Förutsättningar och handlingsutrymmet

Detta avsnitt fortsätter att analysera tjänstepersonernas arbetsroll med fokus på deras förutsättningar och handlingsutrymme. Respondenterna ger lite olika beskrivningar gällande hur deras arbetsroll i praktiken har förändrats, framförallt framgår det att det är större fokus på barnet med vad det innebär i praktiken är inte helt tydligt:

Barnet kommer nog med tydligare i utredningar och beslut. Det är tydligt att vi ska ha barnets perspektiv med, i utredningar och beslut. Det är ju det att jag har lite svårt att veta vad förändringen är, vad det blivit om jag ska vara ärlig men ett mer fokus inför. Men skillnaden i sig vet jag inte. (Respondent 5 2020)

I relation till att det saknas en tydlighet så berättar respondenten att arbetet egentligen skulle följas upp men att det inte blivit av, varpå uppföljning hade minskat dennes handlingsutrymme på ett positivt sätt:

Eftersom det skulle blivit mer kontroller eller uppföljning egentligen så hade ju mitt handlingsutrymme minskat för då hade jag varit tvungen att göra det. Så kanske minskat ändå då vi har mer fokus nu än tidigare. Minskat på ett positivt sätt. (Respondent 5 2020)

Gällande autonomi och handlingsutrymme så kan ett tydligare regelverk verka begränsande men samtidigt underlätta arbetet. Likväl kan mer abstrakta mål medföra mer handlingsutrymme men ställer även högre krav på tjänstepersonen (Evans & Harris 2004:884,888). Respondenten ovan påvisar viss osäkerhet gällande vad att barnkonventionen

blivit lag innebär i dennes arbete och upplever därför en begränsning av autonomi och handlingsutrymme som positiv. Andra respondenter menar på att skillnaden i arbetet inte blivit så stor och anser sig därför ha ett oförändrat handlingsutrymme, vidare går det att utläsa att respondenten upplever sig ha stort handlingsutrymme:

Det är ju mycket integrerat redan i socialtjänstlagen, skillnaden har inte blivit så stor, det är ingen skillnad på vårt arbete, det är det inte […] Jag tänker nog att jag har samma handlingsutrymme. Jag tänker man arbetar med barnen så har jag väldigt fria händer att lägga upp hur det ska se ut tillsammans med barnen och familjerna och föräldrarna. (Respondent 6 2020)

Likväl anser andra respondenter att handlingsutrymmet är stort i vissa avseenden utifrån att det inte “finns något färdigt”, vilket möjliggör för individuella lösningar:

Jag tänker att man har ett väldigt stort handlingsutrymme på vissa plan. (Respondent 3 2020) Vi har ju ganska fritt handlingsutrymme utifrån hur individuellt vi jobbar i våra ärenden och har utifrån att vi inte har något färdigt hur allting faktiskt ska gå till så är vi ganska fria. Ser jag att det finns ett behov hos ett barn så försöker vi hitta en lösning utifrån det. (Respondent 4 2020)

Även om det fria handlingsutrymmet kan förstås som positivt så problematiseras det utifrån att det kan vara individuellt gällande hur trygg tjänstepersonen känner sig i sin arbetsroll:

Jag tänker att det är väldigt individuellt, beroende på hur erfaren man är i sitt jobb. Jag tycker ju att det är ganska skönt med lite friare spelutrymme och känner mig trygg i att fatta beslut i det. Men jag kan tänka mig, vi är ju en verksamhet med stor personalomsättning och många nyexaminerade som kommer till oss och där tänker jag att det skulle vara en trygghet med lite snävare ramar. (Respondent 4 2020)

Således kan det utläsas att det finns en korrelation mellan hur man konceptualiserar att barnkonventionen blivit lag med hur man tolkar sitt handlingsutrymme. Handlingsutrymmet är nödvändigt för att tjänstepersonerna ska kunna göra en bedömning av arbetets genomförande men ett större handlingsutrymme ställer högre krav på tjänstepersonen (Lipsky 1969:4). Det är därför essentiellt att de känner i en trygghet i sin arbetsroll och förståelse av barnkonventionen som lag, där förståelse är något som diskuteras genomgående i analysen och behovet av ett kunskapslyft påpekas i flera översättningar.

Det som framgår av respondenternas i stort är att barnkonventionen som idé kan ses som tämligen abstrakt där det finns en gemensam förståelse om barnets stärkta ställning och förhoppningar att barnkonventionen kan användas i juridiska sammanhang men hur det ska översättas rent praktiskt kan anses abstrakt. Juristen menar på att även om det inte ska medföra någon skillnad så saknas konkreta formuleringar samt riktlinjer för dess tillämpning:

Barnkonventionen är numera svenska lag, vilket är jättebra men socialsekreterarna ska redan jobba enligt barnkonventionen. […] Jag bedömer att det ska inte vara någon skillnad, vi ska fortsätta arbeta på samma sätt som vi har gjort sen tycker jag att det är bra att barnkonventionen blivit svensk lag då den får en viss dignitet. Nu kan man hänvisa till den direkt innan så var det att man hänvisade till barnens bästa och gjorde någon bedömningen, nu kan man hänvisa direkt till barnkonventionen. Det jag har sagt till socialsekreterarna när jag haft utbildning med dem är att problemet med barnkonventionen är att formuleringarna är väldigt lösa, det finns inga konkreta formuleringar riktigt. Då är det svårt att veta hur man ska tillämpa dessa formuleringar i vardagen och där än så länge har vi inte fått några riktlinjer över hur vi ska göra. (Respondent 7 2020)

Røvik (2000) menar på att en abstrakt idé innebär större tolkningsfrihet än en mer specificerad idé då det medför att de har stor översättningsbarhet. Vidare förhåller sig inte organisationer till inkommande idéer utan verkar aktivt för att bearbeta och översätta idéerna så att de anpassas efter organisationen (Røvik 2000:301). I relation till barnkonventionen som idé så innebär det att beroende på hur man konceptualiserar att barnkonventionen är lag samt om och i så fall vilken förändring det innebär avgör vilken översättning som sker samt vad det innebär för tjänstepersonens arbetsroll. Av respondenterna går det att utläsa att de tjänstepersoner som utifrån begreppen vilja och förstå känner sig trygga i relation till barnkonventionen är de som anser att det resulterat i liten eller ingen skillnad i deras arbetsroll. Respondenterna menar även på att det finns en skillnad mellan de olika sektionerna och olika arbetsområde:

Vi samarbetar väldigt mycket med de som jobbar på vuxenenheten och ekonomiskt bistånd där märker jag ju en större skillnad än vad jag gör just hos mig. Framförallt vi som jobbar på barn och familj har ju liksom både nu och innan också hela tiden haft barnet i fokus, och det har de inte haft på vuxen och ekonomiskt bistånd. Utan där är det vuxenperspektiv och kanske i bästa fall hela familjen. (Respondent 4 2020)

att det egentligen är en chefsfråga, då olika chefer valt att arbeta på olika sätt:

Vi har kommit olika långt helt enkelt och jobbat på olika sätt och det tror jag är en chefsfråga. Vi har ju olika chefer och dom cheferna har valt att fokusera på det på olika sätt och det är en utmaning för oss, vi är ju 2500 medarbetare något sånt och att få det att gå i samma fas det är jättesvårt. Vi träffas regelbundet och vi ser ju att vi har kommit olika långt och det är olika tydligt i olika avdelningar. (Respondent 2 2020)

Skillnader mellan olika sektioner och avdelningar medför att vissa respondenter anser att deras arbete inte nödvändigtvis förändras men i vissa avseenden förenklas. De aspekter som kan komma att förenklas är de som nämnts tidigare främst gällande barnets ställning juridiskt och att det finns en större medvetenhet vid samverkan med andra aktörer, inom socialtjänsten eller utomstående:

Jag tänker att det är ett jätteviktigt perspektiv att ha med sig när vi jobbar på ekonomiskt bistånd, det är superrelevant även om det är föräldrarna som får pengarna så är fortfarande barnen de som också påverkas av familjeförhållanden och ekonomin och att vi anpassar lagar så att de ska finnas till för barnen också. (Respondent 3 2020) Vi har det redan det fokuset men de har man kanske inte om man jobbar på missbruksenheten, våra föräldrar finns ju ofta där. (Respondent 6 2020) Jag märker det framförallt mycket med samarbetspartners, mycket skolpersonal har blivit mycket mer uppmärksamma på många områden. Större medvetenhet. (Respondent 4 2020)

En slutsats gällande tjänstepersoners förutsättningar och arbetsroll är att det varierar, vilket innebär att barnkonventionen blivit lag kan innebära en stor förändring eller ingen alls. Det som återfinns övergripande är en samsyn gällande konceptualiseringen om barnets stärkta ställning, det finns dock en otydlighet avseende vad det faktiskt innebär vilket är problematiskt. Samtidigt medför otydligheten en abstrakthet vilken ger utrymme för översättningar att ske, det krävs dock kunskap och resurser för att översättningar de facto ska resulterar i att barnets ställning stärks.