Barnkonventionens idéresa

I detta avsnitt diskuteras barnkonventionens idéresa fortsatt ur ett bottom - up perspektiv. Lipsky (1969) menar på att policyskapande sker ur ett bottom - up perspektiv, med det i åtanke är det intressant att fortsätta analysera översättningen utifrån vilka följder det medför

uppåt, vilket kan tolkas som den politiska då inkorporeringen uppfattas av aktörerna mer som

en politisk markör än ett förändrat arbetssätt.

Jag tror att det ger effekt och att barnkonventionen har gett effekt och att man auktoriserar frågan på ett annat sätt. Sen har man en lång väg att gå för att det verkligen ska ge en effekt på barnen och att man ska kunna titta på utredningar och beslut hur barnen har påverkats. Jag tror det har effekt uppåt, det ser ju olika ut vad man har för arbetsuppgifter och vilket uppdrag man har så. (Respondent 2 2020)

Juristen för ett liknande resonemang där den politiska aspekten påpekas utifrån att det retoriskt “ser bra ut” och även hur det i media får utrymme trots att det i praktiken inte innebär några förändringar för socialsekreterarna.

Jag tänker att det är väldigt politiskt och som jag sa till socialsekreterarna under utbildningen som var väldigt hoppfulla och sa “nu är barnkonventionen svensk lag blir det inte några ändringar” men jag tror det är väldigt politiskt det låter ju bra att man har gjort den till svensk lag, det ser bra ut. För oss jurister så var det aldrig någon stor grej. Det var väldigt stort i media till exempel men vi jurister vet ju hur man ska tillämpa lagen för jag har ju redan tidigare haft koll på hur jag ska tillämpa barnkonventionen. (Respondent 7 2020)

Flera socialsekreterare poängterar att då det finns skillnad mellan sektionerna och inom andra verksamheter så underlättas arbetet av att barnkonventionen blivit lag och därmed behöver tas på större allvar nu. Respondent 6 beskriver det såhär:

Där har det varit mindre tydligt innan att det här är något som sektionerna, “vuxensektionerna”, behöver ta hänsyn till, de kunde välja bort oss lättare. Nu är det mer tydligt uttalat att de behöver hjälpa till och vara med, det är lättare att kalla till ett nätverksmöte eller tjänstemannamöte och göra en planering för att det ska bli tryggt umgänge än vad det var tidigare. Det är tack vare barnkonventionen och att fokus ligger på barnkonventionen, det är en skillnad. Så visst är det skillnad vilken sektion man jobbar i, det tänker jag. Vi har det redan det fokuset men de har man kanske inte om man jobbar på missbruksenheten, våra föräldrar finns ju ofta där. Det är en jättebra skillnad. (Respondent 6 2020)

Samordnaren bekräftar att det finns ett större fokus på barnkonventionen från både chefer och politiker, vilket resulterar i att det blivit mer konkret:

Egentligen är skillnaden nu att det finns fokus på det nu. Framförallt från chefshåll och politikerhåll, det har blivit mer riktigt och det efterfrågas mer resultat och hur jobbar vi

med det praktiskt. Tidigare var det lite flummigare innan det blev lag, svårare att på det och lite luddigt så men jag tycker att nu har det blivit mer konkret. (Respondent 2 2020)

Samtidigt som hen bekräftar att då det blivit ett större fokus så lyfts problematiken om ovetskapen kring hur arbetet faktiskt kommer förändras. Även om idén, att detta kommer bidra till stärkta rättigheter existerar, råder det konsensus av flera socialsekreterarna att de redan jobbat på detta sätt sen tidigare.

Egentligen ingenting som vi har sett ännu. Förra året höll vi på mycket med att titta på vad det skulle komma och innebära, vi hade mycket workshops och utbildningar när det gäller barnkonventionen. Det är ju mycket integrerat redan i socialtjänstlagen, skillnaden har inte blivit så stor, det är ingen skillnad på vårt arbete, det är det inte.(Respondent 6 2020)

Respondent 5 håller med och menar att bristen på kontroll medför att det inte blivit så stora förändringar i dennes arbete:

Jag tror att jag jobbar på ganska mycket som innan med mitt vanliga fokus på det. Det har inte blivit så stora förändringar tänker jag. Hade det varit mer uppföljning och kontroller eller vad det nu skulle vara så hade jag nog behövt göra mer och gjort mer antar jag. (Respondent 5 2020)

Respondent 4 menar att det var nödvändigt att barnkonventionen blev lag, inte för hens egen verksamhet då de redan arbetade så men för att samhället skulle se tyngden i det:

Jag tror att det var nödvändigt. Inte just för till exempel min verksamhet som jobbar inom barn och familj, för vi har hela tiden haft barnets bästa i fokus. Men just för att andra verksamheter i samhället också ska se det så tror jag att det var nödvändigt.(Respondent 4 2020)

I statens utredning lades det tyngd på att Sverige skulle föregå med ett gott exempel genom att inkorporera barnkonventionen, både globalt som nationellt. Genom att göra detta skulle de öka legitimiteten i frågor om barns rättigheter, de tittade dessutom på nordiska grannländer där inkorporering redan skett (SOU 2016:19, 370-71). Juristen är inne på samma spår och menar att det i arbetet inte blir någon skillnad men att inkorporeringen ökar legitimiteten.

Ja definitivt, barnrättskämpen i mig, inte juristen, tycker det är jätteviktigt att den blivit svensk lag för det ger den här tyngden och digniteten som är väldigt bra när man pratar om barnkonventionen med barn eller någon annan att den är svensk lag. Jag tycker den borde blivit den från början. Rent juridiskt tycker jag inte det är någon skillnad men jag tycker för allmänheten så låter det bättre och att det får en större tyngd av att den är svensk lag. Norge har väl bestämt att den är över deras lag vilket jag tycker är helt otroligt. (Respondent 7 2020)

För att barns rättigheter ska stärkas krävs det en förändring av uppfattade normer, dessa normer kan här ses som en anpassning till de globala normerna, i synnerhet de nordiska. Sverige vill verka lika moderna som sina grannländer och anpassar därför sin lagstiftning därefter, för att upprätthålla sin legitimitet. Detta kan kallas att stater blir isomorfa genom ett försök att efterlikna varandra och därmed uppnå homogenisering (DiMaggio & Powell 1991). Utbyten som stater och organisationer har med varandra sätter ett institutionellt tryck, särskilt när de ingår inom samma organisatoriska fält som här blir barnskyddsfältet (Meyer & Rowan 1977). Sammanfattningsvis går det att tolka som att idéresan inneburit en retoriskt stärkt ställning för barnets rättigheter, ett större fokus samt en förhoppning om en stärkt ställning juridiskt. För att detta i praktiken ska innebära något mer än en retorisk påverkan och istället verka policyskapande krävs det att retoriken följs upp med handling. Dock ska inte retoriska aspekter förminskas då retoriken och därmed de kommunicerade tolkningarna och översättningarna som förändras då barnkonventionen gått från ratificerad till lag. En förändring gällande hur barnkonventionen konceptualiseras. Vidare innebär det att idéresan uppifrån och ner har förflyttat sig som tänkt rent retoriskt och översättningsmässigt men att behovet av kunskap kvarstår. Detta riskerar att medföra att idéresan nerifrån avstannar. Följaktligen tror respondenterna inte att övergången till lag kommer påverka deras dagliga arbete gällande kontakten med barnen något nämnvärt men att det finns fördelar med det ur en legitimitetsaspekt. Då konsekvenser av idéresan i praktiken inte kan utläsas i nuläget är det inte möjligt att faställa om idéresan per se är en nödvändighet. Istället belyses de faktorer som påverkas av idéresan.