specifika utformning kommer att framgå av följande kapitel.

Deltagarnas intresse- fokus Forskarens intresse- fokus